Suck, inte nu igen.....

För exakt ett år sedan gick starten för ombyggnaden av vårt kök. Vi fick ordna ett provisoriskt kök i hallen för matlagning och  ett i tvättstugan för disk. Överallt stod kartonger med köksprylar.
Knappt två månader senare kunde vi flytta tillbaka i vårt nyrenoverade kök, strax före jul. Sedan hade vi snickaren här för småjusteringar ända in i februari.
Och idag har han varit här igen! Egentligen var han här redan i augusti, då jag påkallat några problem. Han lovade att åtgärda så snart han hade tid....
......det är alltså tre månader sedan! I fredags hörde jag av mig igen, för nu har det dykt upp ytterligare ett problem, nu måste han verkligen komma.
Idag kom han så äntligen och vi gick igenom vad som behövde göras.
Nu har han fått nyckel, så i morgon ska han sätta igång. Jag är rädd att det blir ett ganska stort ingrepp...
Suck, inte nu igen....

Familje-helg

Vilken helg vi haft!
Hela familjen samlad igår, för att fira makens 60-årsdag.
Göteborgsdottern kom hem som en överraskning, redan i fredags kväll. Och som bonus, fick vi träffa pojkvännen.
Han hade aldrig varit i Uppsala, så i lördags gjorde dom stan, medan jag stod i köket och förberedde kvällens middag.
Det blev så bra, och jag är så glad och lycklig när hela skaran är samlad. Börjar möjligen önska mig ett större hus, för nu börjar vi bli många!
Vi åt och drack, pratade och skrattade. Äldste sonen bjöd på trolleri, maken fick fina presenter, barn-barnet var på sprallhumör och hundarna fes! När barnfamiljen gav sig vid 22-tiden, började vi andra spela spel, och det gick hett till ett tag.
Det blev sent, och maken och jag sov till 9 i morse. Sen blev det lite turbulent vid frukosten, eftersom sonen inte fick igång bilen när han hade brått till jobbet, så maken fick rycka ut. Det blev några turer, där nästan alla blev inblandade, men det slutade lyckligt.
Promenad, kortspel, lunch och sen vinkade vi adjö till Göteborgsresenärerna.
Jag gick på gympa och maken och yngsta dotterns pojkvän satt framför fotboll, där vårt Uppsala-lag hade chans att gå upp i allsvenskan, men dessvärre torskade dom, och stämningen blev lite dämpad ett tag.
Men några glas vin och franska ostar senare, framför "Bron", var läget återställt och nu är det bara att samla sig inför kommande arbetsveckan!

Dagboksbroderi

Två intensiva och mycket roliga dagar på broderikursen, är till ända. Nu har vi bara en träff kvar, i början av december, sen är hela kursen slut.
Och till den sista gången har vi fått rejält med hemuppgifter, börjar redan gruva mig för hur jag ska hinna med!
Första uppgiften, igår, var Free Flow Embroidery eller dagboksbroderi.
Precis innan fikarasten blev vi tillsagda att ta med ett tyg och fläcka det på något sätt. När vi satt i skolbänken igen stod följande på vita tavlan;
1. Brodera något från fikarasten
2. Berätta med broderi hur fläcken uppstod
3. Brodera två saker om dig själv
4. Brodera något om Sverige idag
5. Brodera vad du tyckt varit roligast på broderikursen
6. Brodera något med vänster hand.

Jag gick igång på detta och satt kvar i skolbänken till strax före klockan 22.
Så här tänkte jag; på fikarasten drack jag bara ett glas vatten. Eftersom jag inte gjort någon fläck, så gjorde jag en i klassrummet genom att smeta läppglans på läpparna och sedan trycka underläppen mot "glaskanten". Därför fick jag brodera mitt läppglans bredvid glaset. Fortsatte brodera glas, den här gången ett vinglas, eftersom jag tycker om att dricka vin. Glaset hålls av en hand med långa lackerade naglar eftersom jag tycker det är vackert. Broderade också dit en liten flaska med nagellack. Sverige idag är kontraster, så jag broderade ord som;  Rekordmånga asylsökanden, Svenska Hollywoodfruar, EU-emigranter, Paradise Hotel, The Bachelor, 5:2-dieten, Bag in Box. Roligast med kursen har ju varit allt, så jag broderade in namn på allt vi gjort och med vänster hand ramade jag in allt med förstygn.
En av läxuppgifterna är att göra minst 3 broderade dagboksbilder till.

Idag har vi hållit på att göra papperscollage, vilket också var jätteroligt. Läxuppgiften till detta är att välja en av bilderna och omsätta till minst 4 olika textila tolkningar/stygn.

Dessutom har vi ett kompendium i färglära som ska göras.

Ideér har jag fått massor, tar jag bara en sak i taget så ska det nog gå.

Vad är det för en dag idag....

 

...jo, det är makens födelsedag; Hurra, Hurra, Hurra!!!

 

Sång och paket på sängkanten och därefter färskpressad juice, Prosecco, färsk frukt, plättar, lönnsirap och cappucino från nya kaffeapparaten!

Trevlig start på den här dagen.

Min snälla kollega tog hand om klassen själv på mentorstiden, så jag hade ledigt fram till kl 10!

 

Vi pratade mycket om ålder, kom t o m in på död i morse. Om det tyckte dottern Inte! Men hon har själv pratat ålder en del på sistone.

Hon är 20 och har en pojkvän som är 25. Han har kompisar som är 30. När dom var på parmiddag häromkvällen kände sig dottern lite obekväm, eftersom dom andra är i en annan fas i livet och pratade barn och giftermål.

Vår fas i livet (eller egentligen bara makens än så länge) är att han plötsligt tillhör ålderskategorin 60-70 år. Det känns ofattbart, ska han snart gå i pension? Inte om jag känner honom rätt, eftersom han verkligen älskar sitt jobb och förmodligen kommer att jobba så länge som möjligt. Men vi är inte längre medelålders, bara äldre. DET är konstigt!!

Nåväl, man är väl så gammal som man känner sig!

 

Gästerna har gått, disken är fixad och jag ska ta ett bad innan jag kryper i säng. Imorgon bär det av till Västberga folkhögskola. Återkommer fredag kväll!

Konditor lär jag aldrig bli!!

 

1832 komponerade en 16-årig pojke, vid namn Franz Sacher, en tårta som kom att bli mycket berömd och som lever kvar i våra dagar. Maken och jag har ätit varsin bit Sachertårta på Hotell Sacher i Wien, för några år sedan. Den var mäktig med god!
Nu ikväll har jag försökt mig på att baka två stycken Sachertårtor. Kan bara konstatera att  konditor lär jag aldrig bli! Vackra blev dom inte. Lite sneda och vinda. Chokladglasyren blev inte sådär slät och fin utan kladdig och ojämn. Dekorationen ser ut som till ett barnkalas.
Men den är gjord med kärlek, omsorg, smör och finchoklad, och jag tror att den är god. I varje fall var både smet och chokladglasyr mycket "slickvänliga".
Nu har jag fejat och donat så klockan slår midnatt. Bäst att krypa i säng och sova, så att sångrösten håller i morgon bitti!

I´m thankful for today!!

Det är svårt att undgå kampanjerna som pågått/pågår mot cancer.
Rosa bandet i oktober och nu Movember i november.
Det är många unga män som odlar mustasch i dessa dagar och i år vill man även försöka få fler män att röra mer på sig "move" varje dag hela månaden. Tydligen startade detta med tre kompisar på en bar i Melbourne 2003 och har växt till oanade proportioner, nu samlas årligen stora summor pengar in till forskning för framförallt prostata- och testikelcancer. Fascinerande!
Vad gäller bröstcancer så vet jag ganska många i min omgivning som drabbats. Min mamma fick bröstcancer då hon var 62 år. Det gick väldigt snabbt mellan hon fick beskedet till att hela bröstet opererades bort och hon fick efterbehandling. Visst funderar man över hur stor risken är för en själv, nu när åren börjar krypa uppåt!
Jag försöker göra det jag kan; skänker pengar till cancerforskningen varje månad, går på regelbunden mammografi och klämmer och känner när jag duschar. Har också börjat använda ett deostick utan aluminium, eftersom jag hört och läst att det inte ska vara bra och osäkerheten kring dess påverkan på kroppen är stor.
Sen är det bara att hoppas att man har tur och slipper drabbas. Garantier finns inte för någon människa. Men varje dag som man får vara frisk är något av ett underverk att glädjas och vara tacksam för!

Planer kan komma att ändras...

Mauritius-Bryssel-Omberg
Maken ska fylla 60 år. Vi började redan i somras så smått fundera och planera för att vi ville göra något särskilt i samband med födelsedagen.
Mauritius, en plats vi båda gärna vill uppleva, där behöver man 10-14 dagar. Det blev svårt för en lärare som inte får ledigt.
Men höstlovet då, Bryssel, där har ingen av oss varit. Biljetterna var svindyra, det var inte värt priset.
Omberg, vandra, det tycker vi båda om! Så fick det bli!!
När maken kom från jobbet i torsdags eftermiddag, åt vi mat och sedan gav vi oss iväg!
Det blev mörkt innan vi kom fram till Borghamn, vi hade kört fel på småvägar, men tillslut hittat rätt. Nyckel till vårt rum låg i en brevlåda vid en stängd reception. Det var en gammal militärförläggning som byggts om till vandrarhem- hotell- och konferensanläggning. Nästan öde, bara en bil, förutom vår, på parkeringen.
Morgonen efter vaknade vi upp till denna utsikt;

 

 

Vi dukade frukost, gjorde iordning matsäck, snörde på oss vandringskängor och gav oss iväg!

 

Fantastiska var de vyer vi fick uppleva under vår nära 2 mil långa vandring runt "övre halvan" av Omberg. Vätterns storslagna vatten alltid i närheten. Dofter, ljud, ljus, färger. Magiskt.
På eftermiddagen hann vi in en tur till Vadstena där vi flanerade runt i staden, besökte kyrkan och en konstutställning.
På lördag förmiddag bilade vi till Ombergs turisthotell och startade dagens vandring härifrån.

 

Alvastra kloster

 

Ellen Keys Strand

 

Vackra bokskogar

 

Kallt, friskt vatten direkt ur bäcken

 

Vi gick nu "nedre halvan" av Omberg med fler sevärdheter, fornborgar och fantastiska utsiktspunkter över Tåkern, Vättern och det platta jordbrukslandskapet. Den här dagen gick vi ca 16 km och vid 15-tiden checkade vi in på Ombergs Turisthotell.

 

Det var lite som en tidsresa, som att flytta tillbaka till början av det förra århundradet, med byggnadens gammaldags charm och atmosfär.  Hotellet står med i White Guide och har 2015 utsetts till Östergötlands bästa restaurang, så gissa om lördagkvällens middag var en upplevelse!! Mat och vin var en smaksymfoni av högsta klass. Kändes extra lyxigt efter vandringen.
Frukosten i morse, innan hemfärd, gick inte heller av för hackor.

Så Mauritius och Bryssel, släng er i väggen.
Denna lilla minisemester i Omberg, var en alldeles, alldeles underbar upplevelse!!