På Stockholms stadsteater har dom sopp-teater, ett trevligt koncept där man serveras en sopp-lunch tillsammans med underhållning. När jag gick i pension, så var det en av de aktiviteter som jag tänkte att jag skulle börja unna mig att gå på. Sen har det visat sig att det är rysligt svårt att få tag på biljetter, så fort dom släpps, så går dom åt.
Men i november hade jag turen att få tag på två biljetter till föreställningen "Barbro, Barbro" med Lina Hedlund och Pelle Arhio. En hyllning till Lillbabs med hennes hits och berättelser ur hennes liv. Finstämt, roligt, lite smått vemodigt och fantastiskt professionellt och underhållande framfört.
Sällskap hade jag av min goda vän Lena. Vi tog efter föreställningen en promenad i Gamla Stans gränder och avslutade med varsitt glas eftermiddags-vin innan tåget hem. Där konstaterade vi att vi lärde känna varandra 1979, alltså för 46 år sedan! Hisnande tidsperspektiv! Vi konstaterade också, båda två, att man blir så upplyft av att göra sådana här utflykter. Lina Hedlund pratade i föreställningen om att folk inte ska prata illa om "enklare" underhållning - all underhållning som roar och berör är bra underhållning. Att "hålla under" människor och lyfta dom! Så sant!
Och nu sitter jag och väntar på att ärtsoppan ska koka klart. Vi åt grön ärtsoppa till lunch och nu blir det gul ärtsoppa till middag. Kanhända en smula fantasilöst - eller så kan man välja att se det som färgglatt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar