Låter rubriken märklig?
Orden uttalades på dagens yoga-pass och jag tycker att dom får en att tänka efter!
För visst kan man "höra" tystnaden! Den kan vara alldeles, alldeles underbar! När jag går skogsrundan i närheten av där jag bor, så störs jag av att trafikbruset hela tiden är närvarande. När jag sitter på en kobbe i havsbandet och lyssnar, så är det visserligen inte helt tyst, men vågskvalp och en och annan sjöfågel räknas in i min tystnad.
Och att "känna in" stillheten, när man ligger ner på rygg och låter kroppen bli tyngre och tyngre mot yogamattan, andningen stillar sig, pannan slätas ut och ögonen mjuknar bakom ögonlocken. Det är en fantastiskt skön känsla. Känslan av att bara befinna sig i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar