Det gick vilt till i pulkabacken idag, när det skulle "åkas tåg" på pulkor och madrasser. Jag fick skjuta på i starten, och stod sen och bara hoppades att ingen skulle skada sig i det vilda tumult som uppstod.
Yngste son med familj skulle flytta från hus in i lägenhet idag, och maken och äldste son behövdes som bärhjälp och jag fick hit barnbarnen. Passade på att bjuda in fler barnbarn på våffel-lunch och sen gjorde vi sällskap till pulkabacken.
De två äldsta barnbarnen har just blivit hämtade, sonhustrun såg trött och sliten ut, liksom hon berättade att sonen också är. Nu skulle det lagas mat, bäddas sängar och allt annat som behöver fixas med i en ny bostad. Jag är inte avundsjuk direkt. Konstaterade, tillsammans med 10-åringen, att han i sitt liv flyttat 6 gånger. De senaste gångerna, beror på att deras villa, inköpt för drygt 5 år sedan, fortfarande inte är renoverad. Jag börjar undra om dom någonsin kommer att orka ro i land det projektet. Önskar verkligen att det går vägen, men det som betyder mest, är självklart att alla inblandade orkar hålla sitt liv och kärleken "över vattenytan"!! Sånt kan en svärmor/mamma/farmor gå och oroa sig för emellan varven.
Och i detta nu, när jag står och hackar vitlök och chili, kokar pasta, skalar räkor och sippar på ett glas vitt, så får jag lite dåligt samvete över att jag inte hade lagat en middag att skicka med sonhustrun hem....
Men en mamma/svärmor/farmor behöver träna sig på att inte ta på sig ansvaret för sina vuxna barn....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar