En mormor kan väl få undra lite.....

 Ett hopp i skrivandet, p g a att vi plötsligt bestämde oss för att fara till Leksand efter lunch-tid i fredags. 

                                                          

Lilla Majken var inte riktigt färdig med inskolningen på förskolan och dottern är gräsänka två veckor, då maken är på en utbildning. 

Och det är inte direkt någon uppoffring att åka dit, eftersom det är så rysligt trevligt att umgås med en 

1 1/2-åring. Känns som att hon lär sig nya saker varje dag, hon förstår fler och fler ord och har börjat härma efter. Hennes minspel är obetalbart och hennes kramar och blöta dregel-pussar är spontana och kärleksfulla.

Sen är inte vår dotter så oangenäm att umgås med heller. Och hon behöver få lite egen-tid, så nu när vi var där kunde hon få åka och träna medan vi såg efter Majken och fixade middag.

När mor och dotter farit till förskola och jobb i morse, så packade vi bilen och åkte tillbaka hem till Uppsala. Jag hann lagom till ett lunchpass på Friskis & Svettis och nu har jag tagit mig ett bad. Dock känner jag att tankarna är kvar hos lilla Majken och jag undrar hur det har gått på förskolan idag, första dagen efter inskolningen som hon skulle stanna länge. Det måste ju vara en stor omställning att från att ha varit ensam hemma med mamma eller pappa, plötsligt omges av 4-5 personal och 12-13 barn i samma ålder många timmar varje dag. 

Det går ju såklart, för det måste det. 

Men en mormor kan väl få undra lite.....