Ta vara på sommaren - den är din!

 Att äta frukost ute i solskenet och sedan sitta kvar och sticka och känna dofter från blommande lavendel och rosor.

Att gå barfota på gräsmattan och plocka solmogna tomater från makens odlingar och stoppa direkt i munnen.

Att ta kaffekoppen och sitta i skuggan och lyssna till sommar i P 1.

Att sena kvällar sitta på altanen med en fleecefilt om axlarna, stearinljus i lyktan, rött vin i glaset och spela alfapet.

Att plocka ner nytvättade lakan från tvättlinan i trädgården. Lakan som sedan doftar av sommarvindar när man står och manglar.

Att fylla bunkarna med mogna svarta vinbär och koka sylt och sätta likör som till vintern får njutas som fördrink i en Kir Royal.

Att duka till fest på långbord i trädgården, tända grillen och samlas till middag med skratt och prat.

Att blåsa såpbubblor som seglar iväg mot skyn och blänker i regnbågens alla färger.

Så mycket mer jag skulle kunna räkna upp, men för att hinna göra alla "sommarsaker" så tänker jag nu göra ett uppehåll i skrivandet.

Återkommer någon gång i augusti. Ta vara på sommaren - den är din!

En annan gång

Den här  vyn hade jag hoppats få se från mitt sovrumsfönster ikväll, men jag kommer att få nöja mig med skogsbacken i Flogsta.

Vi hade planerat att bila upp till Insjön tillsammans med äldste son och hans tre barn idag, men p g a rådande omständigheter får son och barn åka själva.

Jag är dock betydligt mycket friskare idag. Feberfri och liksom klar i huvudet med bara lite envis rethosta. Smak- och lukt-sinnet i behåll, liksom aptiten, så den här covid-varianten verkar betydligt lindrigare. Tack och lov. Och -peppar, peppar- ännu har ingen annan smittats!

Maken har dessutom hittat nya rekommendationer på nätet. Den som är hemma med en covid-sjuk, behöver inte isolera sig och när den sjuke känner sig frisk men ev har lite rethosta kvar, så är han/hon frisk och kan börja umgås igen. 

Jag är dock fortfarande en smula "yrslig", så vi tar en dag i taget och avvaktar med våra planer.

Och det blir mycket gjort.

Maken har plockat av svarta vinbär, jag hjälpte till lite på slutet, det blev god skörd i år. Jag har klippt bort visset i blomsterrabatterna. Jag har bytt sängkläder och tvättmaskinen går för fullt. Jag har satt en bröd-deg och förberett en plåt granola. Maken är och tvättar bilen och ska köpa en ny brandvarnare, den gamla gick sönder i natt. Och emellanåt lägger jag mig på soffan, med lilla vovven som sällskap, och vilar.

Och den där vyn på fotot, den får jag väl blicka ut över en annan gång. 

 

...och plötsligt kan det kännas tungt...

.... som tyngden på den här stackarens skuldror! 

Bilden är tagen i Frankfurt under makens och min långhelg där 2019.

Jag, som för fem dagar sedan, så glatt skrev om att vi äntligen kan träffas och umgås utan pandemi-restriktioner. 

Vad hände?

Jo, jag testade positivt för corona i söndags kväll.

Och då hade vi alltså träffat 17 personer på liten yta, många timmar på fredagen. Kramats och stått i.

Likaså på lördagen var vi sju glada själar som trängdes runt ett middagsbord.

Söndagen umgicks vi på badet och sedan hemma hos son med familj.

Det var där och då jag anande oråd. Hade på lördagen känt av pollenallergisymptom, det kliade mellan näsa- och örongångar. När vi cyklade till stranden kände jag mig lite kraftlös och kom på efterkälken. Väl på stranden somnade jag på filten.

Innan middagen på kvällen fick jag ett självtest av sonhustrun.

Det gav ilsket utslag direkt!

Och jag fick i det närmaste ångestpåslag när jag tänkte på vilken eldboll jag kanske satt i rullning! 

Har meddelat alla berörda och alla säger samma sak; Du kunde inte veta.

Det hade jag också sagt om jag varit i deras situation.

Och det hade jag verkligen inte, för det slog till som en blixt från klar himmel.

Men ändå,

det kan plötsligt kännas tungt!

(Vilket febern och huvudvärken hjälper till med)

 

Livet är gott!

Så blev vi med hund!

Dessutom har vi i skrivandets stund "blivit med trollslända"..... En stor rackare flög in i vardagsrummet och sitter nu och slår med sina vingar mot fönsterrutan i ett försök att ta sig ut i friheten igen. Och ja, jag borde hjälpa den, men till saken hör att jag inte vågar. Alla slags kryp större än småflugor, knott och myggor får blodet att isa sig i mina ådror och jag bara klarar inte av att gå nära. Samtidigt kan jag faktiskt tycka att en trollslända svävandes över en vattenspegel är så vackert, dom har ju fantastiska färger. Jag har t om broderat trollsländor en gång i tiden. Men att ha dom i vardagsrummet och att komma nära, där går min gräns. Får se om maken kan komma till min räddning så småningom.

Men tillbaka till hunden. Matte har rest till Italien, och då får "mormor"och "morfar" rycka in. Lilla vovven är inga större bekymmer eftersom detta är hennes andra hem, det var här hon växte upp och vi är såta vänner. Blir bara lite jobbigt för henne när barnbarnen kommer på besök och är för närgångna. Då markerar hon genom att morra och visa tänderna och så gläfser hon i luften. Än så länge har hon aldrig bitit på riktigt, men det törs man inte riktigt lita på.

I förmiddags tog vi en cykeltur till Vårdsätrabadet, innan det blev för mycket folk och för varmt. Maken och jag turades om att bada och så satt vi i skuggan och läste innan vi drack vårt medhavda iskaffe och cyklade hem igen.

Termometern visar över 34 grader så vi väntar med middagen och grillar tjocka entrecoté när det blivit svalare och så sitter vi ute i trädgården till sent och njuter sommarkvällen!

Det kanske blir "lugnet före stormen".....

Imorgon kväll ska vi ha middag här för våra norska vänner som är i staden på besök, de två barnen som våra äldsta pojkar tillbringat så många barndomssomrar tillsammans med. Det var ju dock ett tag sedan, så de fyra vännerna har nu utökats till 17 personer! Så då blir det livat för lilla vovven, och jag får göra ett uppehåll med skrivandet igen. På lördag fortsätter nämligen kalasandet, då min syster bjudit in till buffé  för att fira sin födelsedag. 

Men med "coronapandemin" i minnet så njuter vi av att kunna få umgås och träffas! 

Så jag klagar verkligen inte, varken på umgänge eller höga temperaturer!

Livet är gott!

....tja, möjligen förutom den där trollsländan då.....

 

Island runt på 12 dagar

Som en folksaga. Som en blandning mellan skotska högländerna, norska fjordarna, klippiga bergen och något magiskt fantasilandskap som pyser och bubblar från jordens inre.

Hur ska man kunna beskriva denna ö, detta land? 

Bilderna gör det inte rättvisa, men blir som ett minne för mig att plocka ner. Blundar jag så ser jag allt framför mig. Hör ljuden, känner dofterna.

Vi har rest runt ön, bilat 200 mil, men inga jättelånga sträckor utan många stopp och långa vandringar med lunchpaket i ryggsäcken. Det har regnat, det har blåst, det har varit dimma och temperaturen har växlat mellan 9-12 plusgrader. Men vi har också upplevt solglimtar och landskapet har plötsligt blivit helt annorlunda.

Vi har även gjort spännande muséer om vulkanutbrottet på Västmannaöarna, om de franska fiskare som bodde i en liten by på östra island, om textilhistioria och om öns första nybyggare.

Vi har bott på små "hotell" hos bönder och jordbrukare mitt ute i ingenstans, men alla har erbjudit sköna sängar, riklig frukost, milsvid utsikt och fågelkvitter.

Vi har mestadels ätit pinfärsk fisk men ett par gånger även väl tillagat lamm och druckit öl från små inhemska bryggerier.

Avslutade med ett par dagar i Reykjavik som varvade gammal arkitektur med ny modern.

Så tacksam för allt jag fått uppleva!

Nu tillbaka i Sverige med tredubbel temperatur och gassande sol. I tvättmaskinen ligger nu tjocka fleecetröjor och friluftsbyxor och jag strosar runt i tunna shorts och linne och är rätt nöjd med att det är här jag bor!

 

Feng Shui eller Kon Mari.....

... ja alltså, det är ju egentligen två helt olika saker. Feng Shui handlar mer om inredning, medan Kon Mari är en japansk kvinna som visar hur man kan rensa och städa efter hennes metod.

Med det sagt vill jag bara berätta att jag känner en slags tillfredsställelse i kväll! I dagarna två har vi städat, röjt och rensat i uteförråd och inneförråd och varit två vändor till miljöstationen med skräp. Det blev också en liten hög med grejer som ska lämnas till loppis.  Och när jag nu kliver in och tittar på ordningen och redan i dessa två rum, så känns det så härligt. Det är överskådligt och nästan befriande, som att man blivit av med en börda!

Så länge det nu varar.....

Igår tillbringade jag också ganska många timmar i köket. Dels för att baka, men också för att vi skulle få gäster till kvällen.

Det blev kardemummabullar,

och grahamsskorpor.

 

Till förrätt igår, blev det granbarksost i vilken vi doppade selleristjälkar, morotsstavar, dadlar och prosciutto-lindade grissini till en väl kyld cava.

Till varmrätt gjorde jag något jag aldrig tidigare lagat, men som jag länge velat prova. Vitello Tonnato, dvs kalvstek lagad i ugnen på låg temperatur i vitt vin och selleri, till det serveras en tonfisk-sås som även innehåller sardeller, kapris, majonäs och vitt vin.

Som tillbehör serverade jag en ruccolasallad med ugnsbakade små tomater och parmesan och så nybakat bröd. Vi drack ett Piemonte-vin till.

Det var lite nervöst när jag skulle skära upp steken, eftersom ugnstermometern gick sönder under till-lagning, så jag fick gå bara på känsla. Men tack och lov blev det bra, t o m perfekt!

Desserten glömde jag bort att fota, det var limoncello-marinerade, färska jordgubbar varvat i glas med mandelskorpsmulor och en vispad mascarponekräm.

Det var så roligt att ordna den där middagsbjudningen och vi hade en så trevlig kväll med våra vänner. Måste se till att göra om det snart igen

Men först på programmet står nu min Islandsresa. Jag har precis packat resväskan. Lagt ned både långkalsonger, vantar, mössa och regnställ. Väderleken ser sisådär ut. Men jag är taggad! 

Så nu blir det ett ganska långt uppehåll här, jag kommer tillbaka till Sverige den 19 juli.

På återhörande!

Lånad text om Perfektion

 Om sommaren skriver naturen sina vackraste ord på marken. Moln ramar in oss och gröna färger överträffar varandra i högstämdhet. Varje vrå prunkar av liv. Fåglar bygger bo, syrsor spelar och fräknar breder ut sig. Om sommaren blir färgläran levande.

I norr är ljusets varma ankomst en kontrast till vinterns karga ansiktsuttryck. Lövklädda grenar omfamnar oss. Varje millimeter dånar av skönhet. Om sommaren tar vi sats och fyller på vår inre lykta. Om sommaren hjälper vi varandra att växa i storslagenhet.

Påminn oss om att läsa varje ord som skrivs på sommarens mark. Låt oss följa fjärilars färd från blomma till blomma och bada i den färg som naturen häller över oss. Låt oss bli till en del av den perfektion som pulserar här och nu.

Skrivet av Sofia Sievertsdotter

Äntligen kajak-tur!

Vi var morgonpigga igår och kom iväg så tidigt att vi kunde ta 9-färjan från Öregrund till Gräsö. Exakt en timme senare  var kajakerna packade och sjösatta vid Långalma på norra ön.

Den där känslan när man satt ner paddeln, tar i och glider iväg, den är obeskrivbar. Direkt infaller sig känslan av ett med naturen, lugn, harmoni och här och nu!

Det blev en tur runt Örskär. Här är en av Sveriges äldsta fyrplatser, redan på 1600-talet anlades en fyr här.  När man är här och tittar norrut, då har man hela, långa Bottenviken framför sig. En mäktig känsla.

Hur många fåglar har vi sett? Hur många har blivit rädda och irriterade över vår plötsliga framfart? Tärnor och mås har skriat varningsläten och stundvis gått ned obehagligt nära våra huvuden. Tre små bedårande grå-svarta fågelungar simmade alldeles för sig själva och vi tittade oroligt efter mamman allt medan vi saktade ner paddlandet för att hålla oss på avstånd. Plötsligt, när vi var bara ett par meter ifrån dom, kom sothöna-mamman springandes på vattnet. Ja hon SPRANG, verkligen. Och hon fortsatte

förbi sina ungar som då fick fart och började springa dom med. Det såg så roligt ut! Hägrar som vi skrämt och som majestätiskt lyft efter att ha gett oss en indignerad blick. 

Nattläger blev det på Utterbådan. Någon utter såg vi inte skymten av, men däremot en majestätisk solnedgång, och vi fick verkligen sjönära läge för vårt tält. 

Det blir aldrig bättre än så här!

Morgonutsikten gick inte heller av för hackor. Jag älskar att övernatta i tält! Sover gott, och trots att det tar emot när man vaknar mitt i natten och behöver gå upp för att kissa, så är t om det helt magiskt. Jag gick upp vid halv-tre-tiden, när morgonhimlen började färgas vackert aprikos av den uppgående solen. Havet låg spegelblankt och bara någon enstaka sjöfågel hördes, annars var allt total tystnad. Med den magiska vyn på näthinnan somnade jag om och vaknade igen klockan 7.

Frukost och ihop-packning. Idag skulle det blåsa upp, så vi tog bara en kort paddling, som var ganska så skumpig, innan vi drog oss tillbaka till utgångspunkten Långalma. 

Drack vårt förmiddagskaffe i Öregrund, där det började mulna på och i bilen på väg mot Uppsala blev himlen mörkare och det började regna. 

Nu är det upp-packat, kajakerna är rengjorda och hänger på sina platser i garaget. Jag har varit och veckohandlat mat, tagit en dusch och smörjt mina solsvedda armar. Köpte strömming och ska göra flundror fyllda med dillsmör, potatismos, skirat smör och lingonsylt. En middag som anstår ett par som just kommit tillbaka från norra Roslagen!

 

För tredje dagen i rad.....

 ....har jag nu städat!

Fast idag var den ursprungliga planen att packa ihop för att dra till kusten och paddla kajak!

Dock visade sig vindarna lite väl aktiva! 14 sekundmeter i byarna. Och med vår Ålandspaddling i minne, när vi måste ta oss över en farled i 14 sekundmeters vindbyar, då jag inte orkade styra min kajak utan drev, maken tog mig på lina, men linan brast mitt ute i det värsta vågorna och jag trodde jag skulle drunkna...... Med det i minnet så kändes det inte så lockande.

Så vi blev hemma. Och jag tog itu med att städa köksskåp!

Herregud, jag höll på i princip hela dagen. Det blev en riktig rockad, när de 12 Martiniglasen jag fick i födelsedagspresent skulle in.

Sen kände jag mig nöjd. Blandade varsin GT till maken och mig (han hade varit duktig på sitt håll och tagit hand om trädgårdskomposten) och så spelade vi Alfapet!

Sen tog vi vår första gemensamma promenad, sedan hälseneolyckan. Vi gick till kyrkogården och rensade ogräs och fortsatte runt Stabby. Inte fort, men ändå ett framsteg!

Och nu är hallen full med packning! 

Imorgon får det bära eller brista. Vi SKA iväg på kajaktur!

Återkommer om, ursäkta jag menar NÄR vi kommer tillbaka till stan!

Gilla eller ogilla?

 Nu återstår att se om man blir hatad eller omtyckt......

Jag har på alldeles eget bevåg städat son och sonhustrus radhus idag. Utan att fråga om lov!  Maken skjutsade familjen till Arlanda klockan 03;00 i natt, dom ska tillbringa en vecka tillsammans med goda vänner som har hus i bergen, strax ovanför Rivieran i Frankrike.

Maken misstänker att det kan vara känsligt. Han påminde mig lite försiktigt om när hans mamma kom hem till oss (för hundra år sedan) och hon gick och drog sitt finger i vår bokhylla och tittade ogillande på dammet som samlats där. Eller när hon började plocka bort vissna blommor från våra krukväxter. OK, det ska erkännas att det verkligen gjorde mig GALEN!!!

Vi har nyckel till deras hem för att kunna ta in post och vattna blommor. Men idag tog jag alltså itu med att sortera och städa.  Jag tänker att dom borde tycka att det är skönt att komma hem till ett städat hus. Men kanske kan det vara så att dom tar illa upp...... Det var verkligen inte min intention, jag ville bara vara lite snäll....

När dom kommer tillbaka, så har jag rest till Island, så kanske känslorna lagt sig till vi träffas igen....