Nyduschad sitter jag i myskläder ute på verandan, läppjar ett glas vin och lyssnar till regnets smatter mot verandataket. Himlen är sådär intensivt gråblå, en kontrast så vacker mot all grönska!
För 26 år sedan hade jag precis vid denna tidpunkt fått en liten son upplagd på mitt bröst efter att ha krystat fram honom alldeles för snabbt (vilket gjorde att jag var rätt trasig nertill om man säjer så, men det är historia nu).
Jag minns hur min mor sa till mej; -Det står inte på förrän han börjar skolan! Knasigt tyckte jag då, men nu så här i efterhand förstår jag att det är sant. Så otroligt snabbt tiden går, vart tog alla år vägen?
26-åringen var hem på lunch idag. Jag sa till honom, -När jag var 26 år fick jag mitt första barn! Han svarade att det var inget som han tänkt göra som 26¨åring, det dröjer nog innan du blir farmor. -Det gör inget, jag är alldeles för ung för att bli farmor, svarade jag. Dock trodde jag att det var på gång för några år sedan när samme son ringde mej och började med att säja; -Mamma, det är något jag vill berätta! DÅ, var jag övertygad om att det var barn på gång, men det visade sej att han ville berätta att han tatuerat sej. Faktiskt drog jag en lättnadens suck då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar