Funderingar från en svarta vinbärsbuske

 Igår när dottern var här och redogjorde för sina tre semesterveckor, där inte ens en halv dag var oplanerad, så undrade jag om hon skulle hinna med någon återhämtning innan jobbet kör igång igen?  --- Jag måste ha fullbokat, annars blir jag rastlös!, sa hon.

Den äldre dottern skulle idag få en "helt egen dag", så hennes man och barn åkte hem till farmor och farfar. När klockan var 11.20, tog dottern cykeln och trampade efter, då var hon rastlös och visste inte vad hon skulle hitta på.

Äldste sonen är väldigt rastlös av sig, han måste ständigt ha nya projekt på gång för att tillgodose sina behov. Att "bara" tillbringa tid med barnen räcker inte för honom, han vill helst ha 3-4 saker på gång samtidigt.

Om detta satt jag och funderade, när jag satte igång med att plocka svarta vinbär, som mognat ovanligt tidigt i år!

Hur kommer det sig att mina barn är så rastlösa av sig? Inte kommer det väl från mig? Men så tänkte jag efter och kom på att jag faktiskt var lite rastlös av mig när jag var yngre. Söndagar t ex, när det inte var något inplanerat, tyckte jag stundvis var intill döden tråkiga. Och jag minns en skidsemester med alla fyra barnen och en kompis till pojkarna + mormor, det blev snöstorm och vi fick tillbringa väldigt mycket innetid i en liten, enkel fjällstuga. Oj, oj, jag klättrade nästan på väggarna. Och jag minns hur mamma alltid tyckte att jag stressade och höll på med något hela tiden, fast så upplevde jag inte alls det. Jag levde ju bara mitt liv!

Avtar rastlösheten med åldern? Eller är det genetiskt betingat?

Kanske lite både ock. Jag tycker nog att jag har mer tålamod nuförtiden. 

Och då kommer följdfrågan; Har jag blivit gammal och tråkig? För är inte rastlösheten drivkraften till att vara nyfiken? Jag har ju brottats med den frågan tidigare, under min tid som pensionär, att jag numera bara är nyfiken inom min bekvämlighets-zon..... Och när jag tänker så, låter det så vansinnigt tråkigt.

Men å andra sidan, spelar det någon roll? 

Med ålderns rätt, kanske man har rätt att få vara lite tråkig......

"Myror i brallan" fick jag nästan, för när jag kommit runt den första svarta vinbärsbusken (vi har två), så stötte jag på ett myrbo, och plötsligt började det krypa innanför skjortan och byxorna och jag trodde jag skulle bli tokig! Det hade alltså inte med rastlöshet att göra, men jag nöjde mig med "ett busk-plock" idag för att ta en dusch och "göra kväll".

Och ett är då säkert. Bra tålamod (Dvs frånvaro av rastlöshet) har varit väldigt bra de senaste dagarna, då jag behövt ta upp och göra om mina senaste 5 varv (1075 maskor) av stickning. Jag stickar ett mönster med flera färger och osymmetri, och det har blivit fel ett otal gånger. 

Om mina sysslor idag, innan dagens glas rosé

Den här bilden låg ute på instagram igår! Det firades i Insjön, att huset nu är sålt, allt är skrivet och klart. Den 1 november ska dom nya ägarna flytta in. Dottern har nog varit lite vankelmodig i känslorna, eftersom alla människor sagt;  -VA, hur kan ni sälja det där fina huset?? Men igår när de nya ägarna kom över och dom gick runt tillsammans, så tyckte dottern att det kändes så rätt. Det är tydligen en trevlig liten familj som i flera år letat hus i Dalarna och nu äntligen hittat rätt. Dom kommer att förvalta och älska huset, precis som alla vi gjort. Och det känns bra även för mig. Så nu börjar ett nytt kapitel, och det blir spännande att följa husbygget, som tv-programmet "Husdrömmar" fast i verkliga livet. Kanhända dröjer det ett tag innan det dricks champagne och äts löjrom till nästa gång.... Dom kommer mer att få det som min dag...

som varit långt ifrån champagne och löjrom. Jag har hållit på i den här "rot-gropen", med spett, sekatör, stor spade och liten spade och kämpat. Men det här trädet har stått här i säkert 50 år, så det tänker inte släppa taget så lätt minsann. Har nog fällt en och annan svordom under dagen, men samtidigt imponeras jag av styrkan i rotsystemet, och tänker att jag hoppas att mitt liv också kommer att vara så här-att jag inte släpper taget utan motstånd. Nu på slutet rann svetten ner i ögonen och sved, så jag gav upp för idag och tog en dusch.

Fick även en liten paus vid lunchtid, när yngsta dottern kom hem och satt ute i trädgårdsmöblerna och jobbade via datorn. Hon ville ha lite hjälp av sin gamla mamma, att välja fotografier för höstens skjortor till e-handeln. Målgruppen är ju runt min ålder, så hon tyckte att jag var rätt person att fråga. Att hon kom hem, gjorde också att jag inte valde kaffe och vaniljbulle till lunch. Hon äter betydligt nyttigare, så jag svängde ihop en spansk omelett på det som fanns i kylskåpet och så drack vi iskaffe efteråt.

Fick också ta en promenad med lilla vovven, eftersom dotterns lilltå var blå-lila och uppsvullen efter att hon fastnat med den i en dörr, hon linkar fram och har ont. Inte blev hon tröstad av att jag nämnde att jag råkat ut för samma sak och fått en spricka i lilltån, det tog flera veckor innan det var läkt....

 

Maken har haft ledigt från trädgårdsarbete idag, han är i Eskilstuna och spelar golf med kompisar.

Nu ska jag hälla upp ett glas rosé-vin och gå ut och sällskapa dottern som sitter kvar i trädgårdsmöblerna med jobb-datorn. 

 

Om åldrar

Luktärtorna doftar ljuvligt, och jag njuter av min stund, med ett glas rosévin och min stickning, sen eftermiddag i trädgården! Tänker tillbaka på morgonens telefonsamtal med yngsta dottern, där vi kom att prata åldrar.

Det började med att hon frågade om vi kunde tänkas ha hennes hund här, medan hon är bortrest 14 dagar på semester. Eftersom jag hört att lilla vovven varit lite risig i magen nyligen frågade jag hur hon mådde, och fick till svar att -"Hon har blivit gammal och gnällig".  Hon orkar inte gå så snabbt på de dagliga promenaderna, och hon pockar på uppmärksamhet och sällskap när hon är inne, dessutom hårar hon extremt mycket, trots att jag klippt pälsen och borstar henne varje dag. Ingen bra marknadsföring för att lämna bort henne direkt, men det är klart att hon får komma hit. Vi kan vara gamla och gnälliga ihop, tänker jag.

Sen fortsatte vi prata om vad som gjorts sedan vi sist sågs, och bl a hade dottern träffat gamla skolkamrater, där en visat upp sitt första barn och en annan var gravid. Jaha, blev du lite sugen på bebis, undrade jag. -Nej herregud, jag känner mig mentalt som 22, det är långt ifrån bebislängtan! 

Till saken hör att hon nästa år fyller 30! Hon hade pratat med jämnåriga väninnor om att planera en gemensam resa till Las Vegas. Och nu följer tre veckors semester med födelsedagsfester, Båstad och tennisveckan, solsemester i Spanien och båtveckan i Öregrund. Livet är en fest.....

Låt oss leva som om det är just så jämt! Oavsett vilken ålder vi befinner oss i. Visst får man känna sig gammal och gnällig emellanåt, men tänk på att inte fastna i det! Livet är för värdefullt för att fastna i gnäll-träsket. Släpp fram glädjen, nyfikenheten, tacksamheten.

För luktärtornas doft, rosévinets smak, sommarvindens prassel i lövkronorna, min stickning som växer maska för maska, alla dessa små saker tillsammans gör livet så storartat. Oavsett vilken ålder man befinner sig i!!

Helgen som gått

Igår eftermiddag hade vi en liten sommarmiddag för mina syskon med respektive. Tja, sommar och sommar, vi satt ute och drack bubbel och åt snittar, inledningsvis, men med extra tröjor på och filtar.

Sedan gick vi in och fortsatte måltiden i vardagsrummet! Någon högsommarvärme är det inte!

Jag hade lagat Vitello Tonnato, med grönsallad och kokt färskpotatis, till vilken vi drack en väldigt god Pinot Noir från Californien. Den passade även ypperligt till ostbrickan. Och som dessert blev det en tårta dekorerad med trädgårdens första egna hallon!

Samtalen flöt lätt och ledigt om allt mellan himmel och jord, vi har väldigt trevligt när vi ses, och jag tänker att det är en ynnest att ha så god kontakt med sina syskon.

I dag har vi haft annat för oss! Den här stora ide-granen, som funnits så länge vi haft huset (29 år). Den som varje vår huserar koltrastar som har två fina reden i den, och till jul brukar jag pryda den med julgransbelysning. Nu måste den ge plats för de nya sopkärlen som kommer att bli väldigt mycket bredare än de befintliga. Vi ska ju få sortera både plast, metall, glas, kompost och brännbart i dom.

Så det har varit hårt kroppsarbete som gällt idag, och jag känner att jag verkligen inte är gjord för det! Först slitet med sekatör och såg för att få ner alla grenar. Sedan 10-12 skottkärror med jord har jag dragit från framsidan, runt parkeringen till baksidan och lastat av bredvid våra trädgårdskomposter i trädgården. Ryggen värker!

Och gissa om det blev ris och grenar! En stor hög! Vi fick hyra ett släp och lasta för att ta oss till miljö-stationen och slänga.

Nu återstår en stubbe och så själva rotsystemet som man ju inte ser, men man märker, när man försöker gräva, att det är vida utbrett och segt och sträcker sig långt ner i jorden. Men vi behövde ta igen oss efter en intensiv dag, så jag satte en deg och slog mig ner med min stickning, maken gick en långpromenad, med podd i öronen. Det blåser rejält, och har gjort så hela dagen. Tyvärr har min höga vackra Dahlia blåst av, liksom den tomatplanta som hade mest med blommor. Men vi är i alla fall inte ute på kajaktur, det hade varit jobbigt. Nej den här veckan blir det nog fortsatt trädgårdsarbete som gäller. Men någon spontan sommarutflykt ska vi nog få till. Vädret ger förutsättningarna!

God söndagsmiddag blir det i alla fall, idag blir det den överst på listan, för jag har en lista med olika sommar-rätter som jag bara måste beta av varje sommar, och en del av recepten lagar jag inte bara en gång, en sommar består ju ändå av tre månader!

Här kommer den;

Gratäng på färspotatis och andra primörer med ädelost och grädde.

Ceasarsallad

Sallad Nicoise

Vitello Tonnato

Grillade kycklingspett med bönsallad och kronärtskockshjärtan

 Lammspett med rostad potatis och kall sås

Libanesiska köttfärsbiffar med röror och tabbouleh

Varmrökt fisk med färskpotatis

Biff Tagliata

Potatissallad

Sill och potatis

Ängamat

Sparris i olika former

Rabarber- och blåbärspaj

Färska räkor och bröd

Mina sommarfavoriter!

 Ett glas svalt rosévin ute på altanen innan jag lagar kvällsmaten.

Tornsvalornas svirr på kvällshimlen.

Sommardofterna; jasmin, lind, luktärtor, kaprifol, smultron, gulmåra, nyslaget gräs, varm asfalt efter regn, en tjärad båt, hav, nybryggt kaffe på gasolkök.

Kajakturer.

Tältnätter.

Solnedgångar.

Soluppgångar och ljusa nätter.

Mörka skogstjärnar med vita näckrosor.

Cykelturer i skogen och på grusvägar.

Vindens prassel i lövträden.

Plocka färska kryddor i trädgården och slösa i matlagningen.

Se där, lite reflektioner över vad jag älskar med den här årstiden, och än är minst halva sommaren kvar. Nu ska jag strax gå in  och sätta ett par kalvstekar i ugnen, laga till en Vodka-risotto och göra en tonfisk-sås. 

Trevlig helg!

Du som kan; lev dina vill!

Rubriken kommer från Pia Eriksson, med instagramkontot Korsdragspoesi, som jag följt ett bra tag med stor behållning. Därför blev jag så glad när jag fick se några av hennes citat/poetiska text-strofer brända i trä på blomlådor i Leksand.

Vi bilade ju till Insjön i tisdags och började direkt (nåja, efter fika med nybakat bröd och ljuvliga kanelbullar) med att bege oss på cykel-utflykt, via Leksand och till tomten på Hjortnäsheden, där dotter och svärson ska bygga hus. Strax nedanför den tomten ligger ett fint litet bad, så efter inspektion av tomt blev det en simtur i Siljan. Det var bara lilla Majken som fick hålla sig på land, och vi turades om att sitta med henne. Hon nöjde sig glatt med att tugga på tallkottar!

En spännande budgivning pågår i dagarna, och rätt var det var så ringde mäklaren, och vi fick hoppa av cyklarna så att dottern fick ta emot samtalet.

Någon nitisk reporter på Falukuriren hade fått nys om försäljningen och kom i måndags för att göra ett reportage om huset. Det är ett hus med anor från förra sekelskiftet, byggt 1909 av en av grundarna till Åhlén & Holm, (nuvarande Åhléns).

Det låg högst upp på web-sidan och hade en liten ruta även på förstasidan i Falukuriren idag, och artikeln var riktigt lång och med flera fotografier.

Budgivningen har gått strålande, Från att mäklaren sa att inga hus i Insjön går över 3 miljoner, så utgångspriset var 2995 000. (Hade detta hus legat i Uppsala så hade man kunnat sätta en etta framför tvåan....) Men intresset har visat sig vara enormt och det är 8 budgivare som "slåss", så f n har priset gått upp med 1, 5 miljon kronor, och än verkar dom inte vilja ge sig.

Dottern som inte trodde att dom ens skulle få utgångspriset......

Vi är tillbaka i Uppsala, i vårt lilla radhus. Maken har såpat altanen, jag har veckohandlat och håller på att koka svarta vinbärs-sylt, på bär från 2022! Tänker fortsätta med att koka rabarbermarmelad, årets rabarber växer så det knakar!

Och ja, jag lever mina vill!

Lite sömnad, om en bok och lindens ljuvliga doft

Idag har jag suttit en del vid symaskinen! Hade lovat blivande sonhustrun att bistå med lite ändringshjälp till hennes sommargarderob, så hon dök upp på förmiddagen och jag fållade byxor och en silkig långklänning. Sen fick jag en påminnelse från yngsta dottern igår. Hon har nämligen fått en stuvbit av ett italienskt skjort-tyg från sitt arbete. Det är sytt damblusar/skjortor i det, som i detta nu är med i sommar-rean. Hon vill ha ett par vida byxor till Spanien-semestern om några veckor. Tänkte att det var lika bra att få dom gjorda. Så jag tog och ritade mönster från ett par "mys-byxor" som jag själv trivs väldigt bra i. Som tur är, har vi lika storlek. Jag har bara blivit lite kortare än vad hon är, och så har jag inte lika markerad midja längre. (Jag menar, det jag krympt -4 cm- har ju måst ta vägen någonstans, så det är en liten valk i midjan....). Sen behövde jag cykla ner på stan för att köpa midje-resår. Det passade bra, eftersom jag fått sms från biblioteket om att min beställda bok kommit,

Del tre i trilogin som Karin Härjegård skrivit. De två första läste jag med behållning, och nu ser jag fram emot del tre. Här ligger den redo på mitt nattduksbord!

När jag var påväg hem från bibliotek och sybehörsaffär, så hade mitt framdäck slut på luft, så jag fick vackert gå uppför universitetsbacken. I ögonvrån såg jag någon som stod med galgar med kläder och någon som fotograferade en kvinna vid universitetsbyggnaden, och jag tänkte att det kanske var någon examensceremoni. När jag plötsligt hör; -Mamma!  Det var yngsta dottern som stod med fotomodell, fotograf och ett par kollegor och gjorde höst-fotografering av skjortor!

Och där kom jag i en gammal urtvättad t-shirt med små hål (som jag övertagit av samma dotter) och ett par linnebyxor med knän, osminkad och med rufsigt hår. 

Inte så fashionabelt kanhända, men "de vackra modell-människorna" utbrast "Åååå, så gulligt", när dottern presenterade mig. 

Vad som var gulligt förstod jag inte riktigt, men jag får väl försöka se det som en komplimang.

Ikväll ska vi äta rester, så maten är snabb att fixa. Maken har hållt på att slipa trapp-räcke hela dagen, och tog en cykeltur nu ikväll.

Imorgon far vi till Insjön.

Återkommer i slutet av veckan!

PS: Något som är alldeles, alldeles underbart, är att lind-träden blommar, och den doften är bland det bästa jag vet! Hela staden doftar ljuvligt!