Tack

Här är den!
Låten som avslutade Bo Kaspers konsert i onsdag. Låten som berörde mig och fick mina ögon att svämma över.

Den får avsluta den här arbetsveckan som varit så intensiv. Nu behöver jag en paus.
Den får inleda den här helgen, som är fylld av ännu en födelsedagsuppvaktning.
Återkommer söndag kväll.
Trevlig helg!

Spegel, spegel på väggen där.....

Att direkt efter jobbet, en mörk decemberdag, komma till frissan och sätta sig framför en stor spegel med obarmhärtigt starkt ljus, få en plastmantel över axlarna, tillknäppt om halsen och stirra på sig själv medan de gå hårstråna, penslas med färg, kammas, tvättas och klipps....
Tja, det är inte direkt någon upplyftande syn!
Vem är hon den där glåmiga människan med mörka ringar under ögonen mot den annars vita hyn, och var kommer alla dom där rynkorna ifrån? Hon har ett trött drag över sin blick.
Hur kan hon plötsligt ha blivit så gammal?
Men bortsett från det, är det en trevlig stund. Min frisör Maria och jag har alltid mycket att prata om, vi tycker båda om att yoga, läsa Sofia Sievertsdotter, skriva, träna, tänka positivt, äta hälsosamt och ta hand om oss för att må bra. Dessutom är det väldigt skönt att få håret tvättat och bli masserad i hårbotten.
Tänkte på "kvinnorna jag har omkring mig", när jag bilade hemåt. Frisören, nagelterapeuten, hudvårdsterapeuten, massören. Duktiga entreprenörer och trevliga medmänniskor som jag besöker regelbundet och som nästan blivit  mina goda vänner.
Så att vara fåfäng i livet är alls inte bortkastat.

Och ikväll får jag tänka snälla tankar om min spegelbild!

Skratt, jubel, ståpäls och så några tårar....

.... det är vad jag har med mig efter kvällen tillsammans med Bo Kaspers orkester

En födelsedagspresent från min kära syster. Tanken var att det var hon och jag som skulle gått, men hon råkade dubbelboka sig, och befinner sig i Spanien just nu, så jag bjöd med en jobbarkompis.

Och nu sörjer jag inte längre för att jag inte hann ut och titta på "Allt ljus på Uppsala" i november, där vissa delar av stan hade olika ljusinstallationer.
För den här kvällen har varit en enda lång ljus- och ljud-installation.
Vilken fantastisk ljus-show, med belysning, bilder, filmer och effekter som kompletterade musiken. Och vilka musiker. Två och en halv timme av ren njutning.

Det var den allra sista, finstämda melodin som fick mina ögon att svämma över. Hade aldrig hört den förut, och den berörde. Ska försöka hitta den någon annan kväll, när timmen inte är så sen.

Sent blev det för att kvällsbussarna i Uppsala tydligen inte är synkroniserade.  Steg av vid Vaksalatorg för att byta, men skulle få vänta över 20 minuter på bussen mot Flogsta. Eftersom himlen var stjärnklar och termometern visade -.4 grader, ville jag inte stå och vänta, så jag promenerade hem.
Och nu har jag duschat och värmt en mugg choklad medan jag försöker smälta kvällens intryck så att jag kan  komma till ro och sova "Innan klockan slagit tolv" (som för övrigt är en Bo Kaspers-låt)!

Idag har Barbro namnsdag

När jag letade efter ett särskilt alfabet i korsstygn, på jobbet idag, så hittade jag detta i en gammal märkbok från sent 40-tal. Det var väl då namn som Barbro, Kjell, Leif, Ulf, Gunilla m fl, var populära. Idag har jag inte hört någon döpa sitt barn till Barbro. 

 Men det passade bra att hitta det just idag, eftersom det är min namnsdag. Hurra för mig!

Kanske ska jag ta och brodera det på ett örngott eller en handduk någon dag.

Nu sitter jag och dricker namnsdagste och knaprar pepparkakor. Dom blev extra knapriga och kryddiga i år, riktigt, riktigt goda!

Annars har eftermiddagen och kvällen ägnats åt veckohandling, matlagning, mangling, strykning och så tillskärning av knappt 200 tyglappar till ett nytt sömnadsprojekt.

Skulle gärna sätta mig vid symaskinen nu, men kvällen börjar bli sen, och jag behöver mina sju timmars sömn för att vara snäll mot eleverna imorgon!

Innan jag somnar, läser jag Sofia Sievertsdotters "10 tankar för december".

Ibland behöver vi bara skala bort något.

Använd vila som en väg för vishet.

Lyssna på drömmarna, inte det förflutna.

Frihet är att varken sänkas av kritik eller lyftas av applåder.

Vart och varför är viktigare än hur.

Någonting nytt väntar alltid på att födas.

Tystnad är för själen vad en storstädning är för ett hem.

Ett litet nej kan vara ett stort steg för framtiden.

Livet är bäst inringat av det ogreppbara som ser längre än vi.

Varje cell som sjunger ja är livets sätt att viska; fortsätt, du är på rätt väg.

Monday Lisa

Precis så här kan det kännas, en måndag i slutet av höst-terminen. När man måste ha cykellyse både till och från arbetet. Lamporna tända hela dagen. Ylle-ponchon på inomhus. Skrivbordet börjar bli överfullt av färdiga elevarbeten som ska bedömas. Betygslistorna är genomgångna och man inser hur många elever som ska ha betygen satta om en vecka. Samtidigt vet man hur många elever som ännu inte fått sina obligatoriska arbeten färdiga, som man måste "piska på", skapa extratid till på planeringstid, luncher och efter sista lektionerna på dagen.

Samtidigt som det man helst vill, är att vara hemma och gå mellan symaskinen, vävstolen, kaffekoppen vid köksbordet, fågelborden i trädgården och stickningen i soffan med pod i öronen.

Underverk!

Efter en frukost med första adventsljuset tänt, så gav sig maken och jag iväg till Strandsjön, i Järlåsatrakten. Det blev premiär för säsongens första långfärdsskridskotur! Och vilken tur sen!

Det var + 3 grader och dimma. Isen var hård och blank med ett litet vattenlager. Stämningen var magisk. När man tog skären rakt mot dimman, så blev jag nästan som berusad. Yr i huvudet av att på något sätt sväva i ett ingenmansland. Det var så vackert!

Vi åkte två varv.

Sen bilade vi hem och ordnade med adventsaktiviteter. Som glöggdricka. Lussebulls- och pepparkaksbak till högt spelande julmusik.

Sen badade vi bastu.

Sen åt vi fondue och drack rödvin.

Precis nyss har dottern och pojkvännen gett sig av. Nu återvänder hon till Borås, och nästa gång hon kommer hem, så är det jul.

Och allt som hänt i dag, har varit små underverk!

Jag har ändrat mig.

För ett par veckor sedan visste jag inte vad en Blöj-tårta är. Nu har jag gjort en. OCH jag har haft en Babyshower hemma hos mig. 

Upprinnelsen till det hela var att en barndomsvän till min sonhustru startade en grupp på Facebook och ville överraska med en babyshower. 

Eftersom hon bor i Gävle så frågade hon om plats att ha tillställningen på. 

Jag erbjöd att ha det hela hemma hos oss, och idag lurades höggravida sonhustrun, helt ovetandes hit, där sex vänner och svärmodern och mamman väntade i ett pyntat vardagsrum. Det var serpentiner, ballonger, ljus och ett bord fyllt av pizza bianco, cupcakes, frukt, godis, bubbel och juice.

Och på presentbordet ståtade blöjtårtan! Den ska alltså inte ätas, utan är babyblöjor ihopsatta till en tårt-skapelse. Jag dekorerade med band och hemstickade babysockor.

Jag har ruskat på huvudet åt dylika tillställningar, känt att bebisar inte ska firas förrän dom kommit fram och man vet att allt gått bra. Men min andra sonhustru övertygade mig att tänka på det som ett firande av själva graviditeten. Och efter att nu ha varit med om en, och sett hur överraskad och glad den höggravida sonhustrun blev, så är jag inte sämre än att säga att jag har ändrat mig.
Det var riktigt mysigt och trevligt!