Promenad-poesi

 Fågelkvitter och dikes-porl,

Hackspettshack och trafik-sorl.

Solen värmer så jag jackan måste öppna opp

Fast  jag vill egentligen bara ropa STOPP

Det är sista januari, borde vinter vara

Vårkänslor vill jag MINST en månad till spara!!

Fotot är tagit i fjol i månaden Mars, uppe i Grövelsjön. Det är så här det ska se ut den här tiden!!

Men jag kom hem från promenaden, blandade till en GT och satte mig med min stickning och lyssnade på Spanarna. Ett för dagen mycket passande avsnitt! Man får göra det bästa av situationen!

Soppteater

 På Stockholms stadsteater har dom sopp-teater, ett trevligt koncept där man serveras en sopp-lunch tillsammans med underhållning. När jag gick i pension, så var det en av de aktiviteter som jag tänkte att jag skulle börja unna mig att gå på. Sen har det visat sig att det är rysligt svårt att få tag på biljetter, så fort dom släpps, så går dom åt. 

Men i november hade jag turen att få tag på två biljetter till föreställningen "Barbro, Barbro" med Lina Hedlund och Pelle Arhio. En hyllning till Lillbabs med hennes hits och berättelser ur hennes liv. Finstämt, roligt, lite smått vemodigt och fantastiskt professionellt och underhållande framfört.

Sällskap hade jag av min goda vän Lena. Vi tog efter föreställningen en promenad i Gamla Stans gränder och avslutade med varsitt glas eftermiddags-vin innan tåget hem. Där konstaterade vi att vi lärde känna varandra 1979, alltså för 46 år sedan! Hisnande tidsperspektiv! Vi konstaterade också, båda två, att man blir så upplyft av att göra sådana här utflykter. Lina Hedlund pratade i föreställningen om att folk inte ska prata illa om "enklare" underhållning - all underhållning som roar och berör är bra underhållning. Att "hålla under" människor och lyfta dom! Så sant! 

Och nu sitter jag och väntar på att ärtsoppan ska koka klart. Vi åt grön ärtsoppa till lunch och nu blir det gul ärtsoppa till middag. Kanhända en smula fantasilöst - eller så kan man välja att se det som färgglatt...

 

Mat, mat, mat!

 

 Äta bör man, annars dör man.....

Jo, jo - ingen risk att vi kommer att dö av den anledningen i detta hushåll! 

Denna bild är tagen klockan 19.26 den 4 november 2024 på en liten familjeägd restaurang i en gränd i staden Antibes. Vi åt en superb 3-rätters födelsedagsmiddag (makens födelsedag) och efteråt kom kocken och hans hund ner och pratade med oss. (För själva matsalen låg i källarvåningen med stenväggar och massor av väldoftande, utslagna vita liljor som dekoration!)

Men nu är det ju såklart inte restaurangmiddagarna jag tänker på. Har läst att varje hushåll har ungefär 10-15 rätter som man växlar mellan. Och att halvfabrikat är storsäljare och "vardagsräddare" för många hushåll. När jag var hos dottern under helgen så stod jag för middagarna och beklagade mig lite över att jag börjar bli så enahanda i min matlagning, samma rätter gång på gång. Då protesterade både maken och dottern och sa att jag varierar väldigt mycket mellan olika rätter.

Därför listade jag idag de rätter jag lagar oftast. Döm om min förvåning, när jag kom upp i över 30 olika rätter! Men jag bestämde ändå att jag måste "bli mer vid" i min matlagning. Att jag fr om nu ska inför en ny maträtt, varje vecka. Det blir kul och en utmaning!

Idag blev det Tsukune, japanska köttbullar med ris och sesamtäckt broccoli. Det var gott och inte heller komplicerat att laga. 

Om jag håller i 2025 ut, så torde det bli 48 nya rätter att lägga till "min bank", fast alla kanske såklart inte kommer att "falla i smaken".

Maken är på fotboll ikväll, och jag ska strax brygga lite te och bre några kex med brie och marmelad att bjuda till. Vi ska se "Stjärnorna på slottet", som vi missade när vi var i Leksand i helgen.

En mormor kan väl få undra lite.....

 Ett hopp i skrivandet, p g a att vi plötsligt bestämde oss för att fara till Leksand efter lunch-tid i fredags. 

                                                          

Lilla Majken var inte riktigt färdig med inskolningen på förskolan och dottern är gräsänka två veckor, då maken är på en utbildning. 

Och det är inte direkt någon uppoffring att åka dit, eftersom det är så rysligt trevligt att umgås med en 

1 1/2-åring. Känns som att hon lär sig nya saker varje dag, hon förstår fler och fler ord och har börjat härma efter. Hennes minspel är obetalbart och hennes kramar och blöta dregel-pussar är spontana och kärleksfulla.

Sen är inte vår dotter så oangenäm att umgås med heller. Och hon behöver få lite egen-tid, så nu när vi var där kunde hon få åka och träna medan vi såg efter Majken och fixade middag.

När mor och dotter farit till förskola och jobb i morse, så packade vi bilen och åkte tillbaka hem till Uppsala. Jag hann lagom till ett lunchpass på Friskis & Svettis och nu har jag tagit mig ett bad. Dock känner jag att tankarna är kvar hos lilla Majken och jag undrar hur det har gått på förskolan idag, första dagen efter inskolningen som hon skulle stanna länge. Det måste ju vara en stor omställning att från att ha varit ensam hemma med mamma eller pappa, plötsligt omges av 4-5 personal och 12-13 barn i samma ålder många timmar varje dag. 

Det går ju såklart, för det måste det. 

Men en mormor kan väl få undra lite.....

Att lyssna på tystnaden och känna in stillheten

 Låter rubriken märklig? 

Orden uttalades på dagens yoga-pass och jag tycker att dom får en att tänka efter!

För visst kan man "höra" tystnaden! Den kan vara alldeles, alldeles underbar! När jag går skogsrundan i närheten av där jag bor, så störs jag av att trafikbruset hela tiden är närvarande. När jag sitter på en kobbe i havsbandet och lyssnar, så är det visserligen inte helt tyst, men vågskvalp och en och annan sjöfågel räknas in i min tystnad.

Och att "känna in" stillheten, när man ligger ner på rygg och låter kroppen bli tyngre och tyngre mot yogamattan, andningen stillar sig, pannan slätas ut och ögonen mjuknar bakom ögonlocken. Det är en fantastiskt skön känsla. Känslan av att bara befinna sig i nuet.

Vad är du intresserad av?

 Vad är det som gör att vi människor har så olika intressen egentligen?

Sånt har jag grunnat på idag, alltmedan jag ägnat mig åt mitt stora intresse; sömnad! Har nu avverkat tre fjärdedelar av de block som behövs till mitt lapptäcke. Och det är så himla roligt!

Men tillbaka till frågeställningen!

Yngsta dottern hörde av sig och undrade om hon kunde äta middag med oss ikväll. Pojkvännen skulle på hockey och det är han som alltid lagar maten (plus att hon avskyr att vara ensam...) Hon var ju så illa tvungen att laga mat när hon studerade i Borås och bodde i studentrum, med inte så mycket pengar på fickan. Men då brukade hon göra en stor linsgryta som räckte hela veckan, och så varva med havregrynsgröt.

Alla våra barn har tidigt fått introduceras i köket och laga ett mål i veckan så länge som dom bodde hemma. Trodde ett tag att det var anledningen som "väckt" äldste sonens matintresse. Men så är nog inte fallet, eftersom det inte alls stämmer på den yngsta, och de två andra är väl "måttligt" intresserade.

Finns det olika gener för intresse-sfärer eller är det bara slumpen? 

Ingen annan än jag i familjen är ju intresserade av handarbete, och då har jag ändå uppmuntrat alla typer av handarbeten, då barnen var små. Kanske "pysslade jag sönder dom" istället. 

Sportintresset förde maken  vidare, och båda sönerna har sedan 5-årsåldern varit fotbollstokiga, men ingen av döttrarna är särskilt intresserade. Är det genustänk?

Äldsta dottern säger att hon inte vet vad hon är intresserad av. Och jag tar mig för pannan och försöker uppmuntra henne att ta tag i sång, skrivande och akvarellmålande, för där har hon talang, och det man är bra på brukar ju ändå kännas kul att hålla på med. Men nu är hon ju i den sitsen att hon har fullt upp med att ta hand om arbete, barn och hushållsgöromål, då hon till stor del lever som ensamstående. Den tid som blir över ägnas åt träning. 

Nåja, det blir nog inga djupare svar på den frågan ikväll. Kanske en fråga vi kan diskutera vid middagsbordet ikväll och se om vi kommer fram till något.

Jag tycker det är roligt med matlagning och i detta nu  rostas rödlök, vitlök och tomater i ugnen, de ska sedan mixas till en tomatsoppa. Äppelkakan står färdig på köksbänken.

Och så fick jag nyss veta att det idag är vinets dag, så det får nog lov att bli varsitt glas vin till maten!

En win-win!

 

Idag fyller sonhustrun 34 år. Hon tyckte inte det var något särskilt att fira. 

Det tyckte vi! Vi pratade med sonen igår och han fixade lite kalixlöjrom, chips och smetana och vi kom dit med en flaska champagne, att dela, att skåla och att hurra! 

Det kändes rysligt trevligt och hon blev väldigt glad! En win-win!

Sånt där som kan förgylla en regnig januari-tisdag! 

Vi cyklade hem när sonen skulle börja fritera bläckfisk, den middagen ska dom få fira i tvåsamhet. Vi tar lite te i tv-soffan!

Måndagspepp i oxveckan

 Tänk så lite som behövs för att göra någon glad! Idag var det dags för ett frisörbesök och min frisör är så trevlig, det är som att gå och besöka en god vän, vi pratar och pratar och den där en och en halvtimmen det tar att färga och klippa den går så fort. Jag vet att hon inte är särskilt förtjust i vintermånaderna, så jag tänkte jag skulle ge henne ett litet vårtecken. Hade plockat in några snödroppar i går och jag satte dom i en liten glasflaska, la några stenar i botten och fäste ett rosa snöre runt kanten. Sen stoppade jag några drömmar som jag bakat i en påse med ett rosa band och ett litet kort där jag skrev om att man aldrig kan får för många drömmar och att det är viktigt att ha både stora och små drömmar, och så önskade jag henne ett fint 2025. 

Trodde nog att hon nog skulle uppskatta den lilla gesten, men att hon skulle bli så glad, hon blev nästan lite rörd. 

Tänk så himla lite som behövs för att göra någon glad! Och tänk så glad man själv blir av att göra gott! Får bli mer av dylika tilltag i år känner jag!

Det är ju också de s k oxveckorna nu så kanske kom det ännu mer till pass just därför.

Annan typ av vinteraktivitet

 När snö och kyla lyser med sin frånvaro, då får man hitta på andra "vinteraktiviteter"! 

Idag promenerade maken och jag ner till Upplandsmuséet och tillbringade ett par timmar med att se utställningen Upp-lev, tid, tankar och ting i Uppland. 

Jag upplevde den först som lite rörig, men efter att ha sett hela kände jag att den ändå gav väldigt mycket om allt möjligt från forntid till nutid. En salig blandning, precis som livet ter sig självt.

Upplandsmuséet är dessutom ett litet men väldigt trevligt museum, beläget i vackra omgivningar!

Och nu sitter vi med varsin GT, en söndagsdrink är väl också en trevlig företeelse/vinteraktivitet!?!!

Idag blev jag också klar med ett par "igelkotts-vantar", som yngsta barnbarnet ska få. Jag provade dom innan jag åkte från Leksand så jag vet att dom passar bra, men då var inte "taggarna" och ögon och nos på. Taggarna har jag virkat och nos och ögon broderat nu i helgen. Nu ligger dom upptvättade och utsträckta (=blockade) i tvättstugan. Dom ska överlämnas nästa gång vi ses, om en eller två veckor.

På utställningen  idag läste jag ett gammalt brev i samlingarna, skrivet i slutet av 1800-talet. Det avslutades med ordet vördsamt! Betyder ungefär att man "hyser respekt" för den man skrivit till. Jag tycker det lät så vackert, så jag funderar på att ta till mig det framöver....

Trevlig söndagskväll alla.

Vördsamt

Barbro

Solvändan hela veckan!

Så är jag tillbaka i Uppsala igen, efter alla vardagar i veckan i Leksand. Nu får jag utforska den orten, eftersom dottern med familj flyttat hit från Insjön. 

Och varje vardag har jag startat morgonen med en hundpromenad längs med Siljan. Solvändan heter vägen, och mer eller mindre sol har bjudits varje morgon. Den är fortfarande blek solen, men den kastar vackert rosafärgat ljus över vattnet/isen, innan den stiger över skogen och blir mer åt guld. Sen har resten av dagarna varit rätt så molniga, och tyvärr med många plusgrader. Och jag är så tacksam att dottern sa åt mig att ta med mina "spikskor", för det var otroligt isigt överallt!

Vi fick "fira" tulpanens dag, och jag gick till min favorit-blomsteraffär; Gundhes, och köpte en färg-kaskad med röda tulpaner, anemoner och så en knallrosa ranunkel och så lite småblommig utfyllnad i rosa. 

Och det yngsta barnbarnet har nu börjat på förskolan Myran. Första inskolningsveckan. Hon tar för sig och har inga problem med att gå ifrån sin mamma, men när hon kommer därifrån är hon helt slut! Det blir helt klart en omställning!

Och jag har fått lägga henne på eftermiddagarna, och njutit varje minut av hennes närhet med de krafsande fingrarna längs min hals och på överarmarna och så "smask-ljudet" från nappen innan hon slocknat helt och man har kunnat lägga över henne i spjälsängen.

' 

Så här såg hon ut när hon somnat i bilen påväg mot Leksand i måndags.

Jag tog tåget hem i går eftermiddag och maken hade fixat go-middag och hämtade vid stationen.

Idag har jag städat bort julen och efter dusch och hårtvätt korkade jag upp en flaska Cava som maken och jag avnjöt medan vi spelade spelet "Krypterat" som inköptes till juldagarna, men som inte hanns med då.

Det är plusgrader även i Uppsala och idag upptäckte jag att snödropparna slagit ut redan! Får försöka njuta, även om det känns på tok för tidigt! 

 

Tiden - tråden - väven

Så heter en utställning som startade med vernissage idag på Missionskyrkan här i Uppsala. Utställare är min vävlärare Barbro Lundström, nu 90 år fyllda. Hon berättade om sitt liv och om sina vävar, och det imponerade. Hon har blivit lite krum och stödde sig på en käpp, ibland tappade hon tråden. Men fantastiskt bra berättat, jag undrar om jag skulle klara av samma sak om 25 år....

Min vän och kursare från textillärarlinjen hade hjälpt till att hänga utställningen och hon tyckte att Barbro skulle be alla "gamla elever" räcka upp en hand, för vi var några stycken där. När hon tittade på mig så kände hon först inte igen mig, men när jag sa mitt namn så utbrast hon Ja, men Barbro Österlund. Får jag berätta historien?

Och det kunde jag ju inte neka henne, även om hon har en tendens att bli lite långrandig....

 Det är exakt 50 år sedan jag började på hennes vävutbildning på gamla rektorsvillan vid Katedralskolan. En terminsutbildning som var ett krav för att söka till textillärarlinjen. Efter avslutad termin skulle vi ha en utställning på Upplandsmuseet, och jag skulle sitta i en mindre vävstol och demonstrera vävning och svara på frågor om utställningen. 
 

Jag hade några kvällar innan träffat en kille på ett dansställe, och frågat om inte han ville komma och hälsa på mig på utställningen.

Se här, fångad på bild , i kort jeansjacka och lockigt nackhår, och jag tyckte att han var så charmig och snygg!  Det är ju min nuvarande man, så det gick ju som det gick.

Och just det här tycker min vävlärare är så fantastiskt, hon pratar om det varje gång vi har träffats genom åren, att hon tycker att hon själv är lite delaktig i vårt förhållande och att det är så fantastiskt att vi fått fyra barn. 

Tidsperspektivet är hisnande....

Nu har vi söndagkväll, maken är påväg att hämta äldsta dotter med familj vid tåget. Jag har bjudit hit min syster på söndagsmiddag så vi får ses allesammans. Imorgon blir det förmodligen så att jag kommer att följa med till Leksand och vara behjälplig när dottern ska börja skola in lilla Majken på förskolan. 

Återkommer i slutet av veckan!

Vörda vinterns mörker

 Jag är väldigt svag för bulldoggar, särskilt de franska! All mimik i deras ansiktsuttryck, deras kroppsspråk och personlighet!

Mindre trevligt är allt dregel, slem och fisar......

Vi är hundvakter ett dygn, husse, matte och lill-matte åkte till Stockholm i förmiddags. Frasse är inte odelat tacksam över att bli lämnad hos "mormor och morfar". Länge stod han och kikade genom fönstret i yttterdörren. Sen har han följt med oss och velat vara nära, vart vi än går. Vill inte bli lämnad ensam.

Nu har han stökat runt i soffan och när jag skulle sätta mig, fick jag leta upp en torr fläck, för det var rejäla dregel-fläckar på flera ställen. Nu har han lagt sig i fåtöljen, och jag gissar att det kommer att  vara en dregelfläck, även där. Försöker intala mig att det inte är äckligt utan ren och skär kärlek.....

Det går sådär.......

Men så läser jag en favorit ur Sofia Sievertsdotterns bok "Innan jag dör, vill jag förstå varför jag ödslade så mycket tid", och allt får perspektiv;

Jag ska sätta segel på mina dagar

lita på vinden vila i vågorna glida på ytan

Jag ska summera min tid

innan minnena bleknar

innan händlserna flyter samman

innan människorna och mötena späds ut

Jag ska vänta in vårens rodnad

bada i sommarens färger

skörda höstens frukter

vörda vinterns mörker

medan jag fortfarande finns.

Trevlig lördagkväll!

Hej tomtegubbar slå i glasen, ni får stanna ett tag till!

Idag har jag städat huset, och jag övervägde att plocka bort alla adventsstjärnor, tomtar och jul-ljusstakar, men jag lät bli. Det är inte Tjugonda knut förrän på måndag. Någon julgran har vi inte haft på många år, och då blir det inte lika angeläget att skynda sig.

Och det blir ändå ingen "riktig" julgransplundring i år, som det varit tidigare år på Vintergatan i Insjön. Det blir en saknad, känner jag. Har varit så mysigt att "plundra" julen i det vackra huset, tända en eld och låta granris och kransar brinna upp och sen steka kolbullar på muurikkan över samma eld. Avsluta dagen med en fräsch vårbukett från Gundes blommor, korka upp en flaska cava, lägga en ansiktsmask och spela brädspel med döttrarna. 

Men dottern med familj, numera från Leksand, är i detta nu påväg mot Uppsala, så vi ska korka upp en flaska Cremant medan fisksoppan sjuder klart till middagen, när dom kliver innanför dörren. Människorna i familjen ska vidare till Stockholm imorgon, men vi får i alla fall ha kvar bulldoggen Frasse över helgen. 

Hej tomtegubbar slå i glasen, ni får stanna ett tag till!

Varför är det alltid så att man ser mycket bättre från håll?

Januari kan kännas tuff! Alla mysiga helger är till ända, pengarna är slut, mörkret är fortfarande ganska kompakt, baciller florerar, tröttheten känns tung och man förväntas ta nya tag och jobba på.

Som min yoga-lärare så klokt sa idag; Det är inte säkert att man verkligen orkar ta tag i alla nyårslöften och sätta fart mot nya mål. Det är fortfarande vinter, mörkt och kallt. Vi behöver mer fokusera på vila och trygghet. De nya målen kan vi ta tag i senare, när ljuset börjar återvända. Mörker och kyla finns här av en anledning!

Nu har inte jag känt av någon överväldigande trötthet eller några dåliga energier. Visserligen sover jag väldigt mycket och väldigt gärna. Jag lägger mig tidigt och ligger gärna kvar länge, men det är ingen jobbig trötthet. Jag känner mig nöjd och glad och tillfreds! Kanske befinner jag mig i den här bubblan...

Men nu ikväll har jag pratat med båda mina döttrar, och där var det mer trötthet de luxe. Inte fysiskt men mentalt. Det är motsträvigt på arbetsplatserna, det är livet som pockar på och förväntar sig stordåd, men  själv vill man bara spjärna emot och gå i ide! Och en moders instinkt är såklart att man direkt vill hålla om, stoppa om och bjuda på varm choklad.... -Det blir bra, lilla vän, mamma är här....

                                                

Och själv, så här utifrån, ser mamman det hela i ett annat ljus. Men det är ju bara MITT ljus, som lyser över mig....

Och var och en måste självfallet ta tag i sin egen verklighet och göra det bästa av situationen. Jag  lyssnar på vad dom har att säga och skickar mina "klok-ord", men dom själva måste göra jobbet, och försöka inse att det alltid finns glädje att se och välja.

Sen försöker jag ändå komma med små insatser och hjälpa till, det hör väl till en mammas lott.... Men jag frågar mig ändå;

Varför är det alltid så att man ser mycket bättre från håll??

Rutiner är tryggt

 Det är trevligt och tryggt med rutiner ändå. 

Varje morgon när vi cyklar till gymmet så möter vi två äldre kvinnor på hemväg från morgonpromenad. Oavsett årstid eller väderlek, så går dom sin runda, väl synliga i gula reflexvästar, ivrigt samspråkandes och så vinkar dom glatt till oss när vi passerar. 

Och på gymmet möter vi alltid samma personer, som man glatt hälsar på och byter några ord med.

Hemma igen så blir det dusch och frukost och tidningsläsning.

Med den skillnaden att maken numera inte äter frukost längre! Han har sedan ett tag börjat äta enligt 8/16-metoden. Dvs att fasta 16 timmar och äta under 8 timmar. Jag hade ett tag tänkt att jag skulle hoppa på och prova det jag med, men nej, jag är för för frukostkär! Maken sitter i alla fall med mig och dricker en slät kopp te och läser tidningen.

Och idag var det dags att veckohandla. Det ska göras tisdag eller onsdag när man har seniorrabatt på Ica Maxi.

Och när jag kommer hem och har packat in allt, då ska det drickas kaffe och ätas en bulle!

Jojo, jag har mina rutiner!!

Annars idag har jag suttit vid symaskinen. Nu har jag kommit igång med det som skulle bli höst-projekt, men som fick flytta till att bli vår-projekt istället. 

Jag klipper isär tyger för att sen sy ihop dom, det låter väl hur logiskt som helst?!!

36 block, som de på bilden, ska jag göra i 4 olika tygsammansättningar, för att sedan foga ihop dem med ytterligare två tyg. Fortsättning följer,

Och plötsligt när jag satt där vid symaskinen, blev jag galet sugen på pepparkaks-cookies med choklad!

Så innan jag styckade kycklingen och la i marinad till kvällens middag, så googlade jag fram ett recept och rörde ihop smet (en smet som för övrigt var väldigt god...). Så ikväll blir det te och kakor!

....något som lätt skulle kunna bli en rutin det med.....

Snö och feber

 I natt kom den, snön. Maken fick skotta sig ut till brevlådan för att hämta tidningen. 15 cm tung, blöt snö. 

Efter frukost pulsade vi hem till barnbarnen, en febrig 9-åring och en pigg och alert 6-åring. Skolterminen körde igång med studiedag för lärarna, och eftersom vi planerat att ta med barnen till Tekniska museet och lovat föräldrarna passning, så ville vi hålla på det, så att dom kunde komma igång på sina respektive arbeten. 3-åringen fick ändå ta sig till förskolan. Och 9-åringen sov mest bort hela dagen förutom att vi tog tempen några gånger och stoppade i alvedon när febern var som högst. Desto mer energi kring 6-åringen, men farfar står högt i kurs där, så jag kunde lugnt sitta och sticka och ibland blanda saft eller hänga med på You Tube, när sjuklingen orkade, medan maken fick ta "energi-passen"! 

Dessutom fick jag smita iväg på träning vid lunchtid. Idag startade ett nytt Step basic-pass, och jag ville testa. Det var jätteskoj och krävde både flås och hjärna för att hänga med koordinationsmässigt!

Skönt att vara hemma nu. Imorgon får föräldrarna ta hand om VAB, dom brukar ta en halv dag var och kan båda dessutom jobba hemifrån. Vi har ju vår egen vardag att starta!!

Inget snökaos.... än

Vi hade förväntat oss storm och snö när vi slog upp korpgluggarna i morse, men det var totalt stiltje. Inte en mm snö hade fallit och stormbyarna lyste med sin frånvaro.

Det gjorde att vi tänkte vi måste utnyttja de fina isarna, så vi hörde av oss till yngsta dottern och pojkvännen och bjöd med dom ut på skridskotur.

Maken har utrustning så det räcker till många, så vi var upp på vinden och plockade fram grejer och fixade matsäck tills dom dök upp strax före kl 11.

Vi bilade ut till Wiks slott, där parkeringarna var fulla av friluftsälskare, tror vi tog den sista platsen.

Pojkvännen, som är en gammal hockeyspelare, provade först makens långfärdsskridskor, men bytte efter bara minuter om till hockeyrören och så gav vi oss iväg. 

Isen låg verkligen spegelblank, och även om solen lyste med sin frånvaro, så var det magiskt vackert i det blågrå landskapet. Lite kylig motvind hade vi, och dottern blev stundvis dragen av pojkvännen, då hon klagade över värk i rumpan. Det får jag också, ont i vader och rumpan ner mot höften, men nu var det ändå tredje åkturen för mig denna säsong, så jag har väl blivit van.

Men matsäcken intogs i lä, och sen hade vi medvind på hemvägen, vilket gör stor skillnad.

 

Det blev ändå 12 km åkning, och vi fick tanka lite dagsljus och njuta den vackra naturen och isen.

Nu har vi duschat och tagit varsin kall öl, allt medan skymningen faller på. Snökaoset är uppskjutet och sägs komma tidig kväll.

Tanken var att vi imorgon skulle ta två av barnbarnen med tåg till Stockholm för att gå på Tekniska Museet. Terminsstarten är i morgon, men för skolbarnen innebär det studiedag, så det skulle passat så bra. Dock fick ett av barnen feber i går kväll och nu sägs snökaoset ställa till det i tågtrafiken i morgon bitti, så det är tveksamt om det kan bli någon resa av.

Tiden får utvisa helt enkelt.

Sista helgdagen är det i alla fall, nu dröjer det ända till 18 april innan nästan röda dag.

I alla fall för dom som är yrkesverksamma.....

Trettondagsafton

Inledde dagen på bästa sätt! En kanna te, min roliga stickning som är beroendeframkallande. Att följa ett dylikt mönster, är lite att jämföra med att lösa korsord, man kan liksom inte sluta, bara ett varv till, tänker jag hela  tiden, och så gick förmiddagen! Jag kunde samtidigt njuta av årets första tulpanbukett som gästerna hade med sig igår. Maken hade gett sig av för att leda skridskotur redan halvnio, så jag hade bara mig själv att tänka på!

 

Men sen gav jag mig ut i skidspåren! Och det var ett makalöst vackert vinterväder idag. Krispig, torr och kall luft, rimfrost och glitter och Hågaåns is var täckt av små, snökristallbollar, galet vackert!

Jag skidade en dryg mil och trots minus 14 grader var jag rejält svettig när jag kom hem, bara tårna var lite frusna.

Efter dusch och kaffe ägnade jag tid vid symaskinen och nu har maken kommit hem och sitter i bastun. Isarna hade varit fantastiska och gruppen nöjd. 

Det varnas för snö-kaos under morgondagen, kan bli bättre för skidspåren men sämre för isarna.

Söndagkvällen ska jag ägna åt en risotto. Adventsstjärnorna och alla julsaker får hänga kvar en vecka till. Det är ju faktiskt helgdagsafton ikväll! Och titta på månskäran som så ljuvt kikar in genom fönstret. Klar himmel, inte kan det väl bli snökaos.....??

Januari kapitel 1 av 12

 Snön kom tillbaka, och jag hoppas att den är här för att stanna minst två månader! Det är ju lite si och så med vädret, så egentligen borde jag väl tagit skidorna och gett mig ut idag, för rätt som det är så blir det väl plusgrader och regn. Men, när jag klev ur sängen i morse så fick jag något mellan tårna, och när jag kikade ner, så var det en liten rackarns dammråtta! Det är inte städat i huset sedan flera dagar före jul, så det kallade verkligen på mig idag! Maken gav sig iväg klockan 8.00 för att reka isar inför morgondagens ledda tur med friluftsfrämjandet. Men jag försåg mig med dammtrasa, dammsugare, såpa, fönsterputs och skurborste och ägnade vårt hus lite kärlek och omsorg. Det kändes väldigt skönt efteråt och kaffe och bulle smakade utsökt då, innan jag klädde mig för att i alla fall få lite frisk luft. Jag tog en promenad i solnedgången, och trots de många minusgraderna, såg det ut som himlen brann i horisonten. Så ljuvligt  vackert! 

Nu ska jag ta itu med lite matlagning, eftersom vi väntar middagsgäster. Hoppas maken hinner hem före.

Imorgon blir det skidåkning!

En mamma behöver träna sig på att inte ta ansvar för sina vuxna barn...

Det gick vilt till i pulkabacken idag, när det skulle "åkas tåg" på pulkor och madrasser. Jag fick skjuta på i starten, och stod sen och bara hoppades att ingen skulle skada sig i det vilda tumult som uppstod.

Yngste son med familj skulle flytta från hus in i lägenhet idag, och maken och äldste son behövdes som bärhjälp och jag fick hit barnbarnen. Passade på att bjuda in fler barnbarn på våffel-lunch och sen gjorde vi sällskap till pulkabacken.

De två äldsta barnbarnen har just blivit hämtade, sonhustrun såg trött och sliten ut, liksom hon berättade att sonen också är. Nu skulle det lagas mat, bäddas sängar och allt annat som behöver fixas med i en ny bostad. Jag är inte avundsjuk direkt. Konstaterade, tillsammans med 10-åringen, att han i sitt liv flyttat 6 gånger. De senaste gångerna, beror på att deras villa, inköpt för drygt 5 år sedan, fortfarande inte är renoverad. Jag börjar undra om dom någonsin kommer att orka ro i land det projektet. Önskar verkligen att det går vägen, men det som betyder mest, är självklart att alla inblandade orkar hålla sitt liv och kärleken "över vattenytan"!! Sånt kan en svärmor/mamma/farmor gå och oroa sig för emellan varven. 

Och i detta nu, när jag står och hackar vitlök och chili, kokar pasta, skalar räkor och sippar på ett glas vitt, så får jag lite dåligt samvete över att jag inte hade lagat en middag att skicka med sonhustrun hem....

Men en mamma/svärmor/farmor behöver träna sig på att inte ta på sig ansvaret för sina vuxna barn....

Välkommen 2025

 Då är det dags att skriva 2025 och vi har verkligen firat in det nya året på allra bästa sätt!

Nyårsaftons morgon, innan solen stigit upp, hade vi packat matsäck och skridskoutrustning, och bilade Gysingevägen norrut. Vi hade tre vattendrag i sikte; Toften, Ingsjön och Dalälven. Isarna var fantastiska, solen stod lågt och kastade ett blekt och vackert sken över dagen och vi avverkade 4,5 mil och höll på till solen gick ned. Det längsta jag åkt i ett sträck, men jag var alls inte trött, det var helt magiskt vackert och fantastiskt. Dock höll kanske inte mina knän med riktigt, dom svullnade och ömmade efter bastun på kvällen, men idag är det bra igen. På kvällen lagades go-middag och så tittade jag på konserten med Tommy Körberg, innan vi cyklade över till äldste son med familj och bjöds drink och dessert innan tolvslaget när vi gick ut med alla tre barnen och beskådade fyrverkerier och tände tomtebloss!

Nyårsdagen sov vi ut och sen fixade jag frukost på sängen till mig och maken och vi låg där och myste och tittade ut på snön som täckt landskapet under natten. Vitt och vackert.

Vi tog det ganska lugnt, satt och läste och stickade, tog en långpromenad och sen tände vi ett nyårsbål i trädgården innan vi gick in och korkade upp en flaska champagen och åt frasiga rårakor med kalixlöjrom, rödlök och smetana. 

41-årig bröllopsdag gud bevars! Keramikbröllop, lär stå för formbarhet och konstnärlighet, vilket speglar det liv vi format tillsammans. (Det har jag googlat, så då måste det väl stämma....)

I vilket fall som helst, så är jag så nöjd med nyårsafton, bröllopsdagen och valet av make! Kunde inte fått bättre!

Och det ska väl gå bra att skriva 2025 också. Vi har redan avverkat 2 dagar!!

God fortsättning!