Norr-gök är sorg-gök....

Idag blev det äntligen säsongens allra första kajak-tur! Som jag längtat! 

Redan strax före klockan 9 i morse, la vi i kajakerna i sjön Vällen för att paddla upp mot Kolarmora-ån. Här får man passa på att paddla i början av säsongen, eftersom det brukar bli ont om vatten längre fram på somrarna. Jag läste dock att det hade fallit mycket träd över ån under vintern som hindrade framfarten, så lite tveksamma var vi, men vid vår i-läggningsplats hade ett gäng scouter slagit läger och dom berättade att man röjt undan, så det gick bra att ta sig fram.

Paddlingen fram till inloppet var ljuvlig, det fläktade skönt och jag njöt i fulla drag av varje paddeltag!

Jag hörde dock göken, som envist och ihärdigt ko-koade från norr. Och jag -som är lite skrockfull- tänkte genast; Norr-gök = Sorg-gök. Vad skulle det här betyda?

Ca 100 meter in  i själva ån, så får man lov att lyfta kajakerna förbi en damm-lucka, men det går lätt att lyfta när man inte fyllt kajakerna med packning. Och eftersom det bara skulle vara en dagstur, så hade vi bara lite matsäck med oss.

Det var så vackert att paddla i den vindlande ån, som att komma in i en lövsal där grönskan var skir och ljuvlig, fågelkvittret nästan öronbedövande OCH myggen på sina ställen var fruktansvärt irriterande!! Jag hade, tack och lov, en huva att dra över huvudet och en långärmad skaljacka, men det där surret och att se dom slå sig ner och hugga in på de bara händerna, det var inte skoj alls! Och det var då jag tänkte att det var myggjävlarna som var sorgen!! (Visserligen ett I-landsproblem, men ändå....)

Efter några km stod vi inte ut, hur vackert det än var, utan vi vände och paddlade tillbaka ut i själva sjön!

Då hörde jag en annan gök som ko-koade i öster!

Öster-gök = Tröster-gök!

Ja, en tröst var ju att vi befann oss i Sverige! Myggen var i alla fall inga malariamygg, och alla de där omkullfallna träden, var (även om dom i min fantasi såg ut som sådana) var inga krokodiler som låg och väntade på sitt byte!

Vi paddlade glatt vidare runt sjön, och hittade efter ett tag, en fin rastplats, där vi kunde ta oss i land och äta vår matsäck. En, för Upplandsleden, iordningsställd grillplats, alldeles intill vattnet vid namn Pansar-udden.

 

Här plockade jag årets allra första liljekonvalj. Passande för att säga Grattis till alla mammor, eftersom det är mors dag idag!

Och nu sitter jag i skuggan, ute i trädgården och avnjuter en GT. Jag är nyduschad och mår alldeles fantastiskt bra! Det är starten på säsongen, och jag ser fram emot många fler kajak-turer. Men först ser jag fram emot en god middag med maken ute i trädgården, till tornsvalornas svirr och vindens prassel i trädkronorna. Och i morgon förmiddag tar jag tåget till Insjön för att tillbringa några dagar hos dottern och yngsta barnbarnet. Så nu blir det uppehåll i skrivandet för ett tag!

På återhörande!