Tillbaka i stan

 I går kväll kom jag tillbaka till Uppsala, efter fyra dagar i Insjön! Jag behövde komma dit den här årstiden för att "ta farväl" och för att hjälpa till litegrann. Det är nämligen så att dottern och svärsonen ska lägga ut sitt hus (MITT FAVORIT-HUS) till försäljning. I tisdags skulle fotografen komma, så jag behövde passa barn och hund inför "styling" och under själva foto-sessionen. Och som hon for runt i måndags kväll och tisdags morse, dottern. Duracell-kanin gånger tio....... Alla spår av barn och hund bars ut i garaget, huset pyntades med blommor både ute och inne. Fönster och duschdörrar putsades in absurdum. Kuddar puffades. Bord dukades osv, osv.

Själv  försökte jag hålla mig undan och inte "tycka så mycket", även om jag kom med en del inlägg, när hon bad om min åsikt! Annars tog jag hand om barn och hund. Efteråt träffade jag på fotografen som berömde dottern för att det var så otroligt bra iordningställt, det hade varit en fröjd att ta foton, och han blev själv sugen på att flytta hit!"

Annonsen kommer snart ut, och visning blir den 30 juni. Visst känns det lite vemodigt, med tanke på att jag trivts så otroligt bra i detta hus, men det blir spännande att följa nästa projekt, nämligen bygga nytt hus! Dom har köpt en tomt med utsikt över Siljan, strax utanför Leksand.

Man skulle ju önska dom, och alla andra människor en sådan här;

Men som en vän till mig sa; Tror du inte det skulle bli lite långtråkigt?

Kanske det är så att vi behöver hela registret av känslor och tillstånd i världen, för att vara hela som människor.....

Just den här, fann vi idag i Gamla Uppsala Kyrka. Maken och jag cyklade iväg för att förtidsrösta och tog med kaffe och bulla i ryggsäcken för att passa på att ta en cykelutflykt efteråt. Vi trampade till Gamla Uppsala och gick runt med en app där man kunde gå runt med mobilen och se hur det sett ut under Vendeltiden på olika platser runt de gamla gravhögarna i Gamla Uppsala. 

Nu har vi hållt på att rensa i trädgården och jag har klippt håret på maken, skönt att göra utomhus, så slipper man dammsuga inomhus. 

Värmen är ljuvligt skön och jag ska gå och marinera entrecote och ta fram grillsparris till kvällens middag.

Det är inte så dumt att vara tillbaka i stan igen!

Norr-gök är sorg-gök....

Idag blev det äntligen säsongens allra första kajak-tur! Som jag längtat! 

Redan strax före klockan 9 i morse, la vi i kajakerna i sjön Vällen för att paddla upp mot Kolarmora-ån. Här får man passa på att paddla i början av säsongen, eftersom det brukar bli ont om vatten längre fram på somrarna. Jag läste dock att det hade fallit mycket träd över ån under vintern som hindrade framfarten, så lite tveksamma var vi, men vid vår i-läggningsplats hade ett gäng scouter slagit läger och dom berättade att man röjt undan, så det gick bra att ta sig fram.

Paddlingen fram till inloppet var ljuvlig, det fläktade skönt och jag njöt i fulla drag av varje paddeltag!

Jag hörde dock göken, som envist och ihärdigt ko-koade från norr. Och jag -som är lite skrockfull- tänkte genast; Norr-gök = Sorg-gök. Vad skulle det här betyda?

Ca 100 meter in  i själva ån, så får man lov att lyfta kajakerna förbi en damm-lucka, men det går lätt att lyfta när man inte fyllt kajakerna med packning. Och eftersom det bara skulle vara en dagstur, så hade vi bara lite matsäck med oss.

Det var så vackert att paddla i den vindlande ån, som att komma in i en lövsal där grönskan var skir och ljuvlig, fågelkvittret nästan öronbedövande OCH myggen på sina ställen var fruktansvärt irriterande!! Jag hade, tack och lov, en huva att dra över huvudet och en långärmad skaljacka, men det där surret och att se dom slå sig ner och hugga in på de bara händerna, det var inte skoj alls! Och det var då jag tänkte att det var myggjävlarna som var sorgen!! (Visserligen ett I-landsproblem, men ändå....)

Efter några km stod vi inte ut, hur vackert det än var, utan vi vände och paddlade tillbaka ut i själva sjön!

Då hörde jag en annan gök som ko-koade i öster!

Öster-gök = Tröster-gök!

Ja, en tröst var ju att vi befann oss i Sverige! Myggen var i alla fall inga malariamygg, och alla de där omkullfallna träden, var (även om dom i min fantasi såg ut som sådana) var inga krokodiler som låg och väntade på sitt byte!

Vi paddlade glatt vidare runt sjön, och hittade efter ett tag, en fin rastplats, där vi kunde ta oss i land och äta vår matsäck. En, för Upplandsleden, iordningsställd grillplats, alldeles intill vattnet vid namn Pansar-udden.

 

Här plockade jag årets allra första liljekonvalj. Passande för att säga Grattis till alla mammor, eftersom det är mors dag idag!

Och nu sitter jag i skuggan, ute i trädgården och avnjuter en GT. Jag är nyduschad och mår alldeles fantastiskt bra! Det är starten på säsongen, och jag ser fram emot många fler kajak-turer. Men först ser jag fram emot en god middag med maken ute i trädgården, till tornsvalornas svirr och vindens prassel i trädkronorna. Och i morgon förmiddag tar jag tåget till Insjön för att tillbringa några dagar hos dottern och yngsta barnbarnet. Så nu blir det uppehåll i skrivandet för ett tag!

På återhörande!

Då och Nu!

DÅ; ett av våra julkort för ca 28 år sedan. Vi sitter nedanför oljemålningen som jag fick i 30-årspresent. Vid den tidpunkten hade vi två barn, och maken hade en tandsköterska som var duktig på att måla. Hon tog sig friheter och målade hela familjen naken.... Jag vet att jag fick en smärre chock när vi blev hembjudna till henne och tavlan stod uppställd för beskådan. Det tog några år innan vi satte upp den på väggen, och jag vet att pojkarna lyfte ner den när dom skulle ha hem kompisar och inte vi var hemma. Dom skämdes!

                                                     

NU; Jag tror inte att dom skäms längre. Se bara så stora dom blivit! Detta är den pojke som sitter närmast sin pappa på övre fotot. I detta nu befinner han och hustrun sig i Italien, området vid Comosjön. Han fyller 40 år på måndag, så detta är en födelsedagsresa! Han älskar Italien! Landskapet, språket, vinet och maten.

Den lilla ungen i mitt knä på fotot, ja hon kom nyss hem körandes en Porsche-cab. Så hon har också blivit äldre.

 

Hur fick mina barn så dyr smak....??

Vi som cyklade tandem på semestrarna, lånade ihop möbler till vårt första boende, jag sydde kläder både till mig själv och barnen, jag klippte ungarnas och makens hår och vi  körde en begagnad Saab V4.

Då och Nu - andra tider.

Ikväll är vi bortbjudna på vin och tapas. Kvällen är ljummen och skön, jag hoppas myggen håller avstånd. För dom har i alla fall inte förändrats......

Maj är Makalöst Magnifik och Magisk!

 

Vi fick en helt fantastisk dag i Stockholm i går! Tog SL-tåget vid 10-tiden till Solna, där vi bytte till Tvärbanan och åkte till Sundbyberg, och det blev vår utgångspunkt för vandringen. Startade med Marabouparken, en för mig osedd pärla och så fortsatte vi längs Bällstaån och vidare hela vägen in till Kungsholmen. Där fortsatte vi runt, med stopp för fika vid Karlsbergskanalen, varsit glas vin vid Solstugan invid Tranebergsbron och så kl 17 hade vi bord bokat på en liten kvarterskrog invid Piperska muren "Spisa hos Helena". Maken hade ätit där för många år sedan, den har funnits sedan 1996, och vi fick både bra service och fantastiskt god mat! En köttbit som riktigt smälte i munnen och en riktigt bra Nebbiolo därtill.  Ja, så blev det lagom att gå sista biten till Stockholms Stadsteater för teaterföreställningen Jussi. Den har fått väldigt bra recensioner, och jag tänkte att det skulle vara spännande att veta lite mer om den store operasångaren. Men jag måste säga att jag inte var lika imponerad som recensenterna. Det var ganska rörigt med många hopp fram och tillbaka i tiden, och man fick snarare fler frågor efter föreställningen, än vad man haft innan. Men det kanske bara var jag, som inte fick med eller förstod "det konstnärliga uttrycket"....

Vi åkte SL tillbaka till Uppsala, och det var fullsatt på tåget, vi hamnade mitt emot en trevlig prick från Gävle så resan gick snabbt. Och kvällen var ljum och doftade gott när vi cyklade hem runt midnatt.

Det var dock svårt att sova efter dagens alla intryck, så i morse försov vi oss, när vi skulle till gymmet. Men nu gjorde ju det inget alls, allt blev bara lite förskjutet.

Jag har städat huset, maken har pysslat om alla tomatplantor. Jag har också marinerat en köttbit, kokat rabarbersirap och förberett lite till kvällens middagsgäster ska komma. 

Ikväll blir det grillat! 

Lite text från mitt Instagramkonto:

Månaden Maj är allt annat än medioker! Nä, Maj är Makalöst Magnifik och Magisk, och jag blir närapå Mållös av allt som är Mest Möjligt! Munter när jag och Mannen i Mitt liv drar iväg på utflykter!

Virka och verka.....

Jag kan tycka att det är lite konstigt, att nu när jag har all tid i världen, så hinner jag plötsligt inte gå in och skriva på bloggen varje kväll. Jag menar, det hann jag ju alltid när jag yrkesarbetade!

Men alltid är det något annat som kommer emellan.

Som i måndags kväll, ganska sent, fick jag ett sms från yngsta dottern;  Mamma, kan inte du virka en top till mig? Jag ska på AW i Stockholm på fredag, det är tema Ibiza och jag behöver verkligen något som liknar dessa. Och så skickade hon två inspirationsbilder. Jag svarade direkt; Nej, det kan jag inte. Då kontrade hon med tre stycken tok-gråtandes emojis.

Och så gick min hjärna igång och jag började fundera. Ja, men jag kanske hinner ändå, vore det inte lite skoj?!

Så då svarade jag, en liten stund senare, att jag kanske kunde göra ett försök. Men jag lovar inget. Och genast fick jag en hjärt-emoji tillbaka.

Morgonen efter botaniserade jag bland mina bomullsgarner och spetsar och började prov-virka.

Jag virkade och virkade, ända till klockan 13.30, när jag stämt träff med en f d kollega på Café Linné, för en fika -som varade i tre timmar! Sen fortsatte jag med virkningen långt in på kvällen, satt ute på altanen och smuttade på ett glas rödvin.

I morse, efter gym och frukost fortsatte jag, ihärdigt virkande hela dagen. Och efter middagen cyklade jag hem till dottern för att mäta av axelbanden och sy till rätt längd.

Så här blev resultatet. Hon ska ha en annan bh under, som är hudfärgad och axelbandslös. Nöjd blev hon, även om jag själv kände att jag kunde gjort ett betydligt bättre arbete om jag bara fått lite mer tid på mig!  Samtidigt erkänner jag att det faktiskt var ganska kul att få fria händer på ett dylikt projekt. Dottern tyckte att vi skulle göra affärer av det här. Det är jättetrendigt med virkat just nu, som hon sa. Dom här kan du sälja mamma.  Men nej tack, där i finns inget intresse! Gråtemojis eller ej!

Nu ikväll har jag spenderat kvalitets-tid med mina  f d slöjd-lärarkollegor på 7 Flaskor. Ikväll kunde vi sitta ute och njuta av försommarkvällen. De ståtliga kastanjeträden längs Kungsgatan blommade för fullt och massor av glada människor fyllde restaurangerna med sorl och skratt. 

I morgon kväll kommer jag inte heller att ha tid att skriva. Maken och jag ska ha en heldag i Stockholm. Först ska vi ta tåget till Sundbyberg och därifrån vandra in till Kungsholmen. Klockan 17 har vi bokat bord på restaurang för en god middag och kl 19 ska vi se föreställningen Jussi på Stockholms stadsteater.

Och om jag skriver eller ej, det spelar ju faktiskt ingen roll, eftersom jag bara gör det för min egen skull! Det viktigaste är ändå att leva och uppleva!

Virka och verka...

Tid för fester!

För precis en vecka sedan, satt jag på den äldsta puben i hela England. The Royal Oak i Winchester. Hade beställt in en Sirlion Steak på en Ciabatta med goda tillbehör och självklart en pint Ale. I detta nu, känns det mycket längre sedan! Dagen efter flög vi hem till Sverige igen, och sedan dess har dagarna rullat på, fyllda av aktiviteter!

För Maj är ju en månad fylld av aktiviteter och fester! Det har varit fullt upp, först idag som jag faktiskt känner att jag "landat" och är tillbaka i vardagslunken igen. Det kändes så skönt att få cykla till gymmet kl 06.45 i morse, äta sin grötfrukost, mangla lakan, sitta vid symaskinen och jobba ner en "lag-hög" och dricka kaffe mitt på dagen!

Och ändå har det varit fantastiskt trevliga dagar sedan vi kom hem. Vi har haft middagsbjudning, varit på barnbarnets 9-årskalas, firat Carl von Linné i Linné-trädgården, passat hund, sett äldsta barnbarnet spela fotboll och så har jag själv blivit rejält uppvaktad i efterskott av mina barn. Råkade ju vara så att jag fyllde 66 år när vi var i Cornwall, och hade därför inte förväntat mig någon uppvaktning överhuvudtaget. Men självklart blev jag oerhört glad och tacksam över uppmärksamheten! Det stod blommor och prosecco på köksbordet när vi kom hem, Jag fick en jätte-Hortensia och en flaska rosé i lördags, jag hade fått present redan innan vi for och så i går kväll var vi hembjudna till äldste sonen på en pizzakväll. Den här med jalapeno-kräm, rostad sparris, mozzarella och citron var en riktig höjdare!

 

Dessutom har det blivit försommar de luxe! Höga temperaturer, mäktig blomning och grönska och jag har hört tornseglarna! Lycka, lycka!

Bara det i sig självt, är en fest!

Och kanske är det så man ska tänka sig själva livet; som en fest! Vardag som helgdag!!

Jag har i detta nu tagit fram lite goda ostar (rester från middagsbjudningen i fredags) och dekanterat rödvin, så att vi kan njuta lite när maken kommer hem från Sirius-matchen ikväll.

Vi får väl hoppas att det blir vinst så att humöret är på topp!!

 

South West Coast Path/Cornwall reseberättelse

Många år har jag gått och suktat efter att få resa till Cornwall, och tänk att det nu blev av! Jag och maken har spenderat 14 härliga dagar i denna vackra del av Storbritannien.

Först tänkte vi gå med någon researrangör som organiserar vandringsresor, där man får sitt bagage kört till olika destinationer och går från punkt A till punkt B. Men eftersom jag haft ett krånglande knä, så kände vi oss lite osäkra på hur pass jag skulle klara själva vandringen.  Istället hyrde vi bil och la upp vår egen rutt. På så sätt fick man möjlighet att gå helt i sitt eget tempo, och i värsta fall bara göra en bilresa. Det som talade emot det var väl att man skulle få gå dags-sträckan fram och tillbaka om man inte hittade någon "rund-tur", men det kändes inte som något stort problem. Och skulle jag inte haft maken, så skulle nog inte jag valt detta alternativ heller. Att köra bil i vänstertrafik kändes inte bekvämt.

Vi flög till Heathrow och hämtade ut vår bil, en Vauxhall med växellåda, och direkt kastade vi oss ut i trafiken, tre-filiga motorvägar och mycket trafik, och jag satt och lutade mig mot maken, då jag tyckte det kändes så konstigt att ha vägrenen på vänstra sidan! Första dagen körde vi till Salisbury, för att slippa köra hela sträckan på 45 mil (svenska mil alltså) till Cornwall.

En fin gammal stad med en mäktig katedral och det var skönt att flanera runt efter flyg- och bilkörning. Nästa dag körde vi till en oerhört charmig liten by Padstow. De små gränderna hade pyntats med flaggor och plötsligt dök ett stort gäng dragspelare och dansare upp och stämningen var på topp. Tydligen fortsatte man fira våren, dagen efter 1 maj.

Vi köpte kartböcker och tog en fika och bilade till vårt boende som denna natt var i Mawgan Porth på en golfanläggning mitt ute på landet med milsvidd utsikt över landskapet. Ett stort, fräscht rum med sköna sängar. Dagen efter bilade vi tillbaka till Padstow för att starta upp vår vandring. Det var soligt och 13-14 grader varmt, perfekt vandringsväder!

'

Redan nu fick jag börja "nypa mig i armen", för att faktiskt fatta att jag befann mig här och att det "är på riktigt"! Vilket enastående landskap. Den här dagen gick vi 20 km och det var en förhållandevis lätt vandring. På kvällen åt vi färska musslor på en liten trevlig pub i Mawgan Porth.

Dag två bilade vi till Newqui, en liten större stad full av liv och rörelse. Extra mycket folk denna helg, då engelsmännen hade ledig dag den 6 maj och fick en långhelg. Levande musik och massor av glada människor överallt. En fantastisk strand med massor, massor av surfare! Vi bodde på ett riktigt trevlig bed & brekfast ett stenkast från strand och stadskärna, som ägdes av ett par, han irländare och hon polska. Dom hade inrett väldigt trevligt, det var fräscht och rymligt och vi bodde högst upp med fin utsikt. Det blev också vår  första solnedgång i havet!

Vi fick höra att man var så glad över solen, då det tydligen regnat konstant från november till veckan innan vi kom ner. Men när vi vaknade på söndagen så föll det återigen regn. Då fick vi användning för våra regnkläder! Dagens tur kunde vi starta genom att gå över en torr flodbank, där flera grupper med unga flickor red på hästar i regnet, när vi många timmar senare kom tillbaka till denna plats, var det flod och vattnet var över en meter djupt, så det blev en rejäl extraväg för att komma till en bro. Regnet upphörde före lunch och solen tittade fram igen. Vandringen var relativt enkel, inte så stora höjdskillnader. Markeringarna för leden bestod av träpålar med ekollon, ibland ekblad och gula pilar. Ofta gick man igenom hagar med betande får eller nötkreatur.

Så blev det måndag, och min födelsedag! Vi startade med en härlig frukost, faktiskt en av topp tre på resan på Lyncroft Bed & Breakfast. Sedan bilade vi till St Agnes, som skulle bli utgångspunkt för dagens vandring. Nu började vandringen bli mer ansträngande och ibland var det nästan lite obehagliga höjder. Maken höll sig lite längre in, medan jag  utmanade mina obehagskänslor och traskade på de smala stigarna med tvärbranta stup ner mot vattnet. Den här delen bjöd även på gammal industri-historia med många gruvhål och flera vackra gamla tegelbyggnader där man processat tenn.

På kvällen anlände vi St Ives, en vacker kustby, där många konstnärer genom tiderna hållit till. Det märktes verkligen på alla små gallerier vi passerade när vi gick för att äta en superb födelsedagsmiddag, med solnedgång i havet utanför fönstret.

Här hade vi också ett riktigt lyxigt boende i en privat villa. Det var stort och rymligt och vi hade egen trädgård med flera uteplatser.

Nästa dag var det riktigt varmt i luften och vi fick en strapatsrik kustvandring söderut. Det myckna regnandet tidigare hade ibland gjort underlaget blött och lerigt, i synnerhet när leden delades med kreatur! Just den här dagen skrämde jag vettet ur både mig själv och en stackars padda som legat i en lerpöl, när jag försökte ta mig torrskodd över, men misslyckades! Vi var rejält svettiga och törstiga och precis då dök (där man minst av allt kunde tro det) en trevlig pub upp, och det blev varsin pint. Tillbakavägen gick över fält och beteshagar med säkert 40-50 gammaldags färistar och stenmurar att ta sig över.

Den 8 maj bilade vi till parkeringen vid den kända amfiteatern Minack Open Air och startade vandringen härifrån mot Lands End. Fortfarande stora höjdskillnader och hisnande vyer. Dryga 20 km blev dagens sträcka. Själva Lands End var inget särskilt att se, men vi fick kaffe och smörgås här och kunde se spektaklet med den berömda skylten där folk låter fotografera sig. Vandringen var enastående vacker och vi kunde gå lite olika vägar, visserligen kom vi lite fel på återvägen, men det gjorde att vi fick se hundratals med mjölk-kor som tålmodigt stod i kö i väntan på att bli mjölkade! 

Vi hade bokat boende i Penzanze. Återigen fick vi ett rum högst upp, flera smala trappor att kånka bagaget uppför, och jag tordes inte tänka på hur det skulle gå om det skulle börja brinna....

Efter alla höjdskillnader, skulle torsdagen bjuda på lite lättjefullt strosande på platt mark, när vi utgick från vårt boende och gick asfalterad strandpromenad till det berömda St Michaels Mount, slottet på ön, som man kan nå bara då det är ebb.  Massor av människor förstås, och vi nöjde oss med att bara beskåda ön och slottet på håll. Marazion, en av Englands äldsta städer hade också trevliga gränder och torg att strosa i. Eftermiddagens tillbringade vi i varsin solstol med varsin öl vid en allmän havs-pool. Vi ångrade att vi inte tagit med badkläder!

Så blev det fredag och vi bilade till Englands sydligaste plats; Lizard! Här parkerade vi vid det lilla torget och började vår vandring västerut. Det fanns olika stigar att välja på och märkningen var inte helt enkel följa, men vi fick många fina naturupplevelser och kanske lite omvägar, men vad gör det när allt, precis allt är så magiskt vackert. Ljud, ljus, dofter, färger och ALLT!

Har heller aldrig varit svårt att hitta ställen att få i sig lite lunch på. Den här dagen blev det med utsikt över en fantastiskt fin badstrand. Engelsmännen måtte vara ett härdat släkte, det badades flitigt på alla stränder. Surfarna hade våtdräkt, men resten gick gladeligen i och roade sig i det härliga vågorna. Vi saknade trots allt inte våra badkläder jättemycket, då man sa att temperaturen låg på 11-12 grader! På eftermiddagen checkade vi in på The top house inn, ett 200 år gammalt värdshus och den sydligaste puben i hela Storbritannien. Rum högst upp med fantastisk havsutsikt. Det blev en drink i solen med en lokal gin i vackert glas och på kvällen åt vii färsk, lokal krabba i en pastasås som smakade ljuvligt! Solnedgången från hotellsängen gick inte heller av för hackor!

Från Lizards körde vi vidare mot Falmouth, en trevlig liten stad med en av Englands djupaste naturhamnar. Det märktes att sjöfarten var livlig, mycket segelbåtar, färjor, fiskeskutor och lastfartyg. Idag blev det en tur på SWCP runt själva staden och så strosade vi i gränder och njöt av folkvimlet i hamnen. Fish and chips blev en favorit under vår vistelse, jag tror vi beställde det 5 gånger, alltid med gott resultat, pinfärsk fisk, perfekt panering och delikata krossade ärtor med en gnutta mynta i!

Så blev det söndag och vi bilade till kust-staden Torquay, där vår äldste son var på språkresa för 25-26 år sedan. Vi kom långt före incheckningstid till vårt boende, men tänkte parkera bilen och gå för att "göra stan", när värden, som höll på i trädgården kom ut och välkomnade oss. Vi fick vårt rum direkt, ett stort, fräscht och mycket smakfullt inrett rum på Stover Lodge b & b. Här bryggde vi oss lite kaffe innan vi gick vidare. Idag gjorde vi den sista biten vandring på SWCP, en lätt vandring längs hamnpromenaden och vidare runt en halvö och tillbaka in i stan. Där fastnade vi till kvällen på en bar där det spelades live musik med olika band, massor av folk, dans och allsång och mycket uppsluppen, trivsam stämning. Vi hade svårt att fatta att det dagen efter var en vanlig måndag och folk skulle arbeta!

Det blev alltså vår sista vandringsdag. Vi hade nu tillryggalagt 25 mil på South West Coast Path. En oförglömlig upplevelse som jag varmt kan rekommendera alla som har något intresse av att vandra i vacker natur, träffa oerhört trevliga människor, bo på mysiga platser, dricka god öl och njuta!

Innan tillbakafärden mot Heathrow stannade vi en natt i Winchester, en vacker stad med mycket gammal historia, var t om huvudstad en gång i tiden! Den  här dagen regnade det, och jag tycker att bilden nästan ser lite höst-lik ut.

Avslutar med orden jag skrev på mitt instagraminlägg;

Att vistas i Cornwall, är som att befinna sig mitt i en feelgood-roman av Jenny Colgan! Precis allt är lovely, adorable och nice. Jag blir omväxlande kallad darling och love av de förtjusande cornish people. Kan deras värme och hjärtlighet till viss del bero på att alla här verkar vara hundägare?! Det är oerhört dogfriendly överallt. Vi vandrar South West Coast Path, en amazingly breathtaking upplevelse! Natirem med både det karga, vilda och betesmarker och brukad jord, och så alla dessa stränder med tidvattnet, havets bränningar och solnedgångar. De pittoreska fiskebyarna med sina bagerier, bokhandlar, pubar  och gallerier. Och självklart saknar inte "min"feelgood romantik!