God Jul

Igår eftermiddag stod regnet som spön i backen. Gång- och cykelvägarna var som isbanor täckta med vatten och något enstaka gruskorn. Det där vintervackra som fanns tidigare är helt försvunnet. Och jag, som försöker att inte låta vädret påverka mig, kände mig lite småsur, när jag krängde reflexväxten över jackan, drog upp huvan över håret och gick för att hämta barnbarn på förskola och skola. 

Alla barn  var inomhus, eftersom skolgården var en enda stor vattendränkt isbana. Jag stapplade mig fram och höll mig i stängslet som omgärdade gården, för att inte ramla omkull.

Barnen blev glada och drog raskt på -redan blöta- overaller, för att gå hemåt. Och det blev ett äventyr, som lärde mig ett och annat! Se världen genom ett barns ögon och du ser magi i allt! 

För vad hittade 9-åringen om inte jätteroliga isbanor! Han tog sats, sprang och gled sen så vattnet stänkte i farten. Om och om igen. Och tre-åringen försökte, men kunde inte, då fann 9-åringen en is- och vattentäckt sluttning där han satte sin lillasyster mellan sina egna ben och så satte dom sig på rumporna och åkte kana. Om dom blev blöta? Ja, genomblöta! Om dom hade skoj? Ja, jätteskoj!

Och overallerna var ju bara att hänga på tork! Svårare än så behöver det ju inte vara!

För övrigt så är det julbestyr som pågår i huset. Och jag tänker ta jul-uppehåll med skrivandet redan nu, för att återkomma efter helgdagarna. 

God Jul, så länge!

En broderi-historik och en inspirationskälla av ett annat slag

Idag köpte jag hem Ilex, dessa vackra, röda bär på bar kvist, som lyser upp hela min hall, där dom står på byrån tillsammans med mina gulliga små julstjärnor. Dessa köpte jag på vår bröllopsresa på Madeira i januari 1984. Där saluförs handbroderade dukar, kuddar, tyger, gardiner osv överallt på ön. 

Historiken går tillbaka till 1784, då en engelsk familj flyttade till ön. Äldsta dottern i familjen startade en skola för kvinnor och barn där hon lärde ut broderi och egen design. Till en början såldes alstren i liten skala till vänner och enstaka turister. Efter utställningar i huvudstaden Funchal och senare i London växte intresset och uppmärksammades med priser och utmärkelser så till den grad att det på 1860-talet växt sig till en stor industri, med runt 70 000 brodöser runt ön. Äktheten märks ut med ett litet sigill på  varje arbete.

Se där, en liten historielektion!

Så här i slutet av året ägnar jag mig som vanligt åt reflektion över året som gått, och så ser jag framåt och skriver önske- och göra-listor med mål inom olika områden. Jag funderar, skriver ner. Ändrar och skriver om. Lägger till, drar ifrån, formulerar på nytt. Ja, sådär håller jag på till jag känner att jag hittat rätt och är nöjd. Det finns olika "workshops" på nätet som man kan anmäla sig till om man vill ha stöd, men jag har hittat ett eget sätt som passar mig. Naturligtvis har jag också funnit inspiration genom andra färgstarka och kreativa kvinnor. (Ja, faktiskt inga män ännu...)

T ex så följer jag (på Instagram och i blogg) Sara Rönne. Hon bor i Åre och arbetar som marknadsstrateg med uppdrag inom destinationsutveckling. (En jobbtitel som i min värld låter väldigt flummig och obegripbar...) Hon kallar sig väl också som influencer  (också ett lite "märkligt" yrke). Men det som gör henne speciell är hennes fantastiskt fina foton, hennes inspirerande texter och hennes energi och glädje, som i alla fall jag upplever! Ska ge några exempel;

Min livsdesign; 1. Jag vill minnas varje dag i mitt liv. 2. När jag gör något så ska det göras riktigt bra.

Vad är hälsa?  Hälsa är basen på vilken vi bygger våra liv och en god hälsa kommer från hur vi äter, sover och rör på oss, men också hur vi mår i våra relationer, hur vi lever med vårt jobb och i de beslut vi tar i livet. Vi kan definiera hälsa som avsaknad av fysiska och psykiska sjukdomar men jag tänker att hälsa är den livskraft vi har och förmågan att skapa flow för oss själva och dela den med andra.

Vad är framgång? Framgång är att leva sitt liv så som man innerligt önskar.

Jag skriver Längtans-listor för varje månad. Ett tema för 2024 är att gå från att längta till att göra och hur att börja göra, ger motivation till att göra mer. Listorna har hjälpt mig att formulera vad det är jag egentligen vill göra. Med riktning  är  det enklare både att göra och att vara nöjd med görandet.

Jag ska väl inte bli för långrandig, men sådana här texter, går i alla fall jag igång på.

Och nu ska jag gå igång på att svänga ihop en kantarellpasta. Maken har varit på skridskoisen hela dagen, jag har storstädat huset mellan hundpromenaderna. Det känns nästan lite som fredag, så det får nog bli varsitt glas vitt ikväll!

 

Medknitation

Mitt stora stickprojekt som jag startade i september, blev färdigt i förra veckan. 

Mitt nästa projekt; brodera almanacksomslag, blev färdigt igår.

Så då var min tanke, att nu skulle jag vara nöjd ett tag. Bara förbereda inför jul och sen fira jul och vara nöjd med umgänge, sällskapsspel, samtal, pussel, lekar och mat.

Idag har jag varit och hämtat lilla vovven, hon ska stanna här till på fredag, när matte har mycket omkring sig före jul. Och jag tänkte att hon skulle kunna hjälpa mig att skingra tankarna bort från handarbete.

Men det går sådär..... Jag har redan fått en hiskelig "klåda i händerna" och huvudet snurrar av olika tänkbara nya projekt. Det känns så rysligt tomt. T ex efter frukosten. Då vill jag så gärna sitta kvar en stund och sticka och dricka te. Eller framför teven, jag saknar att avsluta dagen med några varv stickning. 

Kalla mig beroende, men man får väl ändå kalla det ett "snällt" beroende. Och för mig är det mindfulness, eller som ordet till bilden ovan; Medknitation.

Jag måste nog "dyka ner" i mitt garnlager direkt, och se vad jag kan starta upp!

 

Inte är jag unik inte.....

 I går kväll blev vi bortbjudna på middag. Ravioli lagad från grunden med långkokt fläsk-karré, pancetta och ost som fyllning och så täckt med brynt smör, salvia och massor av parmesan. Till detta bjöds en njutbar Nebbiolo, direktimporterad från Italien. Till förrätt hade vi avnjutit en ceviche på pilgrimsmusslor och druckit sval Albarino

Har jag möjligtvis nämnt någon gång att jag är mycket intresserad av att äta god mat och dricka vin?!

Annars har jag ägnat helgen åt broderi, ett annat stort intresse. Även om jag börjar få svårt med "finlir", pga min skakiga högerhand, men jag tvingar mig att hålla på ändå. Den ska inte få "bestämma" över mig. Måste bara lära mig att sänka kraven på resultatet!

Maken har varit på skridskoisen både igår och idag som ledare. Igår i ösregn, idag i uppehåll och lite kallare väderlek.

Jag tog en promenad och gick till Hågabys julmarknad mitt på dagen, men det blev ett kort besök, var inte imponerad över innehållet. Gick istället hem och fick besök av äldste sonen och yngsta dottern så vi tog en gemensam tredje adventsfika med levande ljus och julmusik.

Nu har vi badat bastu och jag ska ta itu med söndagsmiddagen, Het kräftpasta med vispad saffranskräm. Ett nytt recept, som jag inte testat förut. Så nu får det bli julmusik i högtalarna och ett glas chardonnay till kocken.

Apropå intressen, så googlade jag på "Svenskarnas vanligaste intressen" och upptäckte att mitt matintresse inte är så ovanligt, det hamnar in som nr 5 på en lista. 1. är Lyssna på musik (det gör jag ju hela tiden, har inte tänkt det som ett särskilt intresse eftersom jag alltid gör det i anslutning till att jag sysslar med något). 2. är läsa och skriva (det tycker jag ju också om) 3. är Resa och 4. är Film. De två sistnämnda är också något jag har behållning av.

Så inte är jag särskilt unik inte.....

Jag tycker att det räcker....

Jaha, idag har vi fredagen den trettonde. Men det är också Lucia-dagen. Och för min del fokuserar jag på det sistnämnda. Började t ex dagen med att tända ljus och slå mig ner i tv-soffan till Luciamorgon, med skönsjungande och spelande Sala-människor, när det var utsändning från Sätra Brunn. Stämningsfullt. Jag hoppade över gymmet i morse, eftersom jag sovit uruselt.

Och jag anser att jag fått min beskärda del av otur den här veckan.

När efterdyningarna av covid-vaccinet med feber ett dygn ebbat ut, så vidtog en inflammerad spottkörtel, och igår slussades jag mellan vårdcentralen, öron-näsa-hals-mottagningen till Närakuten, där jag tillbringade fem timmar på eftermiddagen-kvällen. Jag har nu fått anti-inflammatoriska tabletter att knapra i en vecka. Ja, och så en urusel natt-sömn på det. Jag tycker faktiskt att det räcker för ett tag.

Maken är på skridskoisen. Själv ska jag ta itu matplanering och sätta på en tvätt innan det är dags att gå och passa barn-barn på eftermiddagen och över kvällen.

Önskar er en lyckosam otursdag!

 

I morgon hoppas jag att mitt gamla vanliga jag är tillbaka

 Här sitter jag uppkrupen i soffan för att äta frukost, klockan är 16.30, och jag klev precis ur sängen.

Anledningen är att jag i går förmiddag vaccinerade mig, mot covid och influensa. Det är min femte covid-spruta och varje gång har jag fått feberfrossa och varit däckad ungefär ett dygn. Så jag förväntade mig inget annat den här gången heller. Kände mig lite frusen i går kväll, och när jag kom ner under täcket så började jag skaka i hela kroppen, så det var bara att klä på sig varma kläder och lägga på två extra täcken. Sen sov jag ganska oroligt, men det har jag tagit igen idag, när jag legat i dvala. Har sett dagsljuset komma och gå. En hel dag har liksom bara gått upp i rök.

Å andra sidan förstod jag att det skulle bli så här, så jag hade planerat vaccinationstid på dag då jag inte hade något inplanerat ett par dagar efter.

Men visst är det märkligt att kroppen så totalt ballar ur för några graders temperaturhöjning! Man är en känslig varelse.

Nu ska jag ändå försöka hålla mig upprätt (nåja, i alla fall halvt upprätt i soffan) några timmar, innan det är dags att inta viloläge i sängen igen.

I morgon hoppas jag att mitt gamla vanlig jag är tillbaka!

Ibland blir jag så trött på mig själv......

 Har uttalat den meningen en del de senaste dagarna! Först i söndags, när jag upptäckte att jag tappat mitt bank-kort. Trodde det skedde på teatern, eftersom facken i min mobiltelefon, där jag förvarar korten, har en längre tid varit utslitna, men har jag gjort något åt det? Nix.... Det var bara att ringa och spärra kortet.

I morse när jag satt och åt frukost, undrade jag vad som låg i fickan på morgonrocken. Gissa?! Såklart bank-kortet. Hade haft mobiltelefonen i den fickan i söndagsmorse....

Sen skulle jag iväg på vaccination och hittade inte min hemnyckel. Jag letade i alla fickor jag haft på kläder under konserten igår kväll, men där var tomt. I ren frustration började jag slita ut grejer ur hall-garderoben. Och tänk; allra längst ner i lilla vovvens kvarglömda hundsäng, där låg min nyckel.

Maken hade tyst hört mina grymtningar och vredesutbrott och att jag flera gånger suckat högt; -JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!

Lite försynt sa han; -Men säg inte sådär om dig själv!

Så när jag kom hem från butiken med bara ett granatäpple, fast jag hade köpt och betalat för två. Eller när jag upptäckte att jag köpt fel olivolja, inte den på extrapris, utan en mycket dyrare. Ja, då var jag bara tyst och försökte tänka ; -Det är bara världsligt! Du är bara mänsklig!

Pepparkakans dag

Och ja, vi hade pepparkakor med på skridskopremiären idag. Fast för makens del var det fjärde dagen i rad på isen. Han "rekade" isar i fredags och i lördags- och söndags förmiddag åkte han med nybörjargruppen. Men idag var det bara vi och ett par goda vänner.

Ljuset var alldeles speciellt, och solen var framme en kort, kort stund, innan den tackade för sig igen.

 Jag älskar vinterljuset! Det är blekt och anspråkslöst på något sätt. Det skiftar från en sekund till en annan och det är sagolikt och magiskt på samma gång. 

Nu har jag duschat varmt och ska värma lite kylskåpsrester innan det är dags att cykla till Domkyrkan. Jag ska på musik-klassernas Lucia-konsert ikväll! Det brukar kännas väldigt juligt, när man varit på den! Så det får nog bli ett par pepparkakor till ikväll, till en kopp glögg-te, när jag kommit hem!

Helg och vardag

Det finns en uppsalaprofil som heter Jacke Sjödin, som är en riktig stjärna, komiker och ordkonstnär inte helt olik den fantastiska Tage Danielsson. Igår kväll var vi på "Julen the musical" på Uppsala stadsteater. Så bra, så bra!! Innan föreställningen hade vi varit och ätit en galet god torskrygg med kräftstjärtar, saffranssås, fänkål och gnocchi i tomatsås därtill. Lyx, lyx och lyx!!
 

I morse gav sig maken ut på isen för tredje dagen i rad och själv kokade jag pepparkakskola. 

Och så var det dags för syskonens årliga adventsmiddag. Vi har ju tidigare alltid firat jul tillsammans, men när vi blev så många i vår familj, så bröt jag mig ur den traditionen, och då skapade vi en ny, där vi syskon med respektive ses någon av adventshelgerna för god mat och trivsamt umgänge. Idag bjöds en blandning av champagne och thai-snittar, en välkryddad köttgryta med spanskt rödvin och till dessert "Kanom Sai Sai", små läckerbitar med kokos och pandablad. Spännande, gott och supertrevligt!

Och nu när magen "står i fyra hörn" så börjar helgen lida mot sitt slut. Imorgon bitti får vi ta oss till gymmet, och sen ska vi ut och åka skridskor med goda vänner. Skönt att vardagen är här......

Helg och vardag!

Vår jul-tradition

 För ett år sedan, befann jag mig på Vintergatan i Insjön och förberedde jul tillsammans med äldsta dottern som var barnledig. Det hände att man fick krypa upp i soffan med en god drink framför brasan, när lilla bebisen lagt sig för att sova. Det hände också att man fick gå och bära och vyssja, liten bebis som inte ville sova! Båda dessa aktiviteter var väldigt mysiga, bara olika. 

I år julpysslar jag här hemma för mig själv. Maken lägger sig inte i. Jo, han har köpt julklappar till barnbarnen FAST vi kommit överens om att i år skulle det inte köpas något..... 

I morse var vi uppe med tuppen! Egentligen går vi upp tidigt måndag, onsdag och fredag för att vara på gymmet kl 7, men idag hade vi annat för oss. Jag skållade mjöl och satte degen till julbrödet i går kväll, så det behövdes tas om hand tidigt. Maken skulle ut och reka skridskoisar för att försöka köra turer med nybörjargruppen till helgen, så han gjorde matsäck och åt grötfrukost.

Nu har mörkret sänkt sig utanför fönstret och nymånen hänger som en banan på den klara himlen. Maken kom precis hem, nöjd med säsongens första åkning på fina isar. Själv har jag nyligen slutat med baket, det blev två sorters matbröd och så saffransbullar fyllda med apelsin, mandelmassa och smör.

Vårt julbröd är viktigt för oss. Det var vår första gemensamma jul-tradition. Vi jobbade 1980 på Gotland från maj till september. Maken på Visby lasarett och jag på Munkvalvet, en butik med hantverk innanför murarna. Vi hyrde ett litet hus i höjd med flygplatsen, på cykelavstånd från stan. Den sommaren upptäckte vi Gotlands-limpan och Saffranspannkakan. Så när vi flyttade ihop och skulle göra egna jultraditioner, så fick det bli dessa två. Och jag skulle säga att inget slår en limpmacka från det hembakta Gotlandsbrödet, med en skiva julskinka och stark senap!! Och en bit ljummen saffranspannkaka med grädde och sylt tillsammans med kaffe efter julklappsutdelningen på julaftonen, det är inte heller fy skam!

Men nu inleder vi helgen med bastubad och sen blir det en ostfyllda lövbiffar med rostad potatis, lök och paprika och så lite gott rödvin därtill! Trevlig fredagkväll!

Omväxlande humör!

 På torsdagseftermiddagar behövs jag ibland som farmor, då ett av tre syskon i barnbarnsskaran spelar bandy redan 15.45 och behöver skjuts av en förälder. Det är inte många föräldrar som slutar så pass tidigt. Men då går jag och hämtar de två småsyskonen på förskola och i förskoleklass och följer dom hem -, spelar lite spel, ritar eller leker och ser till att maten står på bordet strax före klockan 18, när storebror kommer hem.

Alltså en femåring kan vara så otroligt vrång och trilskas ena sekunden, för att nästa vara en tjänstvillig ängel!! Vi hade haft en argumentation om att han inte fick gå och klämma på julklapparna som mormor och morfar lämnat i föräldrarnas sovrum helgen som var, eftersom dom inte kommer träffas före jul. Det slutade med att jag bar ut honom och kittlade honom och försökte avleda honom. Vilket faktiskt lyckades, för han sa plötsligt att han ville vara med och laga middagen.

Och han var så väldigt duktig! Han släpade fram en stol och fick salta och olja pastavattnet och sätta på spisen. Sen skalade han tre morötter galant och tillslut skar han korvar i skivor och stekte i stekpannan. Lillasyster 3 år, fick duka. 

Vid middagsbordet kom han på att han måste visa mig sin nya bandyhjälm med galler. Och då blev det ju extra roligt att prova att äta mat genom gallret.

När mamman sen kom hem med överfulla matkassar varav en bestod av 7 påsar chips, till storebrors kalas i morgon (han fyller 9 år). Ja då bröt 5-åringen ihop igen och tyckte att livet var orättvist.

Men då smet jag hem till maken, som är mera jämn i sitt humör. 

Vinterpromenad med extra allt!

 Häromdagen blev jag kontaktad av en vän, och jag blev så glad. Det var 1 1/2 år sedan vi senast sågs. Men idag bestämde vi att ses och ta en vinterpromenad! Och eftersom det hastigt blev vinter igen, med ett fint snötäcke, minusgrader och klar, krispig luft, så passade det perfekt!

Vi möttes vid Pumphuset, parkerade cyklarna och började vår promenad i "Industristaden". Min kära vän, har bestämt sig för att "upptäcka Uppsala" igen. Vi är båda uppvuxna i staden, som vi nästan inte längre känner igen. Den har vuxit och förändrats en hel del de senaste åren, och under en sjukskrivning i höstas började min goda vän ta sig runt och utforska nya områden. Vilken bra idé, tänkte jag! Vi startade med en fika på Himlen är blå som en apelsin, som jag hört talas om, men aldrig besökt. Ett ställe, mysigt och udda inrett, med gott kaffe och en väldigt mastig och god Rocky Road-kaka. Här hann vi börja ta igen och uppdatera varandra om vad som hänt sedan sist, innan vi fortsatte med en promenad upp genom gamla S1-området till nybyggda Rosendahl, som när vi var små, bara var skog, Grindstugan, en Shellmack och lite senare Kåbo golfbana. Vilken ny stadsdel som vuxit fram!! Det var så intressant att strosa igenom kvarter, kika in på gårdar och i små kvartersbutiker. Ny och spännande arkitektur och så levande på något sätt. 

Det hann bli mörkt innan vi skildes åt, och jag hade glömt mitt cykel-lyse, så det var med skämskudde jag cyklade hemåt, men berikad av mötet, samtalen och promenaden! 

Fler sådana här promenader framöver tack!

Ps, broderierna på fotot fanns på väggen på caféet, bara dom värda ett besök!

Var snäll!

 Jag går regelbundet på ansiktsbehandling. Har gjort sedan jag var 19-20 år, i början kanske bara en-två gånger per år, numera varannan månad. Inte för att jag förväntar mig underverk med ansiktets ålderstecken, utan för att det är så himla skönt och känns lite lyxigt! Och numera också för att färga fransar och bryn, eftersom min skakiga hand gör att det är så besvärligt att måla mascara på fransarna.

Så har jag också en så väldigt trevlig hudterapeut. Trevlig och kunnig! Man känner sig alltid speciell när man ligger nerbäddad och blir ompysslad. Och så samtalar vi om allt mellan himmel och jord. Idag pratade vi om egenskapen snällhet, hur viktig den är. Att den är för underskattad i vårt samhälle. Att man ibland ser ett likhetstecken med snäll och töntig eller dum. Det är inte sant. Det tyckte i alla fall inte vi. Och då är vi olika generationer, jag i 60 + och hon strax över 40.

Snäll kan vara så mycket. Bara ett leende mot den du möter. Ett telefonsamtal till någon som är ensam. Ett handskrivet brev. En bukett blommor. Ett besök. En kram. En hjälpande hand. Ett lyssnande öra.

Och tomten frågar ju alltid; Finns det några snälla barn här? Och det gör det ju, för några elaka barn finns väl inte?! 

Och när man är snäll så får man snällhet tillbaka. Karma!

Och man behöver såklart vara snäll även mot sig själv! Mycket viktigt!

Välkommen December

 Och vilken start årets sista månad fick!

Tidigt i höstas bokade jag biljetter till musikalen "E de det här dom kallar kärlek", byggd på Lasse Holms musik. Kanhända inte världens mest avancerade story, men så fartfylld och fantastisk på alla sätt. En riktig energi-injektion! Sång, dans, akrobatik, lite fars och suverän scenografi. Man blev glad, helt enkelt!

Fast glada var vi egentligen redan vid lunchtid, när vi tagit tåget till Stockholm, promenerade till Söder och slank in på "800 grader" på Kocks-gatan och beställde varsin pizzaslice till lunch. Där smakar pizzor som dom ska!! 

Så checkade vi in på hotell Nofo, det är tredje gången jag bor här, och jag tycker det är ett väldigt trevligt hotell. Det är inrymt i ett kulturminnesmärkt gammalt hus som byggdes 1780 som ett bryggeri med bostäder till arbetarna på övervåningen. På 1800-talet köpte Stockholms Stad fastigheten och den fick först tjäna som sjukhus i samband med att koleraepidemin bröt ut och därefter fungerade det som nödbostäder när många flyttade in till storstäderna. Hotellet har ganska många rum, men upplevs ändå som intimt och hemtrevligt, med supermysig inredning både i rum, korridorer, lounger, mat- och vinbar. 

Efter musikalen tog vi varsitt glas  cava i vinbaren på hotellet innan vi promenerade till Café Cuvee, där jag bokat bord för kvällens middag. Det var en ren chansning, men så bra det blev. Konceptet var smårätter, så vi beställde in fyra helt olika rätter (havskräfta, tonfisk, kalvtartar och rödbetor) som smakade gudomligt gott och spännande. Vi drack en Pinot Noir från Alscace och avslutade det hela med att dela på en Creme Brulé!

Mycket skön säng och vi sov gott och startade dagen med att ligga kvar i sängen och titta på Julkalendern på tv. Sen smakade hotellfrukosten alldeles utomordentligt bra. Mitt sätt att bedöma hotellfrukostar rör äggröran! Den här var något alldeles extra med lite chili och parmesan som smaksättare. Och vi satt där länge och åt och lyssnade på julmusik, och jag kom i riktig december-stämning. 

När vi checkat ut promenerade vi till Slussen och tog Djurgårdsfärjan för att komma till Liljevalchs museum. Vi var nyfikna dels på att se tillbyggnaden invändigt (för utvändigt tycker jag att den är fruktansvärt ful, som en stor grå bunker) och så ville vi se utställningen om Svenskt Tenn.

Utställningen var fantastiskt bra! Jag lärde mig massor om denna "institution" som jag inte vetat tidigare.

T ex att det var just Tenn som var starten (fast det hör man ju på namnet), ett populärt material i början av 1900-talet, och det fanns mängder av olika typer av tenn-figurer att plocka ur massor av lådor i verkstaden på Svenskt Tenn.

Och så är det ju en fröjd för ögat med dessa vackra mönstrade tyger,

och vackra möbler!

Den nya tillbyggnaden imponerade dock inte invändigt heller!

Men, men, kanske är det jag som inte förstår mig på....

Nu är vi tillbaka i vårt egna hem och maken är påväg för att hålla i nybörjarkursen i Långfärdsskridskor. Själv ska jag sätta mig och sticka och dricka glögg-te och äta pepparkakor.

Välkommen December!

Sista lördagen i November

 Vilken höjdardag det blev i går!!

Jag tog ett förmiddagståg till Stockholm då jag ville ta en shoppingrunda. Något som jag ofta inte är så bra på nuförtiden. Brukar känna lust innan, men sen slutar det oftast med att jag inte hittar något, och ju fler butiker och provhytter jag besöker, desto sämre blir mitt humör. Men igår gick det så bra! Jag fick tag på nya träningskläder, jeans och en grå ylletröja på bara en lite dryg timme, dessutom med rabatt tack vare "Black Friday". Sen hade jag tre timmar att "slå ihjäl" innan jag stämt träff med min syster.

Nu blev det inget problem. Jag startade på Vetekatten med kaffe och vaniljbulle och satte mig tillrätta i en skön soffa, tog fram min stickning och satt och iakttog och tjuvlyssnade på konversationer en timme. Sen strosade jag ut på stan och tittade på julskyltningar tills min syster kom. Vi startade med varsitt glas vin på Östermalmshallen, gick till Nybrogatan 38 för att äta middag och så vidare till Maxim på Karlaplan, där Sissela Kyle och "Min föreställning om mamma" gick. Den var så bra! Hennes mamma var samtida med vår, och levde i samma tid men i så vitt skilda miljöer. Skratt, vemod, igenkänning och allvar. Fantastiskt att på egen hand äga scenen i en och en halv timme!

Idag har jag ägnat många timmar åt att tillverka födelsedagskort. Ja, man kan gå och köpa också, men det är ju inte lika roligt!

Nu ska maken  iväg på minnesstund för en skridskoledare som gått bort i cancer. Själv ska jag på betydligt trevligare tillställning, nämligen säsongens första glöggmingel!

Redo!

 Så där ja! Nu är jag redo för advent!

Idag har jag satt upp advents-stjärnor och ljusstakar. Ställt iordning tomte-hyllan i trappen. Strukit dukar och löpare och placerat ut tillsammans med julkuddar och plädar. Gjort iordning vaser med tall-ris och pyntat med röda hjärtan och belysningsslinga. Fixat adventsljusstaken med mossa och svampar och så alla andra julljusstakar med röda stearinljus. Och så band jag krans av enris dekorerad med ljungen som jag ändå skulle kassera, nu hänger den bredvid ytterdörren och hälsar välkommen.

Och stämningen blev fulländad när snöflingor dalade ner över vovven och mig på eftermiddagspromenaden.

Alltså jag ÄLSKAR verkligen den här tiden på året. 

Det är så värt att fixa med allt, även om det bara är för en kort period. Nu är det mys de lux! 

Skördade också jordärtskockor idag, så nu ska jag koka en soppa och baka en morotskaka till efterrätt.

 Imorgon ska jag och min syster åka till Stockholm, gå ut och äta och se föreställningen " Min föreställning om mamma". Hennes mamma var född samma år som vår mamma, dom växte upp och levde samma tid men samtidigt i "två olika världar". 

Allt blir klarare med perspektiv!

 Det doftar av nybakat bröd och pepparkakor i vårt kök, och värmen från ugnen gör att det känns så varmt och ombonat. Tillsammans med att jag bytt till julröda gardiner och ställt en julstjärna på fönsterbrädan, så blir det extra mysigt. Jag är verkligen på, när det kommer till adventstid, och allt vad det (i mina ögon) innebär! Och numera så kan jag njuta extra mycket, eftersom jag har så mycket tid. Jag behöver inte sätta några betyg, fixa några skolavslutningsaktiviteter, städa några skolsalar, planera uppstart för nästa termin eller beställa nya varor. Allt det där är fortfarande så färskt i minnet, att jag känner mig lyckligt fri och ledig!

Vilket jag också blir varse när mina vuxna barn ringer och berättar om alla vardagsbestyr i novembermörkret. Jobb, barn, fritidsaktiviteter och så allt hushållsarbete, det är inte alltid lätt att få tiden att räcka till. Dom har pratat mycket på nyheterna den senaste tiden, om att stressrelaterade sjukdomssymptom blir mer och mer vanliga. Det är en galen värld vi lever i. Nog kunde man känna att livet ibland var övermäktigt när man skulle i få ihop allt med förvärvsarbete, barn och aktiviteter.  Men jag valde att vara hemma med mina barn, för att slippa stressa. Jag jobbade som dagmamma under flera år, för att finnas nära mina egna barn. Det var jobbigt ibland, det ska jag inte förneka, men jag har inte ångrat det en sekund. Jag fick mycket igen, både från andras och egna barn. Särskilt med lite perspektiv kan jag se det!

Allt blir klarare med perspektiv, tänker jag. Nuförtiden, kan jag ibland tänka att jag betraktar mig själv uppifrån, som vore jag en fågel som flög i himlen och tittar ner på människan som är jag. Och för det mesta, känner jag nog att hon är en rätt bra människa. Hon gör så gott hon kan, och hon är nöjd. 

Ännu nöjdare kommer hon snart att vara, när hon tar ut en pizza ur ugnen. Senast jag åt pizza, var i Ventimiglia i Italien, tillsammans med maken för 2 1/2 vecka sedan. Min egen, kanske inte blir exakt lika god som den, men den ska nog slinka ner tillsammans med ett glas rött! Maken håller ikväll i Skridskoutbildning för nybörjare så jag ska äta alldeles för mig själv, och jag tänkte slå på en julfilm och sitta framför teven!

Bättre sent än aldrig

Visst kan det till viss del bero på VAD som ska läras! Maken har t ex sett någon forskningsrapport som påstår att det i vår ålder, inte är någon idé att lära sig ett nytt språk. 

Men dagens nya lärdom, är på en betydligt mer simpel nivå!

Jag har bestämt mig för att förbereda så mycket jag kan till jul, i god tid. Vi kommer att vara 16 personer runt middagsborden före, och under juldagarna, så det kommer att krävas både en del mat och en hel del planering. Och nej, jag ska inte stå för alla mål, men ganska mycket - och det är självpåtaget. Jag har ju tiden, till skillnad från mina barn med familjer. Och nu låter jag precis som min egen mamma, som resonerade likadant.....

Men till dagens lärdom, som gäller julköttbullarna. I vanliga fall, står jag och rullar och steker i stekpanna, det tar lång tid och sen luktar det av stekos i hela huset, i flera dagar. Idag rullade jag köttbullarna, la på bakplåtspapper på plåtar och gräddade i ugnen. 10 minuter i 250 grader, och dom blev jättebra! Både i smak och form. Och inget stekos i huset.

Alltså, varför har jag inte kommit på det tidigare??

Men, men, bättre sent än aldrig!

 

Julkorts-pyssel

Sedan en knapp vecka tillbaka, så har jag börjat vakna klockan 5 på morgnarna. Det känns verkligen som onödigt tidigt! Men jag har känt mig utsövd och då börjar tankarna veva igång. Kring dagens göromål, eller kring gårdagens händelser. I morse somnade jag dock tillslut om, bara för att en ynkans liten stund senare, vakna av väckarklockan 06.40. Men jag steg upp och vi klädde oss för gymmet och cyklade iväg. 

Har hämtat hem lilla vovven, som ska bo hos oss en vecka, när matte har fullt upp med jobb. Hon tittade nyss förebrående på mig, när jag gick förbi soffan, där hon ligger och trynar med en filt runt sig. Klockan har nämligen gått över den tid då hon vanligtvis får sin middagsmat. Men jag hade en sak jag ville göra färdigt först, och så tänkte jag att hon får maten när vi ska äta.

Det jag ville göra färdigt, var julkorten. Har, som jag brukar, skrivit ett julbrev kring årets händelser, med ett foto på maken och mig, och det tänkte jag fästa på baksidan av en julgran. Letade upp grönaktiga tygbitar, gjorde mallar och klippte ut för att sedan sy fast med symaskin på rött papper. Sådant där pyssel som jag tycker är så roligt att syssla med. Perfekt också, en så här grå och regnig dag.

Men nu är det väl bäst att jag går och serverar lilla vovven middagen!

Rolig, intensiv helg

 Hoppsan så fort den här helgen försvann! Och så intensiv den blev! Har gjort så mycket trevligheter, men inte hunnit ta några foton, mer än bilden ovan! 

Det blev två ljuvliga vinterdagar! Och visst hann jag med att ta en lång skidtur i Hågadalen. Visserligen inte spårat överallt, men det var ändå en fröjd att glida över solglittrig vit snö!

Vi fick hit äldsta dottern med familj från Dalarna på fredagkvällen. Hon fyller 32 år idag och fick en överraskningshelg av maken och oss. Dom var på stan och shoppade och gick på restaurang både lunch och middag, och idag hade vi brunch för hela familjen. Jag gräddade dubbla satser amerikanska pannkakor och gjorde äggröra på 18 ägg, 5 dl grädde och 100 g smör! Vi stekte bacon och la upp kallrökt lax, vi rostade bröd och så serverades chiapudding med frukt och bär och i glasen var det Mimosa. Varenda pyts och skål var renskrapad kan jag tala om!

I lördags blev det pulkaåkning och snögrotte-bygge med barnbarn, promenad med bulldog, lunch med sonhustru och så drinkeftermiddag med ett gäng och på kvällen fick vi äran att passa yngsta barnbarnet.

Det blev rysligt tomt och tyst i huset efter att alla åkt och maken och jag röjt undan, diskat, dammsugit och slängt dukar och servetter i tvättmaskinen. Jag tog en långpromenad i skymningen och konstaterade att det är påväg utför med vintervädret. Plusgrader, blåst och duggregn.

Nåväl, inget att bry sig om, eftersom det inte går att påverka. Jag ser fram emot att börja pynta inför advent kommande vecka.

Som genom ett trollslag....

 ....hade Kung Bore under natten vevat med sin stav över hela Uppland, och allt var täckt av snö!

Och det fortsatte falla på dagen, inga små mängder heller! Dessutom var blåsten hård, så dels bildades drivor och dels bildades is på nyplogade gator och trottoarer. 

Maken hade lovat skjutsa äldste sonen till Arlanda tidigt i morse, och den färden tog dubbelt så lång tid som den brukar, pga väglaget.

Och jag hade en bokad massagetid, och bestämde mig för att promenera, vilket var förenat med fara för frakturer. Ångrade att jag inte snört på mig mina ice-bugs, men jag hade trott att jag skulle behöva pulsa i lös-snö. Jag kom fram, men det tog 20 minuter längre än jag räknat med.

Extra glada var i alla fall barnbarnen, när jag hämtade dom på förskolan. Det var inte tal om att gå in för att dom var hungriga. Nej idag skulle det lekas i snöhögarna på gården. Så det slutade med att jag själv fick gå in och påbörja middagen. Och jag har aldrig sett 5-åringen äta så snabbt utan minsta klagomål eller kinkande. För direkt när tallriken var tom, skulle han ut och leka igen.

Och nog tycker jag om vinterlandskapet, det är sagolikt vackert med all den vita snön. Blir dock lite less när jag ser att väderprognosen visar många plusgrader och regn om bara tre dagar. Men det är väl dumt att ta ut något i förskott. Njut så länge det varar! Kanske man skulle ta fram skidorna i morgon?!

Vi får besök i morgon kväll, så nu blir det skrivaruppehåll här till söndag. 

Trevlig helg!

Smygstartar jul-förberedelser

 

Igår var det tydligen "Amaryllisens dag". Så passande då att jag köpte hem två fina lökar med svällande knoppar. "Andes Sunset", hette sorten jag fastnade för, den är sådär mörkt röd, som jag tycker är så vackert! Passande nog hann jag putsa fönstren och sätta upp vintergardinerna, så nu känns det ombonat.

Gårdagkvällen ägnade vi åt att passa våra äldsta barnbarn hemma i deras hus, medan föräldrarna var på fotbollsgala på Uppsala Slott. Det blev taco-kväll, läxläsning och kortspel. Och spontant sa båda barnen att dom inte visste vad dom ville ha i julklapp. Det finns inget dom önskar sig. (Jo, förstås, flickan önskar sig en hund!) Nu har ju vi sagt att vi inte tänker köpa några julklappar i år, så det är inget problem. Men jag kan känna att det ändå är lite sorgligt. Att barn inte har något att önska sig, för dom har redan mer än vad dom behöver. Och att dom alltid får saker, hela tiden. Kläder och pysselmaterial, det köps hela tiden. Man borde få vänta och längta lite, eller själv spara ihop till något man vill ha. Då blir varje sak mer värdefull, kan jag  tänka. Som förälder gör man såklart inte dessa inköp av illvilja, men är "man för snäll och givmild" hela tiden, så blir nog barnen blasé och uppskattar inte saker. Man tar ifrån dom något.

Jag hoppas och tror ändå att dom ser fram emot julen, för att vi ska vara tillsammans. Jag ser fram emot den. Och idag gick jag och plockade frostnupna slånbär, så bredvid mitt svarta vinbärs-brännvin, står nu en burk med slånbärsbrännvin och gottar sig. Och maken har donat med jul-ölet idag. Vi smygstartar förberedelserna, det är ju bara en dryg månad kvar!

Morgon-glans hela dagen!

I morse vaknade jag alldeles av mig själv och kände mig utsövd och redo för en ny dag! Vilken härlig känsla!!

Och det är som att den där morgon-glansen, har suttit i hela dagen!

Jag har fått mycket gjort och energi-nivån är fortfarande hög, fastän mörkret är kompakt utanför fönstret.

Men solen lyste på dagen, och jag har varit ute och blivit belyst, så det gör nog sitt till. Det där dagsljuset känns viktigt att "tanka". Tänkte på det när jag tog mig an och putsade husets alla fönster, nja, maken putsade fönstret i sitt arbetsrum, men resten tog jag. Dom ska skina så att alla solstrålar kan komma in i huset, utan problem!

 Har idag satt svartvinbärs-brännvin, som ska bli färdigt att dricka till julafton. Brukar göra lingonsnaps, men tänkte att jag ska variera mig i år. Tror det blir gott till sillen! Maken ska sätta en omgång öl nu i veckan, som också blir färdigt att dricka till jul. Man får ha lite framförhållning för att hinna med. Och det är ju fördelen med att vara dagledig, man behöver inte känna någon stress, bara ha koll på dagarna.

Och apropå det, så börjar det bli dags att införskaffa en ny almanacka för 2025. Var hos frissan idag och när jag bokade in en ny tid, om 9 veckor, så räckte inte årets almanacka till, så jag fick skriva i marginalen.

Det finns böcker där fotnoterna eller de kommentarer som krafsats ner i marginalen av en läsares hand, är intressantare än texten. Världen är en sådan bok. (George Santayana)

Fundera på den ni!

Ljus november

Visst är november en mörk månad, men det finns ljus, från alla möjliga håll!

Fullmånen är otroligt vacker! Den lyser verkligen upp. Och på Studenternas bandyplan var det upplyst värre, när jag och maken premiär-åkte långfärdsskridskor. Varje söndag med start i dag, och hela vintersäsongen, är det allmänhetens åkning söndagar 17-20. Så vi gjorde några varv. Jag blev såklart om-åkt av alla skridskoproffs som var där, men roligt var det. Lite ringrostig i början, men vartefter varven avverkades, så slappnade jag av allt mer.

Direkt därifrån begav vi oss runt på Uppsalas stora november-begivenhet; Allt ljus på Uppsala. Och dom har verkligen slagit på stort i år. Vilka fantastiska ljus-installationer som lyser upp stan på olika platser. Väl värt ett besök.

För igår, blev det ju som jag gissat, att soffan lockade mer, men idag var vi på hugget. Och nu står en potatisgratäng i ugnen, jag ska skära upp en lammstek och korka upp ett bättre rödvin, som avslut på den här helgen!

Och självfallet tänder jag stearinljus, lite här och var i huset. Det är också ett utmärkt sätt att lysa upp november!

Mamma, frälsningsarméns kakao smakar bra!

Den här plåtburken är 101 år gammal! Så fin och tidstypisk för 1923. Och inte visste jag att frälsningsarmén sysslade med kakao-försäljning! Nu har jag sökt på nätet och läst på om att det var frälsningsarmén i London som samordnade transporter av både kakao, te och kaffe från Ceylon och några afrikanska länder, där det fanns kårer och där man drev lantbruksskolor. Det var ett slags tidig Fair trade som bedrevs in på 1950-talet.

Burken finns hos våra goda vänner, som bjöd in oss på middag i går kväll. För övrigt en utsökt middag!

Annars har jag i dagarna två grottat ner mig vid symaskinen, och nu är de planerade kreationerna färdiga. Det har varit väldigt skoj att sy!

Ikväll har vi planer på att åka ner på stan och gå runt på ljusinstallationerna i "Allt ljus på Uppsala", men om jag känner mig rätt, så kan jag bli lite svår att få med ut när mörkret sänkt sig. Soffan och stickningen lockar kanhända mer.....

Vi får se hur det går!

Trevlig lördagkväll!

 

I Duvan, bland knappnålar och barnbarn

 Det fanns gott om duvor i Frankrike! Den här satt och kikade på vår lunch, en ljuvlig ravioli med köttfyllning, massor och parmesan och toppat med citronsås. Och i glasen ett lagom strävt rödvin! Vi befann oss på en restaurang belägen på ett tak, nära promenad Anglais i Nice. 

Men duvan idag - det var jag! På yoga-passet såg det ut så här! (Nåja, i alla fall nästan)

Och mild och god cyklade jag vidare ner på stan och inhandlade tyg. Ja, för nu har jag fått för mig att jag ska sy likadana mysdressar till mig själv och till yngsta barnbarnet!

Och jag börjar lite smått känna julkänslor! Min favorit; glögg-te, finns åter att köpa på Tehörnan. Blev både rött och svart, och det doftade ljuvligt juligt - så jag la det på mitt nyinköpta jul-tyg, för att sprida doften!

Och "mitt tillklippningsbord" - är vardagsrums-golvet. Många knappnålar och lite ömma knän. Jag hoppas att jag inte glömt kvar någon nål, maken har vid några tillfällen fått nålar i fötterna. Om det tycker han inte!

Sena delen på eftermiddagen fick jag förmånen att hämta glada barnbarn från förskolan och skolan och följa dom hem, tills storebror och föräldrar kom.

Då smet jag snabbt från hungriga, trötta och gnälliga barn, hem till radhuset, där maken värmt soppa och dukat. Vi möttes i dörren, då han skulle på föreläsning om diabetes. 

Så nu lägger jag allt annat åt sidan och ägnar mig åt ätandets ädla konst!

Bon appetit! (Det är faktiskt en sydfransk potatissoppa i tallriken!)

Cote de Azur i November

Maken och jag har gjort nedslag på olika platser på Rivieran under 9 novemberdagar.

 Vi har skådat soluppgången i Antibes.

Liksom solnedgången i Nice.

Vi har ätit lunch i Cannes.

Druckit kaffe i Ventimiglia.

Vi har vandrat många stigar, mer eller mindre otillgängliga, branta trappor upp och ner.

Vi har svalkat fötterna i Medelhavet. (och hade baddräkten varit med hade det blivit dopp)

Vi har skådat fantastiska skulpturer och arkitektur.

Vi har besökt Matisse-muséet.

 

Vi har druckit en del öl...

...men ännu mer vin!

Vi har nästan gått vilse i otaliga gamla byars virrvarr av smala gränder.

Vi har sett hur mycket lyx och överflöd som helst. Casinon, lyxhotell, dyra bilar, kvinnor med päls och märkesväskor och små chihuahuor som accesoarer, män i Armani-kostymer och blanka skor, bilar av de dyraste märken och så alla enorma lyxjakter från världens alla länder i de olika hamnarna.

Men vi har också sett många utslagna och hemlösa människor. Slitna fasader och bedagade hus. Bakgator som inte inbjudit till promenader. Tiggare.

Och sista dagen på vår resa, fick vi vara med och se hur man firar "Stilleståndsdagen". Det är ett högtidlighållande till minne av undertecknandet av stilleståndsavtalet 1918, mellan de stridande parterna första världskriget, och krigets slut. Numera hedrar man även de som omkommit under andra världskriget. Det var mycket pampigt med militärmusik, tal och kransnedlägning vid ett stort monument. Skolorna var stängda och massor av folk deltog.

Det är en gåva och ett privilegium att kunna resa och se och uppleva nya delar av världen, och vi har träffat så trevliga människor, och jag är så tacksam för dessa underbara dagar!

Tre myggbett i november, är inte heller fy skam!