Hemma med tvätt, matlagning, trädgårdsrensning och allt annat plock som finns i livet går tankarna tillbaka till förra veckan.
Morgonsimningen i den blå, mosaikklädda vackra spa-poolen.
Den färskpressade juicen och de lätta, frasiga croissanterna till frukost.
Cyklingen på serpentinvägar och uppförsbackar, när svetten svider i ögonen, men också de kilometerlånga nerförslutningarna där vinden fläktade skönt.
De små byarna med sina vackra stenhus med fönsterluckor och dignande blomprakt i de vackraste färger.
Äldsta barnbarnets pärlande skratt i poolen, då han fick spruta ner farmor med vattenkanonen.
Vandringar genom oändliga oliv-, apelsin- och citronodlingar på omsorgsfullt lagda sten-terrasser i det kuperade landskapet.
Doften av pinjeträd.
Cikadornas öronbedövande ljud.
Lunchen med det svala rosévinet till den chilistarka gaspachon och de fräscha oliverna.
Solen som gick ned precis bakom fyren och färgade himlen orangeröd.
Den varma sanden som brände mot fotsulorna på vägen från solsängen ner till det turkosblå medelhavet som svalkade skönt mot solbränd hud.
Glädjen och känslan av "här och nu", när vi alla 13 satt samlade runt bordet och skålade med cava.
Stunden då yngsta barnbarnet bajsade, precis när sonen svingade upp honom med bar stjärt i luften.
Gin o tonic, frågesport eller yatzi på balkongen innan det var dags för att gå ut och äta middag.
När jag satt ensam i mörkret utanför hotellet med två sovande barn i vagnar och två grodor i dammen började kväka högt och skrämde mig.
Då yngsta dotterns pojkvän gått för att få en badmadrass uppblåst på en butik och kom tillbaka med isglass till alla, min första isglass sen jag var barn.
Klockorna från de skuttande getterna i de branta sluttningarna när vi en varm eftermiddag promenerade upp till fyren med vidunderlig utsikt över hela byn.
"Mellan-barnbarnet" som stoppade i sig 14 stycken spanska köttbullar efter en portion pasta, och för varje tugga mmmm-ade belåtet.
Och fler, fler ögonblick som dyker upp som en film på näthinnan.
Resor och miljöombyten kan verkligen berika.
Och att dessutom få dela det med sina nära och kära, gör mina minnen än mer betydelsefulla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar