Girighet lär vara en dödssynd. Idag har vi minsann haft en liten Light-variant av denna....
Vi gjorde oss i ordning för en dag i blåbärsskogen.
Maken hade övertalat mig att använda bärplockare. Jag har annars stått på mig och plockat blåbär för hand, ett och ett. I fjol plockade maken med bärplockare och idag överöste han mig med dess fördelar; du plockar snabbare, du får mindre ont i ryggen och du blir inte så blå om händerna.
Ok, jag ger det en chans, svarade jag.
I början var jag inte alls förtjust, det var hafsigt och slafsigt, inte det där rofyllda som bärplockning för hand kan vara. Ingen mindfulness alls.
Till saken hör att det i år är ett ovanligt gott blåbärsår. Skogen dignar av bär, det är bara att "gå ut och hämta".
Efter ett tag upptäckte jag fördelarna. Det går otroligt mycket snabbare, man förflyttar sig över ett större område och sträcker på kroppen oftare, vilket faktiskt leder till mindre ryggvärk.
Man blev som besatt och ville bara ha mer och mer, kunde liksom inte sluta.
På 1 1/2 timme hade vi plockat 14 liter bär, då var våra medhavda hinkar fulla!!
Vi pratade båda om att girigheten liksom slog rot i oss!
Mörka moln tornade upp sig och regnet började falla, så vi drog vidare till en annan skog för att leta svamp.
Där hade vi inte samma "jaktlycka", men fann i alla fall tillräckligt med kantareller så att det räckte till varsin macka som förrätt nu ikväll.
Regnet tilltog, och vi fick återvända hem och inta vår matsäck under tak, på altanen.
Eftermiddagen ägnades åt rensning av bär. Det tog längre tid än att plocka.
Två hela sommarprogram hann vi lyssna igenom innan det var klart. Vi satt under altantaket. Där blev det meditativt; lite som jul- och nyårshelgens pusselläggande. Vi satt och lyssnade på bra radioprat, plockade med bär och skräp och småpratade. Riktigt mysigt!
Hade vi kanske en liten Light-variant av dödssynden Frosseri också, när vi sent omsider smaskade på vår kantarelltoast med en god ale till förrätt. Intog en halstrad tonfisk med risotto med spenat och tomat och drack vitt vin till varmrätt. Och så avslutade med färska blåbär och glass till dessert..
Och Lust, ja det kände vi till varann när vi satt och jäste i tv-soffan.
Lättjan rådde jag dock bot på, eftersom jag inte lämnade disken till imorgon, utan nyss tagit itu med den.
Och av högmod, avund och vrede syntes inte ett spår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar