Lugnet före stormen...

Har just avnjutit en flaska rött och en bit tacopaj tillsammans med maken. Tända ljus och soft gammal jazz i bakgrunden. Småprat om ditt och datt. Lugnt och fridfullt.

I alla fall en liten stund till!

Strax kommer två döttrar, två pojkvänner och två hundar att storma huset.
I morgon förmiddag kommer två barnbarn och vid 17-tiden ansluter två söner, deras fruar, ytterligare ett barnbarn och hund.
Det blir långfredagsmiddag tillsammans.
Sen blir det påskafton då det ska packas och fixas inför fjällresan.
Dagen efter blir det födelsedagsfirande på morgonen innan vi packar in oss i bilen och far norröver!

Och allt är bra!

Glad påsk!

Mitt i terminen

Så här veckan före påsklovet, berättar jag för mina elever att dom har hälften kvar av antal lektioner på terminen. Det gäller att försöka ha en plan för sitt arbete, så att man hinner med det som man tänkt. Inte självklart eller enkelt, men jag försöker lotsa dom så gott jag kan.

Vi lärare ska också, innan vi tar påsklov, göra en mitt-terminsbedömning.
Det innebär att vi måste fylla i en matris på vår pedagogiska plattform på nätet, där vi talar om vilka elever som för närvarande riskerar att inte nå upp till målen, och markera "insats krävs".
(Tidigare fick man säga betygsvarning). 
Vi ska också skriva vad läraren SKA göra, för att eleven ska nå upp till målet, och vad eleven KAN göra.
Om t ex en elev är trött, less och allmänt lat (vilket inte är helt ovanligt i tonåren) så får vi inte skriva att eleven "måste ta egna initiativ och försöka ha ett driv i sitt arbete".
Istället ska jag formulera vad jag som lärare ska hitta på för att få eleven att ta initiativ, sätta igång med sitt arbete och se till att få det färdigt.
Det är nämligen inte helt självklart att man faktiskt måste jobba för att åstadkomma resultat.

Just nu känner jag mig som "välkommen till floskel-fabriken!"

Imorgon är sista arbetsdagen för påsklovet, och jag måste verkligen själv se till att ha ett driv i mitt arbete så att jag hinner med allt jag måste......

Pratar med påskliljor

I morse visade termometern minus 14 grader!!
Jag var extremt trött, för jag satt uppe och stickade alldeles för länge i går kväll. Det var bl a därför jag inte orkade skriva här på bloggen och därför som jag alldeles glömde bort att ta in de stackars påskliljorna som jag planterat i en väggampel utanför ytterdörren..
Innan jag cyklade till jobbet stod jag där på trappan och pratade ömt och kärleksfullt till de stackars spirande knopparna som huttrade i kylan. - Förlåt att jag glömde bort er, nu har ni fått lida hela natten, orkar ni överleva och gå i blom så är det verkligen ett underverk.
Mannen som talade med hästar/ hundar har man ju hört om, så varför inte kvinnan som talade med påskliljor.....

Och lika tossigt som det låter, minst lika tossig var pjäsen som min syster och jag var och tittade på ikväll! Idlaflickorna av Kristina Lugn.
Och det var mitt förslag att vi skulle se den. Jag borde anat oråd när det nu var Kristina Lugn som skrivit manus. Jag har aldrig riktigt förstått mig på hennes alster. Men när jag läste om pjäsen så tyckte jag att den verkade intressant!

Bortsprungna mammor på vansinnesfärd
Två äldre kvinnor stöter på varandra under en semester vid Gardasjön i Italien. Deras förflutna visar sig vara besynnerligt likartade...
Barbro och Lillemor får syn på så väl varandra som på sig själva när de i sin dialog-eller inre monolog om man så vill-möter minnen, döden, barndom, föräldraskap och folkhemmets hemmafruideal.

Men den var bara konstig. Varken min syster eller jag fattade någonting!

Räckmackan, vinet och pratstunden innan föreställningen var i alla fall värd tiden!

Och kvällen var klar och kylig när jag cyklade hem, men jag hörde en ensam koltrast sjunga vid katolska kyrkan, och det var också värdefull tid!!

Ljus och fågelkvitter och livsglädje!

Så växlade vi om till sommartid och kvällen blev ljus ovanligt länge och fåglarna underhöll med sina kvitter-konserter.

Snön har smält och blivit till vatten som porlat i gränden idag. Vi satt ute och fikade med våfflor och kaffe mitt på dagen. För det var ju dessutom våffeldagen! Snödropparna har tittat fram i rabatten.

Vårkänslorna har spirat!

Eller tänker man så här: ??

Jag vet bara att jag känner livsglädjen spira genom varje cell i kroppen.
Och nu går vi in i passionsveckan!

Korkad, galen eller både och....??

Mannen i mitten på den ganska dåliga bilden ovan, tagen på datorn, från en direktsänd web-kamera i Årrenjarka, är svärsonen, äldsta dotterns pojkvän Nicklas som här avverkat 99 km på skidor, och nu tar sig an kommande 121 km.
Idag åker nämligen han med några kompisar och knappt 400 andra spänstiga typer Nordenskiölds-loppet. Världens längsta skidlopp på 22 mil. Från Purkijaur strax utanför Jokkmokk, via Kvikkjokk och tillbaka igen.
Loppet kördes första gången 1884, på  vetenskapsmannen och polarfararen Adolf Erik Nordenskiölds initiativ. Han ville bevisa att hans Svenska Grönlandsexpedition, ett år tidigare, faktiskt ägt rum, Då körde 18 män.
2016 var det en entusiastisk österrikare som skaffade sponsorer och tog upp tävlingen igen.
Och nu hakade alltså svärsonen och hans kamrater på!
Är dom korkade, galna eller både och??!!??

Har följt via webkameror hur det går, och just här vid Årrenjarka fick vi vinkningar från både skidåkaren och dottern (som naturligtvis är med och stöttar och hejar). Strax innan denna bild togs, fick jag t om se dom pussas farväl!

Så medan vi fortfarande låg och sov, när vi åt frukost, lunch och nu strax ska steka en bit oxfile och dricka rödvin. Medan jag har vädrat och bytt sängkläder, tvättat fyra maskiner. Medan jag var till miljöstationen, Himla och Blomsterlandet. Medan maken städade undan säsongens skridskoutrustning. Medan jag har yogat och badat. Och när vi senare åker på bio.

Ja då är han fortfarande ute i skidspåret!

Nicklas Melin nummer 304. Jag är imponerad!!

Vitt vin och räkor, sen är det kört!

Den här filmscenen hade vi roligt åt i slutet av 70-talet, (maken och jag) när vi dejtade som mest och ofta gick på "Maggans" på räkfrossa (ät så mycket räkor du vill för 99 kronor) och drack vitt vin.

Och visst "blev det kört" kan man säga, så här 43 år och fyra barn, och tre barnbarn senare!!

Vi tycker faktiskt väldigt mycket om räkor, bröd, majonäs och vitt vin. Och ikväll slog vi till på det igen.

Trevlig helg!

Tråkig städning

Torsdagsförmiddagar har blivit min veckostädningsdag, eftersom jag börjar jobba först klockan 11.30.
Tycker att det är rätt så trevligt att städa. Slänga ut mattor, filtar och kuddar. Springa runt med dammtrasa och dammsugare. Skura ur toaletter och tvättställ. Våt-torka golven. För att sen få pynta med nya dukar, rena handdukar och fräscha blommor. Det brukar ta ca 2 1/2 timmar och sen är allt fint och i ordning till helgen. Att komma hem från jobbet på torsdagkvällen och slå upp dörren till mitt nystädade hem är alltid fantastiskt.

Idag tog städningen längre tid och kändes inte lika lättsam eftersom jag fick upp ögonen på "undangömda, glömda" ställen.

Ventilkåporna vid ut- och insugsöppningar i olika rum. Där hade liksom "dammstalaktiter" börjat växa.
På alla innerdörrar och dörrfoder såg jag plötsligt svarta fingeravtryck under och ovanför själva handtagen.
Samma sak på trappräcket till övervåning och ner i källaren.
Väggen innanför ytterdörren hade skrapfläckar av något grå-smutsigt.
Listerna på garderobsdörrarna var belagda med damm.
Överskåpens undersida vid diskbänken i köket var totalt nerstänkta av diverse matrester.
Toalettsidan mot väggen hade som en heltäckningsmatta av dammpartiklar, i alla tre toaletter....
Alla strömbrytare var fläckiga av solkiga fingrar.
De små hålen i tvättställen som är till för att det inte ska bli översvämning var alldeles svart-slemmiga.

Så jag gick där och fejade nitiskt och tänkte på hur otacksamt tråkigt just den här städningen är. För ingen märker om det är gjort.
Däremot kan man såklart tycka det är äckligt om man märker att det INTE är gjort. En lite märklig ekvation.