I morse kl 05:00 vaknade jag av att något lyste i mitt ansikte! Jag öppnade mina ögon och tittade ut genom fönstret, för att upptäcka att det var månen!! Den sken så klart och skarpt att det verkligen lyste upp sovrummet och rakt i mitt ansikte. Trodde det var fullmåne, men det fattas lite, och när jag söker på nätet, så ser jag att den är full först den 1 februari. Den här månen kallas Snömåne och den lär bjuda på klarhet och reflektion. Det är en tid när känslor kommer upp till ytan och vi får möjlighet att se våra inre landskap med större tydlighet. Jag läser att man bör använda denna tid för att sätta intentioner för den kommande våren. Snömånens rena energi hjälper dig att se möjligheter med kristallklar klarhet!
Det låter väl bra?!!
Fick för övrigt en smärre chock, när maken och jag parkerade våra cyklar i stället vid Friskis&Svettis kl 07:00 i morse. Då smällde det flera gånger på rad, och det smällde rejält! En kort sekund tänker man på kriminella nätverk och deras sprängningar, men sen kom vi båda på att det är dags för doktorspromotion, när man skjuter kanonsalut från Uppsala Slott. Man börjar kl 07:00 och fortsätter på eftermiddagen. Ett skott för varje doktor, och just den här gången promoveras 115 doktorer, så det blir en del skjutande! Tänkte på dom stackarna från försvarsmakten och undrade om dom måste bära gammaldags, tidsenlig klädsel, tunna yllerockar med guldknappar - det var minus 14 grader på morgonen......
Temperaturen steg och solen kikade fram mellan moln, så efter lunch, när maken åkte på Sirius träningsmatch, då tog jag en promenad och njöt rimfrostvackra buskar och träd! Jag gick där och undrade om inte vintern ändå är den allra vackraste årstiden!!
På eftermiddagen tände jag värmeljuset med aroma-doft av "Kraft och glädje", en doft som sprider sig på hela nedervåningen. Och jag är kinkig vad gäller dofter, men just den här, älskar jag. Ljus-behållaren köpte jag på Öland, fåglarna är från Pia Ulvesson, en keramiker i Uppsala.
Maken kom hem genomfrusen efter fotbollsmatchen. Han tappade upp ett varmbad - och jag tappade upp varsitt glas mousserande vin!
Och medan han badade, satt jag och virkade och funderade på ditt och datt....
T ex, om min mobiltelefon börjar kunna läsa mina tankar! O, hemska tanke!! Men i morse, när jag skrollade genom internet, så dök plötsligt reklam för "extra varma vinterhandskar" upp i flödet! Precis det som jag gått och grunnat på hur jag ska hitta, eftersom jag varit så frusen om händerna, när vi åker skidor. Men jag har inte googlat på det, och det gör mig ju lite fundersam. Vet ju det här med algoritmer. När maken kollat på något på nätet, så kommer det direkt upp i mitt flöde. Så han kan inte söka på saker i smyg. Och jag får ju massor med bilder och filmer på hundar, I synnerhet bulldoggar eller taxar, vilket jag älskar att titta på.
Det är ju en galen värld vi skapat!! Och nu det här med AI, som vi bara är i allra första fasen av, men som kommer att "ta över" känns det som.
Minns hur skrämmande man tyckte det var med datorer, då när det började komma. Skulle det komma att ta över hela mänskligheten??
Allt som är nytt och dessutom väldigt komplicerat att ta till sig och förstå, är man förstås rädd för.
Blir vi människor "fördummade" av flödet? Vart kommer allt att leda? Kan man lita på det man ser?
Frågorna är oändligt många men frågan är om svaren är lika många??
Såg ett debattprogram på tv igår. Tyckte nog mest att det var ganska tramsigt, men Anders Hansen gav en del svar i form av forskningsresultat, som kändes skrämmande.
Det pratades också skärmtid på det där tv-programmet.
Jag ligger på ca 2 timmar per dag. Då ligger läsning av dagstidning ca 20-25 minuter, lyssning på SR-radio 15-30 minuter, titta på SVT-play 30-45 minuter och så instagram och google. För mig känns det mycket, men jag vet ju att jag hade elever som låg på 8-10 timmar per dag, då för tre år sedan. Kanske är det ännu mer idag. Och det är väldigt skrämmande! Blir vi inte fördummade?? Glömmer vi bort hur vi ska umgås med människor??
Trevlig helg och på återhörande!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar