105 år!

Den här dagen, för 105 år sedan, låg 23-åriga Rut Lydia Elisabeth och krystade fram en liten pojkbebis, som kom att döpas till Gustav Arne. Gustav efter sin far Gustav Herman. På fotot ovan, har Arne hunnit bli 19 år och är anställd i en lanthandel i Stäringe. Han har sin arbetsrock över de vanliga kläderna. Medan han arbetade här, kom han att börja sällskapa med Eva Augusta, och två år senare födde hon deras första son Kjell Arne Thomas. Min äldste bror. Sen kom dom att få ytterligare tre barn, dom flyttade runt en hel del och det var nog inte alltid så lätt att få pengarna att räcka till. I synnerhet inte när Arne fick polio. 

Det är jag som är det yngsta barnet, en sladdis som kom 1958, då när Arne återhämtat sig någorlunda, kunde gå med käpp, hade skolat om sig till kamrer och hela familjen hade flyttat från Bergsjö i Hälsingland till Uppsala. 

Så många frågor jag nu har, som jag skulle vilja ställa till min pappa Arne. Han var en gladlynt person, men inte så väldigt pratsam, den delen stod mest min mamma Eva för, och hon kunde ibland bli en smula bitter i sina berättelser. Jag hade så gärna velat höra pappas version av deras gemensamma liv. 

Idag tog jag en långpromenad och avslutade den med att tända ett gravljus och placera i minneslunden. Jag saknar min pappa!

En annan som varit saknad, veckan som gått, var maken! När vi kom hem i torsdags kväll, låg ett handskrivet brev i hans läsfåtölj, från Eva snart 5 år. Ett riktigt kärleksbrev, som mamman skrivit och hon dikterat. Där stod hur mycket hon älskade farfar och att hon hoppades att han skulle komma hem snart för hon saknade honom! Dom hade varit här och letat efter en försvunnen hjälm. 

Farfar blev så till sig, så den här eftermiddagen vigde han åt Eva. Dom är och åker skridskor och sen skulle dom gå och fika någonstans.

Min skärmfria vecka tillbringade vi i Grövelsjön. Här där snön är riklig och helt vit och orörd, förutom där spårmaskinen gjort finfina skidspår, eller där vilda djur tagit sig fram. Här där fjälltopparna sträcker sig mot himlen. Här där tystnaden är total och luften lätt att andas. Även om den var ovanligt kall de här dagarna. Termometern låg mellan minus 15 - minus 28 grader. Men det är en torr luft, så med många lager kläder och i skor och vantar extra värmepåsar, så fick vi underbar skidåkning. En vasalopps-sträcka på tre dagar, det får man väl ändå vara nöjd med?!! 

Och naturen sätter avtryck i själen, det är så galet vackert här i Grövelsjön!

Är kanske vintern den vackraste årstiden??!!