Skidspåren här i trakten är inte så bra längre, men däremot har isen lagt sig på Ekoln, så idag blev det till att ta sig ut på långfärdsskridskor. Mitt krånglande knä höll ju bra i skidspåren och nu var det dags att testa skridskor.
Inte mer än sju minusgrader och bara en lätt vind på 2-4 sekundmeter. Vi packade matsäck och stod på isen redan 09:20. Det är skönt att vara ute tidigt, innan det är så mycket folk. Och eftersom maken är en erfaren skridskoåkare, så behöver jag inte vara orolig. Fast det ska erkännas, att en liten smula orolig är jag alltid ändå. För att ramla. Min skridskoteknik är inte så avslappnad och jag kommer lätt ur balans om isen är ojämn eller har sprickor. Och isen är ju så hård, så man vill helst stå på benen! Jag kan heller inte åka så snabbt, så jag känner att jag sinkar maken, men han bedyrade i morse att han gärna ville åka med mig. Det är ju gulligt. Vi åkte genom Gorran till Sjöö slott, en bit in i Lårstaviken och sen förbi Krusenbergs herrgård och tillbaka till Skarholmen, där vi startat. Det blev en sträcka på tre mil.
Har gått ok med mina knän, även om jag känner att, framförallt det vänstra, ömmar och är stelt. Men när vi kom hem, kokade jag varm choklad och vi tittade på klippet från OS störtlopp och amerikanskan Lindsey Vonn´s krasch. Och i jämförelse med hennes mående, är mitt - förmodligen - rena paradiset!!!
Har precis kommit från bastun och det är dags att fixa söndagsmiddagen.
Känns riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar