I morse, när jag vaknade, efter drygt nio timmars, nästan host-fri sömn tänkte jag att nu får det vara nog! Beslutsamt steg jag upp och började plocka bort sängkläderna, hängde ut täcken och alla kuddar på vädring, satte på en tvättmaskin med lakan, vädrade sovrummet. Ut med bacillerna! Sen ställde jag mig och tvättade håret (behövligt efter drygt tio dagar...).
-Ta inte i för mycket nu, kommenterade maken.
Men jag fortsatte med att tömma papperskorgar och vattna blommor, sätta på ytterligare en tvätt och hänga den, bäddade rent i sängarna.
Klockan 10.30 tog det stopp!
Så sedan dess har jag suttit i vår Lamino med filt runt benen och omväxlande läst, omväxlande slumrat. Det var kanske inte "riktigt nog"....
Så tänker jag på min, inte helt angenäma upplevelse, häromnatten. Jag hade fortfarande feber och sov lite oroligt, vaknade mitt i natten och tänkte förvirrat; -Men oj, jag la väl aldrig in det där köttet jag köpte över disk i affären idag! Det blir ju dåligt om det står framme i värmen. Så jag reste mig och gick nerför trappan till köket - när jag stod där och plötsligt insåg att jag drömt alltihop. Inte hade jag varit till affären och köpt kött. I samma sekund slog mig det obehagliga, att det kanske är den här typen av upplevelser man får stå ut med om man blir dement! Att man är så övertygad om att man gjort saker så att de blir sanna-och så den tomhet och förvirring som uppstår när man inte riktigt förstår att det inte ens har hänt. Sen kunde jag inte släppa dom tankarna på hela nästa dag. Det var som att jag åldrades 20 år och stod inför bara sjukdomar och elände, att jag bara var som en belastning för make och barn. Snacka om självömkan!!
Ur det träsket kravlade jag mig i alla fall. Jag har ändå läst två böcker och sett en fransk film de dagar som gått, och jag har väl sovit 10-14 timmar per dygn. Lite sämre ställt med aptiten, men igår lagade maken en torsk som jag faktiskt kunde njuta av.
Och så letade jag upp målbilder -att ha att se fram emot. Inte för att jag vill att vintern ska försvinna, men för att det här är något som lockar mig oerhört mycket; kajaker, tält, en kobbe och solnedgång!
Bra sätt att skingra dystra tankar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar