Välkommen 2026

Ett nytt år och det kom med en riktig "snö-smocka"! Ett ord som jag inte gärna använder, för jag tycker det blivit så uttjatat i nyhetssammanhang. Men just vad gäller starten av 2026, så är det en beskrivning som passar! Det har kommit otroliga mängder med snö och blåsten har gjort att det bildas drivor.

Och nu hoppas jag vintern kommit för att stanna, det är otroligt vackert ute i detta nu!

'

Vinter innebär ju även skridskoisar. På nyårsaftons morgon bilade vi upp till sjön Tämnaren. Vi gick ut på isen, samtidigt som solen steg, och det var ett fantastiskt ljus. Det hade fallit några mm snö på isen, men den var slät och lätt åkt. Tämnaren är en grund sjö och fryser relativt tidigt, men det var öppet vid å-mynningar och så vid en udde, där makens ispik gick igenom. Han bedyrade att det inte var några problem att åka på den fyra cm tunna isen, om jag bara tog lite fart och åkte bredbent....

Nog var jag lite skeptisk, men jag litar på maken, och det gick ju bra.

22 km blev turen.

Nyårsaftons kväll/natt spenderades i trevligt sällskap med utsökt nyårsmiddag. God champagne och utsökta viner. Lite lekar och spel, och som avslutning fyrverkeri.

Champagne blev det även dagen därpå, eftersom maken och jag har bröllopsdag på nyårsdagen. Jag putsade upp våra mässingsljusstakar, eftersom 42-årig bröllopsdag kallas för mässingsbröllop. Symboliken i denna benämning är att mässing är en legering av koppar och zink, som är formbar men stark, vilket kan liknas vid ett långvarigt äktenskap som formats genom åren.

Ny månad, innebar ju också att maken fick öppna januari-kuvertet i sin födelsedagskalender. Det var biljetter till musikalen LeMarc Det som håller oss vid liv, på Stockholms Stadsteater. Tack och lov så gick tågen, med bara smärre förseningar, trots snö och blåst. Vi startade med en lunch på Kajsas fisk i Hötorgshallen och sen en kaffe på Teaterbaren innan matinéföreställningen. Fantastiska prestationer av musiker och artister! Även om jag inte kände igen alla låtar (det var 60 st ur hans repertoar) så blev det en se- och hörvärd prestation.

Och nu är vi tillbaka hemma i radhuset. Det var slirigt och bökigt att ta sig fram med cykeln, man har inte hunnit med att ploga. Någon klåfingrig typ hade dessutom stulit mitt framlyse, och makens framlyse hade frusit, så vi cyklade olagligt, fast på flera ställen var vi tvungna att gå och dra cyklarna, och då var ens samvete renare...

Det känns som en riktigt bra start på det här nya året! 

Vi fortsätter väl med bra, resten av årets dagar, tänker jag!