Med klubba i munnen och uppspärrade ögon stirrar hon på filmduken. Precis innan jag tog bilden hade hon dansat med överkropp och armar i biofåtöljen, till musiken från filmen Gabbys Dockskåp.
Idag var jag med Eva 4 1/2 år på hennes första biobesök.
Jag hade skjutsat hennes mamma och bror till tågstationen, dom skulle till Stockholm och se en teater, sen hade jag släppt av äldste storebrodern på ett kalas på Turbo, ett sådant där lekland. Och medan han var på kalas åt vi lunch och gick på bio.
Pappan till barnen och maken var på Sirius-matchen.
Efteråt frågade jag om hon tyckte filmen var bra. Hon hummade försiktigt och sa att den varit lite läskig. Sen när vi gick mot bilen sa hon plötsligt; -Farmor, hur tänkte du med att vi gick på bio?
-Jag tänkte att du skulle tycka att det var roligt, sa jag. Det svarade hon inte på, så jag undrar om hon hellre bara varit hemma hos oss och pysslat eller gått ut i skogen, som vi brukar.
Vilket jag nog själv egentligen också tyckt varit roligare. Filmerna är så otroligt röriga nuförtiden, snabba scenbyten, häftiga effekter, hög volym och fåniga handlingar. Även om den här filmen hade någon slags sensmoral om att man inte behöver sluta leka bara för att man är vuxen.
Men jag tänker ibland att det inte är konstigt att barnen är så högljudda och livliga, när dom hela tiden matas med sådant här.
Tacka vet jag Astrid Lindgren-filmerna!
Sen blir jag också lite sorgsen, när jag kommer till sådana här köpcentrum och ser att så många barnfamiljer verkar tillbringa sina lediga dagar genom att gå i affärer och shoppa. När slutade vi bara åka ut i skogen på utflykt och "riktiga" äventyr??
Likaså när jag hämtade storebror på leklandet, det inbjuder ju visserligen till rörelse och lek, men kostar en smärre förmögenhet. Över 200 kronor per barn, och föräldrarna som bjudit in till kalas betalade alltså för åtta barn plus att dom först bjöd på pizza. Men jag hälsade på mamman och pappan och dom var så nöjda och sa att det varit så lugnt och skönt.
Samtidigt som dom sa att barnen mest hade spelat fotboll och lekt tagare.
Just "lugnt och skönt" vill jag inte påstå att mina egna barns födelsedagskalas var. Det var ett väldigt roddande med mat och fika, dukning och olika lekar, tävlingar, pyssel, priser och godispåsar, och man var helt slut efteråt och jag minns att jag ofta tänkte; "Oj så skönt, nu dröjer det ett år till nästa kalas". Fast ett tag hade vi ju fyra födelsedagskalas per år att ordna med.
Men vem är jag att döma dagens föräldrar. Alla gör som dom vill och kanhända tänker man annorlunda nuförtiden.
Som farmor är jag ändå rätt nöjd med att barnen nu är avlämnade och jag tänker hälla upp ett glas vin och snart börja laga söndagsmiddag.'
I lugn och ro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar