En vävstol får inte stå tom och gapa! Det har nämligen min gjort i nästan fyra månader, och det kändes inte bra. Men idag har det blivit ändring på det!
Jag fick ju en väldig vävlust, efter att ha besökt vävmässan i Gävle nyligen.
Plockade fram, dammade av och monterade varpan som man sätter på själva vävstolen. Den fungerar helt ok när man gör inte så långa eller breda vävar, och det var precis vad jag nu planerat.
Jag tänker väva löpare i glesrips, till köksbordet, och samtidigt beta av mitt vävgarnsförråd, i min iver att "döstäda".
Efter varpning ska det förskedas. En procedur som inte är helt enkel med en skakig högerhand, men jag biter ihop och har tålamod.
Och så gick jag och vankade och väntade på att maken skulle komma från sina kurser på senioruniversitetet, för han behövde hjälpa mig att hålla i varpflätan medan jag drog på den på varpbommen. Och det gjorde han så snällt, han börjar bli riktigt duktig på att hålla stadigt och "slå ut" trassel.
Så nu är det bara att börja solva de 524 trådarna. Men just ikväll hinns det inte med, jag ska koka Vichyoisse till middag. (Det låter så mycket mer elegant än Purjo-och potatissoppa, vilket egentligen mer säger vad det är.....)
Tänker att det ska vävas i vinter för att kunna pryda köksbordet lagom till våren anländer, det står ju inte på förrän det ska vara röda dukar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar