Nu är alla ute-möbler undanplockade, det vissna är nerklippt och jag har lagt om prydnadsstenarna längs en husvägg. Grillen är rengjord, men gallret ligger insmort i såpa inlindat i plast över natten, så det tar jag itu med imorgon.
Jag har också hunnit med två hundpromenader. Lilla Majsan ska vara här över helgen.
Vi passerade fågeldammarna i Ekebydalen på promenaden, och jag plockade med mig lite torkad vass, tyckte det blev lite fint i hallen. Sen får vi väl se hur mycket det kommer att skräpa, men ett litet tag kan det ändå få pryda sin plats!
Och när man varit så flitig så blir det en stunds broderi och GT-drickande vid köksbordet, en favoritplats!
Och jag är så nöjd med att jag har vuxna barn, även om dom alltid finns i mina tankar och jag ibland funderar på hur dom egentligen mår, eller har det, så blev jag i går varse om hur det kunde vara, en gång i tiden! Jag var ju sällskap åt 10-åriga Jennifer i går kväll, vi hade för övrigt en mysig kväll med ett långt besök i fårhagen i solnedgången och därefter en 4-km promenad längs Linné-stigen, snubblandes på rötter och klafsandes i lera och dessutom var det väldigt mörkt inne i skogen en halvtimme efter att solen gått ned. Men barnbarnet är en fena på att hitta, så vi kom välbehållna hem (efter en och enhalv timme....). Resten av kvällen ägnades åt en rolig film och kortspel.
Men det jag skulle berätta var när jag cyklade hem, klockan närmade sig 01.00 och jag hade inte mött en enda människa mellan Norby och Flogsta. Så kom jag till vår gata och där stod en bil parkerad med lyset på, men ingen satt i. Jag tyckte det var lite märkligt, men när jag gick in i vår gränd så kom en kvinna gåendes mot bilen. Hon hade mobilen tryckt mot örat och, precis när jag gått in på vår tomt, sa hon högt och tydligt, med nästan sprucken röst; "Jag är på Noreens väg, men var är du?? Du skulle vara hemma klockan tolv och nu är klockan ett. Var är du, vad har du varit och vad har du gjort?"
Oj vad jag INTE längtade tillbaka till tiden med tonårsbarn då! För nog minns jag kvällar när man ringt och inte fått svar. Nätter när man gått uppe och vankat fram och tillbaka och väntat och undrat. Hur man åkte och hämtade mitt i natten på olika adresser, för att man inte velat att dom skulle ta sig hem själva. Gräl och diskussioner om "längst ute tid".
Tack och lov att den tiden är förbi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar