Apropå lever, så vaknade jag i morse och började fundera på makens kommande födelsedag om 3 1/2 vecka. Han fyller 70 år. Och jag börjar fatta att det är "på riktigt". Men hur tusan gick det till??? Alltså nästa jämna är 80, det är ofattbart och känns inte alldeles bra. Självklart är jag oerhört tacksam över att vi lever och finns till, men att vi skulle vara så pass gamla redan???!!! Vi måste steppa upp och verkligen ta tillvara varje liten minut. Jag affirmerar att vi är vitala och att vi får vandra sida vid sida så länge som möjligt med kropp och knopp intakta. Med syn och hörsel intakt. Med minne och rörlighet intakt. Det har blivit ett mantra jag kör i roddmaskinen varje gym-morgon, så även i morse. När jag kommit 1600 meter så börjar jag mumla resterande 400 meter. Tankens kraft! Den ska man inte förringa!
Som Sofia Sievertsdotter så vackert uttrycker det;
Vi äger inte något. Inte tiden, inte havrefälten, inte såren. Inte den himmelska fågeln, inte tinnarna och tornen, inte våra händer. Vi äger inte orden, inte sommarens smultron, inte det som ska lämnas och överges. Våra liv är dagsländor. Samla allt i ditt hjärta.
När dagar öppnas i ovisshet, vila din tyngd mot det beständiga, mot tidlöshetens jord, mot sanningesn botten. Ställ dig mitt i den konst du redan har skapat. Följ den himmelska fågelns färd mot solen. Se hur hopp tas i bruk. Se hur livsverk får vingar. Samla allt i ditt hjärta.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar