Himlen glöder ....

 ... och vi har fått fyra minuter extra dagsljus sedan vintersolståndet den 21 december. Dessutom har vi haft sol flera dagar i rad, vilket man tackar för. Solnedgångarna är magnifika! 

För jag varvar dagarna med promenader och pussel. Nå, i morse var vi även på gymmet, eftersom det är en vanlig måndag idag, men för övrigt gör vi inte många knop. Och vi har fortfarande rester att äta, så det är bekvämt.

Något annat jag sysselsätter mig med, så här i slutet av året, är mina reflektioner över året som varit och mina blickar framåt, mot året som komma skall. Jag tänker och skriver, tänker och skriver. Det är av så privat karaktär, så det skriver jag bara för mig själv. Men så broderar jag ju mina almanacks-omslag, sedan många år tillbaka, med mottot för året.

2026 = Jag kramar nu, och lever med pirr inför framtidens oskrivna blad

Med det menar jag att jag är oerhört tacksam och lever i nuet, var dag, men att jag samtidigt är nyfiken och förväntansfull inför vad nästa dag ska föra med sig. Livslusten är oändlig.

Och jag kan känna det där pirret i magen, som om jag just är i färd med att åka berg-och-dal-bana.

Och med det tar jag ett litet uppehåll i skrivandet här.

Behöver fokusera på mina reflektioner och mina framtidsdrömmar ett tag.

Men jag återkommer i början av nästa år.

Gott Nytt År

Det är något visst med mellandagar!

 Trots att jag inte längre jobbar, och bara är tillfälligt ledig utan ledig jämt och ständigt, så tycker jag fortfarande att det är något visst med just mellandagarna. Dom år sådär skönt kravlösa och jag slappnar av totalt och bara är.

Börjar t ex dagen med att ligga kvar i sängen och läsa, något som är ytterst sällsynt av mig! Och så lägger vi pussel. Den här julen har vi ett 2000-bitars. Egentligen är det konstigt att man kan tycka att det är så kul. Men vi blir helt fast, idag har vi nog suttit tre timmar i sträck. Vi hade tagit en långpromenad efter lunchen, duschat och blandat till varsin glöggmartini, och tiden bara försvann.

Och så äter vi rester, ikväll tänkte jag dock piffa till en bit julskinka, och göra en pastasås med lite olika sorters lök, grädde, vitt vin och parmesan. Så blir det lite rödvin därtill och en grönsallad med dadlar, frön, nötter och balsamico. Utanför husknuten river blåsten i så det skramlar och viner, den här stormen är visst döpt till Johannes, och SMHI har utfärdat varningar till höger och vänster. Helt klart läge för att stanna inne och hasa omkring i myskläder!

Julfirandet

 

Julafton startade med gröt-frukost, och maken fick mandeln.

Sen drog vi alla ner till Studenternas för att åka skridskor, nåja, själv gick jag och bar på 2 1/2 åringen.

Lunchen intogs i trädgården. Frasiga rårakor med kallrökt lax och så cava därtill. Julmusik spelades förstås!

Till Kalle Anka serverades glögg och saffransbullar.

Julbord med skål och skrål (av snapsvisor) och så dukade vi av och en liten tomte knackade på dörren.

Vår lilla Majken, som varit lite orolig över tomten, konstaterade att "tomten är snäll" och hon öppnade gladeligen paket.

Sen åts det saffranspannkaka och dracks kaffe och medan resten av familjen spelade spel, tog jag bulldoggen Frasse på en nattlig promenad. Det var frost-kallt, stjärnklart och alldeles tyst och underbart!

Juldagsmorgonen blev det en lång frukost-sittning, innan Leksandsfamiljen tog farväl för att åka och fira jul i Grycksbo med andra släktingar. 

Vi ägnade oss åt att titta på gamla familjefilmer innan vi bilade till Vårdsätrabadet för promenad och vinterbad. Tre av sju badade! Vi får se om det här kan bli en ny tradition!

Hemma igen värmde vi glögg och badade bastu.

Dagen avslutades med en stor gryta fisksoppa och nybakat bröd innan alla åkte hem till sitt.

Glädje och sorg kan finnas sida vid sida.

Vi hedrade lilla Majsan med en egen minnesplats,  i hallen, där alla kunde se henne.

Idag har jag städat, tvättat, rensat och plockat. Maken och jag gick en långpromenad och avslutade den på kyrkogården för att tända ljus på grav och i minneslund.

Ikväll blir vi bara två personer runt middagsbordet, och vi har gott om rester att äta!

Så ja, jag överlevde julen!

Fullspäckat schema

 Så har vi en gran, för första gången på många år. Maken och jag klädde den ikväll efter middagen. Lite mentalt utmattade efter att ha varit hos veterinären med lilla vovven. Många tårar och efteråt en tomhetskänsla. 

Dottern och lilla vovven kom hit, tidigt i morse. Hon ville att lilla Majsan skulle "få sluta där hon startat". Så vi har matat henne med leverpastej. Vi har gått den rundan hon älskar mest häromkring. Vi har gosat och kelat, gråtit och pratat hundminnen. Det kändes ändå väldigt fint att vi har fått dela hennes sista dag i livet, och att vi fick vara med i dödsögonblicket, även om det var otroligt sorgligt och magen var alldeles i uppror. Men nu är hon i hundhimlen, tänker vi.

Och nu ska vi försöka få energi till att fira jul. 

Förutom julgranen, har jag sprungit över huset med dammsugaren. Strukit dukar, lagt i iläggsskivor och ställt fram extrastolar. Vi var och handlade det sista i morse och nu håller jag på att vänta på att ugnen ska bli varm, så ska två rejäla fläsk-karréer in i ugnen. Täckta med kryddor, vitlök och porter. Till uppesittarkvällen ska vi äta pulled pork. Imorgon bitti ska jag lägga in sill och förbereda andra godsaker. Vi blir elva runt bordet och schemat tre dagar framöver är fullspäckat.

Återkommer annandag jul.

Om jag lever.....

Fjärde advent

Fjärde advent och vintersolståndet, dvs årets kortaste dag. Men tänk att just idag, så valde solen att komma fram från en molnfri himmel! Alltså, sedan vi kom från Spanien i mitten av november, så har vi inte haft en enda soldag, så nu var det väl på tiden. Och när jag tog min dagsljuspromenad idag och mötte folk så log vi verkligen emot varandra och med några pekade vi upp mot himlen och sa unisont; ÄNTLIGEN!

Jag var på en väldigt fin julkonsert i Helga Trefaldighetskyrkan på eftermiddagen, så jag var i fin julstämning när jag sedan slöt upp till kalas hos äldste son med familj. Där firades en 10-åring som fyllt och en som ska fylla 7 år imorgon. Den familjen beger sig imorgon upp till Söderhamn för att fira jul.

Men så här mycket gott bjöds tillsammans med bubbel i glasen.

 Och bubbel i glasen fick vi även igår, när maken och jag var på Sprit-museum på Djurgården i Stockholm och deltog i en Champagneprovning. Det var december månads 70-årsöverraskning till maken, han fick en kalender med aktiviteter varje månad till och med 71-årsdagen. Saker som jag också vill göra förstås! Man får ju inte vara dum....

Imorgon är en ny dag, och den ser jag inte riktigt fram emot, men så är nu livet, att vi måste konfrontera döden.

Som texten i Koppången, som så vackert framfördes på konserten i kyrkan idag.

Och ett sken ifrån ljusen

bakom fönstrets välvda ram

har förenat de själar

som finns med oss här i tiden

och jag vet att de som har lämnat oss

har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor

så länge vi är här

Sorge-besked

 Den här lilla, fyrbenta, ljuva varelsen har idag fått ett oerhört sorgligt besked. Hon har en elakartad tumör som spridit sig och veterinären råder till att låta henne somna in, då det inte finns något att göra och den kan ge ett lidande och plågsamt förlopp.

Yngsta dottern ringde och var helt förstörd efter beskedet, hon hade såklart hoppats på att något skulle gå att göra. Den här lilla vovven kom hon hem med när hon fyllt arton, så i 12 år, år då det hänt väldigt mycket i  min dotters liv, så har den här lilla vovven alltid funnits där. Ja, det känns faktiskt som hon alltid har funnits, och hon är en självklar medlem av vår familj, Jag kallar mig mormor, och jag tänker att det här är väl så nära en egen hund som jag kommer att komma, för vårt hem är ju lilla vovvens andra hem, eftersom dottern bodde hemma när Majsan kom till oss, och så har vi passat henne en hel del. 

Som vi gråtit idag, jag och dottern. Det blev lite chockartat, då veterinären sa att dom kunde komma in på eftermiddagen. Vi har diskuterat fram och tillbaka och mitt råd var att avvakta till på måndag, så att dom på riktigt kan ta farväl av varandra, eftersom Majsan i nuläget mår bra och är symptomfri. Sorgen kommer att finnas där oavsett.

Men så ont det gör, och självklart allra värst för min dotter. Maken och jag ska följa med till veterinären på måndag.

Nu ska vi först försöka ha en alldeles vanlig helg. Maken är iväg på julbord ikväll, jag tänkte laga till en pasta och se en julfilm på tv. Imorgon ska vi iväg på trevligheter och söndag väntar konsert och kalas. 

Livet fortsätter sorgen till trots.

Kall-bad / Jul-bad

 Om jag var inne nästan hela dagen igår, så tog jag igen det idag! 

Jag cyklade till och från ett gympa-pass. Jag hämtade upp en god vän och vi åkte till Alnäs för att kall-bada/jul-bada. Uppsala Vinterbadare bjöd in till öppet hus och möjlighet att bada bastu, ta ett dopp i Ekoln/Mälaren och smaka på glögg och pepparkakor. Och på eftermiddagen cyklade jag först ner på stan för att köpa julklapp till vår julklappslek och sen trampade jag längs Fyrisån bort till Rosendal för att köpa nya hyacinter. En cykeltur på 1,5 mil.

Känns bra i kroppen!

Kallbad är ett fantastiskt sätt att få fart på livsandarna. Väninnan jag hade med mig, var lite orolig om hon skulle klara av det, men det gick så bra så. Man går i, utan att tveka, sen djupandas man, och jag brukar räkna långsamt till 15, samtidigt som jag flyter eller simmar. Sen upp och ta på sig något varmt. Då känner man hur det sticker i kroppen och man blir liksom "hög" och alldeles lycklig. Som en bonus fick vi varmt bastu-bad efteråt, och trevligt samtal med likasinnade badare. Idag var det fem grader i luften och precis lika många grader i vattnet.

Och tänka sig, det var nästan, så att solen bröt igenom molnen en kort, kort stund.

Annars sa dom på väderleksrapporten att Stockholm, normalt brukar ha 33 soltimmar i december, men i år, efter halva månaden, så hade det bara varit 30 minuters sol...

Nåväl, på söndag är det Vintersolståndet, så snart vänder det!

Köks-tjänst hela dagen

Idag missade jag helt och hållet min dagsljuspromenad!

Jag har stökat i köket mellan klockan 08.30 - 15.45, och det var mörkt både före och efter det. Nu smattrar dessutom regnet mot rutan, men se så mysigt jag har i stugvärmen!

Tände upp ljus-slingan i tallriset som är det första man ser när man kliver innanför ytterdörren!

Och så tänkte jag att jag faktiskt tog en D-vitamin-tablett idag, hörde någon som pratade om det på gymmet i morse, och kom på att jag hade en öppnad burk i köksskåpet, så den plockade jag fram och stoppade i mig en tablett. Det får väl ersätta dagsljuset idag.....

 Jag har rullat och stekt drygt 150 köttbullar. Jag har bakat två sorters glutenfritt bröd och jag har gjort "glöggnötter".

Så pass att dom måste smakas av. Så när maken kom hem från sin föreläsning med Lars Ohly, ni vet den f d partiledaren för Vänsterpartiet, så värmde jag varsin mugg glögg till oss, allt medan han berättade om föreläsningen.

Köttbullarna ska smakas av till middag, ska bara koka lite brunsås och potatis till.

Om precis en vecka är det faktiskt julafton!

 

Tappat köttbulle-orken

Pomerans-skals-kris!

Nu har vi varit  i varenda matbutik, känns det som, och överallt ekar hyllan för pomerans-skal helt tom!

Julbrödet är i farozonen!

Annars har jag i princip fått hem det mesta av maten och drycken till julbordet idag. Hade en lång nota och det blev ett långt kvitto med många siffror på....

Så luften gick lite ur mig när jag kom hem och hade fått in allt på rätt plats. Tanken var att jag skulle göra jul-köttbullarna, men jag orkade helt enkelt inte.

 

Men för att jag inte skulle nalla på dumlekolorna jag köpt, så tänkte jag att det var ändå bäst att göra julgodiset Rocky Road. Det är något  för den sötsugne det! Har paketerat det omsorgsfullt, så det inte ska gå att nalla före jul!

Sen fick jag ett annat uppdrag på eftermiddagen. Sonen skulle ta minstingen på sin danslektion, men hade glömt avboka ett möte, så jag fick den stora äran att hämta på förskola, se till att det byttes om, åts mellanmål och så cykla till dansateljén. 

Efter att ha suttit utanför och lyssnat till dansfröken, musiken och 12 energiska och högljudda barn, så tänkte jag; -Så skönt att det inte är jag som är dansfröken.....

Sen kom jag hem och fick sätta mig vid dukat bord, där maken lagat vegetariskt, två olika rätter.

Och nu ska jag strax tillbaka och barnvakta ett par timmar. Det hade kört ihop sig lite ikväll.

Imorgon är en annan dag, då ska vi se om köttbulle-orken kommit tillbaka

Fötterna på jorden, huvudet ibland i det blå....

 Yngsta dottern och jag vi tycker det är lite spännande med astrologi, stjärntydning, horoskop, kristaller o dylikt. Vi köpte lite kristaller för några år sedan, då vi var på "mor-dotter-resa" till Stockholm. Den äldre dottern stannade dock utanför butiken, och fnös åt vår iver och våra inköp. Hon är nog mer "bara fötterna på jorden". Men jag "laddar" min kristall varje fullmåne, genom att lägga den på fönsterbrädan i månljus-sken. Jag kan ibland också göra "fullmåneritualer" eller "nymåneritualer". Dottern lät "rena sin lägenhet på dåliga energier" genom att gå och elda knippen av salvia, och sprida röken till varje vrå. Vi läser horoskop och försöker tyda. Vi följer olika medium på instagram och tycker det är spännande med magiska siffror och olika typer av tecken. Dottern har varit hos en spåkvinna ett par gånger.

Idag när dottern och pojkvännen skrivit på för en ny lägenhet, en affär som gick väldigt fort för att vara min dotter, då skickade hon en bild från "Spiritdaughter`s" instagramkonto om att nästa år är Hästens år i kinesisk astrologi. Det bidrar till att man blir både djärvare och modigare. Hon har annars väldigt svårt för att ta snabba beslut, vill gärna vrida och vända på allt, gå igenom fördelar och nackdelar i lugn och ro. Vända och vrida på allt.  Men i just det här fallet gick det snabbt, jag gissar att det är pojkvännen som drivit på processesen. Själv valde hon att se det som ett tecken på att träna just dessa egenskaper; djärvhet och mod!

Jag tänker att det är nog väldigt bra att ha sina fötter på jorden, men för att inte ta allt för allvarligt, kan man väl också få ha sitt huvud i det blå ibland!

En kvinna som jag beundrar mycket och läser ofta, med stor behållning, har nog verkligen sina båda fötter på jorden, så kloka ord som hon skriver. Sofia Sievertsdotter.

I december; hjälp mig att vara här och nu men också att återvända till årets starkaste stunder. Påminn mig om att tacka för det och för dem som har fördjupat, förfinat och förbättrat mitt liv i litet och i stort under året som jag snart lämnar bakom mig.

Denna dag, hjälp mig att se den som behöver bli sedd, att höra den som behöver bli hörd och att ge som jag skulle vilja ta emot. Hjälp mig att tända mänskliga lyktor i mörkret och att bidra till att någon känner sig älskad.

Tredje advent

Så är tredje ljuset tänt. 

Igår hade vi en finfin Lucia-lördag, med en middags-sittning som varade i över sju timmar.

Detta foto är taget julen 1958. Den lilla bebisen är jag, drygt 7 månader gammal. Det är min syster till vänster, i knät på pappa Arne. Det var hon som höll i gårdagens middag. Mina båda bröder till höger är betydligt tunnhårigare nuförtiden. Och en smula äldre har vi blivit allihop. Men samtidigt "mer jämngamla", och vi har betydligt mer som för oss samman nu, än då för tiden. Det är något visst med syskon, som man delar samma historia med!

Och när vi träffas, brukar  vi byta böcker med varandra, syster, svägerska och jag. I morse insåg jag att min bokhög börjar bli ganska hög..... Själv hade jag inget att byta med den här gången. Jag köper aldrig några böcker åt mig själv, utan lånar på biblioteket, så jag snyltar väl mer på de två andra. Var dessutom till biblioteket en sväng idag. Dels för att lämna igen två böcker och dels för att låna lite ny feel-good-jul-litteratur. Det är en genre som jag stundvis blir väldigt less på, men just till jul, så kan jag frossa både i böcker och julfilmer, med stor behållning!

Jag trotsade regnet och tog mig ner på biblioteket och vidare på stan för att leta födelsedagspresent till ett barnbarn, som ska fyller 7 år och ska firas om en vecka.

För övrigt har jag roat mig med att brodera tvåfärgade kedjestygn. Vilket nästan var beroende-framkallande!! Tänk att det kan vara så roligt att brodera!! Jag håller på att färdigställa nästa års almanacks-omslag.

Söndagens glögg är uppdrucken och om ett tag ska jag laga till en risotto och steka en bit lax. Imorgon är starten för en helt ny vecka. Vi trodde vi skulle vara barnvakter imorgon, men fick nyss besked om att det ordnat sig på annat vis, så vi är helt "lediga". Ska ge mig ut på Pomerans-skals-jakt till årets julbröd. Vår vanliga matbutik har meddelat att det inte går att få tag på, så vi får leta upp nya jaktmarker.

För som jag sa till maken, vårt julbröd måste jag bara ha, annars blir det ingen jul!

Saffransbullar och blåsippsblad.....

När maken cyklade till gymmet 06.45, gick jag istället ner i köket och satte en bulldeg. Vi skulle få gäster till förmiddagsfikat, så jag ville bjuda dom på nybakade saffransbullar. Dom anlände, strax efter att den sista plåten tagits ur ugnen. I år gjorde jag fyllning med mandelmassa, smör och kardemumma, och det blev faktiskt väldigt saftigt och gott.

Det var min kusin och hennes man som bilat från hemmet utanför Stockholm påväg mot Funäsdalen, som tittade in för en fika-stund. Det var rysligt trevligt och vi hann uppdatera oss lite om varandras liv, sedan vi sågs sist, förra sommaren. 
Precis innan dom for iväg, fick jag se en liten filmsnutt från idag, när deras treårige barnbarn tog sig fram på spark i ett vintervitt landskap.

Oj, vad jag avundades dom, som har det att se fram emot!!

Själv tog jag en "dagsljuspromenad" i gråvädret, och upptäckte att det enda som lyste upp här, är blåsippsbladen......

Nästan självlysande ljusgrönt, istället för (som det borde vara), gnistrande vit-silvriga, snökristaller.....

Eftermiddagen ägnades åt att städa källaren, där familjen bott i fem veckor. Det behövdes, kan jag säga!

Nu har jag "julpysslat" och slagit in lite små gåvor till morgondagens begivenhet, den traditionsenliga adventsmiddagen med mina syskon. 

Och man behöver inte bara dricka glögg i december. En Margarita går precis lika bra!

 

Inte direkt någon Nobel-festklänning....

 .... men idag sydde jag färdigt en julaftons-klänning. Den ser inte mycket ut för världen, hängandes på sin galge, men den satt som en smäck på mig, och jag blev väldigt nöjd!

Tyget köpte jag i Malaga nu i november. Jag hade, innan vi reste söderut, kikat i Uppsalas enda tygaffär, och inte hittat något, men sökte upp en affär i Malaga, som var rena drömmen! Maken satte sig på torget utanför och tog en öl, för jag var väl där inne i över en timme. Alltså det fanns så mycket att välja på. I alla möjliga kvalitéer och prisklasser. Ungefär som jag minns de affärer som fanns här i Uppsala då jag var barn. Hyllmeter efter hyllmeter, ett himmelrike för en textilintresserad. Just det här klänningstyget hittade jag på ett rea-bord. Det är ett viskos-tyg med vävda rosor, i "rätt" jul-röd nyans. Där fann jag också ett fint linne-tyg. Gick till en kvinna som stod vid en disk och bad att få hjälp. Hon ropade i sin tur på en man, som kom med måttstock och sax och klippte till bitarna. Sedan ropade han i sin tur på en annan man som kom och tog betalt. Det kryllade av butiksanställda!!

Tyget tvättades, ströks och klipptes till för ett tag sedan, och idag sydde jag färdigt min klänninig. Och det var så roligt! Trots att det var ett "slinkigt" tyg, som levde sitt eget liv. Men det blev till att nåla tätt, hålla noga och sy långsamt. Och nu är den klar! På själva Nobel-dagen! Gissar dock, att det är klänningar av andra snitt och i andra kvalitéer som kommer visas upp på festen ikväll.

Själv ska jag på en annan tillställning. Ikväll ska årskurs 5 på Malmaskolan ha Lucia-tåg, och jag är inbjuden. Äldsta barnbarnet ska delta, iförd tomte-kostymen jag sytt, och jag ser fram emot att få höra och se ett lucia-tåg "live".

Maken är i Stockholm över natten, styrelsearbete med efterföljande julbord och hotellövernattning, så det blir farmor som får gå själv. Men först ska jag fixa lite middagsmat!

Nyfiken i en strut

Jag kan ibland "snöa in" på grejer och nästan börja "massproducera. Ett tag tovade jag smultron och trädde på strå, jag gav bort till höger och vänster som en liten sommarpresent.  En annan gång stickade jag små, små julstrumpor av grovt garn som jag hade som bordsplacering med namnskylt och något godis i, eller som jag hängde över julbordet med trisslotter och polkagrisstänger i. I fjol stickade jag julsockor till 16 familjemedlemmar, från storlek 21-46, alla hade på sig sina då vi firade jul i fjällstugan.

I år verkar det ha blivit dags för "strut-tillverkning". Förra veckan sydde jag ju en av gamla rest-tyger, fyllde den med pepparkakskola och gav till mitt barnbarn efter hennes gymnastikuppvisning. Tyckte det  var ett roligt pyssel, och ville vidareutveckla det. Resterna av mina jultyger var alltför små, men då kom jag på att vitt och rött känns väldigt juligt, så jag klippte själva tyget av ett gammalt vitt lakan, broderade med rött, små tomtar, kantade med röda snedslåar och sydde hängare av en röd-vitrutig tygrest, som jag fäste med gamla knappar. Sist fäste jag en röd bjällra i spetsen. Och så fyllde jag med pepparkakskola. 

Fick för mig att det här är en perfekt liten "gå bort-present", och eftersom vi är bortbjudna vid tre olika tillfällen denna vecka, så får jag ligga i. 

När jag satt där och sydde, så fick jag uttrycket "Nyfiken i en strut"i mitt huvud. Tänkte att det kanske var ett gammalt ordstäv, men fick av google reda på att det är namnet på Lennart Helsings andra barnbok från 1947.  Uttrycket betyder "vetgirig" men används främst när man ´pratar om barn som om och om igen ställer diverse frågor. Det används som en lite retsam kommentar till barnen när de ställt lite för många eller obehagliga frågor.

Kom för en timme hem efter att ha passat två barnbarn ett par timmar, och den äldsta 6 1/2-åringen, är verkligen nyfiken i en strut!! Det hann bli många frågor på två timmar!!

Men jag hade ju haft det tyst och rofyllt när jag satt och broderade under dagen, så jag stod ut.

Andra advent

I helgen har det varit julmarknader precis överallt, känns det som. I går tokregnade det, så jag tyckte synd om alla arrangörer och marknadsförsäljare, men tydligen så hade folk trotsat väderleken och ändå begett sig ut på stan. Det var bara bandymatchen på Studenternas som räknat med 3000 i publiken, men fick nöja sig med 1000, som nog blev besvikna.

Själva hade vi fullt upp, så vi hann inte ut alls, men idag tog vi en promenad och besökte Uppsala Historiska Marknad. Man hade stängt av S:t Erikstorg och Fyristorg och faktiskt skapat en väldigt fin marknadsplats. Det var gammeldags stånd, det var eldar som brann och längs hela Fyrisån stod marschaller, julmusik spelades och en utklädd liten gullig ponny drog barn i skrinda.

Och jag köpte honung, och på hemvägen inhandlades en liten gran!

Så har jag börjat röja upp i källaren, efter våra inneboende. Tvättat sängkläder, återställt bäddsoffan, dammsugit och röjt. 

Och så har vi firat andra advent, med årets glögg från Blossa, som var riktigt god.

Nu ska vi bada bastu innan vi bara kan värma upp rester från den goda älg-grytan vi bjöd på igår. En tillställning som för övrigt var mycket trevlig!

Fredagskväll på tu man hand

När man tittar på väderprognosen framöver, så ser det verkligen dystert ut......

Blir det inte vinter så kunde man nästan tänka sig att åka tillbaka till Spanien.

Här var vi för bara fyra veckor sedan, i San José, en mysig liten fiskeby beläget i det område i Spanien som har minst nederbörd. Här sitter jag på takterassen, klockan är strax efter 18 och solen är fortfarande uppe. Varmt i luften och jag sitter och stickar och dricker lite whiskey. Det jag stickade där, blev ...

...en mössa till yngsta barnbarnet som hade namnsdag i går. När man fått ett andranamn lika som ens mormor, ja då får man faktiskt namnsdagspresenter.

Men egentligen vill jag ju faktiskt vara hemma, december är en mysig period. Jag bara längtar så efter snö!

Men julpyssel kan man syssla med ändå. Idag har jag kokat pepparkakskola med flingsalt, en favorit som jag gör sedan några år tillbaka.

Att jag gjorde den redan nu, beror på att jag imorgon ska på gymnastikuppvisning, ett av barnbarnet är med på Fyrishov och GCF´s juluppvisning. (Gymnastik och cheerleading-föreningen) Det är en storartad uppvisning med otroliga talanger. Tänkte hon skulle få en liten påse med en liten julblomma och så den här "struten" som jag knåpade ihop på eftermiddagen och fyllde med kola.

Och tänk att maken och jag är ensamma ikväll! Familjen har flyttat tillbaka till sitt radhus, även fast det inte är färdigt helt och hållet. Och dom har inte tagit med sig alla saker än, men ikväll ska dom sova i radhuset. Äldsta barnet fyller 10 år imorgon, och ska tidigt på bandy i Stockholm, mellanbarnet ska på innebandy och den yngsta på dansuppvisning. Ja, det är verkligen fullt upp, hela tiden. Mormor och morfar kommer ner från Söderhamn, för att få fira Alfred, så imorgon kväll ska vi ha en födelsedagsmiddag här hos oss.

Så nu blir det till att blåsa ballonger och serpentiner, skriva kort och duka fint. 

Men allra först, ska jag laga till en fredags-firre, korka upp en flaska chardonnay och njuta av att äta i lugn och ro, tillsammans med maken!

 

Frustrerad!

Frustrerad i 3 1/2 timme var jag idag!

Enligt ordboken är frustrerad en känsla som uppstår när man inte kan uppnå ett mål, vilket leder till irritation, ilska och missmod.

Det kan lindras genom att använda grundnings-övningar som djupa andetag, fysisk aktivitet, prata med någon eller genom att göra något lugnande som yoga. För att minska frustrationen på lång sikt kan det hjälpa att försöka ha mer realistiska förväntningar.

Låt mig förklara närmare!

Jag skulle skriva klart årets julbrev och sätta in fotografier från året som gått. Började med att välja ut foton som jag redigerade för att förminska, så att alla sex foton skulle få plats. 

Det gick hyfsat bra med två av bilderna. 

Sen började det krångla. Trots att jag gjort bilderna små, så kom dom upp som jättestora och skymde hela julbrevet.. Jag gjorde om tre gånger och plötsligt kom två av bilderna ut som pytte-, pyttesmå frimärken.

Jag satt i över 3 timmar och försökte och svor. Det var så maken kom in och undrade tillslut, han sa att det nästan osade bränt ifrån rummet....

Vid lunchen ringde yngsta dottern och jag berättade om mitt problem. Skicka dom till mig, så löser jag det, erbjöd hon sig.

Efter lunch skickade jag alla sex foton till henne, och fyra minuter senare kom dom tillbaka i rätt storlek.

Snacka om att självförtroendet vacklade....

Så hade äldste sonen lovat skriva ut alla breven så jag mejlade dom till honom. Han svarade direkt att min fil hade fel format, så han kunde inte komma åt den. Ändra formatet, sa han. -Hur då??

Nu efter middagen så gick han in och fixade det, så nu är ett nytt mejl ivägskickat, förhoppningsvis hinner han skriva ut imorgon och ta med hem.

Alltså, datorer i all ära, men det är väldigt mycket som för mig är rena grekiskan. Och frustration är minsann ingen trevlig känsla.

Men imorgon har jag bokat ett yogapass, så då ska väl  mitt gamla milda jag återvända!

 

Kalla mig lättroad.....

Här sitter jag med en extra kopp glögg-te, och tittar på avsnitt tre av julkalendern på tv. Maken och jag har hunnit vara på gym, sitta vid köksbordet och läsa tidningen och dricka te och nu har han gått upp till sitt, medan jag bänkar mig i tv-soffan. 

Tänker att jag aldrig kommer bli för gammal för att titta på julkalendern! Den första jag minns var Teskedsgumman, 1967. Sen var det en diffus era av märkliga kalendrar under hela 70-talet, och innan jag fick egna barn i "tv-åldern", så följde jag inget alls.  Men sedan slutet av 80-talet har jag nog sett de flesta. Med stor behållning. Ingen jul utan en julkalender, är numera min devis!

Jag har precis kommit ifrån läxförhör av äldsta barnbarnet. Det var engelska glosor och svenska fåglar. Maken tittar på Saltkråkan med mellanbarnet, mamman lägger den yngsta. Pappan spelar paddel. Dom säger att dom siktar på att flytta hem, nu på fredag. I natt kom mamman hem strax före kl 01.00, efter att ha målat väggar. Jag tänker att vi får ta en dag i taget och se hur det går.

Idag har jag börjat med julbrevs-pyssel. Envisas ju fortfarande med att varje jul skicka julbrev, med en kortfattad resumé av året som gått. I år skrev jag på rim, och idag har jag börjat sy små snögubbar med hjälp av gamla vita knappar, stuvbitar och svart sytråd. Tänk att man kan tycka att sådant är så skoj......

Jag är väl en lätt-road person. Julkalender och pyssel, då trivs jag.....

Är inte hela ens existens egentligen ett mirakel?

Jag gick nyss ut för att kolla brevlådan, väntar på en försändelse. Brevlådan var tom, men månen var nästan full, och lyste så vackert genom molnslöjorna.

Var tvungen att kolla när den är helt full, och det är tydligen inte förrän på fredag. Det är en s k supermåne, den ser extra stor och ljus ut för oss på jorden. Kanske därför jag upplevde den som så gott som full redan ikväll.

Tänkvärda ord i månen ovan! 

Är inte hela ens existens egentligen ett mirakel? 

Och om man tvivlar på sig själv, kan man ju tänka på orden ovan! 

För egen del har jag slutat tvivla för länge sen. Inte för att jag är ofelbar, men för att jag accepterar mig själv som den jag är, med fel och brister. 

 

Grönt är skönt....

.... fast inte i december!! Då önskar jag mig vit färg i form av snö, frost och is!! Men så här grönt är det i nuläget. Jag gick "efter-lunch-promenaden" i duggregn ut i Hågadalen. Det var ändå skönt. Man rensar liksom huvudet på tankar och kroppen får sträcka ut sig, lungorna får andas fritt. 

Första måndagen i december och Hesa Fredrik ljöd på eftermiddagen. Då påminns man om hur bra vi har det i vår del av världen, när denna ljudsignal bara innebär ett test. Inte att det är läge att fly hals över huvud till något skyddsrum, och inte veta vad som hända ska.

Men då finns möjlighet att "hänge sig åt" andra, mer världsliga bekymmer. För vi verkar aldrig riktigt förstå hur bra vi har det, här i vår del av världen. 

Det är klagomål på hantverkare som inte dyker upp, på p-böter, på att middagen inte är god, på cykellysen som slutar fungera, på punkteringar, på snuva och rethosta,  på att man måste gå och lägga sig så tidigt på kvällen när man är pigg och gå upp så tidigt på morgonen när man är trött, på att man inte hittar sina benskydd, på gnälliga barn, på tjatande vuxna, på mörkret som tar all energi och så lägger vi till lite julstress på det.

Då är den där lunchpromenaden verkligen behövlig. 

 

Första advent!

Häromdagen frågade fyraåringen mig; -Farmor, när tänker du lära mig att sticka??

Jag blev lite överrumplad, visserligen har hon ju sett mig sitta och sticka, men aldrig någonsin verkat särskilt intresserad. I morse kom hon och sa; -Farmor, när ska vi sy något?  Självklart vill jag främja handens arbete, så vi gick upp i mitt syrum och jag föreslog att hon skulle sy en julklapp till mamma och pappa, vilket hon genast var med på. Tog resterna av en gammal fleecefilt, gjorde en mall som hon fick nåla fast och sen klippa ut. Hon var jätteduktig att klippa! Som dekoration fick hon sy på paljetter och pärlor, och hon var otroligt fingerfärdig även med nål och tråd. Jag har ju 25 års erfarenhet av slöjd-elever, och har genom åren märkt att finmotoriken blivit sämre och sämre. Klippa i tyg är det jättemånga som inte klarar, eller att sy med nål och tråd och förstå att nålen ska upp och ner i tyget, inte runt kanten. Sen fick hon sy på maskin, och det var en stor upplevelse. Hon var tvungen att stå, för att kunna nå ner till pedalen, och jag hjälpte att styra i de snävaste svängarna, men annars gjorde hon allt själv. T om att vända hjärtat, att fylla den med vadd och sen att sy ihop vändhålet med kast-stygn. Inte helt osynliga, men riktigt bra. Stolta, både farmor och barnbarn.

Nu är hjärtat inslaget i julpapper, ett kort är skrivet och vi har gömt det uppe i ett av köksskåpen. Sen återstår det att se om hon klarar av att spara det ända till jul.

Det var inget fel på tålamodet, så efter lunch ville hon göra en julklapp även till mormor och morfar, för i år ska dom fira jul hos dom, uppe i Söderhamn. Så nu har vi påbörjat en stjärna. Den är urklippt och lila pärlor är ditsydda och båda stjärnorna ihopnålade. 

Och så råkar det ju vara första advent! Första ljuset är tänt och första muggen glögg är uppdrucken. Den smakade alldeles ljuvligt gott!

Nu väntar vi på att den fotbollstränande Alfred ska ha badat klart, hans mamma ska ha duschat efter en dag med målning så ska vi äta middag tillsammans. Det blir lax, ingen av barnens favoriter, så farmor har bakat en choklad-kladdkaka och en saffrans-kladdkaka för att blidka......

Det är mycket nu....

Vad är det som gör att kvinnor ser andra saker än män?

Jag syftar på saker som t ex inredningsdetaljer eller fix med utseende-detaljer.....

Nu när jag har en sonhustru boendes i huset, så får jag plötsligt uppleva hur hon uppskattar att jag "advents-piffar". Hon kommer hem från jobbet och skiner upp när hon säger; -Å, titta barn, så fint farmor har adventspyntat. Ser ni de röda gardinerna? Ser ni blommorna? Ser ni adventsstjärnorna och ljusstakarna?

Maken uppskattar att det är fint, det tror jag, men han säger aldrig något. I början av vårt förhållande blev jag ganska besviken, men numera har jag vant mig. Det är helt enkelt så att vi ser olika saker.

Och han försöker verkligen. Som t ex häromdagen, när jag hade börjat putsa fönster, men upptäckte att det inte gick så bra pga minusgraderna utomhus. När maken kom hem, ville han väl visa sin uppskattning, så när  vi satt och åt lunch sa han; -Vilken skillnad det blir med nyputsade fönster! Det var ju bara det att just köksfönstret hade jag inte putsat.....

Igår blev det inget skrivet, då det var lite jäktigt här hemma. Sonhustrun skulle till optikern med en son, och en annan skulle köpa present till ett kalas. Minstingen skulle vara hemma med pappa, men det blev akut ramaskri, då hon vägrade acceptera detta scenario. Det var gråt, skrik och tandagnisslan. Mamman och pojkarna åkte och hon stod i hallen och hulk-grät. Pappan behövde till radhuset och spackla. Tillslut lyckades jag lirka med henne och vi slog in en present och gjorde kort till ett kalas hon är på idag. Och efter det fick hon hjälpa till att laga middagen. Så det slutade lyckligt, men mina göromål kom av sig.

 Som t ex det här på bilden. Jag klippte till tomtedräkten till äldsta barnbarnet. Mitt tillklippningsbord är matbordet. Men det blev till att plocka undan, när det skulle dukas för middag. Barnpassningen har fortsatt idag då föräldrarna har turats om med olika barnaktiviteter som fotboll, innebandy och bandy och däremellan barn som ska till kalas, och så huset som ska spacklas och målas. Jag tittade in på eftermiddagen i slipdamm, målartvätt, täckta köksskåp och en suckande son. Och i mitt stilla sinne undrar jag  varför dom inte kostade på sig att leja bort målningen.....

Men jag säger inget, försökte hjälpa till med att täcka skåp och sen är jag med barn som behöver. Nu ska jag och mellanbarnet gå och köpa lördagsgodis.

Tjo, vad det var livat i huset.....

 Jag hade nog tänkt att det skulle bli en stämningsfull, julig stund tillsammans med mina tre barnbarn, med julmusik i bakgrunden och lite småprat och skratt.....

Det blev en betydligt livligare och stökigare stund. Julmusiken fick stängas av, eftersom det var så högljutt runt bordet, när man blev osams om kavlarna och pepparkaksmåtten. Där man var oense om hur man skulle få upp kakorna på plåtarna, där man beskyllde varandra för att ha sönder varandras kakor. Och när kakorna var färdiggräddade blev det ramaskri, när de två yngsta förstod att det här var storebrors kakor, och dom skulle bara få smaka varsin kaka, efter maten. (Storebror går på mjölkfri diet.)

Och maten..... Det serverades kycklingsoppa och plättar. Storebror åt upp sin soppa i ett nafs och tyckte den var jättegod. De två andra bestämde sig för att det var äckligt, utan att ha smakat. Det var gnäll och gråt, klagomål och  krokodiltårar. Minstingen åt tillslut då hon blev matad, mellanpojken tvärvägrade och spelade martyr. Helt enkelt en fruktansvärt otrevlig middags-stund. Maken försökte berätta om sina föreläsningar, men det var inte lätt att koncentrera sig när det var så gnälligt runt omkring. Och den stackars mamman, såg mer än lidande ut. Pappan lyste med sin frånvaro då han har en tillställning på sitt arbete ikväll.

Nu ser jag fram emot att alla barn kommer i säng, så vi kan brygga en kanna te och sitta i lugn och ro i tv-soffan.

Jag tänker på mina tankar.....

 Sedan vi kom hem från Spanien, från den varmare och betydligt ljusare tillvaron, så har jag varje dag, efter lunch, tagit en promenad, för att tillföra kroppen och knoppen dagsljus. Oavsett väderlek, så har jag knatat på 4-6 km. Det gör mig lite piggare. 

Idag när jag tog min promenad, så gick jag och funderade på mina tankar.

Det sägs (Google AI-översikt) att en människa uppskattningsvis tänker 65 000 - 70 000 tankar per dygn, där majoriteten ofta är negativa och repetitiva.

Alltså, jag har en förmåga att på nätterna (ja, alltså det händer relativt ofta att jag vaknar till och inte kan somna om direkt, utan börjar ligga och fundera, och att jag då börjar tänka) funderar i lite negativa banor. Hur ska det gå, hur ska dom orka, hur ska dom hinna, hur ska dom ha råd? Ja, alltså tankarna rör sig ofta runt mina vuxna barn. 

Men idag, när jag gick runt Stabbyskogen och över Berthåga kyrkogård, tog in rimfrosten  och den svaga solen som försökte bryta igenom diset, då märkte jag att mina tankar mer gick i positiva banor. I tacksamhetens tecken. Tänk hur bra man har det, att man har möjlighet att få vara ledig på heltid och bara göra det man vill, att man har ben som bär en, att man bor i ett land som har fred, att vi har råd osv.

Och så mycket bättre, de positiva tankarna, känns i hjärtat! Alltså, varken negativa eller positiva tankar löser ju något konkret, men de positiva tankarna ger ju en bättre känsla, och på så sätt kan dom ju också lösa vissa problem, tänker jag.

Tänka på sina tankar. Ja, det behöver man nog göra lite oftare. Så att man inte hamnar i djupa, invanda hjulspår, utan kan tänka lite utanför boxen. Vidga sina vyer. Öppna sina sinnen.

Jag har putsat fönster idag. Och insåg att det inte var särskilt smart, när termometern visade minus fem grader. Det frös till is, på utsidan. Vi får ta nya tag imorgon, då ska det visst bli upp till fem plusgrader och duggregn.

Nu har vi inmundigat en Moussaka, nybakat bröd och lite rödvin samtidigt som vi diskuterat belysning. Det finns mycket att diskutera med en familj som renoverar......

Men nu ska föräldrarna lägga sina tre barn, jag ska sätta mig bredvid maken, som satt sig i tv-soffan.

Så får vi se vad den kommande natten bjuder på för tankegångar......

Firande och förberedelser

 Igår fyllde vår dotter i Leksand 33 år. Hon var ju här och firade sin far i helgen, och sa att vi verkligen inte skulle åka upp. Det varnades för ishalka och hon ville inte att vi skulle ge oss ut på vägarna.

Så när hon åkte tillbaka med sin familj i söndags, skickade vi med födelsedagspresenterna. Men igår morse efter gymmet, bestämde vi oss i alla fall för att åka. Det kändes konstigt att hon skulle sitta alldeles ensam igår kväll, när vi ändå inte hade något särskilt för oss.

Vi sa inget, utan tänkte överraska henne på jobbet efter att vi ätit lunch på Siljans konditori i Leksand. Det var bara det, att när  vi kom dit, så satt hon också där och åt lunch med sina arbetskamrater. Hon blev förvånad men väldigt glad! 

Så vi handlade mat, vin och blommor till en liten mys-middag, och sen åkte vi och hämtade barnbarnet på förskolan. Och hon  blev så glad, det blev stora famnen för både mig och morfar.

Vi fick en väldigt trevlig kväll och jag är så glad att vi åkte. Maken körde försiktigt så både dit- och hemresan gick, som tur är, bra. Trots att dimman stundvis låg tät och temperaturen sjönk på våta vägbanor. Vi åkte hem strax efter klockan nio i morse, efter att vi inhandlat knäckebröd på Leksands knäckebrödfabrik.

Och eftermiddagen har jag ägnat åt att plocka ner julsakerna från vinden, stryka jultextilier och binda en advents/jul-krans. Nu börjar det ju faktiskt dra ihop sig till första advent, så nu känner jag att "tiden är inne". Ska strax gå ner i köket och koka upp margarin och pepparkakskryddor för att sätta en mjölkfri pepparkaksdeg. Vi har tre-barnsfamiljen kvar även denna vecka, och äldsta barnbarnet går på mjölkfri diet sedan ett halvår. Tänker att vi ska kunna baka tillsammans någon eftermiddag denna vecka.

Surprise party

Oj, oj  vilken lördagkväll det blev!

Det har tisslats och tasslats länge nu, bland våra vuxna barn. Jag blev inblandad så tillvida att jag igår måste lura ut maken från huset vid 14-tiden. Lyckades få hjälp av svåger och svägerska, vi stämde träff på Hotell Hörnan för att ses och dricka lite vin och prata innan vi skulle ta en sväng på stan och se på "Allt ljus på Uppsala", den sedan några år återkommande traditionen där ljuskonstnärer får ställa ut olika typer av "ljusinstallationer/konstverk", när november är som mörkast, och så får man gå runt och uppleva.

Hade fått order om att vara hemma kl 17, och strax innan sa svågern att han frös så mycket att dom ville bege sig hemåt, så maken och jag cyklade också hemåt. Han intet ont anande.

När han så öppnade ytterdörren möttes han av fjorton familjemedlemmar som samtliga satt på sig varsin lösmustasch spelade födelsedagsmusik och ropade SURPRISE!

Han blev otroligt överraskad och jätteglad, och vi fick en fantastiskt trevlig kväll.

Våra fyra vuxna barn hade skrivit text till Veronica Maggios låt 17 år (blev såklart 70 år) och spelat in en musikvideo i en riktig studio.

Menyn ser ni nedan, det var värsta lyxmiddagen med riktig champagne och fint rödvin.

Och det var tävlingar och lekar och t om att maken och jag fick till en liten bugg-session i trängseln.

Så roligt!!

 

Idag har man varit lite trött, det blev sent och eftersom vi hade åtta övernattande gäster sov maken och jag på en uppblåsbar bred luftmadrass i mitt vävrum, inte jättebekvämt. 

Men vad gör det, inte varje dag man får uppleva en så här trevlig överraskning. Tack alla mina barn med familjer!!

Nu är det bara fem övernattande i natt, så vi får tillbaka vår säng. Jag ska laga söndagsmiddag till äldste son och sonhustrun kommer hem, just nu är dom och spacklar i sitt radhus. Något ingen av dom gjort tidigare, så det blir intressant att höra hur det gått....

Nej, jag är inte pedant...

 ....men jag mår fysiskt dåligt av stök och röra!

Att det står mycket grejer över allt, det kan jag både förstå och ta. Men att det ligger kläder slängda på golvet, bord och golv under matbord är fullt av smulor och mat-tapp, odiskade muggar och glas kan stå lite överallt, spelpjäser från olika spel ligger tappade här och där, pennor utan kork, godispapper under soffan, pappersklipp och teckningar ligger i högar, gosedjur slängda lite varsomhelst. Just dylika saker, har jag väldigt svårt att ta! Jag står liksom inte ut.

Idag har jag städat huset, så nu känns det bra en stund igen. Ska prata med barnen om det där med godispapper vid middagen ikväll. Det måste dom ju faktiskt lära sig.

Dom har fantastiska föräldrar, engagerade och kärleksfulla. Vi gör och tycker olika, och alla sätt är bra. Jag aktar mig för att säga sådant som kan uppfattas som kritik mot deras sätt att vara. Så jag biter ihop. Tänker att jag vill att dom ska trivas och känna att vi vill hjälpa till så gott vi kan. 

Och tänker på uttrycket "Bättre lite skit i hörnen, än ett rent helvete".

Tänker också på hur jag gjorde med pojkarna när dom började närma sig tonåren, och jag tyckte dom behövde bli bättre på att hålla ordning. Då upprättade jag en "böteslista". Där stod kanske 10-15 saker som var och en måste göra, annars blev det böter, pengarna samlade jag i en burk. Det var allt ifrån att ställa skorna på skohyllan, lägga smutstvätten i tvättkorgen, plocka ur träningsväskan och hänga upp fuktiga saker på tork, lägga tillbaka den bärbara telefonen i laddaren osv. Sen tror jag faktiskt att vi gjorde något trevligt, kanske köpte pizza eller dylikt-och hur smart det var vet jag inte. Men jag vet att dom protesterade väldigt i början och tyckte att jag var rysligt hård. Det  blev det betydligt bättre ordning hemma i alla fall.

När städning var färdig och lunchen uppäten tog jag en promenad i solskenet. När jag kom hem satte jag mig vid symaskinen, och det var så här soligt och ljust:

Jag sitter och syr på julservetterna innan jag ska gå och hämta på skola och förskola. Föräldrarna ska på Sirius fotbollsgala på Uppsala slott. Maken och äldste sonen ska gå på bandylandskamp på Studenternas och jag får väl försöka hitta på något  med de minsta, kanske kan vi börja se på nya Saltkråkan-serie på tv.

Det är helg, och imorgon kommer det att hände överraskningar i huset, men det får jag berätta om efter helgen.

 

Täckjacks-premiär!

Så slog den till! Vintern!

Igår morse när vi cyklade till gymmet så visade termometern minus tio grader. Och jag älskart! Luften blir sådär krispig och klar, känns alldeles ren, på något sätt.

Men det betydde att det var dags att plocka fram täckjackan, höstjackan var påtok för tunn! Likaså tog jag fram mina varmfodrade kängor.

Det allra första snöfallet kom igår när jag cyklade ner på stan för att träffa mina f d kollegor på 7 Flaskor, för lite drinkar och prat. Och jag passade dessutom på att beställa in mat, dom serverade en utsökt Viltskavsgryta med potatismos, rårörda lingon och inlagd Västeråsgurka. Alltså det var så gott!! Och vi hade så trevligt! Tre timmar försvann i ett nafs!

När vi skildes åt sa vi "God Jul", till varandra, eftersom vi nu inte ha möjlighet att ses förrän i början av januari. 

Och det för mig osökt in på det jag skrev om i förrgår....

Alltså, innan 7 Flaskor, hade jag en del ärenden att uträtta på stan. Och då slogs jag av hur all jul-gatu-belysning var tänd på gågatorna i city. Och ståtliga granar stod uppställda.

Och jag skulle in på biblioteket - och passade på att låna två feel-good-julböcker....

Och jag behövde köpa te, och då har dom redan börjat sälja en favorit; Glögg-te. Jag köpte fyra hg.....

Och så skulle jag på tygaffären och köpa tyg till en tomtedräkt, som jag lovat sy till äldsta barnbarnet, och så passade jag på att köpa tyg till julservetter....

Hon som skrev och beklagade sig över "julhysterin"....

Det gäller att fånga dagsljus nu, när solen bara är uppe 7 timmar per dag. 

Och idag ville jag verkligen ut och titta på hur snön lagt sig, som här vid Kvarnbolund. Det blir som ett helt annat ljud, när snön täcker landskapet.

Jag älskart, och jag önskar att den får förbli. Både snön och kylan. En riktig vinter! Hela säsongen!

Jag har kokat soppa till kvällsmat, satt en bröd-deg på jäsning och förberett äppelkaka och vaniljsås till middag. Vill ha allt förberett för jag gissar att när barnen kommer hem, så får jag lov att plocka fram pulkorna från garaget. Minns fortfarande hur lycklig man, som barn blev, när den första snön fallit. Föräldrarna är borta ikväll, likaså i morgon kväll, så vi är barnvakter.