2-årskalas blev det! Solen strålade och vi var faktiskt 10 personer som firade, även om nu födelsedagsbarnet råkar sitta alldeles ensam och äta sin tårtbit just på den här bilden. Vi sitter på det som så småningom ska bli en altan vid husbygget som pågår!
Maken och jag sov på Leksands folkhögskola två nätter och det kändes lite speciellt på måndagsmorgonen, när läsåret drog igång. Det är väl min känsliga lärar-ådra som spökar kanhända.
Från Leksand bilade vi till Stjärnsund med arvegodset, mammas ögonsten, Stjernsunds-uret, i baksätet. Det har nu stått still i flera månader och jag tog kontakt med urmakaren som byggt hela klockan och frågade om han fortfarande var yrkesverksam. Hade slagit på nätet och visste att han fyllt 85 år! Jodå, han arbetade fortfarande. Han tog emot oss i sin verkstad, kontorsdelen, strax före kl 10 som avtalat. När alla 8-10 klockorna, som fanns i rummet, samtidigt började klämta och slå kl 10, var det svårt att höra vad han sa! Med gammelmansdarrig hand skrev han ner namn, adress och telefon-nummer på ett block och sa att han skulle höra av sig när han var färdig med rengöringen. En ödmjuk och vänlig man med yrkesstolthet. Undrar hur det känns att vara den sista av flera generationer som finns kvar i yrket. Vem ska ta över? Men min klocka, inköpt 1988 och senast rengjord för 19 år sedan, den lär inte jag behöva lämna in för rengöring något mer, så jag behöver ju inte fundera för egen del.
Vi parkerade bilen i Stjärnsund och påbörjade vår cykling av Husbyringen, en 6 mil lång cykelled i bergslagsbygd, genom varierad natur med många kultur- och industrihistoriska sevärdheter längs vägen.
Silfhytteå, här anlades en silverhytta i slutet av 1600-talet. Senare blev där ett sågverk, masugn, rostugn, malmgård, kontor, smedja, bostäder och skolhus.
Nu återstod några enstaka byggnader och så dessa pelare av slaggsten som burit upp ett gigantiskt kolhus. Platsen var mycket naturskön vid sjöarna Fullen och Grycken som förenas med två strömmande vattenfall och en sluss.
Rällingsbergs gruva. Fyra stycken järnmalmsgruvor som var i drift 1841-1932, ca 100 personer arbetade här. Fascinerad läser man om transportsystem med både linbana, kanaler och järnväg. En svunnen tid.
Långshyttan, här övernattade vi i det vackra gamla brukshotellet som drivs av ett par från Stockholm. Orten har en lång historia av järnbruksverksamhet, men är fortfarande en levande byggd med modern industri, och hotellägaren berättade att deras högsäsong börjar nästa vecka med bokade konferenser från de två stora företag som finns på orten.
'
Kloster, en plats med både järn och kopparbruk redan på 1400-talet. Platsen hette från början Riddarhyttan, men fick sitt nuvarande namn av Gudsberga kloster, ett f d cistercienskt munkkloster. I mitten av 1700-talet anlades ett krutbruk. Under storhetstiden arbetade ca 900 personer på orten.
Det är fantastiskt så mycket som finns att se i vårt avlånga land. Och vilken historia, vilka platser, vilka berättelser, vilken natur. Dessutom var den här cykelleden väldigt omväxlande och rolig att ta sig runt på.
Sedan igår eftermiddag är vi tillbaka i vårt lilla radhus.
