Första måndagen i december och Hesa Fredrik ljöd på eftermiddagen. Då påminns man om hur bra vi har det i vår del av världen, när denna ljudsignal bara innebär ett test. Inte att det är läge att fly hals över huvud till något skyddsrum, och inte veta vad som hända ska.
Men då finns möjlighet att "hänge sig åt" andra, mer världsliga bekymmer. För vi verkar aldrig riktigt förstå hur bra vi har det, här i vår del av världen.
Det är klagomål på hantverkare som inte dyker upp, på p-böter, på att middagen inte är god, på cykellysen som slutar fungera, på punkteringar, på snuva och rethosta, på att man måste gå och lägga sig så tidigt på kvällen när man är pigg och gå upp så tidigt på morgonen när man är trött, på att man inte hittar sina benskydd, på gnälliga barn, på tjatande vuxna, på mörkret som tar all energi och så lägger vi till lite julstress på det.
Då är den där lunchpromenaden verkligen behövlig.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar