Fjärde advent och vintersolståndet, dvs årets kortaste dag. Men tänk att just idag, så valde solen att komma fram från en molnfri himmel! Alltså, sedan vi kom från Spanien i mitten av november, så har vi inte haft en enda soldag, så nu var det väl på tiden. Och när jag tog min dagsljuspromenad idag och mötte folk så log vi verkligen emot varandra och med några pekade vi upp mot himlen och sa unisont; ÄNTLIGEN!
Jag var på en väldigt fin julkonsert i Helga Trefaldighetskyrkan på eftermiddagen, så jag var i fin julstämning när jag sedan slöt upp till kalas hos äldste son med familj. Där firades en 10-åring som fyllt och en som ska fylla 7 år imorgon. Den familjen beger sig imorgon upp till Söderhamn för att fira jul.
Men så här mycket gott bjöds tillsammans med bubbel i glasen.
Och bubbel i glasen fick vi även igår, när maken och jag var på Sprit-museum på Djurgården i Stockholm och deltog i en Champagneprovning. Det var december månads 70-årsöverraskning till maken, han fick en kalender med aktiviteter varje månad till och med 71-årsdagen. Saker som jag också vill göra förstås! Man får ju inte vara dum....
Imorgon är en ny dag, och den ser jag inte riktigt fram emot, men så är nu livet, att vi måste konfrontera döden.
Som texten i Koppången, som så vackert framfördes på konserten i kyrkan idag.
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar