Jag hade nog tänkt att det skulle bli en stämningsfull, julig stund tillsammans med mina tre barnbarn, med julmusik i bakgrunden och lite småprat och skratt.....
Det blev en betydligt livligare och stökigare stund. Julmusiken fick stängas av, eftersom det var så högljutt runt bordet, när man blev osams om kavlarna och pepparkaksmåtten. Där man var oense om hur man skulle få upp kakorna på plåtarna, där man beskyllde varandra för att ha sönder varandras kakor. Och när kakorna var färdiggräddade blev det ramaskri, när de två yngsta förstod att det här var storebrors kakor, och dom skulle bara få smaka varsin kaka, efter maten. (Storebror går på mjölkfri diet.)
Och maten..... Det serverades kycklingsoppa och plättar. Storebror åt upp sin soppa i ett nafs och tyckte den var jättegod. De två andra bestämde sig för att det var äckligt, utan att ha smakat. Det var gnäll och gråt, klagomål och krokodiltårar. Minstingen åt tillslut då hon blev matad, mellanpojken tvärvägrade och spelade martyr. Helt enkelt en fruktansvärt otrevlig middags-stund. Maken försökte berätta om sina föreläsningar, men det var inte lätt att koncentrera sig när det var så gnälligt runt omkring. Och den stackars mamman, såg mer än lidande ut. Pappan lyste med sin frånvaro då han har en tillställning på sitt arbete ikväll.
Nu ser jag fram emot att alla barn kommer i säng, så vi kan brygga en kanna te och sitta i lugn och ro i tv-soffan.
SvaraRaderaVilken mardrömsmiddag ni hade! Jag hoppas att resten av kvällen blev mer rofylld och mysig! Den typen av måltider har nog de flesta med små barn eller barnbarn haft. Man har en tanke om gemenskap, ja rena idyllen egentligen, och så blir det kaotiskt i stället.
Den kvällen eller kanske natten kanske dina tankar blev inte fullt så positiva!
Detta med positiva och negativa tankar påverkar en människa mycket. Precis som du säger så är det viktigt att låta de positiva tankarna överväga. När min man dog skrev jag mycket, ja varje kväll om hur dagen hade varit. Då fick jag svart på vitt hur tankarna gick, hur mörka/ljusa de var och hur min känsla var. I flera månader skrev jag en kort resumé om dagen och försökte tänka efter vad som verkligen var positivt och hur det hade påverkat mig. Jag skrev ju också om vad som varit negativt och försökte fokusera på hur jag kunde vända på det.
Efter några månader behövde jag inte skriva längre men sparade allt i datorn.
Efter ungefär ett år läste jag igenom allt, och då såg jag att det positiva hade fått en framträdande roll och jag är helt övertygad om att det hjälpte mig över den svåraste tiden
Det är klokt av dig att skriva ofta i bloggen - att skriva av dig!
Ja visst är det ett bra sätt att "skriva av sig", jag skriver ofta för hand i ett block också, mer privata saker än jag skriver här på bloggen. Allt blir, precis som du skriver, så mycket mer tydligt när man har det på pränt. Beklagar förlusten av din make! Men du verkar som en positiv person och väldigt kreativ! Kul att se dina bilder på instagram!
SvaraRadera