Gott Nytt År!

Nu är nyårsmenyn spikad och maten inhandlad. Champagne, cava och riesling ligger på kylning. Jordärtskockorna är skördade och borstade rena från jord.

Och planerna är ändrade!

Maken och jag var bjudna på nyårsfest, men tackade nej för att vi hade sett ut ett rum i en herrgård i Gästrikland, nära där isarna var intakta. Vi hade planerat att byta miljö och vistas ute på nya sjöar i nya områden för att sen laga god mat och fira in det nya året och vår bröllopsdag i lugn och ro.

Nåja, lugn och ro blir det fortfarande, men väderleken har styrt om våra planer. Det får bli en dagstur på skridskor i morgon, när det utlovas solglimtar och några minusgrader. Sen spås det slå om och komma massor av snö över natten och senare förmodligen regn för att frysa igen och då blir det varningar i biltrafiken. Det känns inte som att vi vill trotsa denna varning, utan tar det säkra före det osäkra och åker hem och firar på tu man hand.

Nytt år blir det oavsett!

Och det är fler i familjen som får ändrade planer, pga sjuka barn. Jojo, det minns man. Jag satt hemma minst en nyårsafton, med ett febersjukt barn med öroninflammation, medan resten av familjen gick på fest. 

Men nyår för mig är ingen stor sak. Jag trivs nog bäst i lugn och ro, med lagom med god mat och dryck, och inte alltför sena nätter. Behöver inga stora sällskap, inga finkrogar eller nattklubbar, trivs bäst i hemmets lugna vrå, och nattuggla kan ingen beskylla mig för att vara!

Oavsett vilket, så kommer jag att ta skärmuppehåll ett par dagar.  Så Gott Nytt År alla!

Det blir ett finfint slut på detta år!

 Bara 2 1/2 dag kvar på 2024, och idag har jag börjat använda kommande års almanacka. Skrivit in födelsedagar och andra viktiga datum att komma ihåg. Skrivit i kommande teater-, frisör-, massage-, och hudvårdsbesök. Kollat upp när helgerna infaller. 

Jag har också filat klart på reflektionerna över året som gått och skrivit göra- och önskelistor inför 2025.

Mottot för kommande år är ord lånade av Korsdragspoesi dvs Pia Eriksson som skriver så träffande texter som berör!

Där gick hon runt helt ohämmat och älskade sig själv

Bilden till texten är lånad av ingen mindre än konstnären Matisse. Jag fann den här skissen då vi besökte museet i Nice, under vår Cote Azur-resa i November. Tyckte att den här kvinnan såg så oerhört nöjd och belåten ut. Så vill jag känna mig hela året! Nöjd och belåten med mig själv i det här fantastiska livet som jag håller så kärt! 

Tror att självkärlek är en förutsättning för att älska andra och se det stora i det lilla. Tillsammans med tacksamhet. Att se bortom det som skaver och inse storheten i att bara få finnas till. Och att just jag får finnas på just denna plats på jordklotet, vilket privilegium!

Och idag har  jag inte märkt av ens något tillstymmelse till skav!

Vi låg faktiskt kvar i sängen till halvtio då jag steg upp och cyklade till Friskis & Svettis på gympa. När jag kom hem en dryg timme senare hade maken fixat en ljuvlig brunch, så efter dusch var det bara att sätta sig till bords. Där satt vi kvar ett bra tag och samspråkade och läste dagens tidning. Så stack maken iväg på bandy och jag satte mig i soffan och läste ut en riktigt bra bok. Nu har jag värmt mig lite havtornsglögg och sitter med min almanacka och datorn allt medan mörkret blir allt kompaktare utanför fönstret.

Det blir ett finfint slut på detta år!

Tippe-tipp-tapp!

När vi, i mitten av september, fick tag på huset i Idre över jul, så fick jag idén att sticka likadana julsockor till hela familjen. Tänkte att själva huset kanske inte skulle vara julpyntat, men att vi åtminstone kunde pynta oss själva, och så tyckte jag att raggsockor hör hemma i fjällen! Det blev ungefär ett par i veckan, från storlek 21 upp till storlek 46.

Alla 16 par sockor passade, och alla tippe-tipp-tappade omkring i socklästen. Utom ett-åringen, som bara halkade och slog sig, och istället fick springa barfota!

Idag bilade jag ut till Röda Ladan och lämnade tillbaka de nystan som inte gått åt. Hade tänkt byta till mig garn till en sommarkofta, men det fanns inte färger i min smak, så det blev pengarna tillbaka istället. Och nu har jag plockat fram garn ur gömmorna och startat ett par vantar;

Så trotsade vi regndugget och tog en långpromenad via kyrkogården, där vi tände ljus i minneslund och på grav. Och konstaterade att det är många, och blir fler och fler, som saknas.....

Men kanske tippe-tipp-tappar dom omkring på mjuka moln och ser ner på oss med ett leende på läpparna?!

Juldrink och vårglimt

Det blev kvar en slatt slånbärs-snaps efter julafton. I eftermiddags testade jag att göra en Sour-drink på den, och den blev så god! Fräsch och smakrik, kändes nästan nyttig!

Och så en liten vårglimt. Nej, jag brukar aldrig köpa tulpaner förrän tidigast nyårsafton, men idag skulle jag gå över med en "tack-bukett" till våra snälla grannar som passat huset medan vi varit borta. Och så fick jag se de ljuvligaste rosa ranunklar i blomsteraffären, och dom passade så fantastiskt fint till ljusrosa tulpaner. Och med några blåbärskvistar, så blev det verkligen en vårbukett. 

Själv har jag fortfarande vackra djupröda amaryllisar i fönstret och tallriset står fint i krukor och urnor, så jag nöjer mig med det.

Det är årets allra sista fredag idag. Dimman har legat tät över landskapet och vintern lyser med sin frånvaro. Maken sitter och letar skridskoisar på nätet, men just nu finns dom inte närmare än uppåt Gävle-Sandviken-trakten. 

Det blir till att ha tålamod, nöja sig med promenader och hålla tummarna för att vintern kommer tillbaka snart!

Tack julen, välkommen tillbaka nästa år!

 En utsikt som hette duga har vi njutit av i huset på Idre Fjäll, där vi hyrde två lägenheter för att fira jul med hela familjen. 

Vi har också njutit av skidåkning på dagarna, bastu, mys runt brasa, middag och lekar och spel på kvällarna. 

Jag åker inte längre slalom, utan drog ut i skidspåren varje förmiddag och efter lunch tog jag, och ofta maken, hand om de minsta barnen, som nöjde sig med att åka slalom på förmiddagarna, och den allra minsta fick ligga i vagn med skidmedar och hänga med i skidspåren.

Det är verkligen ett privilegium och jag känner mig så "rik", när jag har hela min familj samlad under samma tak. Alla har bidragit med olika aktiviteter och det har varit mycket skratt och glada miner. Även om det också blev dramatik och tårar, när barnbarnet Alfred 9 år försvann i skidbackarna efter att ha varit med ett stort gäng på After Ski på värdshuset. Liftarna skulle stänga och han drog iväg i mörkret utan att någon annan hann med. Lyckligtvis gick det bra och han lyckades hitta hem på egen hand. Han hade varit rädd, men drevs av ett galet bra lokalsinne. Hans farbror, näst äldste son, som snowbordade sig fram för att leta och hamnade längst ned i dalen, hann bli halvt förstörd. Han fick sen lift med en snöskoter halvvägs upp när han via telefonkontakt fått reda på att allt slutat lyckligt! 

Vi har kommit hem och packat upp, och det är också skönt. Tråkigt att här inte finns varken snö eller rimfrost och termometern visar sex plusgrader, men jag får ha detta på näthinnan;

Och nu ska jag (för sista gången i år) lyssna på julmusik medan jag lagar till en kycklingpasta. Julen är över för i år!

God Jul

Igår eftermiddag stod regnet som spön i backen. Gång- och cykelvägarna var som isbanor täckta med vatten och något enstaka gruskorn. Det där vintervackra som fanns tidigare är helt försvunnet. Och jag, som försöker att inte låta vädret påverka mig, kände mig lite småsur, när jag krängde reflexväxten över jackan, drog upp huvan över håret och gick för att hämta barnbarn på förskola och skola. 

Alla barn  var inomhus, eftersom skolgården var en enda stor vattendränkt isbana. Jag stapplade mig fram och höll mig i stängslet som omgärdade gården, för att inte ramla omkull.

Barnen blev glada och drog raskt på -redan blöta- overaller, för att gå hemåt. Och det blev ett äventyr, som lärde mig ett och annat! Se världen genom ett barns ögon och du ser magi i allt! 

För vad hittade 9-åringen om inte jätteroliga isbanor! Han tog sats, sprang och gled sen så vattnet stänkte i farten. Om och om igen. Och tre-åringen försökte, men kunde inte, då fann 9-åringen en is- och vattentäckt sluttning där han satte sin lillasyster mellan sina egna ben och så satte dom sig på rumporna och åkte kana. Om dom blev blöta? Ja, genomblöta! Om dom hade skoj? Ja, jätteskoj!

Och overallerna var ju bara att hänga på tork! Svårare än så behöver det ju inte vara!

För övrigt så är det julbestyr som pågår i huset. Och jag tänker ta jul-uppehåll med skrivandet redan nu, för att återkomma efter helgdagarna. 

God Jul, så länge!

En broderi-historik och en inspirationskälla av ett annat slag

Idag köpte jag hem Ilex, dessa vackra, röda bär på bar kvist, som lyser upp hela min hall, där dom står på byrån tillsammans med mina gulliga små julstjärnor. Dessa köpte jag på vår bröllopsresa på Madeira i januari 1984. Där saluförs handbroderade dukar, kuddar, tyger, gardiner osv överallt på ön. 

Historiken går tillbaka till 1784, då en engelsk familj flyttade till ön. Äldsta dottern i familjen startade en skola för kvinnor och barn där hon lärde ut broderi och egen design. Till en början såldes alstren i liten skala till vänner och enstaka turister. Efter utställningar i huvudstaden Funchal och senare i London växte intresset och uppmärksammades med priser och utmärkelser så till den grad att det på 1860-talet växt sig till en stor industri, med runt 70 000 brodöser runt ön. Äktheten märks ut med ett litet sigill på  varje arbete.

Se där, en liten historielektion!

Så här i slutet av året ägnar jag mig som vanligt åt reflektion över året som gått, och så ser jag framåt och skriver önske- och göra-listor med mål inom olika områden. Jag funderar, skriver ner. Ändrar och skriver om. Lägger till, drar ifrån, formulerar på nytt. Ja, sådär håller jag på till jag känner att jag hittat rätt och är nöjd. Det finns olika "workshops" på nätet som man kan anmäla sig till om man vill ha stöd, men jag har hittat ett eget sätt som passar mig. Naturligtvis har jag också funnit inspiration genom andra färgstarka och kreativa kvinnor. (Ja, faktiskt inga män ännu...)

T ex så följer jag (på Instagram och i blogg) Sara Rönne. Hon bor i Åre och arbetar som marknadsstrateg med uppdrag inom destinationsutveckling. (En jobbtitel som i min värld låter väldigt flummig och obegripbar...) Hon kallar sig väl också som influencer  (också ett lite "märkligt" yrke). Men det som gör henne speciell är hennes fantastiskt fina foton, hennes inspirerande texter och hennes energi och glädje, som i alla fall jag upplever! Ska ge några exempel;

Min livsdesign; 1. Jag vill minnas varje dag i mitt liv. 2. När jag gör något så ska det göras riktigt bra.

Vad är hälsa?  Hälsa är basen på vilken vi bygger våra liv och en god hälsa kommer från hur vi äter, sover och rör på oss, men också hur vi mår i våra relationer, hur vi lever med vårt jobb och i de beslut vi tar i livet. Vi kan definiera hälsa som avsaknad av fysiska och psykiska sjukdomar men jag tänker att hälsa är den livskraft vi har och förmågan att skapa flow för oss själva och dela den med andra.

Vad är framgång? Framgång är att leva sitt liv så som man innerligt önskar.

Jag skriver Längtans-listor för varje månad. Ett tema för 2024 är att gå från att längta till att göra och hur att börja göra, ger motivation till att göra mer. Listorna har hjälpt mig att formulera vad det är jag egentligen vill göra. Med riktning  är  det enklare både att göra och att vara nöjd med görandet.

Jag ska väl inte bli för långrandig, men sådana här texter, går i alla fall jag igång på.

Och nu ska jag gå igång på att svänga ihop en kantarellpasta. Maken har varit på skridskoisen hela dagen, jag har storstädat huset mellan hundpromenaderna. Det känns nästan lite som fredag, så det får nog bli varsitt glas vitt ikväll!

 

Medknitation

Mitt stora stickprojekt som jag startade i september, blev färdigt i förra veckan. 

Mitt nästa projekt; brodera almanacksomslag, blev färdigt igår.

Så då var min tanke, att nu skulle jag vara nöjd ett tag. Bara förbereda inför jul och sen fira jul och vara nöjd med umgänge, sällskapsspel, samtal, pussel, lekar och mat.

Idag har jag varit och hämtat lilla vovven, hon ska stanna här till på fredag, när matte har mycket omkring sig före jul. Och jag tänkte att hon skulle kunna hjälpa mig att skingra tankarna bort från handarbete.

Men det går sådär..... Jag har redan fått en hiskelig "klåda i händerna" och huvudet snurrar av olika tänkbara nya projekt. Det känns så rysligt tomt. T ex efter frukosten. Då vill jag så gärna sitta kvar en stund och sticka och dricka te. Eller framför teven, jag saknar att avsluta dagen med några varv stickning. 

Kalla mig beroende, men man får väl ändå kalla det ett "snällt" beroende. Och för mig är det mindfulness, eller som ordet till bilden ovan; Medknitation.

Jag måste nog "dyka ner" i mitt garnlager direkt, och se vad jag kan starta upp!

 

Inte är jag unik inte.....

 I går kväll blev vi bortbjudna på middag. Ravioli lagad från grunden med långkokt fläsk-karré, pancetta och ost som fyllning och så täckt med brynt smör, salvia och massor av parmesan. Till detta bjöds en njutbar Nebbiolo, direktimporterad från Italien. Till förrätt hade vi avnjutit en ceviche på pilgrimsmusslor och druckit sval Albarino

Har jag möjligtvis nämnt någon gång att jag är mycket intresserad av att äta god mat och dricka vin?!

Annars har jag ägnat helgen åt broderi, ett annat stort intresse. Även om jag börjar få svårt med "finlir", pga min skakiga högerhand, men jag tvingar mig att hålla på ändå. Den ska inte få "bestämma" över mig. Måste bara lära mig att sänka kraven på resultatet!

Maken har varit på skridskoisen både igår och idag som ledare. Igår i ösregn, idag i uppehåll och lite kallare väderlek.

Jag tog en promenad och gick till Hågabys julmarknad mitt på dagen, men det blev ett kort besök, var inte imponerad över innehållet. Gick istället hem och fick besök av äldste sonen och yngsta dottern så vi tog en gemensam tredje adventsfika med levande ljus och julmusik.

Nu har vi badat bastu och jag ska ta itu med söndagsmiddagen, Het kräftpasta med vispad saffranskräm. Ett nytt recept, som jag inte testat förut. Så nu får det bli julmusik i högtalarna och ett glas chardonnay till kocken.

Apropå intressen, så googlade jag på "Svenskarnas vanligaste intressen" och upptäckte att mitt matintresse inte är så ovanligt, det hamnar in som nr 5 på en lista. 1. är Lyssna på musik (det gör jag ju hela tiden, har inte tänkt det som ett särskilt intresse eftersom jag alltid gör det i anslutning till att jag sysslar med något). 2. är läsa och skriva (det tycker jag ju också om) 3. är Resa och 4. är Film. De två sistnämnda är också något jag har behållning av.

Så inte är jag särskilt unik inte.....

Jag tycker att det räcker....

Jaha, idag har vi fredagen den trettonde. Men det är också Lucia-dagen. Och för min del fokuserar jag på det sistnämnda. Började t ex dagen med att tända ljus och slå mig ner i tv-soffan till Luciamorgon, med skönsjungande och spelande Sala-människor, när det var utsändning från Sätra Brunn. Stämningsfullt. Jag hoppade över gymmet i morse, eftersom jag sovit uruselt.

Och jag anser att jag fått min beskärda del av otur den här veckan.

När efterdyningarna av covid-vaccinet med feber ett dygn ebbat ut, så vidtog en inflammerad spottkörtel, och igår slussades jag mellan vårdcentralen, öron-näsa-hals-mottagningen till Närakuten, där jag tillbringade fem timmar på eftermiddagen-kvällen. Jag har nu fått anti-inflammatoriska tabletter att knapra i en vecka. Ja, och så en urusel natt-sömn på det. Jag tycker faktiskt att det räcker för ett tag.

Maken är på skridskoisen. Själv ska jag ta itu matplanering och sätta på en tvätt innan det är dags att gå och passa barn-barn på eftermiddagen och över kvällen.

Önskar er en lyckosam otursdag!

 

I morgon hoppas jag att mitt gamla vanliga jag är tillbaka

 Här sitter jag uppkrupen i soffan för att äta frukost, klockan är 16.30, och jag klev precis ur sängen.

Anledningen är att jag i går förmiddag vaccinerade mig, mot covid och influensa. Det är min femte covid-spruta och varje gång har jag fått feberfrossa och varit däckad ungefär ett dygn. Så jag förväntade mig inget annat den här gången heller. Kände mig lite frusen i går kväll, och när jag kom ner under täcket så började jag skaka i hela kroppen, så det var bara att klä på sig varma kläder och lägga på två extra täcken. Sen sov jag ganska oroligt, men det har jag tagit igen idag, när jag legat i dvala. Har sett dagsljuset komma och gå. En hel dag har liksom bara gått upp i rök.

Å andra sidan förstod jag att det skulle bli så här, så jag hade planerat vaccinationstid på dag då jag inte hade något inplanerat ett par dagar efter.

Men visst är det märkligt att kroppen så totalt ballar ur för några graders temperaturhöjning! Man är en känslig varelse.

Nu ska jag ändå försöka hålla mig upprätt (nåja, i alla fall halvt upprätt i soffan) några timmar, innan det är dags att inta viloläge i sängen igen.

I morgon hoppas jag att mitt gamla vanlig jag är tillbaka!

Ibland blir jag så trött på mig själv......

 Har uttalat den meningen en del de senaste dagarna! Först i söndags, när jag upptäckte att jag tappat mitt bank-kort. Trodde det skedde på teatern, eftersom facken i min mobiltelefon, där jag förvarar korten, har en längre tid varit utslitna, men har jag gjort något åt det? Nix.... Det var bara att ringa och spärra kortet.

I morse när jag satt och åt frukost, undrade jag vad som låg i fickan på morgonrocken. Gissa?! Såklart bank-kortet. Hade haft mobiltelefonen i den fickan i söndagsmorse....

Sen skulle jag iväg på vaccination och hittade inte min hemnyckel. Jag letade i alla fickor jag haft på kläder under konserten igår kväll, men där var tomt. I ren frustration började jag slita ut grejer ur hall-garderoben. Och tänk; allra längst ner i lilla vovvens kvarglömda hundsäng, där låg min nyckel.

Maken hade tyst hört mina grymtningar och vredesutbrott och att jag flera gånger suckat högt; -JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!

Lite försynt sa han; -Men säg inte sådär om dig själv!

Så när jag kom hem från butiken med bara ett granatäpple, fast jag hade köpt och betalat för två. Eller när jag upptäckte att jag köpt fel olivolja, inte den på extrapris, utan en mycket dyrare. Ja, då var jag bara tyst och försökte tänka ; -Det är bara världsligt! Du är bara mänsklig!

Pepparkakans dag

Och ja, vi hade pepparkakor med på skridskopremiären idag. Fast för makens del var det fjärde dagen i rad på isen. Han "rekade" isar i fredags och i lördags- och söndags förmiddag åkte han med nybörjargruppen. Men idag var det bara vi och ett par goda vänner.

Ljuset var alldeles speciellt, och solen var framme en kort, kort stund, innan den tackade för sig igen.

 Jag älskar vinterljuset! Det är blekt och anspråkslöst på något sätt. Det skiftar från en sekund till en annan och det är sagolikt och magiskt på samma gång. 

Nu har jag duschat varmt och ska värma lite kylskåpsrester innan det är dags att cykla till Domkyrkan. Jag ska på musik-klassernas Lucia-konsert ikväll! Det brukar kännas väldigt juligt, när man varit på den! Så det får nog bli ett par pepparkakor till ikväll, till en kopp glögg-te, när jag kommit hem!

Helg och vardag

Det finns en uppsalaprofil som heter Jacke Sjödin, som är en riktig stjärna, komiker och ordkonstnär inte helt olik den fantastiska Tage Danielsson. Igår kväll var vi på "Julen the musical" på Uppsala stadsteater. Så bra, så bra!! Innan föreställningen hade vi varit och ätit en galet god torskrygg med kräftstjärtar, saffranssås, fänkål och gnocchi i tomatsås därtill. Lyx, lyx och lyx!!
 

I morse gav sig maken ut på isen för tredje dagen i rad och själv kokade jag pepparkakskola. 

Och så var det dags för syskonens årliga adventsmiddag. Vi har ju tidigare alltid firat jul tillsammans, men när vi blev så många i vår familj, så bröt jag mig ur den traditionen, och då skapade vi en ny, där vi syskon med respektive ses någon av adventshelgerna för god mat och trivsamt umgänge. Idag bjöds en blandning av champagne och thai-snittar, en välkryddad köttgryta med spanskt rödvin och till dessert "Kanom Sai Sai", små läckerbitar med kokos och pandablad. Spännande, gott och supertrevligt!

Och nu när magen "står i fyra hörn" så börjar helgen lida mot sitt slut. Imorgon bitti får vi ta oss till gymmet, och sen ska vi ut och åka skridskor med goda vänner. Skönt att vardagen är här......

Helg och vardag!

Vår jul-tradition

 För ett år sedan, befann jag mig på Vintergatan i Insjön och förberedde jul tillsammans med äldsta dottern som var barnledig. Det hände att man fick krypa upp i soffan med en god drink framför brasan, när lilla bebisen lagt sig för att sova. Det hände också att man fick gå och bära och vyssja, liten bebis som inte ville sova! Båda dessa aktiviteter var väldigt mysiga, bara olika. 

I år julpysslar jag här hemma för mig själv. Maken lägger sig inte i. Jo, han har köpt julklappar till barnbarnen FAST vi kommit överens om att i år skulle det inte köpas något..... 

I morse var vi uppe med tuppen! Egentligen går vi upp tidigt måndag, onsdag och fredag för att vara på gymmet kl 7, men idag hade vi annat för oss. Jag skållade mjöl och satte degen till julbrödet i går kväll, så det behövdes tas om hand tidigt. Maken skulle ut och reka skridskoisar för att försöka köra turer med nybörjargruppen till helgen, så han gjorde matsäck och åt grötfrukost.

Nu har mörkret sänkt sig utanför fönstret och nymånen hänger som en banan på den klara himlen. Maken kom precis hem, nöjd med säsongens första åkning på fina isar. Själv har jag nyligen slutat med baket, det blev två sorters matbröd och så saffransbullar fyllda med apelsin, mandelmassa och smör.

Vårt julbröd är viktigt för oss. Det var vår första gemensamma jul-tradition. Vi jobbade 1980 på Gotland från maj till september. Maken på Visby lasarett och jag på Munkvalvet, en butik med hantverk innanför murarna. Vi hyrde ett litet hus i höjd med flygplatsen, på cykelavstånd från stan. Den sommaren upptäckte vi Gotlands-limpan och Saffranspannkakan. Så när vi flyttade ihop och skulle göra egna jultraditioner, så fick det bli dessa två. Och jag skulle säga att inget slår en limpmacka från det hembakta Gotlandsbrödet, med en skiva julskinka och stark senap!! Och en bit ljummen saffranspannkaka med grädde och sylt tillsammans med kaffe efter julklappsutdelningen på julaftonen, det är inte heller fy skam!

Men nu inleder vi helgen med bastubad och sen blir det en ostfyllda lövbiffar med rostad potatis, lök och paprika och så lite gott rödvin därtill! Trevlig fredagkväll!

Omväxlande humör!

 På torsdagseftermiddagar behövs jag ibland som farmor, då ett av tre syskon i barnbarnsskaran spelar bandy redan 15.45 och behöver skjuts av en förälder. Det är inte många föräldrar som slutar så pass tidigt. Men då går jag och hämtar de två småsyskonen på förskola och i förskoleklass och följer dom hem -, spelar lite spel, ritar eller leker och ser till att maten står på bordet strax före klockan 18, när storebror kommer hem.

Alltså en femåring kan vara så otroligt vrång och trilskas ena sekunden, för att nästa vara en tjänstvillig ängel!! Vi hade haft en argumentation om att han inte fick gå och klämma på julklapparna som mormor och morfar lämnat i föräldrarnas sovrum helgen som var, eftersom dom inte kommer träffas före jul. Det slutade med att jag bar ut honom och kittlade honom och försökte avleda honom. Vilket faktiskt lyckades, för han sa plötsligt att han ville vara med och laga middagen.

Och han var så väldigt duktig! Han släpade fram en stol och fick salta och olja pastavattnet och sätta på spisen. Sen skalade han tre morötter galant och tillslut skar han korvar i skivor och stekte i stekpannan. Lillasyster 3 år, fick duka. 

Vid middagsbordet kom han på att han måste visa mig sin nya bandyhjälm med galler. Och då blev det ju extra roligt att prova att äta mat genom gallret.

När mamman sen kom hem med överfulla matkassar varav en bestod av 7 påsar chips, till storebrors kalas i morgon (han fyller 9 år). Ja då bröt 5-åringen ihop igen och tyckte att livet var orättvist.

Men då smet jag hem till maken, som är mera jämn i sitt humör. 

Vinterpromenad med extra allt!

 Häromdagen blev jag kontaktad av en vän, och jag blev så glad. Det var 1 1/2 år sedan vi senast sågs. Men idag bestämde vi att ses och ta en vinterpromenad! Och eftersom det hastigt blev vinter igen, med ett fint snötäcke, minusgrader och klar, krispig luft, så passade det perfekt!

Vi möttes vid Pumphuset, parkerade cyklarna och började vår promenad i "Industristaden". Min kära vän, har bestämt sig för att "upptäcka Uppsala" igen. Vi är båda uppvuxna i staden, som vi nästan inte längre känner igen. Den har vuxit och förändrats en hel del de senaste åren, och under en sjukskrivning i höstas började min goda vän ta sig runt och utforska nya områden. Vilken bra idé, tänkte jag! Vi startade med en fika på Himlen är blå som en apelsin, som jag hört talas om, men aldrig besökt. Ett ställe, mysigt och udda inrett, med gott kaffe och en väldigt mastig och god Rocky Road-kaka. Här hann vi börja ta igen och uppdatera varandra om vad som hänt sedan sist, innan vi fortsatte med en promenad upp genom gamla S1-området till nybyggda Rosendahl, som när vi var små, bara var skog, Grindstugan, en Shellmack och lite senare Kåbo golfbana. Vilken ny stadsdel som vuxit fram!! Det var så intressant att strosa igenom kvarter, kika in på gårdar och i små kvartersbutiker. Ny och spännande arkitektur och så levande på något sätt. 

Det hann bli mörkt innan vi skildes åt, och jag hade glömt mitt cykel-lyse, så det var med skämskudde jag cyklade hemåt, men berikad av mötet, samtalen och promenaden! 

Fler sådana här promenader framöver tack!

Ps, broderierna på fotot fanns på väggen på caféet, bara dom värda ett besök!

Var snäll!

 Jag går regelbundet på ansiktsbehandling. Har gjort sedan jag var 19-20 år, i början kanske bara en-två gånger per år, numera varannan månad. Inte för att jag förväntar mig underverk med ansiktets ålderstecken, utan för att det är så himla skönt och känns lite lyxigt! Och numera också för att färga fransar och bryn, eftersom min skakiga hand gör att det är så besvärligt att måla mascara på fransarna.

Så har jag också en så väldigt trevlig hudterapeut. Trevlig och kunnig! Man känner sig alltid speciell när man ligger nerbäddad och blir ompysslad. Och så samtalar vi om allt mellan himmel och jord. Idag pratade vi om egenskapen snällhet, hur viktig den är. Att den är för underskattad i vårt samhälle. Att man ibland ser ett likhetstecken med snäll och töntig eller dum. Det är inte sant. Det tyckte i alla fall inte vi. Och då är vi olika generationer, jag i 60 + och hon strax över 40.

Snäll kan vara så mycket. Bara ett leende mot den du möter. Ett telefonsamtal till någon som är ensam. Ett handskrivet brev. En bukett blommor. Ett besök. En kram. En hjälpande hand. Ett lyssnande öra.

Och tomten frågar ju alltid; Finns det några snälla barn här? Och det gör det ju, för några elaka barn finns väl inte?! 

Och när man är snäll så får man snällhet tillbaka. Karma!

Och man behöver såklart vara snäll även mot sig själv! Mycket viktigt!

Välkommen December

 Och vilken start årets sista månad fick!

Tidigt i höstas bokade jag biljetter till musikalen "E de det här dom kallar kärlek", byggd på Lasse Holms musik. Kanhända inte världens mest avancerade story, men så fartfylld och fantastisk på alla sätt. En riktig energi-injektion! Sång, dans, akrobatik, lite fars och suverän scenografi. Man blev glad, helt enkelt!

Fast glada var vi egentligen redan vid lunchtid, när vi tagit tåget till Stockholm, promenerade till Söder och slank in på "800 grader" på Kocks-gatan och beställde varsin pizzaslice till lunch. Där smakar pizzor som dom ska!! 

Så checkade vi in på hotell Nofo, det är tredje gången jag bor här, och jag tycker det är ett väldigt trevligt hotell. Det är inrymt i ett kulturminnesmärkt gammalt hus som byggdes 1780 som ett bryggeri med bostäder till arbetarna på övervåningen. På 1800-talet köpte Stockholms Stad fastigheten och den fick först tjäna som sjukhus i samband med att koleraepidemin bröt ut och därefter fungerade det som nödbostäder när många flyttade in till storstäderna. Hotellet har ganska många rum, men upplevs ändå som intimt och hemtrevligt, med supermysig inredning både i rum, korridorer, lounger, mat- och vinbar. 

Efter musikalen tog vi varsitt glas  cava i vinbaren på hotellet innan vi promenerade till Café Cuvee, där jag bokat bord för kvällens middag. Det var en ren chansning, men så bra det blev. Konceptet var smårätter, så vi beställde in fyra helt olika rätter (havskräfta, tonfisk, kalvtartar och rödbetor) som smakade gudomligt gott och spännande. Vi drack en Pinot Noir från Alscace och avslutade det hela med att dela på en Creme Brulé!

Mycket skön säng och vi sov gott och startade dagen med att ligga kvar i sängen och titta på Julkalendern på tv. Sen smakade hotellfrukosten alldeles utomordentligt bra. Mitt sätt att bedöma hotellfrukostar rör äggröran! Den här var något alldeles extra med lite chili och parmesan som smaksättare. Och vi satt där länge och åt och lyssnade på julmusik, och jag kom i riktig december-stämning. 

När vi checkat ut promenerade vi till Slussen och tog Djurgårdsfärjan för att komma till Liljevalchs museum. Vi var nyfikna dels på att se tillbyggnaden invändigt (för utvändigt tycker jag att den är fruktansvärt ful, som en stor grå bunker) och så ville vi se utställningen om Svenskt Tenn.

Utställningen var fantastiskt bra! Jag lärde mig massor om denna "institution" som jag inte vetat tidigare.

T ex att det var just Tenn som var starten (fast det hör man ju på namnet), ett populärt material i början av 1900-talet, och det fanns mängder av olika typer av tenn-figurer att plocka ur massor av lådor i verkstaden på Svenskt Tenn.

Och så är det ju en fröjd för ögat med dessa vackra mönstrade tyger,

och vackra möbler!

Den nya tillbyggnaden imponerade dock inte invändigt heller!

Men, men, kanske är det jag som inte förstår mig på....

Nu är vi tillbaka i vårt egna hem och maken är påväg för att hålla i nybörjarkursen i Långfärdsskridskor. Själv ska jag sätta mig och sticka och dricka glögg-te och äta pepparkakor.

Välkommen December!