Var snäll!

 Jag går regelbundet på ansiktsbehandling. Har gjort sedan jag var 19-20 år, i början kanske bara en-två gånger per år, numera varannan månad. Inte för att jag förväntar mig underverk med ansiktets ålderstecken, utan för att det är så himla skönt och känns lite lyxigt! Och numera också för att färga fransar och bryn, eftersom min skakiga hand gör att det är så besvärligt att måla mascara på fransarna.

Så har jag också en så väldigt trevlig hudterapeut. Trevlig och kunnig! Man känner sig alltid speciell när man ligger nerbäddad och blir ompysslad. Och så samtalar vi om allt mellan himmel och jord. Idag pratade vi om egenskapen snällhet, hur viktig den är. Att den är för underskattad i vårt samhälle. Att man ibland ser ett likhetstecken med snäll och töntig eller dum. Det är inte sant. Det tyckte i alla fall inte vi. Och då är vi olika generationer, jag i 60 + och hon strax över 40.

Snäll kan vara så mycket. Bara ett leende mot den du möter. Ett telefonsamtal till någon som är ensam. Ett handskrivet brev. En bukett blommor. Ett besök. En kram. En hjälpande hand. Ett lyssnande öra.

Och tomten frågar ju alltid; Finns det några snälla barn här? Och det gör det ju, för några elaka barn finns väl inte?! 

Och när man är snäll så får man snällhet tillbaka. Karma!

Och man behöver såklart vara snäll även mot sig själv! Mycket viktigt!

Välkommen December

 Och vilken start årets sista månad fick!

Tidigt i höstas bokade jag biljetter till musikalen "E de det här dom kallar kärlek", byggd på Lasse Holms musik. Kanhända inte världens mest avancerade story, men så fartfylld och fantastisk på alla sätt. En riktig energi-injektion! Sång, dans, akrobatik, lite fars och suverän scenografi. Man blev glad, helt enkelt!

Fast glada var vi egentligen redan vid lunchtid, när vi tagit tåget till Stockholm, promenerade till Söder och slank in på "800 grader" på Kocks-gatan och beställde varsin pizzaslice till lunch. Där smakar pizzor som dom ska!! 

Så checkade vi in på hotell Nofo, det är tredje gången jag bor här, och jag tycker det är ett väldigt trevligt hotell. Det är inrymt i ett kulturminnesmärkt gammalt hus som byggdes 1780 som ett bryggeri med bostäder till arbetarna på övervåningen. På 1800-talet köpte Stockholms Stad fastigheten och den fick först tjäna som sjukhus i samband med att koleraepidemin bröt ut och därefter fungerade det som nödbostäder när många flyttade in till storstäderna. Hotellet har ganska många rum, men upplevs ändå som intimt och hemtrevligt, med supermysig inredning både i rum, korridorer, lounger, mat- och vinbar. 

Efter musikalen tog vi varsitt glas  cava i vinbaren på hotellet innan vi promenerade till Café Cuvee, där jag bokat bord för kvällens middag. Det var en ren chansning, men så bra det blev. Konceptet var smårätter, så vi beställde in fyra helt olika rätter (havskräfta, tonfisk, kalvtartar och rödbetor) som smakade gudomligt gott och spännande. Vi drack en Pinot Noir från Alscace och avslutade det hela med att dela på en Creme Brulé!

Mycket skön säng och vi sov gott och startade dagen med att ligga kvar i sängen och titta på Julkalendern på tv. Sen smakade hotellfrukosten alldeles utomordentligt bra. Mitt sätt att bedöma hotellfrukostar rör äggröran! Den här var något alldeles extra med lite chili och parmesan som smaksättare. Och vi satt där länge och åt och lyssnade på julmusik, och jag kom i riktig december-stämning. 

När vi checkat ut promenerade vi till Slussen och tog Djurgårdsfärjan för att komma till Liljevalchs museum. Vi var nyfikna dels på att se tillbyggnaden invändigt (för utvändigt tycker jag att den är fruktansvärt ful, som en stor grå bunker) och så ville vi se utställningen om Svenskt Tenn.

Utställningen var fantastiskt bra! Jag lärde mig massor om denna "institution" som jag inte vetat tidigare.

T ex att det var just Tenn som var starten (fast det hör man ju på namnet), ett populärt material i början av 1900-talet, och det fanns mängder av olika typer av tenn-figurer att plocka ur massor av lådor i verkstaden på Svenskt Tenn.

Och så är det ju en fröjd för ögat med dessa vackra mönstrade tyger,

och vackra möbler!

Den nya tillbyggnaden imponerade dock inte invändigt heller!

Men, men, kanske är det jag som inte förstår mig på....

Nu är vi tillbaka i vårt egna hem och maken är påväg för att hålla i nybörjarkursen i Långfärdsskridskor. Själv ska jag sätta mig och sticka och dricka glögg-te och äta pepparkakor.

Välkommen December!