Att gå ut med hund, genererar ofta samtal med människor du inte känner. För det mesta utbyter man bara några ord gällande hundarna, men ibland, kan de ta alla möjliga svindlande vägar. Och det är då man känner att vi människor verkligen inte är så olika varandra. Man hittar samhörighet med en främling, och det känns så bra i hjärtat!
Så blev det i dag! Lilla vovven och jag stötte ihop med en kvinna och hennes collie. Jag brukar se henne varje morgon från fönstret på gymmet. Jag står på cross-trainern och hon traskar förbi med sin hund hack i häl, lös.
Till saken hör att jag är lite försiktig med rasen collie. Blev biten av en sådan när jag var 5-6 år, inte allvarligt, men tillräckligt för att jag skulle bli ordentligt rädd och som sagt skeptisk till just rasen collie. Min lilla vovve, som i vanliga fall tok-skäller när hon träffar andra hundar, särskilt stora, hon var alldeles till sig och gick frivilligt fram och nosade och viftade på svansen och verkade vara väldigt förtjust i den nio-åriga herren. Så då fortsatte mattens och mitt samtal. Började med min skepsis angående rasen, och då berättade hon att på 60-talet hade man avlat fram dåliga exemplar, pga filmen Lassie, som blivit så populär att alla människor ville ha en collie. Sen pratade vi om andra raser, våra vuxna barn och så kom vi av någon anledning in på drömmar inför framtiden och döden och hur viktigt det är att skriva sitt vita arkiv. Ja vi stod där och språkades vid en god stund och önskade varandra fortsatt skön sommar, när vi skildes.
För övrigt så spelar jag numera wordfeud under mina hundpromenader. Det är ju inte direkt några "power-walks" vi avverkar. Jag är ute 3-3 1/2 timmer per dag, men det går rysligt sakta och blir inga maraton-sträckor direkt. Så wordfeud gör att det blir lite roligare! Idag har jag vunnit två matcher med (även det) främlingar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar