Glänta på gardinen....

 Jag inleder min "resumé" med den här resans sist, tagna bild. En skulptur jag fotade på gårdagkvällens  promenad i Sundsvall. Den här statyn står vid hamnen där man byggt massor av nya bostadshus. Jag tyckte så mycket om den, en ängel som drar bort gardinen, full av stjärnor, så att man ser hamninloppet. "Gryning" heter skulpturen, gjord av Linnea Jörpeland.

Vi övernattade i Sundsvall efter en liten "road-trip" efter våra dygn på Södra Öhn utanför Strömsund i det vackra Jämtland. Här har svägerskan, tillsammans med sina syskon, tillgång till ett hus "mitt ute i vildmarken", Sveriges björntätaste trakt för övrigt...... Det var 44 år sedan vi var här. Då bilade vi upp en påsk och åkte skidor på isen och målade ägg. Nu -7 barn och 11 barnbarn senare -var det dags igen. Det har hänt en del sedan dess, t ex så har ett stort 2-våningshus fraktats över isen från Strömsund och hit. Man har rinnande vatten, avlopp, toa och dusch. Det ligger makalöst vackert, men verkligen "mitt ute i ingenstans".

Vi firade svägerskans 64-årsdag med pannkakor, vispgrädde, blåbär och hjortron.

'

Vi åkte båt och provade fiske (utan ett enda napp).... (men nyrökt, köpt fjällröding gick också bra)

Vi badade,

plockade hjortron (för första gången i mitt liv!)

Kokade hjortronsylt!

Njöt av vackra solnedgångar,

och magiska regnbågar i fyra dagar. Sedan for maken och jag vidare till

Näsåker, och Sveriges näst största hällristningsområde. Här fick vi en fantastisk guidning och kunde verkligen känna "historiens vingslag".

Dagen efter fortsatte vi till Torsåker och fick en annan, lite otäckare historisk känsla, när vi besökte minnes-stenen för den plats där man avrättade över 70 kvinnor för att dom utpekats som häxor. Av en galen präst på 1600-talet.  

Människan är en märklig varelse.

I bilen, påväg tillbaka mot Uppsala idag, hörde vi på radion om spräng-dåd i Djursholm och Linköping, om åtal mot unga mördare och om kriminella gäng. 

Då kan man tänka att utvecklingen inte blivit till det bättre.....

Nu är maken på fotboll Sirius-Aik, och inte ens det känns tryggt, med tanke på bengaler och tokiga fotbollshulliganer.....

Men den här statyn från Sundsvalls hamninlopp, som jag fotade i går kväll, den fina, fina hunden som tryggt sitter och tittar, med tass-avtrycken runt omkring, och så i bakgrunden skylten med texten "pusshållplats", den vittnar väl ändå om att människan kan vara både god och en smula humoristisk!

Tillbaka i Uppsala igen.

Man kan undra vad som händer när vi "gläntar på gardinen" nästa gång!!

Kaffe-rep, boule och blåbärsplockning

Kaffe-kalas hos storasyster i fredags, när hon fyllde 77 år! Det låter så mycket när jag skriver det; 77! Men när jag tittar på min syster så stämmer det inte alls. Hon är vacker och oerhört vital och aktiv. Inte alls det man förknippar med den aktningsvärda åldern 77 år. Så jag hoppas att hon och jag är lika när det kommer till det! Det blev en lång, och oerhört trevlig eftermiddag tillsammans med flera av hennes vänner som slutit upp och så brorsan och hans fru.

Och lördageftermiddag hade vi stämt träff med goda vänner på "Bouleråker". Det är boule-banor som byggts upp nedanför Ulleråker intill Fyrisån. Där står också två food-trucks uppställda. En med öl, vin och drinkar och en med hamburgare. Riktigt mysigt och fullt av folk, i den ljumma juli-kvällen. Vi drack Margaritas och spelade några omgångar boule, innan vi cyklade hem till våra vänner och blev bjudna på middag på deras inglasade balkong. Så kvällen/natten blev sen innan vi kom hem.

Idag har vi varit i skogen och plockat blåbär som vi sen rensat och fryst in. Och nu har vi avnjutit en söndagsmiddag i den varma solen på altanen, tillsammans med yngsta dottern. Imorgon börjar hon arbeta igen. Vi ska dra till skärgården och hälsa på min kusin och hennes man ett par dagar. Sedan drar vi vidare norrut på obestämd tid.

Så nu blir det ett litet uppehåll här med skrivandet. 

 

Glad-punkten!

Jag är en iakttagare när jag är ute och promenerar med lilla vovven! Något som t ex slagit mig de senaste dagarna är t ex följande; När man blir äldre, så krymper ofta kroppen och många får en lätt kutryggig hållning, liksom lite ihopsjunken. Detta är numera även ett faktum för unga personer, dom som går och tittar ner i sina mobiltelefoner vart dom än går. Lätt framåtlutade med axlarna och övre delen av ryggen som tillsammans med nacken och huvudet bildar som en banan. 

Många gånger har jag haft lust att ropa; -STRÄCK PÅ DIG, människa! 

Precis som min pappa ropade -LYFT PÅ FÖTTERNA,  när jag var liten och alltid hoppsade mig fram genom livet, men väldigt ofta stötte jag tårna i trösklar, dörrkarmar, rötter eller stenar, varpå det gjorde ont och jag fick springa till mamma och få tröst, eftersom pappa bara skrattade... (detta var en parentes, kom visst ifrån ämnet...)

Men inte ropar jag "Sträck på dig" åt någon annan människa, man får väl gå hur man vill. Däremot så får det mig att faktiskt sträcka på mig själv! För jag tänker att så där vill jag inte se ut eller bli. Så jag för mina axlar en liten bit bak och ner, sträcker upp huvudet och tänker fram min GLAD-PUNKT! Ja, du läste rätt; glad-punkt!

Det var ett ord som jag lärde mig och som jag tycker mycket om, av en gympaledare för ganska många år sedan. Hon pratade alltid om vikten av att sträcka på sig och vara stolt över sin glad-punkt. Den sitter på framsidan av bröstkorgen, mitt emellan brösten. Som hjärtchakrat. Tänker man att den ska "visas upp" så sträcker man automatiskt på sig och blir faktiskt automatiskt lite gladare!

 Glad känner jag mig också av att äntligen ha startat upp ett lite större stick-projekt. Efter att tidigare i somras ha repat upp en kofta som jag kommit ganska långt på, så tappade jag lite sugen. Har bara pysslat med små-projekt sedan dess. Men nu var jag redo, så igår inhandlade jag garn och gjorde tre olika provstickningar för att jämföra vilken kvalitet som kändes skönast!

Dagens "att-göra-lista" börjar ha prickats av rätt så bra; byta sängkläder och tvätta, städa, vovve-promenad, baka småkakor och göra moussaka. Nu återstår en till hundpromenad men så till den sista "att göra", som verkligen också är en "glad-punkt". Vi ska till äldste son med familj på pizza-kväll, de godaste pizzorna jag vet! 

Umgås med främlingar....

Att gå ut med hund, genererar ofta samtal med människor du inte känner. För det mesta utbyter man bara några ord gällande hundarna, men ibland, kan de ta alla möjliga svindlande vägar. Och det är då man känner att vi människor verkligen inte är så olika varandra. Man hittar samhörighet med en främling, och det känns så bra i hjärtat!

Så blev det i dag! Lilla vovven och jag stötte ihop med en kvinna och hennes collie. Jag brukar se henne varje morgon från fönstret på gymmet. Jag står på cross-trainern och hon traskar förbi med sin hund hack i häl, lös. 

Till saken hör att jag är lite försiktig med rasen collie. Blev biten av en sådan när jag var 5-6 år, inte allvarligt, men tillräckligt för att jag skulle bli ordentligt rädd och som sagt skeptisk till just rasen collie. Min lilla vovve, som i vanliga fall tok-skäller när hon träffar andra hundar, särskilt stora, hon var alldeles till sig och gick frivilligt fram och nosade och viftade på svansen och verkade vara väldigt förtjust i den nio-åriga herren. Så då fortsatte mattens och mitt samtal. Började med min skepsis angående rasen, och då berättade hon att på 60-talet hade man avlat fram dåliga exemplar, pga filmen Lassie, som blivit så populär att alla människor ville ha en collie. Sen pratade vi om andra raser, våra vuxna barn och så kom vi av någon anledning in på drömmar inför framtiden och döden och hur viktigt det är att skriva sitt vita arkiv. Ja vi stod där och språkades vid en god stund och önskade varandra fortsatt skön sommar, när vi skildes. 

För övrigt så spelar jag numera wordfeud under mina hundpromenader. Det är ju inte direkt några "power-walks" vi avverkar. Jag är ute 3-3 1/2 timmer per dag, men det går rysligt sakta och blir inga maraton-sträckor direkt. Så wordfeud gör att det blir lite roligare!  Idag har jag vunnit två matcher med (även det) främlingar! 

Juli-dagar på hemmaplan!

Det är något vilsamt i att vara på hemmaplan. Att "komma i fas" med allt. Trädgård, tvätt, krukväxter och vardagen. Det har de här tre dagarna ägnats åt. Och att få lilla vovven att åter-acklimatisera sig. Fast det senare, var inget större problem. Hon blev överlycklig när jag hämtade henne och idag har vi gått i "hennes invanda fotspår" på promenaderna, hon har fått ligga i soffan på eftermiddagen, där filten ska vara "puffad" på ett särskilt sätt, för att hon ska vara nöjd och natten tillbringades ihoprullad mot min svank, under täcket. Jag vet inte hur en hund tänker, men inte verkar hon vara långsint i alla fall.

Igår på förmiddagen var det värsta häll-regnet, så jag stannade inne och sydde en födelsedagspresent av gamla tygbitar. Min syster ville ha ett fodral för sina rundstickor, och det tillverkade jag åt henne.

Och så är det ju skördetid, gud bevars!!

På eftermiddagen for vi ut för att "reka" i svampskogen. Jag hade sett en kantarellmacka framför mig, men kantarellerna lyste med sin frånvaro, trots de intensiva skurarna. Däremot fanns det mängder av blåbär, och jag plockade och stoppade i mig massor under skogspromenaden. 

I trädgården önskar jag att vi fått ihop tillräckligt med hallon för att koka sylt, men eftersom vi satte fyra plantor i fjol, så har de inte hunnit växa till sig. Årets skörd rymdes som dekoration i eftermiddagens GT. Däremot så skördade jag mangold, ruccola, persilja och oregano till kvällens pasta. Vi har också ätit rosso- och isbergssallad, sockerärtor och massor av dill. Och innan veckan är slut, lär vi behöva plocka av svarta vinbärs-buskarna. Sen håller jag tummarna för att makens alla tomatplantor kommer att ge lika god skörd som i fjol, idag band han upp dom för att stadga. Vi har också gjort rabarbermarmelad och äppelträdet dignar av frukt. 

Det känns riktigt lyxigt att kunna gå ut och förse sig av trädgårdens rikedomar!

Så det känns inte helt fel att tillbringa julidagar på hemmaplan!

 

Halvvägs in i sommaren

 Så är vi plötsligt mitt i sommaren. Denna ljuva årstid som av någon anledning känns kortare än de andra.

För ett par timmar sedan kom jag och maken tillbaka till radhuset i Uppsala, efter att ha tillbringat en vecka med hela familjen i Torekov. 14 personer varav 5 barn under samma tak i 7 dygn. Det har varit intensivt, högljutt, livligt och alldeles, alldeles underbart! 

De två minsta barnen 2 och 4 år skiftade snabbt i humöret och kunde gå från skratt till gråt, lek och slagsmål på sekunden. Så sjöng båda för full hals, refrängen på Nordmans låt; "Släpp alla sorger vi går vidare", och dom visste ju inte hur väl just de orden stämde in på deras liv. Underbar ålder!

De tre äldre hade full fart från tidig morgon till sen kväll. Och vi vuxna var inte sena att hänga på i lekar, tävlingar och spel. Strandhäng, bad, solnedgångar, quizz, yatzy, kortspel, kinaschack mm.

Vi hade tillgång till cyklar, och det tog bara några minuter ner till havet. Drömläge, när jag ser bilderna, längtar jag redan tillbaka!

Det var inte bara solsken, men efter regn kommer regnbåge!

Det är ren och skär lycka, att få umgås med sina vuxna barn och som jag skrev i ett instagraminlägg (med bl a den här bilden) så är mamma-titeln, den allra bästa! Dom blev ju så bra allesammans, och det är ju så spännande att få ta del av deras liv och att få umgås med deras respektive och sina barnbarn.

Här är den yngsta och den äldsta i huset. Den lilla drama-drottningen som alltid sökte tröst hos sin farfar. Men han har inget emot den uppmärksamheten kan jag ju säga.....

Och i den där magen, som nästan nuddar sanden, ligger en ny liten människa som utökar familjen.

Kvar i Båstad för att festa är yngsta dottern. Dotter nummer två och hennes make är i Malmö på bröllop. Näst äldste son är på Näs fabriker för några dygn med familjen. Äldste son med familj hälsar på goda vänner i Kungshamn.

Vi blev plötsligt alldeles ensamma här i radhuset och det känns lite tyst och konstigt. Men så tacksam är jag, och nu ska vi "landa" och hämta hem lilla vovven som varit bortlämnad. 

Innan nästa äventyr tar vid.

För än är halva sommaren kvar!