Vid symaskin och spis!

 När alla mat- och vin-inköp var avklarade inför den stundande påsk-helgen, så tog jag fram mina inköpta lapptäckstyger och planerade Evas babytäcke. Det har blivit tradition att sy ett täcke till varje barnbarn. Jag beräknade, skar och började sy längder för bredden. I morgon måste jag ner på stan och inhandla vadd, så att jag kan färdigställa täcket så fort som möjligt. I eftermiddags var det lite småregnigt så perfekt väder för att sitta vid symaskinen.

Men nu är det förberedelser inför morgondagens födelsedagar som gäller. Tårtbotten står på svalning och jag ska vispa ihop en citronsmet och lägga på för att sen ställa den i frysen. Frukostbrödet ska blandas. Födelsedagskort skrivas. Ringa runt och bjuda in sönerna med familjer till middag och marinera lammstek. Förmodligen den sista födelsedagsmiddagen som vi anordnar här hemma, för yngsta dottern och pojkvännen. Till helgen flyttar dom in i lägenheten på stan. Tanken var egentligen att dom skulle flyttat redan idag, men det har strulat med reparationer och målning, så inflyttning har fått flyttas fram.

Vi ska äta middag idag också, jag har lagt färsk torskrygg att rimma och ska skala räkor, hacka dill och riva pepparot, skira smör och göra en potatispuré därtill. Blir en lagom kyld Chardonnay till det, vi får väl fira att maken nu är färdigvaccinerad mot Covid!!

Det är lätt att bli kär i Stockholm

Det är lätt att bli kär i Stockholm den här årstiden.

Körsbärsträden i Kungsträdgården bar redan på några utslagna blommor. Luften var varm och bjöd grådis när vi promenerade till Skeppsholmen och Östasiatiska museet.

Utställningen Boro öppnade idag och vi hade bokat biljetter. Jag som broderat Sashiko hade höga förväntningar, men tyvärr blev jag lite besviken, och jag tänkte framför allt på om min mamma eller mormor varit med så skulle dom tyckt att det varit förskräckligt. Hur kan man ställa ut så mycket trasor? För det är precis det Boro handlar om, lappade kläder. Lapp, på lapp ditsydda osymmetriskt med förstygn. Det här var textil från 1900-1950-talet, och jag hade önskat att man även visat en modern variant på Boro, dvs modet som sprungit ur det gamla, för det finns så oerhört mycket snyggt.

När vi druckit kaffe efter utställningen och kom ut i den scilla- och vårlöksfyllda gräsbacken utanför museet så hade himlen spruckit upp och solen gassade. Vi gick ner till vattnet och tog Djurgårdsfärjan via Slussen till Allmänna gränd och sen promenerade vi till Rosendals trädgårdscafé där vi avnjöt en god lunch ute i parken. Det var så varmt och skönt att jag fick hänga av mig kappan.

Sen gick vi vidare till Waldemarsudde och utställningen med John Bauers verk.

Men så vårkänning jag hade så njöt jag nog än mer av de fantastiska blomsterarrangemangen i slottet och ute i den vackra trädgården vid vattnet.

Eftersom utflykten gjordes tillsammans med mina kära slöjdlärarkollegor så måste den ju avslutas med drinkar. 

På Grev Turegatan fann vi den här pärlan "A bar called Gemma" som fått fina recensioner och vunnit priser två år i rad!

Den här var inte dum, döpt till Pristine (Pol Roger Champagne, Gemma light rum, Italicus rosolio di bergamotto, Lillet Blanc, Fermented Raspberry)  

Och med det kan jag väl tycka att själva påsken känns officiellt invigd. Imorgon är det ju ändå dymmelonsdagen!

 

Du lilla knyte!

Jaså det var du som gömde dig därinne i magen! Du lilla knyte, som ändå är ganska så stadig, med runda kinder och rejäla nävar. Med en blick som söker världen. Brorsorna turas om att hålla dig, med mamma Maddes övervakande blick och arm som support.  Och du bär namnet Eva, min mammas namn! Hon är stolt och glad från sin himmel! 

                                                  

En vädur till i familjen. Vars styrkor är mod, beslutsamhet, entusiasm, optimism, ärlighet och passion. Svagheter är otålighet, humörsvängningar, kort stubin, impulsivitet och aggressivitet. När väduren mår som bäst är det en social och härlig människa med en stor portion ödmjukhet.

Yngsta dottern var i alla fall glad över att hon inte får konkurrens på sin och pojkvännens  födelsedag 1 april!

Helg-resumé

En helg går snabbt förbi!

Så mysigt att få hit dottern och vovven från Insjön. Pojkvännen var i Idre och åkte scoter och vintertältade.

Vi har ätit och druckit gott, pratat, promenerat och myst.

Nu är det också vårplanterat i trädgården och på kyrkogården.

Och lördagsfikat intogs på Ekbolanda gård  där vi också matade kossor och söta kalvar. Sen åkte vi hem och drack lördagsbubbel och åt snittar med alla fyra barnen.

Den här söndagen blev ju en timme kortare eftersom det är dags för sommartid. Dottern och bulldoggen är tillbaka i Insjön och min eftermiddag ägnades åt att klippa håret på maken och ta ett långt, varmt bad med bok och vin. Ljuset hänger kvar längre ikväll, men tröttheten tar överhanden, så det blir nog inte så sent. Och det har fortfarande inte kommit någon bebis, så det är med ovisshet man lägger sig till sängs på kvällen. Ska man behöva rycka ut som barnvakt mitt i natten eller ej......??
 

Olika skepnader

 Dagen startade med stavgång och lyss till lärkans drill. Vårmorgnarna är ljuvliga!

Innan duschen agerade jag rörmokare och rensade avloppet. Sen blev jag kock och lagade till en Creme Catalana. Därefter agerade jag inköpare och åkte för att bunkra lite blommor, påskpresenter och ekologiskt mjöl från Sala. Efter en kopp kaffe åkte jag till mitt "riktiga jobb" för att delta i ett möte och ha lektioner. Kl 17 cyklade jag hem och blev kock igen. Var också diskare innan jag tog ledig kväll.

I morgon kommer äldsta dottern hem och då ska vi dricka bubbel, äta Tapas och planera helgen. Som för övrigt följs av en ledig vecka! Jag har påsklov nu! Det har jag inget emot!! 

Återkommer efter helgen!

Ju fler rynkor vi har, desto mer liv har runnit genom våra hjärtan!

 På dagens arbetslagsmöte så hade vi en specialpedagog som gick igenom hur hon ser på hur vi ska skriva våra mitt-terminsbedömningar. För det är dags nu, precis innan påsklovet, att "betygsvarna" de elever som inte verkar nå upp till målen. Och vi ska ha en "samsyn" (eller rättare sagt, vi ska skriva på liknande språk) kring elevers måluppfyllelse. T ex får vi inte skriva att "eleven måste närvara på lektionerna" då ska vi istället skriva att; För att få ett godkänt betyg behöver vi göra en plan. Börja med att______________, och så ska vi punkta upp vad eleven behöver göra. Vi får inte heller skriva att vi "saknar underlag för bedömning" utan vi ska istället punkta upp vad exakt som saknas. Vi bör inte skriva att " Du behöver" utan formulera det som att "VI behöver" 

Och så pratades det om att det är så synd om de elever som får många "insats krävs", att det blir så tungt och jobbigt för dom. Och samtidigt måste vi vara tydliga.

Okej, tänker jag, vi ska vara tydliga men samtidigt inte rakt ut skriva vad problemet är. Varför är det fel att skriva att eleven måste vara närvarande på lektionerna?? Om det är det som är orsaken till att eleven inte når upp till målen. På vilket sätt kan det vara stötande eller fel? Och varför får vi inte skriva att DU måste, utan ska skriva att VI måste? 

På något sätt tycker jag vi gör våra ungdomar en björntjänst när vi inte låter dom förstå att dom alla har ett eget personligt ansvar för sina studier.  Ingen annan kan göra det åt dom. 

Efter mötet idag så pratade jag med en kollega som också arbetat länge på skolan och som tycker som jag, det här känns tillkrånglat och konstigt. Vi enades om att vi nog blir lite rebeller och skriver som vi anser vara rättvist och tydligt på vårt sätt. Så gamla och erfarna som vi är så står vi för det. Och passar det inte så kan vi tänka oss att sluta med ett avgångsvederlag......

Och apropå gammal och erfaren så måste jag citera Sofia Sievertsdotters "Ord för dagen" idag;

Ju fler rynkor vi har, desto mer liv har runnit genom våra hjärtan. Ju fler ärr, desto mer genomgripande erfarenheter, upplevelser och övervunnen smärta. Ju högre siffra i vår åldersbok. desto större chans att vi har samlat på oss visdom och ödmjukhet.

Att åldras är att återvända. Ju äldre vi blir, desto närmare kommer vi barndomen och vår inre kärna. Om vi har en tunn kropp, är sannolikheten större att den blir buren. När vi åldras spelar meriter mindre roll. Det viktiga är vad vi gör med det liv vi har, medan vi har det.

Hjälp mig idag att värdesätta min ålder, oavsett vilken. Gör mig ålderslös i sinnet, gammal i själen och nyfödd i nyfikenhet. Hjälp mig att bära livet varsamt, samtidigt som jag närmar mig det svåra, utmanande och modiga. Låt mig vara stolt över min siffra.

   ​

Tonåringar.....

 Idag har jag undrat varför jag i allsindagar sa att jag skulle jobba ett år till! Hade ju egentligen tänkt sluta nu till våren, när jag fyllt 63. Men så kände jag att det gjorde allt så mycket lindrigare att få jobba bara 80 procent och ha en ledig dag i veckan, så jag tyckte att jag ändå skulle "gå ut" med min klass, när dom slutar årskurs nio om ett år.

Idag har jag dock varit mer än lovligt less på tonåringar!

Missförstå mig rätt. Det stora flertalet högstadieungdomar är det inget fel på alls, dom är både trevliga och  kreativa. Men sedan finns också den där "klicken" av ungdomar som man blir galen på. Dom som man undrar om dom överhuvudtaget fått någon som helt uppfostran i vanligt hyfs. Dom som himlar med ögonen och sluddrar fram ett "orkar´nte" till svar på det mesta. Har två sådana gossar på tisdagens förstalektion, och en sådan flicka på dagens sista lektion.

Dom två gossarna kom i morse (som vanligt) försent 10 minuter. Och vad gör dom då? Jo, dom släntrar in, slår upp sina datorer och tänker göra en läxa till trä- och metallslöjden. Den skulle nämligen lämnas in idag. Jag går fram till dom och säger;- Men hallå, det där är en hemläxa, den gör man inte på andra lektioner, utan hemma. Nu får ni ägna er åt textilslöjden.  Varpå den ena killen säger; -Du behöver väl inte bli så arg! Och jag kontrar med ; - Jag är inte arg, men jag är bestämd och då låter jag och ser ut så här.  Då utbrister samma kille; -Men då kanske du borde gå på..... pedikyr....!!  Där hade jag svårt att hålla mig för skratt, men jag höll min allvarliga min och sa; -Och du kanske borde veta vad orden betyder innan du uttalar dom! Sen var han redigt sur och gjorde ingenting resten av lektionen och när jag närmade mig honom så muttrade han åt mig att gå iväg. Att jag påminde om att det är mitt-terminsbedömning struntade han fullkomligt i.

Sen var det flickan på sista lektionen. Hon kommer också alltid försent och har väldigt svårt att göra det hon ska. Och ännu svårare att inse att hon inte kan bete sig hur hon vill. På dagens 80-min lektion tror jag hon arbetade effektivt i max 8-10 minuter. Sen sprang hon ut och in eller höll på med sin mobil, och när jag ifrågasatte hennes "inte-arbete" blev hon förbannad och smällde igen klassrumsdörren så att fönsterrutorna skallrade. 

Alltså vad har hänt med uppfostran och vanligt folkvett?!! 

Det som är bra är i alla fall att jag slutat bli arg tillbaka. Det kostar för mycket av min dyrbara energi. När jag lirkat och gjort det jag anser vara möjligt och nödvändigt, då ger jag upp och går och hjälper dom som vill ha hjälp istället. Jag orkar inte kasta bort min energi och slå pannan blodig på sådana som inte vill. Någonstans måste varje enskild elev ta ett eget ansvar, det är faktiskt inga 5-6-åringar jag har hand om, när man är tonåring så förstår man mer än så och måste lära sig ett konsekvenstänk.

Sen kan man väl kanske, som tonårsförälder, känna så här;