Förflyttar mig i tid och rum.....

Just idag behövde jag den här bilden. Solmogen säd som doftar i den ljumma augustikvällen. Svalornas svirrläten, en ko som råmar borta i hagen, gruset som knastrar under mina fötter när jag vandrar mot sjön för ett kvällsdopp....

Man kan behöva förflytta sig i tid och rum ibland.

För dagen har bestått av intensiva lektioner, elever kvar till kl 18, betygsstress och ett skrivbord överhopat med sent inkomna arbeten som ska bedömas. Dessutom ett regn som övergick i snöslask för att sen frysa på och göra väglaget förrädiskt. Och så mörkret.
Och jag oroar mig för sonen som kl 05 sätter sig i bilen för att köra till sitt arbete i Gävle, och sonhustrun som tre timmar senare sätter sig i bilen för att köra till sitt arbete i Västerås.
Och jag vet att oro är bortkastad, dålig energi som inget syfte tjänar. Jag vet.
Men jag sov uruselt i natt. Som alltid i betygsättningstider. Det undermedvetna jobbar och gör mig sömnlös.
Och med tröttheten blir jag alltid mer sårbar.

Därför behöver jag förflytta mig i tid och rum.....

En helg med extra allt

Söndagkväll, summera helgen. 

En helg med extra allt

Startade i fredagskväll med ett 4-årskalas med vuxenpoäng. Dvs start med bubbel och sång, sen go-middag och samtal innan mera sång och hurra-rop. Och 4-åringen var nöjd, dagen efter hade han barnkalas.

Men vid det laget var jag påväg till Stockholm med båda döttrarna och ena dotterns väninna.

Det var dagen med stort B! Brudklänningsprovning!

Det var bubbel, det var tyll, satin och spets. Det var skratt och jubel, det var WOW-stunder. Det var en tår i ögonvrån. Det var som en saga med lyckligt slut.!

                                                

Och visst blev det lyckligt slut, för klänning blev beställd. Klänningen som var som en dröm!

Så blev det söndag, andra advent! Bakade frukostbröd och tände andra ljuset i adventsstaken och fick en mysfrukost med döttrarna innan den äldsta skulle med tåget tillbaka till Dalarna, och jag och min syster skulle med Stockholmståget. I somras bokade vi biljetter till Stjärnjul på Hovet tillsammans med min kusin, och idag var det dags. 

Det var en makalös konsert med 200 körare, orkester och fantastiska gästartister. Rys-varning, ståpäls och julstämning i kubik!

Lite mindre julstämning utomhus med gråslask och regn, men yngsta dottern hade satt på bastun och fixat goda glöggsnittar, så ordningen blev återställd!

En helg att lägga i minnesbanken! 

En helg med extra allt!

Nej, han köper inga rosor längre.....

När jag fyllde 20 år, fick jag 20 stycken rosa rosor i ett stort fång av min nuvarande make.
Numera får jag köpa mig mina rosor själv. Vilket jag gjorde idag. 20 stycken röda rosenknoppar.
Men han gör annat som också är kärleksfullt och romantiskt.
Han kramar mig, pussar mig och vinkar hej då varje morgon, påväg till jobbet. Han smeker mig på ryggen när jag står och gör min morgongröt. Han lagar min cykel när jag fått punktering och pumpar mina däck när det behövs. När vi ska iväg någonstans är det alltid han som ser till att all packning kommer till bilen och han erbjuder sig alltid att köra om vi är borta på middag, så att jag är den som får dricka vin. Han vallar mina skidor och slipar mina skridskor. Han tröstar mig när jag är ledsen.
Han är bra.
Men rosor får jag köpa själv.

Ikväll är han bortbjuden och jag har veckohandlat och städat, och kom nästan i fredagsstämning en dag för tidigt. Anledningen är att nu väntar tre dagar med trevligheter!

Återkommer söndag kväll!

Kan bli dyrt det här......

Morgonljuset  när jag promenerade till jobbet var magiskt vackert. Dimman som lättade allt medan den bleka decembersolen steg på himlen. Fortfarande lite snö kvar, temperaturen vid 0-strecket.

När jag skyndade hemåt efter arbetsdagen duggade det i beckmörkret och det var mest bara isfläckar kvar. 

Den här broschen har jag haft på mig idag. Det är en gåva från min svärmor, en väldigt speciell gåva, då detta var det enda hon fick med sig från sin mor, när hon under andra världskriget som 15-åring flydde från Bodö långt uppe i nordNorge ner genom Sverige, där hon smugglades in vid Svinesund av en fiskare. 

Jag har tidigare bara haft den till jul och lite festligare tillfällen, men sedan ett drygt år tillbaka har jag fått en kollega som också arbetar som silversmed. Hon har alltid fantastiska smycken på sig, färgmatchade och vackra. Varje dag olika. Det har gett mig inspiration att börja smycka mig mer, varför ska man spara till speciella tillfällen, när man kan vara fin jämt?!

Det har väl också gjort att jag blivit sugen på mer. Tänk att få äga en grönskimrande smaragd som hjälper mig värna om helheten, eller ett par djupröda rubin-örhängen som påminner mig om min livskraft, eller varför inte ett pärlhalsband av azuriter som hjälper en att fatta beslut.

Kan bli dyrt det här intresset......

Motivation....

På skolan märks det verkligen att det drar ihop sig till jullov. 

På hemkunskapen bakas pepparkakor, och doften sprider sig ända in i min slöjdsal, där eleverna spelar julmusik och sjunger med, samtidigt som dom sitter och jobbar så att fingrarna glöder för att hinna klart till betygsättning om en vecka. Det tränas på Lucia-sånger och övas till julavslutning. Och jag binder buxbom runt Luciakronan.

I övrigt idag har jag gått och grunnat på en podd jag lyssnade på i morse, där dom pratade (mycket förenklat) om Self Determination Theory. Hur vi människor drivs av motivation, och att den är så olika för olika människor. En yttre motivation i form av pengar eller karriär. En inre motivation i form av att vi känner tillfredsställelse av att hjälpa andra eller göra gott på olika sätt.  Att vi alla människor har tre basbehov; vi behöver känna tillhörighet med andra människor samtidigt som vi vill känna oss självständiga och fria och så behöver vi få lagom med utmaningar.

Intressant!

Just nu är min egen motivation att dricka en kopp glöggte och se ett avsnitt av Hjärtats vägar, en australiensisk serie jag följer på Svt Play.

Det är nu vi är menade att lysa

Snart ligger ännu en måndag bakom mig, och ja, den har gått relativt snabbt, kaffet var inte tillräckligt starkt, men mina naglar är snygga! Guldglittrigt decemberfina!

Och Sofia Sievertsdotter skriver;

December är ljusets och mörkrets tid, ett tillfälle att stanna upp och begrunda livets kontraster.

Det är ingen självklarhet att år radas upp som pärlband, att lungor andas och att dagar strömmar mot oss. Det är nu vi är menade att lysa. Det är nu vi kan lyssna på det som pekar på längst inuti. Det är nu vi kan älska livet och bada i ljuset av de lågor som brinner för oss.

Och fröjdas hela dagen.....

....uti Nora!
Fast där stannade vi bara till för promenad och kaffe, igår lunchtid, påväg till slutdestinationen Grythyttan.  Men man kan fröjdas väldigt bra även i Grythyttan!
Dags att utkassera makens födelsedagspresent, en övernattning med middag på Grythyttans värdshus och gästgiveri.
Mycket har man hört om detta ställe, så förväntningarna var höga.
Och inte blev vi besvikna!

Det lilla samhället visade sig från sin allra bästa sida. Klätt i vinterskrud och en strålande sol på klarblå himmel. Så underbart att få se solen!! Dessutom hade man just denna dag julmarknad. Det var en hel del folk, det var olika stånd med borstar, korgar, keramik, närproducerat och julpynt. Det var fiskdamm och pepparkakshustävling. Det var eldkorgar och julmusik. Vi flanerade runt och köpte honung, Bredsjö blå-ost, tenntrådsarmband och varsin grillad med bröd. Kom i riktig julstämning!

Sen drog vi oss tillbaka i salongerna på gästgiveriet med varsitt glas champagne. Njutbart och mysigt.

Nästa glas intogs på en liten kombinerad pub och museum, ett stenkast från gästgiveriet. I Stockholm fanns tidigare ett museum över Cornelis Vreeswijks liv, sen la det ner, och en eldsjäl i Grythytten köpte allt och öppnade en liten mysig pub i byn. Väggarna var fulla av porträtt, brev, foton och skivomslag, och i högtalarna spelades musik med Cornelis. Urmysigt ställe.

Därifrån gick vi och badade bastu och rullade oss i nysnön, innan vi slappade en stund före middagen.

En middag som var som en våt dröm!! 

Havskräftsoppa med blåmusslor, bröd med vispat smör smaksatt med tryffel. 

Hjortfile med fritterade knyten med Karl Johan-svamp, stuvad spetskål och lingon. 

Camembert med hjortron, rökt renhjärta och bovete.

 Blåbärssorbet med champage, chokladtryffel och kolasås.

Sen sov vi som stockar i det lilla vindsrummet med rosentapeter och snedtak, i sköna sängar med en skyddsängel som vakade över oss.

Frukosten i morse gjorde heller ingen besviken, äggröran smakade gudomligt!

Och miljön! Ett hus med karaktär och historiens vingslag. Jag är helt såld! Vilket fantastiskt ställe.

Men strax före lunch fick vi lov att lämna Grythyttan och bila tillbaka till Uppsala och vårt radhus.

Kanske inte direkt med några historiska vingslag, men julpyntat och med varm glögg efter en långpromenad, julmusik i högtalarna och tända stearinljus, så kände det också helt okej.