Så här en vanlig söndag i januari!

 Jag har rensat i mitt Instagramflöde! Tagit bort flera konton som jag bara fortsatt följa av gammal vana, fast jag egentligen tröttnat på dom, tyckt att dom stagnerat och bara upprepar sig. Och så blir jag så less på alla konton som dyker upp i flödet med intentioner om nystarter vad gäller mindset, kropp och träning, kost och hälsa, hur man ska "föryngra"sig, hur man ska sova bättre, leva mer miljömedvetet, städa bättre, klä sig ungdomligare osv, osv, i all oändlighet.  Mycket känns så "fejk", och jag undrar vad som är sant och falskt. Vad är från AI och vad är från en riktig människa? 

Hörde på nyheterna om en vietnamesisk -nu kommer jag inte ihåg  vad dom kallades, ngt med fabrik... som gick in på svenska nyhetshändelser i facebook flödet och spred lögner, och varje gång man klickade på länken för att få veta mer, så tjänade den här "fabriken" pengar. Alltså, man blir ju mörkrädd när man hör dylikt!!! 

Vad hände med vanlig ärlighet? Vad hände med sunt förnuft? Vad händer med mänskligheten?? När vi har högt uppsatta presidenter som vänder kappan efter vinden och smutskastar folk till höger och vänster, som mobbar och sprider falska rykten, som är maktgalna och struntar i allt annat än sin egen position?

Ibland kan man bli riktigt ledsen och förtvivlad när man gräver under ytan och hamnar i detta "träsk".

Men då får man sätta på sig skygglapparna och känna tacksamhet för det man har och det man är. Blunda för tokigheter och ta en dag i taget.

Idag tog jag t ex en långpromenad och slöt upp med en god vän för en riktig go-fika på kafe´. Ett välbesökt sådant, där människor njöt av kaffe och bullar, prat, samvaro och söndagsfrid, så här en vanlig söndag i januari! Där och då kände jag hoppfullhet och kärlek till mänskligheten. Försöker stanna kvar i den känslan!

Kyliga damer

 Sent igår kväll messade yngsta dottern mig och frågade vad jag hade för planer idag. Jag hade precis avbokat ett cirkelfys-pass, pga ett krånglande knä, och hade inga planer alls, vilket hon ändrade på!

Vid 10-snåret i morse kom hon promenerandes över, då pojkvännen jobbade lördag, och hon avskyr att vara ensam. Vi satt och småpratade innan jag vispade ihop en våffelsmet och vi gräddade våfflor till lunch. Intogs med vispad grädde och hjortronsylt!! Sen skulle maken på Sirius träningsmatch och dottern och jag bilade till Butiken på Landet, som annonserat om rea. Jag behöver en grå kofta  och "villhöver" lite annat nytt till garderoben. Dottern älskar kläder och ville gärna följa med!

Det slutade såklart med att dottern hittade ett par manchesterbyxor som hon provade och som satt som vore dom skräddarsydda åt henne!! Själv hittade jag ingenting! Precis som det var sist vi var här, för ett och ett halvt år sedan.....

Men huvudsyftet med bilturen var egentligen mitt förslag om ett "vinterbad". Dottern var med på noterna och vi körde till Vårdsätraviken.

Maken hade varit förbi badet häromdagen, för att kolla skridskoisen, och påstod att det var helt öppet vatten. Så vi var lite oroliga när vi parkerat bilen och såg att det låg snö på viken, vilket betydde att isen faktiskt lagt sig. Men som tur var, hade man huggit upp en vak vid badbryggan, och en ishacka hängde vid badstegen, så om det skulle frusit lite, kunde man hugga upp med den. Vi fick sällskap av två damer som kom samtidigt och tog varsitt dopp, emellan dottern och mig. Visst var det lite kylslaget, men känslan efteråt är ren och skär eufori! Och det var väldigt trevligt att få sällskap av dottern! Efteråt åkte vi hem och värmde upp bastun, vilket inte heller maken hade något emot, när han kom från matchen.

Så lördagen blev en kanondag! Och i detta nu står en Coq au vin och puttrar på spisen, så snart blir det go-middag!

Och damerna är vid det här laget inte längre så kyliga! 

Flower Power

                                     

     Jag är väl egentligen lite för ung (tro´t eller ej....) för att ha upplevt Flower-Power kulturen. Uttrycket myntades redan 1965 av poeten Allen Ginsberg och har sina rötter i  antikrigsrörelsen som motsatte sig USA´s inblandning i Vietnamkriget. Just då, lekte jag mest med dockor och levde i hemmets trygga vrå. Men visst minns jag glimtar från (svart-vita) nyhetsreportage, med demonstrationer där man skalderade "USA ut ur Vietnam". Något som jag tydligt minns är musikalen Hair, med all fantastisk musik! Lyssna t ex på Aquarius

Och om man tittar på omvärlden idag, så visst skulle man önska sig lite mer Flower Power!!

Men jag sätter på mina skygglappar och går och handlar blommor och fortsätter befinna mig i "hemmets lugna vrå". 

Så här kommer Flower Power för mig, i detta fredagskvällsnu!

Ljusrosa tulpaner, ranunklar och vaxblommor.

Bladbegonia.

Trevlig helg!

PS: Och datorn har levt sitt eget liv. Efter fyra gångers omskrivning, så gav jag upp och lät den modell STORA texten i början vara. DS

Bättre sent än aldrig!

Idag städade jag bort det allra sista av julen, dvs röda gardiner och några dukar och röda stearinljus. Jag städade huset, våttorkade med såpa och la på nytvättade trasmattor och i köket den nya löparen som jag klippte ner ur vävstolen förra veckan. Och jag blev så nöjd!

Och nu har jag stått i köket och lagat ärtsoppa och förberett en lasagne, och kände plötsligt hur trött jag blev i ryggen. 

Jag hällde upp ett glas vin och satt mig ner vid köksbordet med datorn. Det är vinets dag idag! I Sverige har den uppmärksammats från 2014 och den firas 22 januari eftersom Vincent har namnsdag, det är St Vincent´s day, i vinproducerande länder, han var ett skyddshelgon för vinodlare och vinmakare. Det finns mängder att läsa om detta på nätet, men jag nöjer mig med att få en anledning att ta mig ett glas vin!

Jag vet att flera passar på att ha en "vit månad", dvs avstå alkohol, just den här tiden på året. Kan väl hänga ihop med att det varit flera helger på rad, och många kanske druckit extra mycket. Dessutom är det ju oxveckor och ekonomin är för många sämre.

Själv har jag inga planer på vit månad numera. Under många år körde jag en detox, både vår och höst. Då åt jag bara vegetariskt och avstod alkohol, kaffe och te i tre-fyra veckor. Det kändes bra då, men i nuläget så känns det så bra ändå. Jag äter och dricker det jag vill ha och är sugen på. Mat och vin är ett stort intresse och en stor del av mitt liv, på ett bra sätt! Om jag får säga det själv. Och varför skulle jag inte det??!! 

                                              

Igår kväll mötte jag t ex upp en god vän på 7 Flaskor. Vi hade inte sett på ett tag så vi spenderade nästan fyra timmar med att "prata av oss", dricka drinkar och äta Pytt i Panna och dricka vin. Och det var en fantastiskt god Putt i Panna, som den benämndes! Maten tillagas på restaurangen Dryck och Mat, som ligger vägg i vägg med den lilla mysiga baren. Har väl i princip blivit mitt stammis-ställe.

Det är skönt att ha blivit så här gammal, så att jag gör som jag vill, vad gäller i princip allt. Jag läser inga kost-råd, följer inga dieter, bryr mig inte om sminktips eller klädråd, struntar i inredningstrender och trender överhuvud taget! Jag gör det jag vill, det jag har lust med, det jag tycker är fint, skönt eller bra.

Något jag önskar att jag skulle gjort för länge, länge sen!! Men bättre sent än aldrig!

I brist på norrsken....

 .... sitter jag och bläddrar bland mina foton, och njuter av andra "himlafenomen", som solnedgångar! För det har jag ett ganska stort antal bilder på. Här från Gräsö och en kajaktur förra sommaren. Men norrsken, som jag så gärna vill uppleva, det verkar svårt att få till. Dom sa på nyheterna idag att det är väldigt stora chanser till norrsken ikväll, liksom det tydligen varit i går natt, då det pågår ngn form av solstorm. Men nu är himlen helt grå, ett tjockt molntäcke, så det lär inte gå att se något. 

Jag sitter och väntar på att mina skorp-längder ska gräddas färdigt så att jag kan stoppa in strömmingslådan som ska bli kvällens middag. Hade planerat för Janssons frestelse, men butikshyllan gapade tom vid ansjovisen. Tydligen en bristvara. Precis som köttfärsen. 

Men prylar det verkar folk ha gott om! Maken och jag var med ett par lådor från förråds-rensningen till Röda Korset.  Vaser, ljushållare, muggar, prydnadssaker osv. En kasse med kläder, utlästa böcker, gammalt nysilver och två ekstolar som inte har någon plats. Och jösses. så många kartonger med prylar som stod innanför dörren, dom som arbetade hade fullt upp. 

För egen del kändes det skönt att lämna ifrån sig lite prylar. Det har en förmåga att bli kvar grejer efter barnen. Likaså, när dom flyttar och byter bostad, så rensar dom hårt, och jag är där och tänker att; Nej, men ska du inte behålla de där? Och så hamnar det istället hos oss...... En del av dessa prylar, var faktiskt med till Röda Korset!

Min önskan och mitt hopp om att någon gång få uppleva norrsken, har jag ändå inte övergivit. Nog borde det bli min tur någon gång?!!

Tulpan-dags!

 Redan 19 januari och jag som inte köpt tulpaner, förrän idag!!

Och så gav jag bort hela buketten till min dotter. Hon hade nämligen bokat grovtvättstugan i sitt hus, så att jag skulle få tvätta mattor, täcken, kuddar och dunjackor. Brukar göra det 1-2 ggr per år, men nu var det sista gången här, eftersom dottern ska flytta, och i den nya bostadsrättsföreningen finns ingen gemensam tvättstuga. Man bygger ju tyvärr inte så längre, i varje lägenhet finns ju oftast tvättmaskin. Men hur folk gör för att tvätta större grejer, det undrar jag. Haft tur genom åren och alltid haft något barn eller annan god vän som bott i ett lite äldre hus, men nu är det visst slut med det.

Fick rå om min dotter hela eftermiddagen, då hon kunde arbeta hemifrån, och mellan byte av tvättmaskiner så hann vi dricka kaffe och småprata, det var riktigt mysigt. Inte så ofta man får träffa sin vuxna barn på det sättet längre. Och så är det roligt att tjuvlyssna på jobb-samtal, och få en liten inblick i deras liv. Idag diskuterades nya fotomodeller som ska plåtas i vårens skjortor, och det är en värld som man inte riktigt är  van vid att röra sig i. Kul att höra deras resonemang kring utseende och styling.

Tillbaka i min egen värld har jag nu hängt upp mattor som inte var riktigt genomtorra, på olika ställen i huset. Jag har plockat fram gårdagens rester och ska värma och jag ska strax ringa upp dottern och barnbarnet i Leksand. Vi hörs ganska ofta när lilla Majken ska äta middag och vill prata med mommo och moffa, och vi hörs alltid varje måndag. 

Och tulpaner till mig själv får jag kanske köpa imorgon när det är dags för veckohandling.

Kul med kultur!

Plötsligt försvann det vintervita och vackra. Det ersattes av dimma, duggregn och gråskitig snö, en slags "mellanperiod", en sådan man förväntar sig i mars, men som nu istället kom på besök redan i januari.

Men man får göra det bästa av situationen, så idag gjorde vi kulturutflykter istället för skid- och skridsko-utflykter. Vi började med att besöka Slottshistoriska museet, där varken jag eller maken tidigare varit.  Ett museum som berättar om slottets och Uppsalas historia och framväxt. Dessutom var det idag sista dagen för utställningen "Älskade, hatade city", som berättade om några av rivningar och byggprojekt som väckt ilska, glädje och debatt.  Kan verkligen rekommendera ett besök här, gärna i samband med visning, vilket det är varje helgdag. Vi fick en entusiastisk, ung och berättar-duktig tjej och det var intressant och roligt att höra.

Efter denna utställning gick vi vidare till Bror Hjorts hus för en utställning med Hilding Linnqvist "Allt blommar mot svart". En konstnär som inte jag kände till alls. 

Båda utställningarna var välbesökta, och vi träffade på flera bekanta. Dessutom gratis inträde på båda ställena.

Det är verkligen kul med kultur!

 

Jag hann inte klart med min ljudbok, Hjortronmyren, igår. Men efter kultur-utflykten hällde jag upp ett glas vin, tände stearinljus och sjönk ner i soffan för att fålla mina färdigvävda löpare och lyssna färdigt.

Och nu har mörket sänkt sig utanför fönstret, plusgrader fortfarande och grådis, men imorgon väntar en ny vecka och kanske att det kan bli minusgrader igen. Nu ska jag fixa till söndagsmiddagen! Gokväll! 

Om att förnya sig....

 Idag var det en historisk dag. Åtminstone hemma hos oss. Det var nämligen första dagen sedan 1982 utan papperstidning, idag läste maken från "paddan". Vi pratar om Uppsala Nya Tidning. (Alltså den har hetat "nya" sedan det första numret kom ut 3 december 1890.) Den fanns i mitt barndomshem och när maken och jag flyttade ihop började vi prenumerera. De senaste åren har jag dock blivit skeptisk till den, då jag tycker att den försämrats väldigt. Dels har den blivit så mycket tunnare, innehållet är tvivelaktigt  och språket bedrövligt. Felstavningar och särskrivningar. Gamla nyheter. Ibland artiklar om samma händelse på två ställen i samma tidning. Jag har tyckt att vi skulle sluta prenumerera sedan ett par år  tillbaka, men maken har protesterat. Nu ska vi prova e-tidning i tre månader. Det troliga är att det bara kommer vara maken som läser. I dag har han även testat att göra korsorden via nätet.

Frågan är väl om jag kommer bli mer "fördummad" eller åtminstone mindre uppdaterad kring omvärldsläget? Men jag lyssnar ju dagligen på ekot och ser oftast på Rapport varje kväll. Kanhända kommer jag missa en del lokala nyheter, men det ska jag väl överleva.

Papperstidningen är väl snart ett minne blott, och man får väl bara hänga med i allt det nya!

Förnyat oss har vi till viss del gjort även på annat sätt idag. Vi hade varit på stan och letat och köpt en födelsedagspresent, när vi under promenaden hem, bestämde oss för att hänga om tavlorna där hemma medan dagsljuset fortfarande var kvar. Maken har låtit rama in en ny tavla han fått och för att den skulle passa, behövdes ganska många tavlor flyttas på. Och det blev faktiskt riktigt bra och lite roligt, det kändes som att det blev ett lyft för vårt hem! Sen blir det, som nästan alltid, en domino-effekt! Vi behöver köpa ett nytt soffbord, vilket vi behövt länge, men nu känns det plötsligt lite bråttom. Vi vill ha en ny färggladare matta under soffbordet, nya kuddar till soffan och nytt tyg på matbordsstolarna. Dessa stolar är klädda med fårskinn, men det fårskinnet fick lite skavanker då vi hade familjen boendes hos oss, då pojkarna tyckte det var så roligt att plocka med skinnet, så att detta har lossnat på fyra av sex stolar. Nåja, det började väl bli lite slitet och torrt, så det kanske ändå var dags.

Men just för den här dagen, så får det räcka med "förnyelse". Jag ska sätta mig och handarbeta och lyssna klart på ljudboken!

Förresten; fotot är från vår hallvägg, där maken satte upp den där ljushållaren, som tidigare legat undanstoppad. Nu hittades plötsligt en plats även till den! Se där, gamla saker kan få nytt liv!

Blivit lyft och inspirerad!

Igår kom jag mig äntligen för att avlägga ett besök på K A Almgren sidenväveri på Repslagargatan/Södermalm i Stockholm.

Ett museum och faktiskt fortfarande aktivt sidenväveri, det enda som finns kvar i Norden, verksamt sedan 1833. Visserligen inte aktivt i någon större omfattning, men ändå. En kvinna arbetar med att väva på de gamla jacquard-vävstolarna, ett gediget hantverk som det ligger oerhört mycket arbete bakom. 

Vi fick en intressant visning av en kunnig museipedagog och sedan stannade vi kvar och botaniserade runt i den fasta utställning, där det fanns mängder av tygprover, sjalar och ordensband från väveriets storhetstid och berättelser om och intervjuer med f d arbeterskor. För det var främst kvinnor som arbetade här. 

Även om man inte är vävintresserad är detta ställe väl värt ett besök!

På eftermiddagen gick vi sen till Sven-Harrys konstmuseum i Vasastan. Sven Harry, som för övrigt gick bort i måndags. Jag ville se utställningen Livet och trasornas väv, som jag hört och läst mycket om sedan den invigdes i slutet av september. Som det står i texten till programmet; Utställningen är en hyllning till vävstolen - ett avgörande redskap som burit minnen, mönster och berättelser genom århundraden. Här binds trådarna mellan hand och tanke, historia och samtid, individ och kollektiv.

Fotot föreställer den skickliga Helena Hernmarcks stora bildväv Skogen, och den inger verkligen känslan av att man befinner sig mitt inne i skogen. Och visst fanns det flera fina vävar, men även många i mina ögon fula, nästan slarvigt gjorda, och jag ifrågasatte urvalet till utställningen. Plus att jag blev ganska provocerad av texterna till respektive väv. Där mycket bara kändes som ordbajseri, att få något att framstå som större och märkvärdigare än vad det faktiskt var. Men jag är ju ingen konstkännare eller museimänniska, så vad vet jag...

Oavsett tyckande, så var jag mycket nöjd med min dag, det är verkligen viktigt och välgörande att ta sig iväg och besöka utställningar av olika slag. Det lyfter och inspirerar. 

Kanske därför jag idag vävde ut min löparväv! Så nu är min vävstol tom igen och jag får väl fundera ut vad jag ska sätta upp härnäst. 

Men vävstolen får vänta för nu ska jag först ta och svänga ihop en finmiddag, eftersom vi firar 46-årig förlovningsdag just idag. 

Januarikvällar ropar på kvällsfika!

Det är som att januarikvällar ropar på te och kakor i soffhörnet! 

I morse när jag och maken cyklade till gymmet i motvind och blötsnö som piskade i ansiktet, då kände jag en tacksam tanke till att jag inte längre behöver väcka trötta barn och jäkta på för att hinna till förskola eller skola, inte behöver skrapa bilrutor och ge mig ut i ovädret för att komma i tid till jobbet. Den tiden har jag tack och lov bakom mig.

Jag kunde ägna dagen åt att väva och lyssna på ljudbok. Just nu Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf. En otroligt bra historia, uppläst av Katarina Ewerlöf, en av mina favorituppläsare. Och tiden bara försvinner. 

Och nu har jag lagat fiskgratäng, gjort en soppa till i morgon kväll och passat på att baka småkakor. Vi har ätit och jag har diskat och snart ska jag sätta på te-vatten och vi ska se Rapport. Även om jag mest blir upprörd över världsläget, så behöver man väl ändå hålla sig lite uppdaterad. 

Och det är i tider som dessa som varmt te och spröda kakor kan kännas lite trösterikt.

Tänk så lätt allt är om man bara tar sig i kragen

Det är så lätt att "tiden springer ifrån en". Jag fyller mina dagar med allehanda aktiviteter utan problem och sällskap har jag av maken. Det är fortfarande vinter-mörka januari, lite ruggigt ute, och väldigt lätt att man blir bekväm och gärna stannar hemma i stugvärmen, än att ta sig iväg och hitta på aktiviteter med sina vänner. 

Men det är viktigt att hålla kontakten! Det är viktigt med relationer! Att umgås med andra kan få en att lyfta blicken och se nya saker, eller se saker ifrån andra håll. Att få prata, skratta och uppleva tillsammans.

Så i morse, när jag druckit upp mitt te, satte jag mig och skrev sms till fyra av mina vänner och föreslog lite olika aktiviteter.

Ganska snart fick jag "napp", så nu på torsdag ska jag träffa en väninna och åka till Stockholm för att gå på Almgrens Sidenväveri och SvenHarrys konstmuseum.

Nästa vecka ska jag gå och äta med en annan väninna.

Och med två ska vi få till en promenad med go-fika.

Tänk så lätt allting egentligen är om man bara tar sig i kragen!

Skitbra....

....eller kanske ska jag säga Skidbra!!

Efter gymmet i morse, så duschade vi inte utan tog bara varsin kopp kaffe. Sen vallade maken våra skidor och en stund senare gav vi oss iväg. Solen stod lågt på himlen och kalldimman låg i Hågadalen, så det var ett fantastiskt ljus på morgonen.

Vi styrde skidspetsarna mot Hammarskogsspåret. Det bästa med att kunna åka en måndag, är att det är så lite folk i spåren. Underlaget var bra, temperaturen perfekt och solen som frikostigt visade sin allra bästa sida, bidrog till att det blev en fantastisk dag.

Vi hade kollat upp med våra goda vänner, som bor ute i Hammarskog, att herrgårds-serveringen skulle hålla öppet. Vi beställde varsin räk-macka, och som en bonus, dök våra vänner upp och fikade tillsammans med oss. så det blev en lång sittning. Men väldigt trevlig!

På hemvägen stod solen lågt och den hann börja glöda vid horisonten innan vi var hemma igen.

Innan vi åkte i morse, slängde vi ut mattan från vardagsrummet så nu fick vi slänga på den snö och borsta med skurborste, på bägge sidor. Hårt och länge. Nu hänger den på tork på altanen, och den borde ha blivit en liten smula fräschare än innan. Den är hårt åtgången med hundspyor, matrester och vinfläckar, sedan många år tillbaka.

Och vad gjorde vi därefter tro? Jo men visst satte vi oss i bastun och mjukade upp och värmde lite trötta kroppar.

Nu mår man som en prins! Skit-bra, eller skid-bra.....

Skidor, skyttel och arkeologisk utgrävning!

 Mörkret har sänkt sig utanför fönstret, jag har precis kommit från bastun och sitter och slappar en stund innan det är dags att laga middag. Det är en sådan där skön söndagskänsla, som jag sa till maken, och han höll med. Trots att vi inte längre förvärvsarbetar, så är den där söndagskänslan på plats i kroppen. När man idkat friluftsliv, tagit långfika, badat bastu och så avslutar dagen med att laga go-middag, dricka vin och planera veckan som kommer.

Vi har dock "idkat friluftsliv" på varsitt håll idag. Maken blev tillfrågad om han kunde hoppa in som skridskoledare för nybörjarkursen i långfärdsskridskor. Han har ju varit med och lett den kursen i över tretton år, men i år hoppade han av, tyckte att han "gjort sitt". Dock var han snäll och hoppade in, när det nu behövdes. Så han drog iväg före klockan nio i morse.

Själv satt jag kvar vid morgonteet lite längre. Vid halvtio gav jag mig ut i skidspåret för ett par timmars åkning i Hågadalen och i skogen mot Hammarskog. Det är så sagolikt vackert i skogen, och hade jag inte frusit så mycket om fingrarna så hade jag fotat massor. De snötäckta granarna är magnifika, tallarnas stammar med snö på ena sidan likaså, solen som silade vackert silverljus mellan trädstammarna, orörda fält med djupsnö och tusentals av glittrande "diamanter". Och så är det ju så roligt och skönt att åka längdskidor!

Sen kom jag hem och satte mig vid vävstolen. Ska väva löpare till köket, och dom vill jag ha färdiga till början av februari, så jag får ligga i.

Men så ringde yngsta dottern som tog söndagspromenaden hit. Vi började med att fika tillsammans och sen gick jag upp på vinden och plockade ner hennes "minneslådor". Efter det nyligen rensade källarförrådet, tänkte jag att det var läge att fortsätta rensa. Och det blev som en arkeologisk utgrävning och var riktigt roligt. En nostalgitripp de luxe. Gamla kläder som hon mindes när hon haft, brev och vykort, skoluppsatser, teckningar, massor av keramikfigurer sen hon gick på keramik-kurs, minnesprylar, doppresent i form av silverskedar, inplastade "rumsregler" som suttit på dörren till hennes dörr i olika perioder, böcker, bokmärken mm mm. 

Vissa av hennes kläder fick jag fotografera och skicka förfrågan till syskonbarnen, om dom skulle vilja ha. Mycket kasserades, och några saker hamnade i en kasse "att hämta vid tillfälle". Sen fick hon syn på min gamla pälskappa som hängde på vinden. Tydligen så är den "jätte-trendig" och hon har velat ha en dylik. Ingen blev gladare än jag. Den här gamla kappan, som jag låtit sy upp i Tranås i slutet av 80-talet. Jag hade den nog en hel del i början, men sen har den hängt och jag har känt att de här breda axlarna är inget för mig längre, så jag har nog tänkt sy om den, men dragit mig för det. Är ju en hel del jobb med att sy i päls. Men idag åkte alltså yngsta dottern hem i den. Hon ska till Stockholm i jobb i morgon, och då ska den tydligen bäras! 

Jojo, det händer att mina barn skrattar åt att deras mamma har svårt för att slänga gamla saker, men i det här fallet är det kanske inte så tokigt att ha en samlar-mamma!!

Det blev en bra söndag och snart blir den fulländad med en len, krämig risotto!

Lördag med röj, bandy och cava

 

Idag var jag på mitt livs första bandymatch! Det var ett av barnbarnen som skulle spela s k poolspel, med tre matcher på raken. Barnbarnet går i UNIK som skulle möta Djurgården, Sirius och Spånga. Alltså jag tycker inte det var länge sedan han skulle lära sig att åka skridskor och det gick så stappligt, han ramlade hela tiden. Och nu, nu åker han lekandes lätt åt alla håll, han får upp fart snabbt och hanterar klubba och boll lika lätt. Jag är imponerad! Och det var riktigt roligt att titta på, jag som alltid trott att det skulle vara så svårt att se bollen.

Stannade dock inte alla tre matcher, men en och en halv. Sedan sa mina frusna tår ifrån, och dessutom hade jag inte tänkt på att ta med cykellysen, så när solen gick ned, då tog jag mig hemåt.

På förmiddagen blev maken och jag helt färdiga med röjningen av förrådet i källaren. Det är nu helt rensat, saker som inte behövs har vi gjort oss av med och jag har en hel låda med grejer som ska till röda korset. Vi har monterat upp nya hyllor och fått massor med plats, så nu kan prylarna stå mer luftigt och man ser vad som finns mycket lättare.  Tänk att det kan kännas så tillfredsställande att städa och röja. Liksom skönt i hela kroppen! Jag var tvungen att gå in och beundra resultatet nu när jag kom från bandyn!

Och nu har jag duschat varmt och hällt upp varsitt glas cava till mig och maken. Maken står iklädd förkläde och ska laga till lördagsmiddagen. Själv ska jag sätta mig och brodera nos och ögon på ett par vantar.

Jag ska vara glad och snäll!!

Det är så mycket som rör sig i mitt huvud! Tankar och funderingar kring stort och smått. 

Fast vad är egentligen stort och vad är smått?? Små händelser kan för mig personligen vara jättestora, och stora händelser kan för mig personligen kännas mindre betydelsefulla och på så sätt bli små.

I dag är vi "barn-barns-fria". Vi startade dagen med gym och efter morgon-te, så satte vi igång med att rensa/städa vårt källarförråd och samtidigt städa bort julen.

Och nu när mörkret sänkt sig så sitter vi och slappar med varsin glögg-martini, så snart är även glöggen väck!

På gymmet blev jag dock varse att vi "varit med barnbarn"..... Jag åkte pulka-tåg med tre barnbarn häromdagen, och min pulka hamnade på ett gupp i backen. Så jag flög alltså upp i luften och hamnade med en hård duns på marken nedanför. Det kändes i rumpan vill jag lova. Men vilka skratt det utlöste, så jag kände att det fick jag verkligen bjuda på.

För vi var väldigt mycket ute och idkade vinteraktiviteter. Men däremellan satt Jennifer 10 år, och jag och startade upp arbetet med att sy en Gås. En gose-djurs-gås. Hon hade önskat sig och fått tyg i julklapp, och utifrån en bild hon hittat så ritade vi mönster, klippte till och startade sy. Hon är en läraktig elev, så det är väldigt roligt för farmor att "undervisa".

 

Men som sagt, vi var väldigt mycket utomhus. Det var pulka- och skridskoåkning tillsammans med kusinerna. Det var igloo-bygge modell gigantiskt. Snön förvandlar verkligen landskapet till ett "aktivitetscenter"!!

Och så fick dom laga middag varsin dag. Och vi spelade kort. Och vi hade filmkväll med popcorn. Och det skulle spelas fyrhändigt piano. Och det skulle berättas spökhistorier innan läggdags.

Vi bjöd också hit kusiner med föräldrar på ute-lunch. Det är jätteroligt med den nya stekhällen, och allt smakar ju så gott utomhus. Att man sen luktar rök om kläder och hår, det hör till! 

Mitt äldsta barnbarn fyller 12 år om en månad, och det börjar verkligen märkas ett stråk av för-pubertet. Det är en brytningsperiod. Han vill på något sätt fortfarande vara liten. Innan dom skulle hit, skrev han t ex i ett meddelande; - Farmor, kan vi åka pulka och skridskor? Farmor kan du läsa för oss innan vi ska sova?  Och han vill göra allt det där vi gjorde då han var mindre, men samtidigt så har han numera inte samma tålamod. Han börjar få tonårsålderns rastlöshet i sig. Och när vi hade som roligast i pulkabacken med småkusinerna, och det kom tre tonårspojkar till samma backe, då ville han plötsligt gå hem för "att han var trött", han tittade hela tiden på dom äldre och höll sig för sig själv.

Det är allt bra sorgligt, tycker farmodern. Men jag vet ju att det helt enkelt är tidens gång. Det har i alla fall varit mysigt att ha dom här.

Och samtidigt är det skönt när dom åker hem och vi får rå oss själva.

Det är bara så det är!

I onsdags kväll fick jag "ledigt" och mötte upp mina f d kollegor på 7 Flaskor. Dom hade haft sin första arbetsdag, och berättade bl a om ett nytt projekt som går ut på att skapa tryggare och mer inkluderande lärmiljöer genom proaktiva strategier för att främja positiva beteenden, stärka relationer mellan elev och personal och förebygga psykisk ohälsa. När jag fick höra ett praktiskt exempel; -Du ska inte berömma en elev för vad han/hon åstadkommit, men du ska berömma en elev för att han/hon kommit i tid, eller haft med sig material. Då kände jag hur jag nästan fick klåda över kroppen. Och återigen är jag så oerhört tacksam över att jag inte längre arbetar!! (Säkert har projektet många goda sidor, men jag har varit med om ett antal projekt som skulle leda mot samma mål som detta) Sunt förnuft och vanlig medmänsklighet, det var alltid mina ledord, när jag var lärare och såklart även som "vanlig medmänniska"!!

Nej, jag menar inte att raljera, men jag tycker att man ibland "går över ån, efter vatten".

Men det är ju "andra, nya tider" nu, så kanske är mina tankar gamla och mossiga......

Nåja, det står jag för i så fall.

Fast å andra sidan, så hade jag tänkt att jag under 2026 inte ska "tycka saker högt" om andra människor. Såtillvida att det inte är något positivt, som kan komma andra människor till gagn. Om inte, så ska jag bara hålla mina tyckanden för mig själv.

För jag ska ju vara glad och snäll!

Vintervitt och vackert

Vårt lilla radhus i vinterskrud!

Som vi skottat i dagarna två. Gissar att det är 35-40 cm snö som fallit.

 

Och jag blir ståendes och bara häpnar över hur förändrat landskapet plötsligt kan bli. Så makalöst vackert, t om inne i stan. Fast vårt radhus är ju faktiskt beläget så att man har utsikt mot en allmänning och skogsbacke, och det är jag så tacksam för. Den där "fria" utsikten. 

När jag var ung, trodde jag att jag som äldre skulle vilja flytta till en lägenhet. Och visst tycker jag att både yngsta dottern och min syster har det väldigt mysigt i sina lägenheter i stan. Men numera känner jag mig så nöjd med att ha en gräsplätt att kliva ut på barfota. Att ha närheten till naturen och att slippa stirra rakt in i grannarnas göromål.

Och närheten till naturen tänkte jag utnyttja idag! Vi ska plocka fram skidorna och ge oss ut i Hågadalen, det brukar alltid vara någon som är entusiastisk och tidigt ger sig ut för att spåra. Det är verkligen härligt att kunna spänna på sig skidorna direkt vid dörren och så bara glida iväg!

Och så blir det ett uppehåll i skrivandet några dagar, för imorgon flyttar det in barnbarn, och då får fokus ligga på andra aktiviteter!

Välkommen 2026

Ett nytt år och det kom med en riktig "snö-smocka"! Ett ord som jag inte gärna använder, för jag tycker det blivit så uttjatat i nyhetssammanhang. Men just vad gäller starten av 2026, så är det en beskrivning som passar! Det har kommit otroliga mängder med snö och blåsten har gjort att det bildas drivor.

Och nu hoppas jag vintern kommit för att stanna, det är otroligt vackert ute i detta nu!

'

Vinter innebär ju även skridskoisar. På nyårsaftons morgon bilade vi upp till sjön Tämnaren. Vi gick ut på isen, samtidigt som solen steg, och det var ett fantastiskt ljus. Det hade fallit några mm snö på isen, men den var slät och lätt åkt. Tämnaren är en grund sjö och fryser relativt tidigt, men det var öppet vid å-mynningar och så vid en udde, där makens ispik gick igenom. Han bedyrade att det inte var några problem att åka på den fyra cm tunna isen, om jag bara tog lite fart och åkte bredbent....

Nog var jag lite skeptisk, men jag litar på maken, och det gick ju bra.

22 km blev turen.

Nyårsaftons kväll/natt spenderades i trevligt sällskap med utsökt nyårsmiddag. God champagne och utsökta viner. Lite lekar och spel, och som avslutning fyrverkeri.

Champagne blev det även dagen därpå, eftersom maken och jag har bröllopsdag på nyårsdagen. Jag putsade upp våra mässingsljusstakar, eftersom 42-årig bröllopsdag kallas för mässingsbröllop. Symboliken i denna benämning är att mässing är en legering av koppar och zink, som är formbar men stark, vilket kan liknas vid ett långvarigt äktenskap som formats genom åren.

Ny månad, innebar ju också att maken fick öppna januari-kuvertet i sin födelsedagskalender. Det var biljetter till musikalen LeMarc Det som håller oss vid liv, på Stockholms Stadsteater. Tack och lov så gick tågen, med bara smärre förseningar, trots snö och blåst. Vi startade med en lunch på Kajsas fisk i Hötorgshallen och sen en kaffe på Teaterbaren innan matinéföreställningen. Fantastiska prestationer av musiker och artister! Även om jag inte kände igen alla låtar (det var 60 st ur hans repertoar) så blev det en se- och hörvärd prestation.

Och nu är vi tillbaka hemma i radhuset. Det var slirigt och bökigt att ta sig fram med cykeln, man har inte hunnit med att ploga. Någon klåfingrig typ hade dessutom stulit mitt framlyse, och makens framlyse hade frusit, så vi cyklade olagligt, fast på flera ställen var vi tvungna att gå och dra cyklarna, och då var ens samvete renare...

Det känns som en riktigt bra start på det här nya året! 

Vi fortsätter väl med bra, resten av årets dagar, tänker jag!