Inte direkt någon Nobel-festklänning....

 .... men idag sydde jag färdigt en julaftons-klänning. Den ser inte mycket ut för världen, hängandes på sin galge, men den satt som en smäck på mig, och jag blev väldigt nöjd!

Tyget köpte jag i Malaga nu i november. Jag hade, innan vi reste söderut, kikat i Uppsalas enda tygaffär, och inte hittat något, men sökte upp en affär i Malaga, som var rena drömmen! Maken satte sig på torget utanför och tog en öl, för jag var väl där inne i över en timme. Alltså det fanns så mycket att välja på. I alla möjliga kvalitéer och prisklasser. Ungefär som jag minns de affärer som fanns här i Uppsala då jag var barn. Hyllmeter efter hyllmeter, ett himmelrike för en textilintresserad. Just det här klänningstyget hittade jag på ett rea-bord. Det är ett viskos-tyg med vävda rosor, i "rätt" jul-röd nyans. Där fann jag också ett fint linne-tyg. Gick till en kvinna som stod vid en disk och bad att få hjälp. Hon ropade i sin tur på en man, som kom med måttstock och sax och klippte till bitarna. Sedan ropade han i sin tur på en annan man som kom och tog betalt. Det kryllade av butiksanställda!!

Tyget tvättades, ströks och klipptes till för ett tag sedan, och idag sydde jag färdigt min klänninig. Och det var så roligt! Trots att det var ett "slinkigt" tyg, som levde sitt eget liv. Men det blev till att nåla tätt, hålla noga och sy långsamt. Och nu är den klar! På själva Nobel-dagen! Gissar dock, att det är klänningar av andra snitt och i andra kvalitéer som kommer visas upp på festen ikväll.

Själv ska jag på en annan tillställning. Ikväll ska årskurs 5 på Malmaskolan ha Lucia-tåg, och jag är inbjuden. Äldsta barnbarnet ska delta, iförd tomte-kostymen jag sytt, och jag ser fram emot att få höra och se ett lucia-tåg "live".

Maken är i Stockholm över natten, styrelsearbete med efterföljande julbord och hotellövernattning, så det blir farmor som får gå själv. Men först ska jag fixa lite middagsmat!

Nyfiken i en strut

Jag kan ibland "snöa in" på grejer och nästan börja "massproducera. Ett tag tovade jag smultron och trädde på strå, jag gav bort till höger och vänster som en liten sommarpresent.  En annan gång stickade jag små, små julstrumpor av grovt garn som jag hade som bordsplacering med namnskylt och något godis i, eller som jag hängde över julbordet med trisslotter och polkagrisstänger i. I fjol stickade jag julsockor till 16 familjemedlemmar, från storlek 21-46, alla hade på sig sina då vi firade jul i fjällstugan.

I år verkar det ha blivit dags för "strut-tillverkning". Förra veckan sydde jag ju en av gamla rest-tyger, fyllde den med pepparkakskola och gav till mitt barnbarn efter hennes gymnastikuppvisning. Tyckte det  var ett roligt pyssel, och ville vidareutveckla det. Resterna av mina jultyger var alltför små, men då kom jag på att vitt och rött känns väldigt juligt, så jag klippte själva tyget av ett gammalt vitt lakan, broderade med rött, små tomtar, kantade med röda snedslåar och sydde hängare av en röd-vitrutig tygrest, som jag fäste med gamla knappar. Sist fäste jag en röd bjällra i spetsen. Och så fyllde jag med pepparkakskola. 

Fick för mig att det här är en perfekt liten "gå bort-present", och eftersom vi är bortbjudna vid tre olika tillfällen denna vecka, så får jag ligga i. 

När jag satt där och sydde, så fick jag uttrycket "Nyfiken i en strut"i mitt huvud. Tänkte att det kanske var ett gammalt ordstäv, men fick av google reda på att det är namnet på Lennart Helsings andra barnbok från 1947.  Uttrycket betyder "vetgirig" men används främst när man ´pratar om barn som om och om igen ställer diverse frågor. Det används som en lite retsam kommentar till barnen när de ställt lite för många eller obehagliga frågor.

Kom för en timme hem efter att ha passat två barnbarn ett par timmar, och den äldsta 6 1/2-åringen, är verkligen nyfiken i en strut!! Det hann bli många frågor på två timmar!!

Men jag hade ju haft det tyst och rofyllt när jag satt och broderade under dagen, så jag stod ut.

Andra advent

I helgen har det varit julmarknader precis överallt, känns det som. I går tokregnade det, så jag tyckte synd om alla arrangörer och marknadsförsäljare, men tydligen så hade folk trotsat väderleken och ändå begett sig ut på stan. Det var bara bandymatchen på Studenternas som räknat med 3000 i publiken, men fick nöja sig med 1000, som nog blev besvikna.

Själva hade vi fullt upp, så vi hann inte ut alls, men idag tog vi en promenad och besökte Uppsala Historiska Marknad. Man hade stängt av S:t Erikstorg och Fyristorg och faktiskt skapat en väldigt fin marknadsplats. Det var gammeldags stånd, det var eldar som brann och längs hela Fyrisån stod marschaller, julmusik spelades och en utklädd liten gullig ponny drog barn i skrinda.

Och jag köpte honung, och på hemvägen inhandlades en liten gran!

Så har jag börjat röja upp i källaren, efter våra inneboende. Tvättat sängkläder, återställt bäddsoffan, dammsugit och röjt. 

Och så har vi firat andra advent, med årets glögg från Blossa, som var riktigt god.

Nu ska vi bada bastu innan vi bara kan värma upp rester från den goda älg-grytan vi bjöd på igår. En tillställning som för övrigt var mycket trevlig!

Fredagskväll på tu man hand

När man tittar på väderprognosen framöver, så ser det verkligen dystert ut......

Blir det inte vinter så kunde man nästan tänka sig att åka tillbaka till Spanien.

Här var vi för bara fyra veckor sedan, i San José, en mysig liten fiskeby beläget i det område i Spanien som har minst nederbörd. Här sitter jag på takterassen, klockan är strax efter 18 och solen är fortfarande uppe. Varmt i luften och jag sitter och stickar och dricker lite whiskey. Det jag stickade där, blev ...

...en mössa till yngsta barnbarnet som hade namnsdag i går. När man fått ett andranamn lika som ens mormor, ja då får man faktiskt namnsdagspresenter.

Men egentligen vill jag ju faktiskt vara hemma, december är en mysig period. Jag bara längtar så efter snö!

Men julpyssel kan man syssla med ändå. Idag har jag kokat pepparkakskola med flingsalt, en favorit som jag gör sedan några år tillbaka.

Att jag gjorde den redan nu, beror på att jag imorgon ska på gymnastikuppvisning, ett av barnbarnet är med på Fyrishov och GCF´s juluppvisning. (Gymnastik och cheerleading-föreningen) Det är en storartad uppvisning med otroliga talanger. Tänkte hon skulle få en liten påse med en liten julblomma och så den här "struten" som jag knåpade ihop på eftermiddagen och fyllde med kola.

Och tänk att maken och jag är ensamma ikväll! Familjen har flyttat tillbaka till sitt radhus, även fast det inte är färdigt helt och hållet. Och dom har inte tagit med sig alla saker än, men ikväll ska dom sova i radhuset. Äldsta barnet fyller 10 år imorgon, och ska tidigt på bandy i Stockholm, mellanbarnet ska på innebandy och den yngsta på dansuppvisning. Ja, det är verkligen fullt upp, hela tiden. Mormor och morfar kommer ner från Söderhamn, för att få fira Alfred, så imorgon kväll ska vi ha en födelsedagsmiddag här hos oss.

Så nu blir det till att blåsa ballonger och serpentiner, skriva kort och duka fint. 

Men allra först, ska jag laga till en fredags-firre, korka upp en flaska chardonnay och njuta av att äta i lugn och ro, tillsammans med maken!

 

Frustrerad!

Frustrerad i 3 1/2 timme var jag idag!

Enligt ordboken är frustrerad en känsla som uppstår när man inte kan uppnå ett mål, vilket leder till irritation, ilska och missmod.

Det kan lindras genom att använda grundnings-övningar som djupa andetag, fysisk aktivitet, prata med någon eller genom att göra något lugnande som yoga. För att minska frustrationen på lång sikt kan det hjälpa att försöka ha mer realistiska förväntningar.

Låt mig förklara närmare!

Jag skulle skriva klart årets julbrev och sätta in fotografier från året som gått. Började med att välja ut foton som jag redigerade för att förminska, så att alla sex foton skulle få plats. 

Det gick hyfsat bra med två av bilderna. 

Sen började det krångla. Trots att jag gjort bilderna små, så kom dom upp som jättestora och skymde hela julbrevet.. Jag gjorde om tre gånger och plötsligt kom två av bilderna ut som pytte-, pyttesmå frimärken.

Jag satt i över 3 timmar och försökte och svor. Det var så maken kom in och undrade tillslut, han sa att det nästan osade bränt ifrån rummet....

Vid lunchen ringde yngsta dottern och jag berättade om mitt problem. Skicka dom till mig, så löser jag det, erbjöd hon sig.

Efter lunch skickade jag alla sex foton till henne, och fyra minuter senare kom dom tillbaka i rätt storlek.

Snacka om att självförtroendet vacklade....

Så hade äldste sonen lovat skriva ut alla breven så jag mejlade dom till honom. Han svarade direkt att min fil hade fel format, så han kunde inte komma åt den. Ändra formatet, sa han. -Hur då??

Nu efter middagen så gick han in och fixade det, så nu är ett nytt mejl ivägskickat, förhoppningsvis hinner han skriva ut imorgon och ta med hem.

Alltså, datorer i all ära, men det är väldigt mycket som för mig är rena grekiskan. Och frustration är minsann ingen trevlig känsla.

Men imorgon har jag bokat ett yogapass, så då ska väl  mitt gamla milda jag återvända!

 

Kalla mig lättroad.....

Här sitter jag med en extra kopp glögg-te, och tittar på avsnitt tre av julkalendern på tv. Maken och jag har hunnit vara på gym, sitta vid köksbordet och läsa tidningen och dricka te och nu har han gått upp till sitt, medan jag bänkar mig i tv-soffan. 

Tänker att jag aldrig kommer bli för gammal för att titta på julkalendern! Den första jag minns var Teskedsgumman, 1967. Sen var det en diffus era av märkliga kalendrar under hela 70-talet, och innan jag fick egna barn i "tv-åldern", så följde jag inget alls.  Men sedan slutet av 80-talet har jag nog sett de flesta. Med stor behållning. Ingen jul utan en julkalender, är numera min devis!

Jag har precis kommit ifrån läxförhör av äldsta barnbarnet. Det var engelska glosor och svenska fåglar. Maken tittar på Saltkråkan med mellanbarnet, mamman lägger den yngsta. Pappan spelar paddel. Dom säger att dom siktar på att flytta hem, nu på fredag. I natt kom mamman hem strax före kl 01.00, efter att ha målat väggar. Jag tänker att vi får ta en dag i taget och se hur det går.

Idag har jag börjat med julbrevs-pyssel. Envisas ju fortfarande med att varje jul skicka julbrev, med en kortfattad resumé av året som gått. I år skrev jag på rim, och idag har jag börjat sy små snögubbar med hjälp av gamla vita knappar, stuvbitar och svart sytråd. Tänk att man kan tycka att sådant är så skoj......

Jag är väl en lätt-road person. Julkalender och pyssel, då trivs jag.....

Är inte hela ens existens egentligen ett mirakel?

Jag gick nyss ut för att kolla brevlådan, väntar på en försändelse. Brevlådan var tom, men månen var nästan full, och lyste så vackert genom molnslöjorna.

Var tvungen att kolla när den är helt full, och det är tydligen inte förrän på fredag. Det är en s k supermåne, den ser extra stor och ljus ut för oss på jorden. Kanske därför jag upplevde den som så gott som full redan ikväll.

Tänkvärda ord i månen ovan! 

Är inte hela ens existens egentligen ett mirakel? 

Och om man tvivlar på sig själv, kan man ju tänka på orden ovan! 

För egen del har jag slutat tvivla för länge sen. Inte för att jag är ofelbar, men för att jag accepterar mig själv som den jag är, med fel och brister. 

 

Grönt är skönt....

.... fast inte i december!! Då önskar jag mig vit färg i form av snö, frost och is!! Men så här grönt är det i nuläget. Jag gick "efter-lunch-promenaden" i duggregn ut i Hågadalen. Det var ändå skönt. Man rensar liksom huvudet på tankar och kroppen får sträcka ut sig, lungorna får andas fritt. 

Första måndagen i december och Hesa Fredrik ljöd på eftermiddagen. Då påminns man om hur bra vi har det i vår del av världen, när denna ljudsignal bara innebär ett test. Inte att det är läge att fly hals över huvud till något skyddsrum, och inte veta vad som hända ska.

Men då finns möjlighet att "hänge sig åt" andra, mer världsliga bekymmer. För vi verkar aldrig riktigt förstå hur bra vi har det, här i vår del av världen. 

Det är klagomål på hantverkare som inte dyker upp, på p-böter, på att middagen inte är god, på cykellysen som slutar fungera, på punkteringar, på snuva och rethosta,  på att man måste gå och lägga sig så tidigt på kvällen när man är pigg och gå upp så tidigt på morgonen när man är trött, på att man inte hittar sina benskydd, på gnälliga barn, på tjatande vuxna, på mörkret som tar all energi och så lägger vi till lite julstress på det.

Då är den där lunchpromenaden verkligen behövlig.