Snart är det jul igen....??

 Man hittar nya grejer på nya platser, när man blivit med barnbarn i huset! T ex, när jag städade igår, så fann jag den här lilla post-it-lappen uppsatt på insidan av dörren till mitt sy- och vävrum. För er som inte riktigt kan läsa, så står det; Din jävla unge.

Vid middagsbordet igår så frågade jag vem som satt upp ett sånt trevligt meddelande till sin farmor. Nio- och fyraåringen såg helt oskyldiga ut medan sexåringen fick mungiporna ända upp till öronen. Varför skrev du så, frågade hans mamma. För att jag tycker det är roligt att skriva svärord, svarade han sanningsenligt. Och det är ju faktiskt rättstavat.....

Ett "fenomen" som verkar dyka upp allt tidigare varje år, är julhysterin! När vi var i Spanien så blandades halloween med juldekorationer, och i mitt instagramflöde har det i flera veckor dykt upp pynt-tips,  recept-tips och julklapps-tips. Alltså jag älskar adventstiden och att pynta och göra hemtrevligt, men just i år, så tycker jag att det kryper i hela kroppen av nästan lite obehag, när jag ser allt, därav att jag kallar det "hysteri"! Sa till maken vid morgonkaffet, att jag inte vill vara med i år, Jag vill åka upp till en liten stuga i fjällen och bara sitta framför en brasa med en skinkmacka, det ska vara alldeles tyst och lugnt och snön ska falla utanför fönstret. Han tittade upp från sin morgontidning och sa lugnt, ja men åk då! Så mycket förståelse hade han. 

I alla fall så åkte jag ut i skogen idag och tog tall-, en-ris och mossa. Jag ska såklart göra fint, men inte förrän första advent. Tänkte det var bra att hämta innan snön, som dom varnar för, lägger sig som ett täcke över hela skogen. Och jag hinner väl ändra inställning, behöver kanske bara gå ett tag.

Faktum är att jag till och med köpte hem en flaska glögg idag, när jag var och handlade....

Men den ska såklart inte heller öppnas förrän till första advent!

Från stilla tvåsamhet till storfamilj!

Drygt två veckor har maken och jag rest runt i Andalusien, denna variationsrika del av Spanien. Från breda sandstränder och turkosblått Medelhav till stenöknar och höga berg med t om frostnätter.

Vi har bott runt på olika ställen, hotell och lägenheter. Här i San José var utsikten bedövande vacker, och lite stickning och ett glas whiskey i stilla ro till solnedgången var rofyllt.

Vi har vandrat mycket, mellan 1 och 2 1/2 mil per dag. 

'

Vi har badat flera gånger i havet och legat på strand, och vid pool och läst i solen.

Och så mycket goda tapas vi njutit av. Ett så trevligt koncept, att var och en valde två, tre rätter och så delade vi på allt. På så sätt blev det så omväxlande och gott.

Det har varit en fantastisk upplevelse och vi har njutit av varje stund.

Men sedan igår vid lunchtid, är vi hemma i radhuset igen. Och vi får dela det med äldsta sonen och hans tre-barnsfamilj, så huset är fullt. Fullt av grejer, kläder, leksaker, spel, ritgrejer, innebandy,bandy- och fotbollsutrustning. Det är fullt av liv, och stundvis kiv. Av tjat, gråt och skratt. Av läxläsning och nattning. Av skjuts till aktiviteter och all logistik runt detta. Dom har bott in sig medan vi var borta, eftersom dom renoverar kök och golv i sitt radhus. Det visade sig att rördragningen kommer att bli mer komplicerad än planerat, så vi får se hur långvarigt det här generationsboendet kommer att bli,

Man kan lugnt säga att det blev väldiga kontraster i tillvaron. Från stilla tvåsamhet till storfamilj.....

Från sjörövare till kock

 Här står en liten superhjälte/sjörövare, 6 år gammal. Om fyra månader fyller han 12 år. Alltså hur gick det ens till?? Numera är det mest tv-spel, fånga pokemons, göra you-tube-filmer och spela fotboll som fångar hans intresse. Tills för ett tag sedan, när han började tycka att det är roligt att laga mat! Han skickar filmsnuttar och foton till sin farmor på olika maträtter som han lagat, eller när han står i köket och rör i någon kastrull eller skär något. Hans favorit är fläskfilépasta, och för ett tag sedan sa jag att det där kunde han få bjuda farmor och farfar på någon gång.

Och tänk, ikväll har vi blivit bjudna på middag och han ska laga mat. Till och med tre-rätters, skrev han i förmiddags. Gissar att hans mamma har ett litet finger med i spelet när det kommer till att det skulle bli flera rätter...., men dom hjälps säkert åt med till-lagning. Det ska bli väldigt trevligt!

I morgon ska maken och jag hem till äldste son och hjälpa till att riva kök. Där ska rivas vägg och byggas nytt kök om ett tag. Det innebär att dom inte kommer att kunna bo hemma, så vi får inneboende i minst dryga två veckor. Dock kommer dom att få klara sig själva, för maken och jag har packat våra väskor och på fredag flyger vi söderut.

Återkommer i mitten av november!

Kafferep

Ett kafferep är en social sammankomst där man traditionellt fikar med kaffe och sju sorters kakor, en tradition som har en renässans idag. Det har funnits i olika former sedan 1700-talet, med en glanstid på 1800-talet och sedan särskilt populärt under 1930- och 1940-talet. Det var ett av få sammanhang där kvinnor kunde träffas för att umgås utan män och barn.

Ovanstående förklaring får man genom Google. Jag blev nyfiken, eftersom jag precis kommit hem ifrån ett kafferep hos min syster.

I min hjärna, var vi så här tjusiga.....

....fast verkligheten antagligen mer lutade åt att det såg ut så här....

Och nej, det var inte sju sorters kakor, men i alla fall tre, och vi hade en väldigt trevlig stund tillsammans, inga män eller barn närvarande. Desto lättare att dryfta både det ena och det andra! Sådant som bara två nära systrar kan intressera sig för och ventilera. Ni som vet, ni vet!

Och kaffet satt fint, efter att jag varit på en fantastiskt skön ansiktsbehandling, lånat böcker på biblioteket och cyklat i regn och höstrusk.

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!

Här ska motas förkylning! Både maken och jag är lite småskrovliga i halsen och näsorna rinner, och såna dumheter har vi varken tid eller lust med. Så idag gjorde jag stark ingefärsshot med chili och så citrondricka. Antioxidanter och C-vitamin, det hoppas jag ska skrämma bort eventuella baciller!

Jag gjorde också en välbehövlig kylskåpsstädning och slängde gammal ostron- och fisk-sås med utgångsdatum 2022.....

På eftermiddagen klippte jag ner rosor som blivit bruna och hängde efter frostnätterna och det var så skönt ute att jag tog en promenad runt Berthåga kyrkogård och passade på att tända ljus, på graven och i minneslunden. Där hade dom pyntat så fint med granris runt varje "eld-galler" och runt dammen. Brukar alltid vara väldigt stämningsfullt här på själva Alla Helgons dag, men i år kommer vi att vara bortresta denna dag, så jag tände i förväg i. Dom som vi saknar minns vi ju ändå i våra hjärtan, så egentligen spelar det ju ingen roll när man tänker lite extra på dom.

Och för övrigt är det verkligen dags att tända ljus överallt nu! Jag tänder min lilla lykta i hallfönstret varje eftermiddag när det börjar skymma och till varje måltid tänder vi ljus på matbordet. Jag tänder värmeljus vid tv-bordet och jag har doftljus i vardagsrumsfönstret. 

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus, heter det ju!

Sista söndagen i Oktober

Med klubba i munnen och uppspärrade ögon stirrar hon på filmduken. Precis innan jag tog bilden hade hon dansat med överkropp och armar i biofåtöljen, till musiken från filmen Gabbys Dockskåp.

Idag var jag med Eva 4 1/2 år på hennes första biobesök. 

Jag hade skjutsat hennes mamma och bror till tågstationen, dom skulle till Stockholm och se en teater, sen hade jag släppt av äldste storebrodern på ett kalas på Turbo, ett sådant där lekland. Och medan han var på kalas åt vi lunch och gick på bio.

Pappan till barnen och maken var på Sirius-matchen.

Efteråt frågade jag om hon tyckte filmen var bra. Hon hummade försiktigt och sa att den varit lite läskig. Sen när vi gick mot bilen sa hon plötsligt; -Farmor, hur tänkte du med att vi gick på bio?

-Jag tänkte att du skulle tycka att det var roligt, sa jag. Det svarade hon inte på, så jag undrar om hon hellre bara varit hemma hos oss och pysslat eller gått ut i skogen, som vi brukar.

Vilket jag nog själv egentligen också tyckt varit roligare. Filmerna är så otroligt röriga nuförtiden, snabba scenbyten, häftiga effekter, hög volym och fåniga handlingar. Även om den här filmen hade någon slags sensmoral om att man inte behöver sluta leka bara för att man är vuxen. 

Men jag tänker ibland att det inte är konstigt att barnen är så högljudda och livliga, när dom hela tiden matas med sådant här.

Tacka vet jag Astrid Lindgren-filmerna!

Sen blir jag också lite sorgsen, när jag kommer till sådana här köpcentrum och ser att så många barnfamiljer verkar tillbringa sina lediga dagar  genom att gå i affärer och shoppa. När slutade vi bara åka ut i skogen på utflykt och "riktiga" äventyr??

Likaså när jag hämtade storebror på leklandet, det inbjuder ju visserligen till rörelse och lek, men kostar en smärre förmögenhet. Över 200 kronor per barn, och föräldrarna som bjudit in till kalas betalade alltså för åtta barn plus att dom först bjöd på pizza.  Men jag hälsade på mamman och pappan och dom var så nöjda och sa att det varit så lugnt och skönt.

Samtidigt som dom sa att barnen mest hade spelat fotboll och lekt tagare.

Just "lugnt och skönt" vill jag inte påstå att mina egna barns födelsedagskalas var. Det var ett väldigt roddande med mat och fika, dukning och olika lekar, tävlingar, pyssel, priser och godispåsar, och man var helt slut efteråt och jag minns att jag ofta tänkte; "Oj så skönt, nu dröjer det ett år till nästa kalas". Fast ett tag hade vi ju fyra födelsedagskalas per år att ordna med.

Men vem är jag att döma dagens föräldrar. Alla gör som dom vill och kanhända tänker man annorlunda nuförtiden.

Som farmor är jag ändå rätt nöjd med att barnen nu är avlämnade och jag tänker hälla upp ett glas vin och snart börja laga söndagsmiddag.'

I lugn och ro!

Tack för en extra-timme

I natt ska klockan ställas tillbaka en timme, vi återgår till vintertid. Jag är inte alls förtjust i den här omställningen, har alltid haft lite "jetlag" när det är dags, åt båda hållen, alltså både när det ska bli sommar- och när det ska bli vinter-tid. 

Men i morse när jag vaknade så tänkte jag att jag inte ska låta en sådan "skitsak" påverka mitt humör, så jag valde att se det som att; Hurra, idag får vi en timme extra att leva upp!

Och vilken bra dag det har varit (och än är den inte slut)!

Direkt efter frukost så satt jag kvar och började brodera på nästa års almanacks-omslag. Sedan gick jag direkt till vävstolen och började skeda, jag solvade klart i går.

Därefter blev det en vända till miljöstationen med skräp, ett besök på Himla Outlet som hade 35-årsjubileum och direkt därifrån åkte jag till Röda Ladan för att lämna tillbaka ett garnnystan och komplettera en stickning jag ska påbörja ikväll.

Hemma igen åt vi lunch och medan maken tog en promenad, satte jag mig att skeda färdigt och knyta fram och sedan badade vi bastu tillsammans. Säsongspremiär, och den där första bastun är helt ljuvligt skön! 

Nu har vi druckit varsin Gin och Tonic, jag har hunnit ringa ett kärt telefonsamtal och det börjar bli dags att laga en Coq au Vin till middag.

Och på Himla Outlet blev inga textilier köpta, men där stod en ost-försäljare och bjöd på en Gruyere som var alldeles fantastiskt, underbart, ljuvligt god, så den ska vi också njuta till ett bättre rödvin!

Till dessert har jag förberett espresso-kaffe för att kunna blanda till varsin Espresso Martini. 

Vi måste ha lite knep för att hålla oss vakna extra länge så vi kan utnyttja den där extra timmen!!