Fragment

I morse packade jag badkläder och åkte till Vårdsätrabadet. Det var sju grader i luften och kanske någon grad varmare i vattnet. Simbart och uppfriskande.

Därifrån åkte jag till frisören, hon bor inte långt från badet och är själv en kallbaderska.

Nu har jag ägnat eftermiddagen åt städning, tvätt, mangling och strykning. Vi hjälptes också åt att ställa ihop trädgårdsmöblerna och slå om en presenning. Tiden när man kunde sitta ute i lounge-möblerna lär vara förbi för den här säsongen, det är ju faktiskt mitten på oktober! Men var tid har sina trevligheter!

I morgon och över helgen kommer finbesök och på söndag kommer jag att resa upp till Leksand för några dagar, så nu blir det glapp i skrivandet för ett tag.

Det var längesedan jag skrev något citat av Sofia Sievertsdotter här, det betyder inte att jag slutat läsa hennes texter, Och just idag vill jag dela med mig av följande;

Ett liv går inte att samla ihop och sprida ut på ett bord likt foton. Hur väl vi än dokumenterar intryck och fotsteg raderas ogripbara fragment av vårt leverna. En livstid är som hundratusentals pusselbitar som kastas upp i luften för att landa framför oss utan ett färdigt motiv.

Vi minns dörrhandtag, dofter och röster. Middagar i fjärran och bussturer runt knuten. Ögon som såg oss och missöden som fick oss att rodna. Ett liv är som ett bankvalv, fyllt av miljoner fack där sorger trängs med festkläder, barndomsvänner och vardagsbestick.

Hjälp mig idag att bli tillfreds med att jag inte kan förstå hela mitt liv. Gör mig mottaglig för de fragment som pockar på uppmärksamhet och låt mig uppskatta varje detalj som fastnat i mitt minne. Hjälp mig att omvandla fragment till helheter.

 

Steka, sticka och läsa....

Mina "dagsljus-promenader" har lyst med sin frånvaro den senaste tiden, lika så mina kvälls-promenader. Det har att göra med att jag sitter och fryser inomhus. Vilket ju borde vara en ännu större anledning att gå ut och gå. Att röra på sig alstrar ju värme! Men regnet har inte direkt lockat. Igår eftermiddag var jag visserligen ute i trädgården och röjde hela eftermiddagen, men idag har enda utevistelsen varit cykling till och från gymmet och så när jag var ute och klippte timjanskvistar till köttgrytan jag förberett.

Finns det något mer passande till höstmat, än en rejäl köttgryta!?! Brynt högrev som sedan får långkoka i rödvin! Den ska serveras på fredagkväll, när vi får fin-besök. Då ska jag tillsätta kantareller och purjolök, göra ett palsternacksmos till och baka bröd. Älskart!!

Igår kväll ringde min brorsdotter och undrade om jag inte kunde sticka henne ett par torgvantar, och eftersom jag saknade en stickning, så satte jag igång direkt. Hittade restgarn och började sticka på fri hand, tänker att om det passar mig, så borde det passa henne. Dock började jag sticka framför en spännande tv-serie igår kväll, vilket jag fick repa upp i morse, då jag såg att jag tappat två maskor. Så kan det gå!

Sen vill jag slå ett slag för Katarina Wennstams serie "Sekelskiftesmorden". Har snart kommit igenom den första boken i serien och den är så bra!! Den utspelar sig i Stockholm i slutet av 1800-talet och det är skrämmande att läsa om de förhållanden som då rådde. Fattigdom, hierarkier och kvinnoförnedring. Det känns inte så långt bort i tiden, men är en helt annan värld. 

Fast å andra sidan när man hör på nyheterna om t ex Afganistan och hur Talibanerna förnedrar kvinnor, så undrar man....

Jag behöver snart lämna tillbaka boken på biblioteket, därför lyxade jag till det och läste ett par kapitel mitt på blanka dagen idag! 

Med ålderns rätt, så får man ha det så bra!!

Och tänk att det blev kvar 1 1/2 dl rödvin efter att jag hällt i grytan, och det ska jag lyxa med att dricka upp nu! Maken är på senioruniversitetet, så jag behöver inte ens dela med mig!! 

 

Jag jublar TACK och börjar planera framåt!

Jag ser mig själv som en ganska så lugn och sansad person som inte hetsar upp mig över småsaker. Men jag erkänner att jag oroar mig (i onödan) över händelser kring mina barn, barnbarn eller andra mig närstående personer som jag älskar och bryr mig om. Även om jag nog blivit bättre med åren, och jag inser ju faktiskt att oro inte hjälper - som någon sagt; "att oroa sig är som att betala ränta på ett banklån man inte tagit". 

Men så kom den där lins-kontrollen hos min optiker i augusti, när han hittade något i ögonbotten som inte skulle vara där, så remiss skickades till en ögonläkare. Ända sedan dess har det legat och "gnagt i bakhuvudet", och jag har inte velat planera in något efter den  13 oktober, dvs idag, när besöket skulle göras. Sedan en vecka tillbaka har jag sovit dåligt, drömt mardrömmar och i min värld både fått glaukom, gula fläcken, cancer och blivit blind. 

Så jag var riktigt nervös när jag stegade in på mottagningen. Jag fick det bästa bemötandet av en glad, vänlig och mycket pedagogisk optiker som gjorde flera olika tester och fotograferade och scannade mina ögon och sedan fick jag vänta på läkarens utlåtande. Hon konstaterade att jag varken hade någon tumör, glaukom eller fel på gula fläcken men däremot en ärrvävnad som skulle kunna misstolkas för en tumör. Troligen något som jag haft väldigt länge, men när jag berättade om min oro så sa hon så snällt att jag ska få bli kallad om ett halvår igen, så ska dom hålla koll på om det där ärret förändras eller förstoras.

Jag var så lättad och så lycklig!! Det kändes som att jag fått livet tillbaka!!! Och trots att jag hade pupiller stora som hela iris och jag fick kisa hela cykelturen hem, trots att det var mulet, men jag var extremt ljuskänslig, så bara bubblade det i kroppen av glädje!  Det är ju faktiskt det viktigaste av allt, att man får vara frisk!!

Jag jublar TACK och börjar planera framåt!

Höst-rusk lockar till inomhusaktiviteter!

Regnet stod som spön i backen när vi cyklade till gymmet i morse! Idag var också första morgonen som krävde cykel-lyse på! Det är bara att inse att hösten är ett faktum! Vilket också är mysigt, särskilt när man bara behöver cykla hem och duscha och tända ljus och dricka kaffe, efter gymmet,

 och inte behöver dra iväg till jobbet!!

 Och idag blev det  en riktig innesittardag med handarbete.

Enda kruxet med det är att fjärrvärmen aldrig "hinner med" så här års. Utetemperaturen sjunker men termostaten fattar inte det, så vi har en innertemperatur på 17-18 grader, och det är lite för kallt, när man sitter still för att handarbeta, eller som maken som skulle lyssna på en föreläsning och sen läsa. Vi har frusit hela dagen!

Men roligt har jag haft ändå! Jag har sytt två "flask-kassar". En till mig själv och en som en present, i den kanske ni ser att det sticker upp en bit av en flaska champagne!?!

Och så blev mina fingervantar färdigstickade. Nu återstod 98 gånger 2 trådar att fästa! Så går det när man stickar av en massa restgarner.....

Det tog sin tid, och det är inte riktigt en aktivitet som genererar värme i kroppen......

Sen skulle jag nog vilja påstå, att det är nog första och sista gången som jag kommer att sticka fingervantar. Det har varit ganska pilligt och det har tagit sin tid. Men jag hoppas att dessa kommer att skänka mer värme, än de två paren 10-kronorsvantar som jag köpt på Ica Maxi.......

I detta nu ligger dom på tork efter att jag sköljt upp dom med lite ulltvättmedel.

Innan middagen hann jag även med lite broderi. 

Men nu känner jag plötsligt att "något fattas mig". Jag blev utan min stickning, och jag har grävt i mina gömmor för att leta fram garn till en sock-stickning (det är ju "socktober"), men jag hade inte tillräckligt med sock-garn.

Får försöka att bara andas och gilla läget.

Verkar ju dumt att "stressa upp sig" för att man blir utan sin stickning.

Vi får se hur det går.....

 

Tacksamhet i oktober

Ok, så blev det tyst i huset, mörkret har sänkt sig utanför fönstret och det är dags att avsluta den här veckan.

Vi har haft barnbarn här sedan i torsdags eftermiddag och vid lunch idag kom hela storfamiljen hem för avsmakning av makens "oktober-öl 2026".  (Tre av fyra barn i alla fall).

Men jag tar det från början;

I torsdags hämtade jag upp de två äldsta barnbarnen. Jag hade packat filtar, varm choklad, en lykta och badhanddukar och tog med mig de båda barnen till Vårdsätrabadet. Tyckte det var dags att starta upp "kallbads-säsongen". Visste att jag skulle få med mig elva-åringen i vattnet, var mer tveksam till tolv-åringen, och mycket riktigt! Han valde att filma badnymferna och dricka sin varma choklad!

Fredag hade barnen skoldag, jag skjutsade dom till Malmaskolan. Dom slutade olika tider och vi hade bestämt att jag skulle hämta upp dom i lägenheten kl 14. När jag kom dit, hade dom dukat fint och gjort smoothies framför teven. Dom tyckte att jag måste ( i studiesyfte) se ett avsnitt av "Modern Family", vilket vi också gjorde tillsammans. Det var så mysigt, så det blev t om två avsnitt!

Sen åkte vi hem till oss och eftersom storebror skulle stå för middagen (en hemkunskaps-läxa), hann Jennifer och jag plocka fram ull och karda och nål-tova små pumpor. Det är ju inte så långt till halloween!

Smasched burgers, stod på menyn! Eric fixade egen dressing, kryddade köttfärsen till perfektion och stekte hamburgare så nedervåningen förvandlades till en dimridå, likt slaget vid Lutzen..... Men gott blev det. Vi var dessutom ytterligare ett barnbarn, femåriga Eva, då resten av den familjen skulle på innebandymatch.

Så blev det lördag. Eric skulle på fotbollsträning kl 11 och när han kom hem, gräddade vi våfflor. Sen åkte vi på "vetenskapsmässa" i Fyrishov och gick runt bland olika montrar med forskare som demonstrerade och visade allt från arkeologi - jordbävningar - insekter - miljö - astrologi osv, innan vi skulle skjutsa Jennifer till en träff med gymnastik-laget som hade bowling och därefter restaurang-besök.

Under tiden hann maken in och köpa skor och sen skjutsade han hem mig och Eric. Eric la sig i badet och jag fixade middag. Kvällen avslutades med film och chips.....

Idag har vi haft lunch med avsmakning av makens "Oktober-brygd", vilket fick godkänt av samtliga. Planen var att vi skulle laga mat på stekhällen, men vädret valde att visa sig från en sämre sida, regnet vräkte ner, så vi valde att laga mat på plåt i ugnen, vilket blev lika gott, men kanske inte hade samma "mysfaktor". 

Från tolv personer och hög ljudvolym till bara diskmaskinens surr, mörkret utanför fönstret och två personer, så känner jag bara tacksamhet! 

Tacksamhet till familjen, livet i detta nu och oktober!

 

Höst-mys de luxe!

Höstliga vindar tar tag i trädkronorna och löven virvlar i luften! Nu börjar landskapet förvandlas till en "impressionistisk tavla"! De små löven som samlas på cykelbanor och stigar som ett vackert prickmönster i samstämmiga höstfärger, det är så vackert!

Och så är det ju väldigt trevligt att kunna krypa in i bio-mörkret mitt på dagen, när duggregnet faller!

Så igår var maken och jag på matiné och såg "Resan till Piemonte".

En riktig feel-good-saga. Förträffliga skådisar, förtjusande vyer från italien, och en banal men gullig, trevlig och rolig historia.

Sen åkte vi hem och svängde ihop en tryffelrisotto och korkade upp en Nebbiolo, som direktimporterats från just Piemonte, efter att äldste sonen varit där på en vingård och faktiskt letat tryffel i omgivningarna.

Höstmys de luxe!!

Idag väntar träning och massage och däremellan behöver jag lämna in min dator för en "höst-städning" och lite andra justeringar, så nu blir det lite stiltje på skrivarfronten.

 

Partypinglor/Kulturtanter

Ett höstfagert Stockholm har jag besökt fredag-lördag. I sällskap med syster, svägerska och brorsdotter. Den här resan planerades i hemlighet redan i juni, av svägerskan och mig. Som en födelsedagsuppvaktning till storasyster som fyllde 80 jämna år och brorsdotter som fyllde 60 jämna år i somras!

Vi checkade in på Backstage Hotell på djurgården i fredags eftermiddag.

Vi startade med prat och eftermiddagskaffe i baren och fortsatte med pratet men övergick till bubbel på rummet. Lite senare åkte party-stassen på och vi promenerade den korta sträckan till Tyrol/Gröna Lund.

Mamma Mia, the party, stod på programmet.

Alltså det är verkligen ett vinnande koncept! Nu tredje besöket för mig, men jag tycker det är lika roligt varje gång. Personalen är fantastisk, maten riklig, varierad och god. Miljön är precis som en grekisk taverna. Showen intensiv och rolig, Och musiken då!! Abba tröttnar man aldrig på. Det spritter i benen, och kvällen avslutas förstås med dans!!

När jag skulle plåta syster och svägerska dök plötsligt de unga huvudrollsinnehavarna upp!

Och det bästa av allt var att vi alla var lika nöjda!! Kul grej att göra tillsammans!!

Fem intensiva, fartfyllda roliga timmar går snabbt, men sen var det ju bara att trippa tillbaka den korta vägen till sköna hotellsängar.

Gårdagen startade med en sen, lång frukost. 

Vi ville hitta på något kulturellt på lördagen. Blev båt till Skeppsholmen då vi tänkt besöka Nationalmuseum och utställningen "Till havet". Tyvärr blev vi inte insläppta då en av våra väskor var för stor och inte gick in i skåpen i garderoben.

'Lite snopet, men vi fortsatte till Livrustkammaren, där jag föreslog utställningen "Hatt Couture".

Här fick vi plats med alls väskor och kunde strosa runt i de vackra källarvalven och den mycket se-värda hatt-utställningen!

Bland de nya hattarna så visades ett urval av prinsessan Christinas

och prinsessan Sofias. Exklusivt utlånade med trevligt inspelad intervjuer med respektive prinsessa och med roliga berättelser kring varje huvudbonad.

Dessutom var det en intressant samlingsutställning med äldre hattar. Hatten var som mest utbredd bland folket under 50talet, men levde kvar långt in på 60-talet, då jag själv minns många hattar som tanter och farbröder bar.

Kid Severin, journalisten, skrev på 50-talet om Vårhatten. Även kallad "drömhatten. Den har många fördelar, motverkar till exempel vårtrötthet, dåligt humör, olycklig kärlek och även insjunkna fotvalv. Den ska bäras när man vill vara "bedårisk" och inhandlas när man är snygg i håret.

Vad hon nu hade för belägg för detta, kan man ju undra. Men rolig kuriosa!

Vi ville avsluta vårt umgänge med en lättare lunch innan våra vägar skiljdes åt, så vi fann en mysig Tapas-restaurang på Brunkebergstorg, där vi drack vin, delade tapas.

Sen var det tåg tillbaka till Uppsala respektive Västerås!

Det har varit och är ett makalöst väder med sommartemperaturer! I detta nu sitter jag ute i trädgårdsmöblerna och väntar på att kanelbullarna ska bli färdiga. Maken satte en deg i morse 

och nu börjar jag bli så rysligt fikasugen. Men det sägs ju att den som väntar för gott, aldrig väntar för länge.Vet inte om jag håller med om det.......

Krona, krans och glada miner!

 

I morse när jag vaknade riktigt kände jag hur "livet återvänt"! Solen kittlade näsan när jag drog upp rullgardinen och den stora vackra björken på grannens tomt lyste i gult. Kaffet som maken bryggt smakade fantastiskt och jag kände hur bra den hör dagen skulle komma att bli.

Vinkade hej då till maken, som skulle till Strängnäs och spela golf, och så satte jag igång att städa. När det var avklarat var jag redo för ett gympa-pass. Krafterna är tillbaka och det är underbart att vara frisk. Bara glada miner!

Sommarvärme och jag åt min lunch ute och satt och läste innan det var dags att cykla till tandläkaren. För idag skulle jag få min nya krona. Han är duktig min tandläkare, bara 20 minuter senare var allt klart och det kändes så lent och skönt i munnen. Dessutom hade jag en ryslig tur när jag skulle betala. Tack var den nya tandvårdsförsäkringen så kostade min krona drygt 600. Hade den behövt sättas på tanden bredvid, ja då hade den kostat över 6000 kronor!

Så var det då kransen. Ljung-kransen som har suttit uppe ganska många veckor hade verkligen gjort sitt, den skräpade och var färglös. Idag är det 1 oktober och lönnlöven har börjat falla. Så efter tandläkarbesöket tog jag och plockade på mig ett fång, slaktade krans-stommen och band en höst-krans. 

Och nu har jag rostat tomater och en soppa står och sjuder, äppelkakan står i ugnen. Maken kom hem på gott humör, golfen hade gått bra idag.

Se där; krona, krans och glada miner!

Ropa inte hej förrän du är över bäcken!

Jag nämnde i måndagskväll att jag trodde att jag skulle klara mig från biverkningar av vaccinet. Det gjorde jag inte. Exakt 12 timmar efter sprutan kom frossan. Jag gick i säng med pyjamas och morgonrock, la på mig täcket och en tjock yllefilt, men låg ändå och skakade tänder och riste i hela kroppen.

Igår sov jag bort hela dagen. Var upp två korta stunder för att gå på toa och för att stoppa i mig huvudvärkstabletter. 

Fortsatte sova hela natten och i morse kände jag mig bättre. 

Inte för att jag har gjort så många knop, då jag fortfarande känt mig ganska matt i kroppen. Men jag har i alla fall suttit vid köksbordet och ägnat mig åt stickning. Har också fått i mig mat idag, så imorgon räknar jag med att vara helt återställd.

Ordspråket i rubriken, finns nerskrivet i en läsebok från folkskolan 1901, så det har funnits länge. Lärde mig idag att engelskans motsvarighet är "Räkna inte kycklingarna förrän äggen är kläckta".

Något annat jag "lärt" mig är hur vansinnigt skönt det är att inte längre få några aviseringar på mobiltelefonen!!

Jag fick nyligen en ny telefon (min make kom hem med en sedan han tröttnat på att höra mig klaga över kameran på min gamla telefon, den tog nämligen inte längre skarpa bilder). 

När jag satt och kollade igenom allt för att lära mig den, så insåg jag att det faktiskt går att stänga av alla aviseringar. Det hade förmodligen gått även på min förra, men det insåg jag inte, jag bara irriterade mig på alla "pling" dagarna i ända. Pling som automatiskt gjorde så att jag öppnade upp för att kolla vad det var. Och väldigt ofta var det helt i onödan! Reklam eller annat som bara tog min uppmärksamhet.

Nu är allt avstängt. Jag har bestämt mig för att kolla tre gånger om dagen, morgon, lunch och kväll. Och skulle det vara något viktigt som någon vill, ja då går det ju bra att ringa. För där svarar jag alltid. I alla fall alltid om jag känner igen numret. Och gör jag inte det så får väl vederbörande skicka sms.

Och som sagt, jag kan meddela att det är en befrielse!

 

Ny-vaccinerad

2400 kr fattigare med värk i armen och lite "ruggig" i kroppen. Så är status ikväll. Ja, för i förmiddags åkte jag och tog första dosen av bältrosvaccinet. Om två månader ska samma procedur upprepas och sen ska jag väl vara skyddad. 

Med covid-vaccinet i minnet, när jag fick feberfrossa och sov bort två dagar efter varje spruta, så tänkte jag att risken finns att det upprepas. Därför cyklade jag direkt efter vaccinationen runt till tre olika blomsteraffärer för att få tag på rätt färg på krysantemum i kruka.

Efter lunch putsade jag hallfönstret och bytte gardiner och så placerade jag ut mina nya blommor.

Tyckte jag ville ha lite höst-fint att titta på, om jag skulle bli utslagen.

I köket ståtar två små mini-cyklamen i rött, och det matchar pelargonerna på utsidan, som fortfarande ståtar med vackert klar-röda blommor. Och så fick min jul-virkning med rött bomullsgarn komma med på ett hörn.

Och i hallen blev det ombonat med höst-gardinerna och så  vackra krysantemum. 

Och än så länge mår jag förvånansvärt bra, så kanske klarar jag den här vaccinationen bra! Jag håller mina tummar, brygger en kanna te, tänder ljus och kryper upp i soffhörnet.

 

Olika tider - olika idoler/figurer - olika betydelser

Varje tidsepok har sina barn-figurer. Själv växte jag upp med Pellepennan och Suddagumman, Humle och Dumle, Televinken och så Tant Maud och lilla hamstern. Sen kom Hylands Hörna att ta en stor del av min uppmärksamhet, det var ju så mysigt när hela familjen satt tillsammans och tittade på teve och åt något gott på lördagskvällarna!  Musiken som gällde, ja det var Gullan Bornemark med "Är du vaken Lars", "Sudda, sudda bort din sura min", Min Ponny med flera. Viktiga böcker var Kajsa Kavat, Karius och Baktus och så Bröderna Grimms sagor. Astrid Lindgrens böcker läste jag först närmare 70-talet.

Mina egna barn växte upp med Björnes magasin, barnbarnen med Bollibompa-draken. Och nu de senast födda barnbarnen har Babblarna! Babblarnas godnattvisa är tydligen den mest streamade svenska låten genom tiderna på Spotify. Och vårt senaste barnbarn Majken, ja hon har fått höra den varje kväll sedan hon kom ut från sin mammas mage, tror jag.

Jag läser om Babblarnas uppkomst och ser att det växte fram/inspirerades av en pedagogisk träningsmodell (Karlstadmodellen) för barn med språk, tal eller kommunikations-svårigheter. 2007 lanserades dom på Bokmässan, och när dom tre år senare publicerades på You Tube med "Första låten", så började allt snurra på i en väldig fart. Numera finns mängder av låtar, böcker, filmer, kläder och leksaker.

Och när jag såg att dom skulle ha en show i Falun, och vi skulle upp till Leksand och passa vårt tre-åriga barnbarn, så köpte jag biljetter! 

Det var en förväntansfull tjej som klev in i teatersalongen. Så följde en 45 minuters show med sång, dans och interaktion med salongens alla barn, som genast var med på noterna. Det vinkades, svarades på frågor, sjöngs och dansades i hela salongen. 

Idag när vi tog en promenad ner till sjön för att kasta sten, gick hon och pratade om föreställningen, så att den gjorde intryck är då ett som är säkert!

Sen kan jag tycka att "det kan bli lite för mycket" av det goda. Varför måste det säljas prylar i alla möjliga former i samband med föreställningen? Klart att ungarna blir sugna och "vill ha" både leksaker, kläder, böcker och adventskalendrar. Varför måste biljetterna vara så hiskeligt dyra? 310 kr för barn och 385 kr för vuxna. 

Visst förstår jag svaret på dessa frågor! Företagen vill ju "rida på vågen" och tjäna pengar! Vuxna har svårt att säja nej när barnen ber. Själv kunde jag "lura" Majken en annan väg in i teatersalongen, så vi slapp se det här uppdukade bordet med pryttlar!  Nej det handlar inte om snålhet, men det handlar för mig och i min värld om att man inte alltid ska få allt man pekar på. Det är min övertygelse om att ingen blir lyckligare av att få en massa olika saker hela tiden. Man ska få längta lite efter saker som man verkligen vill ha. Antingen skriva på en önskelista eller börja spara till på egen hand. Böcker kan man låna på biblioteket, så inser man vilket fantastiskt ställe det är. Pyssel kan man fixa på egen hand. Idag plockade vi t ex stenar på stranden som vi målade med vattenfärg. Vi plockade också höstfärgsgranna löv och så knöt vi en tråd runt stenen och sen trädde vi löven på tråden och hängde upp den som en fin höst-mobil utanför ytterdörren.

Fast när jag sa höst-mobil till Majken, ja då förstod hon inte riktigt varför den skulle hänga utomhus. Mobil i hennes värld, det är ju en mobiltelefon......

Olika tider - olika idoler/figurer - olika betydelser 

Blå känslor

Igår kväll tittade vi på det sista avsnittet av Svt´s serie Den svenska låtskatten. En dokumentärserie om klassiska svenska låtar och pophistorien. Jättebra program, tycker jag. Det har lockat fram så många känslor - som väl musik gör, både skratt och gråt och massor av minnen.

Blå, blå känslor - där tänker man (jag) direkt på Tomas Ledins Blå blå känslor i natten. En av de första lp-skivorna jag köpte.

Och blå känslor är för mig en känsla av lugn, harmoni och en smula vemod.

Och idag har jag sysslat med blått broderi. Direkt efter morgonkaffet och så nu i eftermiddags när jag lyssnade på Spanarna i P1.

Och jag har lappat med blått, på barnbarnets bandybyxor som var sönderslitna på båda knäna. Bandyträningen börjar om en vecka!

Känslor ja, tänker på något jag läst i Sara Rönnes bloggar eller instagram-inlägg, som slog an något i mig. Att när man vill sätta upp mål för framtiden, så ska man först och främst tänka efter "vilken känsla" man vill känna/uppnå. Att känslan bör styra en, för den är en viktig del av måendet.

Jag tänker att viktiga känslor för mig är; harmonisk, trygg och nöjd.

Och visst kan jag ha blå känslor emellanåt, för vemodet finns där.

Och apropå känslor och musik!

Lyssna på Monica Mac när hon sjunger Stark och sårbar.

Där kan man prata känslor.

Starkt!

Och nu ska vi ta helg! En helg som jag och maken ska ägna åt barnpassning. Återkommer här söndagkväll.

 

Rätta in sig i ledet

Jag gick förbi fårhagen vid Kung Björns hög på min eftermiddagspromenad. Har alltid tyckt om får, tänk att jag t om en gång i tiden, tänkte att jag ville bli fårbonde. Det var väldigt länge sedan, en tid när jag tror att jag såg på livet med väldigt "romantiserade ögon".

Plötsligt började hela fårskocken följa efter ett får och gick på ett så fint led, bortöver hagen. Och det var då jag började grunna på uttrycket om "att rätta in sig i ledet". 

Har jag alltid levt så?? Anpassat mig efter andras regler, åsikter eller beslut. Aldrig stuckit ut eller gått emot majoriteten?

Tänker att det låter ganska trist, men samtidigt är det väl vad man ska göra i en demokrati?!

Men i mitt eget liv?! 

Nog har jag väl gått min egen väg, när jag gjort val av olika slag, även om det aldrig varit särskilt äventyrliga eller utstickande val. Jag är ju född i oxens tecken, har ju båda mina fötter på jorden. Sen om det verkligen beror på mitt stjärntecken, det låter jag vara osagt....

Så tänker jag på de val jag gör nuförtiden. I mitt liv som pensionär. Det är som att glida omkring på en räkmacka. Som jag skrev på ett instagram-inlägg, under en bild där jag paddlade kajak, över en alldeles spegelblank yta. "Jag äger min tid, och den drivs av lust. Livslust. Det är lyx på riktigt!"

För det är så det känns, allt jag gör, gör jag av lust!

Sen finns det såklart tillfällen då jag måste rätta in mig i ledet, men jag ser det inte som något problem. Det som gagnar andra, kan även gagna dig själv i slutändan.

Och här sitter jag nu i solen, som ännu ett tag lyser över min plats mellan tomatplantor, chili och rosenbuskar. Det var höstdagjämning igår, så nu är det snart skugga på den här platsen. Men i detta nu, njuter jag av ett glas mousserande vin och mina funderingar. Jag har varit flitig idag, storstädat huset, varit på gympapass och en långpromenad. Maken har grävt om komposten och är nu på höstens första föreläsning på senioruniversitetet. Ikväll blir det blomkålssoppa och äppelpaj.

Och "det ledet", får maken vackert rätta sig i!

 

Hurra för höstens smaker!

Det blommar i trädgården! Jag kan fortfarande ta in dahlior, solrosorna är ståtliga och rosbuskarna är översållade av utslagna blommor och nya, små knoppar. Rosorna är dessutom extra starka i färgen nu, när inte solen är så stark som i början av sommaren. Det är bara att njuta!!

Vi cyklade ut i skogen i går morse. Det är fantastiskt att ha så nära till naturen!

Den här sorten är lätt att hitta, och man blir liksom glad av den röda färgen som lyser upp i mossan. Men såklart inget man plockar. 

Här ligger grovrensat, det vi tog hem av Karl Johan och Björksopp. Maken gjorde en jättegod pasta med KarlJohanssvamp i går, och resten la han i svamptorken. I förmiddags drog han iväg igen, den här gången med bil ut mot Jumkils-trakten. Och i detta nu står han och rensar. Han har en hel korg fylld med stora svampar! Torken blev full direkt, och nu har jag suttit och googlat på hur man kan frysa just Karl Johan, utan att förvälla den först.

Jag plockade också äpplen igår, finns ett träd nära Waldorfskolan i Hågaby. Det har troligtvis stått i en gammal trädgård, nu är det omringat av högt växande slånbärsbuskar, så det är lite svårt att komma åt frukten, men dom är väldigt söta och goda. Ska göra en äppelpaj senare.

Höstens smaker och höstmat är väl otroligt gott!!

Kanske finns det en glamorös kvinna någonstans inne i mig.....

 Idag tog jag fram alla höst- och vinterkläder från vinden, hängde ut på vädring och började packa ner vår- och sommarkläderna. Konstaterade att jag har betydligt fler sommar- än vinterkläder. 

Hade också tänkt passa på att klippa ner luktärtorna, men när jag kom ut till plantorna så hade det dykt upp nya fina blommor, så jag tog in några stycken, och låter plantorna sitta ett tag till.  

Sen åkte jag ner på stan för att titta på nya kläder. Som alltid är jag taggad strax innan jag kommer ner. Men efter åtta butiker så åkte jag tillbaka hem, på betydligt sämre humör. Allt var svart, grått och murrigt. Tråkigt helt enkelt.

Det var nästan så att det var roligare att sen cykla vidare till tandläkaren!! 

Och egentligen behöver jag inte så mycket kläder, men om ett par veckor ska jag ut på galej, så jag skulle vilja ha något lite glittrigt och glatt. Döttrarna föreslog att jag skulle kolla på nätet, men jag är nog för gammalmodig för det. Vill känna och prova i butik. Inte behöva chansa och skicka efter, för att sen behöva paktetera om och skicka tillbaka. 

Imorgon förmiddag ska maken och jag cykla ut i skogen för att leta Karl Johan-svamp. Till dylika aktiviteter har jag gott om kläder! Det  är nog egentligen "lite mer jag".....

Kanske inte helt passande i samband med detta, men jag läste ett citat av Sofia Sievertsdotter som jag fastnade för;

"Påminn mig om att det inte är den jag är som håller mig tillbaka, utan den person jag inte tror att jag kan bli."

Kanske finns det en glamorös kvinna någonstans inne i mig......

Fjällvandring

 Check på den! Fjällvandringen! Något som jag många år tänkt att jag skulle vilja göra, resa upp till fjällvärlden, när marken glöder och färgerna sprakar. Alltså inte gå med 20 kg packning på ryggen, tälta och laga mat i det fria, utan hyra ett litet hus där man efter dagliga turer kan gå in och duscha, laga go-middagar och tända ljus. Förra söndagen bilade vi upp till Storhogna i Jämtland. 

Inte visste jag att rallarrrosorna är så här vackra när dom vissnat!!

Jag fick nästan nypa mig i armen, för att förstå att jag faktiskt var här på riktigt!

De trolska skogstjärnarna, de gul-orange-färgade fjällbjörkarna,

och marken som skiftade i alla möjliga starka färger. Så otroligt vackert!

Vid Fettjeåfallet, ett av Sveriges högsta med sina 60 meter, hade sherpas från Nepal lagt breda sten-trappor. Det kändes nästan som att man besökte ett tempel, så fridfullt med vattnet som porlade och forsade, ormbunkarna som växte inpå trappen som vore det en anlagd park och inte en skog.

Och det mäktiga fallet, där vattnet forsade i en aldrig sinande ström. 

Vädret var omväxlande sol och regn, vindstilla och blåst. Strax efter att denna bild togs kom en häftig hagelskur som gjorde oss helt genomblöta. Vi hann inte ens få på regnkläder.

Sommaren i jämtland hade tydligen varit ovanligt regnig, vilket gjorde marken mättad på vatten. Det var väldigt blött på många ställen. Tur att det fanns broar över många forsande bäckar - även om standarden ibland kändes lite bräcklig....

Ibland fanns spänger, ibland låg dom under vatten, ibland saknades dom helt eller var ruttna och trasiga.

Gott om blåbär och kråkbär, och blåbärsriset hade magiska färgskiftningar!

Stugmyset! 

Efter 14-20 km vandring per dag var det underbart att ta en dusch, byta om till myskläder och hälla upp varsin whiskeypinne.

Och menyn den här veckan gick inte av för hackor! Med finviner och champagne.

Det ska väl vara lite klass på "after-fjällvandringen".

Vi är båda mycket nöjda med våra dagar i Storhogna, Klövsjö och Björnrike och lyckades "ringa in" området ganska bra med varierad vandring.

Idag tog jag vandring till kyrkogården för att fixa med graven, fast jag brukar väl mer kalla det för en promenad. Eller att "gå ut och gå". Vad nu skillnaden är gällande samma sak....

För att sluta gå det är inget alternativ. Nu får vi fortsätta gå hösten till mötes på hemmaplan!

Och nu sitter jag och inväntar två av mina barnbarn som snart ska dyka upp. 12-åringen skrev till mig och ville att jag skulle hjälpa honom med hemkunskapsläxan. Dom har fått som uppgift att baka något med bakpulver eller hjorthornssalt. Inte kunde farmor säga nej till det!!

Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän...

Plötsligt blev det tio dagar sedan sist jag skrev. I mitt senast inlägg skrev jag att det skulle bli några dagars uppehåll för att jag skulle på kurs-träff till Vadstena. Och det var jag, men inte ända till nu.

Men vi tar det därifrån!

Alltså från Vadstena. Denna lilla idyll vid Vätterns strand, där vi var sex damer, f d textillärare, som samlades för trevligt umgänge i tre dagar. Vi bodde på klosterhotellet och jag delade rum med Lena från Söderköping. Vi fick ett stort, fint rum i Slottsvillan och startade första dagen med en morgondopp i Vättern. Efter en fantastisk frukost strosade vi runt i stan. Besökte klosterkyrkan, örtagården, gränder och gator med klädbutiker, tyg- och garnbutiker, antikhandlare och second hand butiker.  Det provades, vändes och vreds på prylar, diskuterades och shoppades. Innan middagen satt vi och stickade, pratade och drack vin. 

Vi som alla knypplat, även om ingen av oss hade det som något favorit-ämne, hade tänkt besöka Svenska Spetsar. Vadstena är det historiska centret för  knyppling och svenska spetsar med anor från 15- och 1600-talet. Det är ett fascinerande hantverk, och jag vet att vi alla har använt det som ett ämne i vår gärning som slöjdlärare, många elever fann det faktiskt roligt. Jag tror ingen av oss riktigt fastnade för det, och vi som hade haft dynor hade samtliga gjort oss av med dom. Ett besök i butiken hade ju ändå varit trevligt, men nu var butiken stängd, så vi fick nöja oss med att kika i fönstren. Tog i alla fall en bild utanför. Till vårens träff ska vi försöka samlas i Stockholm.

Sen hann jag inte mer än hem till Uppsala, förrän jag fick packa om väskan. Förra  fredagen bilade vi till Leksand. Vi skulle vara hundvakt över helgen, då familjen skulle bort.

Bärplockare och hinkar var med. Det fanns gott om bär och på tre entimmes skogsbesök, tillsammans med hund, fick vi ihop 40 liter bär!

När maken rensade bär, rev jag upp tistlar ur gräsmattan.

Och både fredag och lördag kväll tog vi dopp och simtur i Siljan!

Sen satt vi och åt framför teven och frossade i filmer på Netflix!

Och så fick jag njuta av att laga mat. I ett "riktigt" kök, dessutom med utsikt!

Men nu ska jag laga mat i vårt kök. Vi kom hem sent och kylen ekade ganska tom, men maken har plockat av tomater och jag hittade en påse hemgjord gnocchi i frysen, så det blir lite improviserat, vegetariskt till middag. Jag hittade också en sydafrikansk chardonnay i källaren, som faktiskt inte alls smakar så tokigt. Och inte har vi netflix, men ikväll är det ju säsongspremiär för "På spåret", så vi ska nog få underhållning ändå.

Och vad jag och maken sysslat med den vecka som gått, det får jag berätta om senare. Imorgon är vi barnvakt, så jag får återkomma på söndag!

PS. Titeln på dagens inlägg är en textrad ur en psalm, ursprungligen en irländsk sång. Den satt på en anslagstavla vid strandpromenaden i Vadstena, och textraden slog an en ton i mig.

Precis så känns det i mig just nu!

Vägen går mig till mötes och vinden känns som min vän!