Jag har varit så tacksam i sommar, för jag har sluppit soleksem!
I alla fall tills idag...
Igår var det mulet och jag satte mig ute med min stickning. Plötsligt tittade solen fram, och jag satt med bara armar och fortsatte sticka, till jag kände hur varm solen var och gick in i skuggan. För jag hade ju inte smörjt mig med solskkyddskräm.
Imorse kände jag hur det började klia, och mycket riktigt. På bägge överarmarna har stora röda eksem dykt upp.
Min fina slingerkrasse-odling, den som växer längs en spalje, för att dölja soptunnorna, den har plötsligt fått fullt av små svarta kryp. Alltså det är äckligt mycket och bladen är ätna, hopskrumpna, gula och fulla av hål. Jag slet bort hälften idag.
Och maken upptäckte i förmiddags att en stor tomatplanta helt vissnat ned, utan synbar anledning. Men det var bara att plocka bort alla gröna tomater. Nu ligger dom med ett äpple i mitten, på ett fat på köksbordet, så får vi se om dom kommer bli röda.
Jag hade tillsammans med min bror planerat att åka ner till Sörmland och hälsa på vår kusin den här veckan, men efter fler telefonsamtal och datumförslag hit och dit, så får vi inte ihop det.
Ibland går det inte som man vill.....
Men, men, jag bor inte i jordbävningsdrabbade Colombia, inte i krigsdrabbade Ukraina eller i oroliga mellanöstern.
Allt blir futtigt i jämförelse.
Och nu ska jag ta en dusch, eftersom vi är bortbjudna på middag ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar