Barnbarn och bygge

Nu så är vi tillbaka i vårt lilla radhus i Uppsala, efter lite barnvakts-sejourer. Först här i Uppsala, med tre aktiva syskon som skulle skjutsas till olika aktiviteter, lagas mat till, nattas, underhållas och umgås med. Efter våffel-lunch i lördags hämtade föräldrarna och vi for direkt till Leksand. Eller närmare bestämt Hjortnäsheden, där husbygge pågår för fullt. Vi fick ett underbart mottagande av lilla Majken som sken som en sol och skulle upp i famnen och kramas. Sen har vi hängt med henne oavbrutet, omväxlande med att laga mat och delvis hjälpa till med det vi kunde på bygget.

Vi turades om att läsa sagor, leka kurragömma och bygga med klossar. På söndagen gick jag och Majken i skogen och plockade blåbärsris, hälsade på myror och tittade på bajs. Hela eftermiddagen lekte vi vid Siljans strand med stenar, pinnar. Det var troll, det var affär, det var gymnastik och soldans. Fantasin är oändlig med en 2 1/2-åring, och det är inga svårigheter att underhålla. 

Mamman målade, pappan spikade panel och farfar, morfar och två fastrar hjälpte till. Full aktivitet rådde.

På kvällen hade jag lagat middag, så föräldrarna kunde hålla på så länge som möjligt.

I morse kl 05.00 åkte pappan iväg till sitt arbete, dottern (mamman) skulle skjutsa till förskola och åka och till sitt jobb. Vi skulle fixa lite på bygget och sen skulle vi sammanstråla på lunch, vi skulle hämta på förskolan och så äta middag tillsammans innan vi skulle åka hem igen.

Det var bara det att vi fick ett sms kl 06.30 i morse om att lilla Majken kräkts ner hela sängen två gånger. Kunde det vara kräksjukan tro? Något som tydligen går på förskolan.

Planerna ändrades. Maken och jag åkte till bygget och målade ett tak och ett rum och spacklade en brand-dörr. Det är så mycket kvar att göra! Och det är bara om en dryg månad som det är tänkt att flytten ska gå. Jag får tänka på annat för att inte stressa upp mig - vilket ju inte gagnar något eller någon alls...

Det är ju inte mitt bekymmer, men det är ju vårt barn och hennes familj som det drabbar - och ens barn kommer ju för alltid att vara en del av en själv, det kan inte hjälpas. Och då är det inte så konstigt att känslorna och tankarna finns där.

Jag beundrar deras flit och deras idoga arbete. Och det blir så fint och välgjort. 

Och titta på utsikten från sovrummet!

Den skulle man ju inte säga nej till!

Men att sätta igång och bygga ett eget hus?!!!

Nej tack, det ska vi inte göra!!

Nu håller vi tummarna för att inte vi fått någon "kräk-sjuke-bacill", men vi har just ätit middag med god aptit, så jag tror inte det är någon fara!

Vårkänslor och dagdrömmar

I förrgår gick jag promenaden med vinterjacka, pannband, vantar och extra överdragsbyxor. Idag tog jag vårjackan, men blev tvungen att ta av mig den och bara gå i tröjan.

Och se på "bananerna" i trädet! Ja, just bananer, trodde jag att det skulle växa och bli, när jag var i tio-årsåldern och några äldre ungar lurade i mig det. Jag var lättlurad, kanhända är jag det fortfarande.

Men oavsett, så njöt jag till fullo, av dagens promenad. Det är fortfarande snöfläckar kvar i norrläge, men mer och mer blir det vår, och det liksom spritter i naturen. Växer så det knakar och fågel-livet börjar bli öronbedövande.

Kändes skönt att sträcka ut kroppen, efter förmiddagens storstädning.

 

Till middag lagade jag en moussaka och drömde mig bort till Grekland. Till den där blå-turkosa värmen. Till fotspåren i strandkanten. Till cikadornas gnidande. Till solupp- och solnedgångar i havet. Till Kalimera och Kalispera.

Jag smider överrasknings-planer.

Vi får se hur det går.

Nöjer mig med dagdrömmar så länge.

Nu ska vi vara barnvakt i ett antal dagar. Imorgon till lördag i Uppsala. Fr om söndag i Leksand.

På återseende.

Livet är för kort för att sitta still!

Igår kväll fick jag äntligen besöka restaurang La Ruelle, här i Uppsala. Det är ett litet ställe som varit väldigt populärt och alltid fullbokat, när jag försökt få ett bord. Men igår blev det så äntligen min tur. Kära syster och jag skulle äntligen ses. Vi hade ett datum inbokat för en månad sedan, men då låg jag i feber och hosta. 

                 

Och det var värt att vänta på! Konceptet är lite mindre rätter, så för att bli mätt ska man välja minst två. Vi löste det genom att dela på en förrätt och en efterrätt.

Crudo på regnbåge, blodapelsin, gurka, forellrom.

Det fullkomligt smälte i munnen.

Huvudrätten likaså, en kyckling ballotine, glaserad kålrabbi, sherrysås och amalficitron.

                 

Och så desserten, Créme caramel med inkokt glassrabarber.

Som om inte det vore nog, så var det rysligt trivsamt att sitta och samtala med syster. Vi konstaterade att tiden går alltför fort.

Idag var det gym som vanligt, och när vi kom hem var hantverkarna redan på plats. Vilket innebar att vi inte hade någon ström - så att brygga te eller duscha gick inte.

Hantverkarna är här för att få ordning på vår köksfläkt, tillika in- och utluft i huset. Det har varit en krånglig historia, så jag riktigt känner hur kostnaderna tickar på varje minut......

Men blir det bra, så att vi t ex slipper känna matos i sovrummet, så är det väl värt det!

Dock, när vi skulle laga middagen - till sex personer, eftersom vi hade tre barnbarn här - så visade det sig att vår spishäll inte fungerade.....

Fortsättning följer....

(vi fick mat, tack vare makens extra-platta, som han köpt för att ha till öl-bryggning).

Och så blev det en liten "påsk-handduk" av mitt första försök till Chicken Scratch.

Men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker det är skitfult eller lite kitschigt....

Idag har jag börjat på en ny! 

Livet är för kort för att sitta still!!

Blåsippan ute i backarna står....

.... fast det var bara två stycken, väldigt små. Och kanske borde jag låtit dom växa kvar, men jag kunde inte låta bli att plocka. Lovar att jag ska njuta av dom!

Andra blomster som jag ägnat mig åt i dag, är mina första stapplande försök i att brodera s k Chicken Scratch. Valde ett lite för svårt tyg att börja med, eftersom de vävda rutorna är så diffusa i färgen, så är det lite svårt att se exakt var dom börjar och slutar. Men det här är ju bara en provlapp, och någonstans måste man ju börja. 

Vantarna blev färdiga idag och ligger nu på blockning. Ska försöka klara mig utan stickning nu, och istället försöka koncentrera mig på broderiet. Vi får se hur det går. Tycker ju samtidigt att det är skönt att ha lite olika projekt på gång, så att man kan variera sig.

Men i detta nu väntar projekt middag.

 

Jag trivs bäst här, där jag kan ha det lugnt och skönt!

 Hur man kan välja att cykla ner på studenternas i kylslaget gråväder för att stå ute och titta på fotboll i nästan två timmar - det är  för mig en gåta! När alternativet är att sitta hemma och sticka med tända stearinljus, skön musik i högtalarna och ett glas vin intill. 

Men maken och dottern drog iväg och skulle möta upp andra familjemedlemmar på plats. Desto mer lugn och ro (och vin) till mig!

Jag håller på att sticka mig nya tumvantar, då jag slitit ut ett par och ett annat par är påväg att gå i bitar. Dessa stickade jag för ett par år sen av ett ganska tjockt otvinnat ullgarn. Nu har jag i gömmorna hittat en rest av sock-garn i 80%ull och 20% nylon, så dom här blir nog mer slitstarka. För ännu ett bra tag behövs tumvantar, i synnerhet för mina kalla händer, även om mars är en "vårmånad". Dessutom ska vi om elva dagar iväg på en liten resa, som kräver mycket utevistelse, så tills dess behöver mina vantar vara färdiga.

Men nu ska jag först titta på ett program på tv 4 play. Kom och prata med min frisör om Susanne Reuter, en gemensam favorit, och hon sa att denna fantastiska människa varit med på programmet "Vilket liv" - och som jag längtat till att få tid att se det avsnittet. Nu kan jag gotta mig, skratta och gråta i min ensamhet- för det vet jag att jag kommer göra, så lättrörd som jag är!

Så; "Jag trivs bäst här, där jag kan ha det lugnt och skönt!

Är dom unga yngre, eller är jag äldre....?

"Ni hör vad jag tänker", så hette gårdagens föreställning med Katrin Sundberg, och det var verkligen ett virr-varr av tankar som förmedlades med fart och fläkt. Och konstant skratt. Så roligt! Dessutom visade hon att hon både kan dansa och sjunga. Imponerande!

 Vi avslutade kvällen med varsitt glas vin på Café Plaza, innan det var dags att cykla hem. Fredagkväll på stan, det var länge sen, och jag konstaterade att ungdomsgängen som drar fram på stan, ser så vansinnigt unga ut. Eller är det möjligen så att det är jag som blivit så vansinnigt gammal.....??

Så pass gammal att "lördagsnöje" för mig innebär att jag ägnade förmiddagen åt en you-tube film, där man visade exempel på Chicken Skratch, en typ av broderi, som jag länge velat prova. Idag har jag grävt i mina gömmor och plockat fram material. Nu ska här provas olika stygn och färgkombinationer. Fortsättning följer!

Det var tomt på brödhyllen i frysen, så i början av veckan satte jag en surdeg, som idag var mogen nog att bakas av. Tre olika typer har jag åstadkommit på eftermiddagen. Nu står de sista, grahamsfrallorna, i ugnen och sen är det dags att börja med middagen.

Trevlig lördagkväll!

Hur ska man tilltala ChatGPT?

 

Igår kväll sammanstrålade jag med f d kollegor på vårt "stammis-ställe" 7 Flaskor, för lite mat och drinkar. Det var rysligt trevligt och nästan fyra timmar bara försvann.

Tyvärr försvann inte natten lika snabbt. Jag vred och vände på mig och plågades av en intensiv smärta i högra skinkan. Sömn-kvalitén blev usel!

Och det berodde inte på drinkarna, om någon tänkte insinuera det!!

På morgonkvisten slog jag på ChatGPT och beskrev mina symptom och därefter följde en konversation. ChatGPT ställde följdfrågor och jag svarade och fick därefter utförliga svar, där "han" uteslöt flera "diagnoser" och istället kom fram till att jag har en inflammation i min piriformis. Jag fick tips på åtgärder, utförliga bilder/instruktioner på övningar och mer matnyttigt.

Det kändes faktiskt som att jag chattade med en läkare.

Att jag haft extra besvär under natten, berodde på gårdagens aktivitet med att städa ur köksskåp. I fem timmar klev jag upp och ner på en stol, vilket utmanade min lilla piriformis till bristningsgränsen.

Och när jag låg där och skrev, sådär artigt och vänligt som jag brukar göra då jag chattar med en människa, så tänkte jag plötsligt; alla ja tack, nej tack, tack för hjälpen, förlåt och ursäkta - det var väl egentligen ganska onödiga tangent-tryckningar?!! Jag menar - det är ju ändå en robot!

Visst ska man vara hövlig i sitt språk, men samtidigt bryr sig väl bara roboten om konkret information, gärna kortfattad??

Det där är en ny värld som öppnar sig och som man måste förhålla sig till och samtidigt vara försiktig med. Jag är t ex väldigt skeptisk till alla AI-genererade bilder som flödar omkring oss.

Men det här är en alldeles verklig bild, tagen med min mobil under förmiddagens promenad. Det här är Kvarnbofallet, och nu flödar vattnet ymnigt, och jag fick Brusa Högre Lilla Å,  det underbara instrumentala musikstycket av Björn J:son Lindh från 1980, i mitt huvud! Passande ändå!

På eftermiddagen var jag på massage, så nu är jag skönt avslappad i kroppen, med en ömmande piriformis, efter en något hårdhänt behandling. Blir nog en värktablett till natten.

Imorgon är det fredag och jag ska sammanstråla med en god vän och besöka UKK och Katrin Sundbergs föreställning "Jag hör vad ni tänker".

DET ser jag fram emot!!

 

Vårens budbärare!

 Det måste vara rekord-tidigt! Men på dagens promenad både hörde och såg jag lärkan, för  första gången i år. Denna vårens budbärare, denna glädjespridare. Dess drill väcker mina lyckokänslor, och jag bara stannade till och njöt samtidigt som mungiporna drog sig mot örsnibbarna! Underbart!!!

Alla jäkla krig och allt elände i världen, men lärkans drill inger hopp, i alla fall hos mig!

Jag var och veckohandlade i förmiddags och sen planterade jag om krukväxterna innan lunch. Vi åt lunch tillsammans, både maken, dottern och jag - men sen spreds dom för vinden. Maken skulle till senioruniversitetet, dottern till Stockholm för en presentation av nya kollektionen till NK-personalen. Själv tog jag itu med att virka påsk-harar. 

Ja, någon ska göra det också. Och jag ska skicka dom som en liten tack-gåva till min frisör. Hon gjorde mig så fin i håret i går, och vi har alltid så trevliga och givande samtal. 

Igår kväll fick maken och jag dra iväg och barn-vakta ett par timmar, ikväll ska vi på samfällighetsföreningens årsmöte.

Men först ska vi äta soppa, den står och puttrar på spisen i detta nu.

När vi kommer hem, blir det semlor och te!

Men dagens största behållning, ja det är ändå lärkan!!

Fläckar på duken = lyckad bjudning!

Om en duk, efter en middag, har fläckar av rödvin, sås och hallon - då vet man att middagen var lyckad! Folk har känt sig som hemma, vinet har flödat, maten skickats runt och man har tagit om, och om igen. Alltså måste det faktiskt bli fläckar på duken! 

Men så här prydligt var det innan gästerna kom! Jag hade klippt av snödroppar, men var tvungen att fylla mina små vaser med stenar, för att blommorna skulle nå över kanten, dom var så rysligt korta.

Jag satte ut små påskliljor med nerstucket blåbärsris och lite tallkottar, som en "välkomst-blomma" vid ytterdörren. Vårkänslorna "pockar på"!!

När linneduken gick i tvätten, passade jag på att klippa till tyg till Sirius-märken. Jag håller på att iordningställa lite påsk-överraskningar till barnbarnen. Trodde det skulle finnas färdiga tygmärken att köpa, men så enkelt var det inte.

Och apropå fotboll, när maken var på match, så gick jag en långpromenad i vårsolen. Jag krafsade bland fjolårslöv och fjolårsgräs efter tussilago och blåsippor, men jag är nog för ivrig, kommer nog att dröja några veckor innan dom törs kika upp.

Väl hemma, tog jag en dusch och bytte till bekväma myskläder. Hällde upp ett glas vin och färdigställde mina märken. 

Det är söndagkväll, väntar på att dottern ska komma hem från en helg i Undersvik, så ska vi äta upp resterna av älg-grytan från igår.

Mat och mys

 Över grannskapet ekar glassbilens truddelutt, den här tiden varje fredag, kommer den troget. Det var längesedan jag köpte något, även om jag tycker Sundborns punsch är väldigt god, så tycker jag att den är lite väl dyr.

I eftermiddags gjorde jag dessutom egen glass, av Dulche de leche, grädde och apelsin-skal och -saft. Tyckte inte att smeten var någon höjdare, men förhoppningsvis blir det gott. Tänkte servera en skopa med trädgårdshallon och en chokladkaka, som dessert i morgon, då vi får middagsgäster. Har förberett dessert och varmrätt idag. Har gjort en älgköttgryta med kantareller och rotfrukter som ska serveras med en potatispuré och rårörda lingon. Ostbricka innan glassen. Och allra först ska vi bjuda bubblande cremant och skagen-snittar. 

Det är trevligt att planera, laga och bjuda till bords. I morgon ska jag först städa, och sedan duka lite extra fint, stryka linneduk och servetter, plocka lite snödroppar och pynta med stenar och stearinljus. 

Det är trevligt att ha middagsgäster, att samlas runt en måltid och prata och skratta om högt och lågt, det är livgivande och viktigt.

Det är också trevligt och viktigt att äta och dricka gott, när man bara är en eller två. Att laga gott och att duka fint, det förhöjer så mycket stämningen och humöret. Mat är inte bara "att bli mätt", det är en del av livet med många olika intryck.

Och apropå livet och olika intryck!! Den här bilden med kommentaren är oslagbar. Dottern skickade den i morse och jag har gått och små-myst hela dagen. Språkets utveckling hos en liten 2 1/2-åring! Obetalbart!!

Nu är det fredagsmys som väntar - och då blir det go-middag med rödvin! Trevlig helg!

Plåster på såren

I natt kunde jag inte somna, det var som förgjort, trots att jag kände mig så trött när jag väl släckte lampan. Kanhända var det starka månskenet en del av problemet, min mamma skyllde i alla fall alltid på fullmånen, och påstod att hon sov uruselt då.

Jag vred och vände på mig, täcke av, täcke på. Ligga på sidan, ligga på rygg. Numera har jag alltid en kudde mellan benen, då jag har värk i en muskel i skinkan som fäster vidare ner i låret. Det avlastar litegrann med en kudde, men så fort jag vänder mig, så hamnar den ju fel, och måste rättas till.

I alla fall, så började jag ligga och fundera på olika sängplatser jag haft genom livet. Ja, något ska man ju tänka på!! Det var i och för sig ganska skoj. De allra första barndomssängarna var fortfarande tydliga. Hur jag älskade att krypa ner hos min 12 år äldre storasyster, och jag minns att jag låg nära henne, på rygg, med min böjda arm runt hennes hals. Måste varit obehagligt för henne. Eller när jag hälsade på hos min mormor och morfar och fick ligga i en utdragssoffa precis under gökuret, som flitigt gol varje kvart. Jag mindes vår 140 cm säng, som jag envisades med att vi skulle ha, vilket blev lite trångt när vi hade två barn som kom över på nätterna. Jag mindes tältnätter med glädje - jag älskar att sova i tält. Jag mindes mysiga boenden från våra resor på senare år.

Oj som jag mindes. Kanske att det bidrog till att jag inte kunde sova.....

'

Och kanske det bidrog till ett visst mått av otur under dagen.... T ex så fick jag för mig att jag skulle sticka en tunn, lång spets-sjal av ett entrådigt ullgarn från gömmorna. Två gånger la jag upp och började sticka på jumperstickor, men maskorna gled av och jag tappade räkningen, så jag repade upp och försökte istället sticka på en rundsticka i trä. Här satt maskorna bättre, men sen gick det upp en flisa i trät vilket gjorde att maskorna fastnade, och efter tre nya försök, gav jag upp och repade upp allt.

 

Så skulle jag ge mig på att göra tummen på fingervantarna jag stickar. Det blev tre försök, massor av svordomar och hela tiden fel. Nu har jag knölat ner det stickprojektet i en påse och gömt i garderoben, så får vi se om det kommer ljusare tider.

Jaha, och så när jag cyklade ner på stan för ett ärende, så tappade jag mitt pannband.

Men efter gympa, lunch ute i solen och så en promenad på det, så tog jag itu med ett nytt syprojekt istället. Ett tyg som har säkert 4-5 år på nacken, men nu har jag klippt till en sommarblus och börjat sy.

Vi får hoppas att det flyter bättre än stickningarna.

Dock tänker jag göra kväll nu. Vi har ätit fisk, så då blir det glass till efterrätt - det är sen gammalt. Egentligen sedan vi hade småbarn, fisk var inte populärt, men genom att locka med glass, så slank det alltid ner.

Och jag tror bestämt att vi ska ta varsitt glas mörk rom också.

Det kan jag behöva - som plåster på såren...

Min onsdag

Igenkänning på detta!´

Jag står i köket och bakar och dottern sitter vid datorn. Nästan som när hon kom hem från skolan en gång i tiden och satte sig med läxorna, medan jag stod och fixade i köket. Ganska mysigt med sällskap, även om vi inte pratar jättemycket, eftersom hon är mitt uppe i arbete och jag lyssnar på radio och stökar med mitt. Hon stannade hemma och jobbade idag, eftersom hon känner sig risig, med ont i halsen och seg och tung i huvudet. Stackarn, hon har ju nyss varit sjuk. Men det verkar som att dom här bacillerna håller i sig länge. Varken maken eller jag är av med vår hosta, och snuvan är fortfarande konstant och irriterande. Vi går ändå på gym, och tar långa promenader. Ibland får man helt enkelt inte känna efter för mycket.

Väntar på att barnbarnet ska komma och hämta bullar nu. Han bad mig baka, när vi sågs i lördags, har ju lovat baka, så länge han måste gå på sin mjölkproteinfria diet. Imorgon skulle han visst på utflykt med skolklassen, så då passar det ju bra att han kan få ta med bullar. Passade också på att baka bullar till oss, göra småkakor och så står en rotfruktspaj i ugnen i detta nu, ska bli kvällens middag.

Maken kom precis hem från senioruniversitetet, nöjd och glad, efter två bra föreläsningar. Den ena om fotboll, den andra om etruskerna, hans intresse är brett! Sen var han extra glad, eftersom han träffat på en bekant som, liksom maken, inte ledsnat på att åka långfärdsskridskor, så imorgon ska dom bege sig ut på isarna. 

Själv är jag rätt nöjd med att man idag konstaterat att det här i Uppsala-området är s k meteorologisk vår, dvs dygnsmedeltemperaturen överstigit noll grader, sju dagar i följd.

Livets önskelista

Ja visst kan mammografi kännas ganska hårdhänt och nog blir man lite mörbultad i sina små bröst, men vilket privilegium att helt gratis få gå och kontrollera status, med jämna mellanrum. Och det är ju snabbt överstökat. Sköterskan jag hade idag, var dessutom så glad och trevlig - jag menar det kan knappast vara ett jätteroligt jobb....

Nu är det bara att vänta på besked. Min mamma fick bröstcancer vid 62 års ålder, själv är jag 67, och har hittills klarat mig - hoppas det så får förbli!

Sofia Sievertsdotter skriver om Livets Önskelista

Det är lättare att köpa en present till någon som har skrivit en önskelista. Det gäller även livet. Ju tydligare vi ser, känner och målar upp vart vi är påväg desto större sannolikhet att vi också kommer dit. Men än viktigare är att veta varför vi vill någonstans, eftersom intentioner driver oss.

När vi klarlägger vad vi vill, och eliminerar blinda fläckar som hindrar intentionen, kan livet läsa vår önskelista. Vi kanske inte får exakt det vi trodde, men vi får med säkerhet det vi behöver. När vi tydliggör vår önskelista tar livet oss i hand.

 Jag önskar mig många saker, men allra högst upp på min önskelista, står såklart att jag vill få vara frisk!

Premiär-måndag

Idag kunde vi sitta ute och dricka lunch-kaffe för allra första gången i år! Det smakar alltid extra bra då!

Premiär även för solglasögon och hög solskyddsfaktor i ansiktet, jag är ganska känslig för sol, och får lätt eksem. Därför satt jag inte så lång stund heller, tog en långpromenad istället. Maken satt kvar och läste, men han har en tålig hy, dessutom blir han extremt lätt brun. Vi är lite av "black and white", han och jag....

I förmiddags, startade jag upp ett nytt sy-projekt, en linneklänning. Behöver sy färdigt nu i början av mars, för snart är det dags att så frön till sommarens rabatter, och då behöver jag utrymmet på skrivbordet i mitt sy-rum, som då tillfälligt förvandlas till "för-gronings-rum". 

Dottern kom hem vid lunchtid, och har sedan dess suttit i möten. Så nu har källarens gästrum förvandlats till både kontor och bostad, för en månad framöver. 

Jag ska gå ner i köket och göra gnocchi till lammragun, som jag lång-kokade i lördags. Vi ska väl ha en lite festligare måndagsmiddag, så att hon känner sig välkommen.

Mors Mars!

Så har vi trätt in i månaden mars. En vårmånad. Och med tanke på att regnet strilar ner utanför fönstret, så är det i alla fall mer vår än vinter i detta nu! 

Maken är på fotboll, jag har precis avslutat med att städa huset. Inget jag brukar ägna mig åt på söndagar, men i helgen har vi haft barnbarn på besök och imorgon ska vi få en inneboende. Yngsta dottern och hennes pojkvän har köpt en lägenhet med inflytt om en månad, men den dom bor i nu, måste tömmas i morgon. Nu ska dom dela upp sig, så dottern kommer hit och pojkvännen flyttar hem till sina föräldrar.

Första söndagen i mars innebär också Vasaloppet, och det innebär i sin tur scones-frukost framför teven. De två äldsta barnbarnen kom hit igår eftermiddag och har sovit över, lilla Eva fick vara här medan bägge bröderna och deras pappa var på pool-spel i bandy hela förmiddagen.

Det är inte så ofta de två äldsta barnbarnen sover över här nuförtiden, ibland har dom varit hemma själva om föräldrarna ska iväg. Jag tänker att snart kommer det förmodligen bli mer regel än undantag, säkert inte så roligt att vara hos "oss gamlingar" när intressesfären växer till sådant som inte vi "förstår oss på". 

Men när lilla Eva gått hem till sig, Jennifer blivit skjutsad till gymnastikträningen och Vasaloppsvinnaren korats, så fick jag med mig 12-åringen på en långpromenad, och det kändes varmt i hjärtat. En 12-åring har många funderingar. En lite rastlös längtan till att bli lite mer vuxen och självständig, en känsla av att skolan är så tråkig, han undrar hur hans pappa och syskonen var som barn, vilken var mest förståndig? Gjorde dom något dumt någon gång? Vad fick dom i månadspeng? Och hur blir det nästa jul, vilka ska vara tillsammans då? Frågor, frågor. Och farmor försöker svara så gott hon kan, och jag känner ett litet vemod i hjärtat när jag tänker på att sådana här stunder är så sällsynta-men att jag är så tacksam för dom. Lilla, Stora Eric! Låt mig få "behålla honom" länge till!