.... eller; those where the days my friend. En gammal hit från förr. Mary Hopkins låg på listorna med den 1968-69. Jag upptäckte att jag kommer ihåg nästan hela den svenska texten på samma låt. Den sjöngs av Anita Lindblom och gavs ut 1968, då jag var 10 år. Hur i all sin dagar, texten kan sitta, det undrar jag, men jag måste väl tyckt att den var väldigt bra!
Anledningen till att den dök upp i mitt huvud just idag, beror på att min svåger och svägerska firar sin fyrtiofemte bröllopsdag. Vi skulle egentligen varit på fest i Björklinge, just av den anledningen. Knappt 40 personer var bjudna. Men av olika anledningar och avbokningar, så blev allt avlyst och "brudparet" befinner sig istället på Rhodos och firar.
Så här unga och oskuldsfulla såg dom ut, när det begav sig. Fast dom hade en 2 månader gammal son, så väldigt oskuldsfulla var dom faktiskt inte.
Jag minns tydligast från den dagen, att Pelle vägrade bära slips när dom skulle till kyrkan. Det slutade med att Eva grät. Tillslut åkte slipsen på. Men direkt efter vigseln åkte den av igen!
Försökte gräva fram ett foto på mig och maken från samma tid, men det första jag fann var ett halvår senare, Från en afterski i Åre. Rödrosiga efter skidåkning eller efter vin, kan man ju undra.....
Ack ja, tiden sätter sina spår.
Men idag firar vi nationaldagen.
Och äntligen fick jag till en bukett liljekonvaljer!
Eller egentligen två buketter! Den med blågula bandet, levererade jag till våran Gustav, som har namnsdag idag. Han stod och förberedde en middag för 19 personer, när jag överlämnade blommorna.
Betydligt färre vid middagsbordet blir det hemma hos oss ikväll.
Här blir vi 2 personer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar