Nog ser jag väl en smula hänryckt ut här?!
Fotot togs för 14 år sedan, när jag var med mina båda döttrar på en roadtrip till/på Öland. Vi hade så mysigt tillsammans, besökte så vackra platser.
Och jag har nog varit hänryckt ett antal gånger sedan dess också!
I morse, till exempel, när jag vaknade och hade sovit mig igenom hela natten utan att vakna av hosta. Då kände jag mig nästan en smula hänryckt och tänkte att NU, NU är jag frisk.
Sen steg jag upp och fick värsta hostattacken före frukost, men jag bestämde mig ändå för att jag nu är på rätt väg!
En kort stund hade jag tänkt gå och träna, men förståndet i mig fick bestämma, så det blev en tur till svärföräldrarnas gravplats för att rensa och göra fint, och därefter gick jag en långpromenad. Det frodas midsommarängar i landskapet! Jag såg både prästkragar, midsommarblomster, smörblommor, hundkex och mandelblom i högt svajande gräs. För det blåste friskt, och jag hade både vantar, mössa, ylletröja och jacka, men den här tiden är ändå alldeles, alldeles underbar!
Så man kan bli hänryckt bara av den anledningen, och som om inte det vore nog, så är det ju pingstafton.
Dock inget bröllop, eller någon annan festlighet på gång, men jag ska fixa en go-middag med oxfilé, hasselbackspotatis och kantarellsås.
Yngsta dottern som jag pratade med på telefon idag, gick och köpte Blå Bands pulverbea, tunnskivad lövbiff och fryst pommes - det skulle bli en "memory lane-middag", som hon uttryckte det. Detta var nämligen hennes bästa när hon var liten, och det hon alltid önskade om hon ville ha en "finmiddag".
Så värst hänryckt kände sig hon dock inte, efter två utekvällar i rad.
Men alla kan vi ju inte vara på topp jämt och ständigt.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar