... hade jag under kvällspromenaden! Solen stod lågt och lyste mig rakt in i ögonen. Och då fick jag strofen i huvudet. Det tog en stunds promenerande innan jag kom på varifrån den kommer, men sen gick jag och nynnade på "Mors lilla Olle" resten av vägen. Och jag hade nog rosor på kinden innan jag kom hem, för jag gick ganska snabbt och det var lite kylslaget.
Så pass att i morse när jag drog upp rullgardinen, så vräkte snön ner. Lagom till jag skulle ta mig till jobbet hade det blivit snöblandat regn. Inte så jättemysigt!
Men just därför behöver man verkligen försöka ha "solsken i blick".
Man kan hänga läpp och bryta ihop för snön och den kalla vinden, för allt vad corona-pandemin ställer till det med, för ryggvärk, för att teven strular, för att det är grus i skon, för att grädden surnat, för att cykelnyckeln försvunnit igen, för att inte dottern kommer hem till helgen som jag hoppats, för elever som kommer för sent och glömmer bort uppgifter, för föräldrar som hör av sig om allt i tid och otid, för dyra fjärrvärme-räkningar.
Ja, man kan praktiskt tagit gräva ner sig om man skulle vilja.
Men hur kul är det?!
Med solsken i blick så kan du uppleva magiska ögonblick. T ex på kvällspromenaden. Titta bara på de foton jag knäppte nu ikväll. Eller när maken och jag drack te och åt rabarbermuffins framför den lilla teven på övervåningen, den fungerade, och Rebecka Martinsson var spännande i kväll. Det var glädjande att prata med döttrarna på telefon, den ena hade blivit godkänd på en tenta hon trodde hon kört i, den andra berättade stolt om Dahlior som vuxit upp och att hon köpt en boll-pil och stockrosplantor. Äldste sonen ringde och bjöd i god tid in till sin födelsedagsmiddag. Hibiscusarna blommar ståtligt i hallfönstret och liljorna jag fick för en vecka sedan står i full blom och sprider väldoft.
Det finns så mycket solsken om man bara vänder blicken åt rätt håll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar