Själv fick jag uppleva sprudlande liv och glädje med barnbarnen. 4 1/2-åringen utbrast när vi lekte; -Vad kul att du är här! 1 1/2-åringen dansade och skrattade, kramades och pussades.
När jag cyklade hem, även jag berörd av stundens allvar, hörde jag plötsligt svalornas svirrläten och när jag kikade upp mot den blå skyn såg jag tre stycken som svävade högt där uppe. Säsongens första och jag kände sådan glädje och tacksamhet. Tacksamhet över att jag varit så förskonad mot våld och andra hemskheter med mina egna fyra barn.
Och nu är det barnbarnen som jag hoppas ska få vara förskonade och bara uppleva glädje, lycka och godhet genom sin uppväxt.
Igår tappade mitt äldsta barnbarn sin första tand. Det var en stor dag i hans liv! Jag messade till pappan; - Lägg den inte i ett glas med vatten, så att någon råkar dricka upp den. Det gjorde nämligen jag med äldste sonens första. tappade tand. Den låg i ett glas med vatten som stod på diskbänken. Jag kom och var törstig och svepte vattnet utan att tänka mig för. Tanden följde med. Men jag minns att tandfen, ändå kom och la en guldtia i glaset!
Lillasyster till han som tappat tanden ringde, tillsammans med sin pappa, mig på kvällen och frågade; -Falmol fick du ont i magen näl du dlickte upp tanden?(hon kan inte säga R) Jag sa att det inte hade gjort ont och att jag bajsat ut den dagen efter. Sen pratade sonen och jag om vad möjligen tandfen skulle komma med, eftersom ingen numera har några kontanter hemma. Då berättade han om någon på förskolan som tappat en tand och som fått ett halsband, och då kom 4-åringen in i samtalet igen och sa att tandfen inte kunde komma för att det var Corona...... Där hade sonen och jag svårt att hålla oss för skratt.
Det är inte alltid så långt mellan sorg och glädje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar