Blå känslor

Igår kväll tittade vi på det sista avsnittet av Svt´s serie Den svenska låtskatten. En dokumentärserie om klassiska svenska låtar och pophistorien. Jättebra program, tycker jag. Det har lockat fram så många känslor - som väl musik gör, både skratt och gråt och massor av minnen.

Blå, blå känslor - där tänker man (jag) direkt på Tomas Ledins Blå blå känslor i natten. En av de första lp-skivorna jag köpte.

Och blå känslor är för mig en känsla av lugn, harmoni och en smula vemod.

Och idag har jag sysslat med blått broderi. Direkt efter morgonkaffet och så nu i eftermiddags när jag lyssnade på Spanarna i P1.

Och jag har lappat med blått, på barnbarnets bandybyxor som var sönderslitna på båda knäna. Bandyträningen börjar om en vecka!

Känslor ja, tänker på något jag läst i Sara Rönnes bloggar eller instagram-inlägg, som slog an något i mig. Att när man vill sätta upp mål för framtiden, så ska man först och främst tänka efter "vilken känsla" man vill känna/uppnå. Att känslan bör styra en, för den är en viktig del av måendet.

Jag tänker att viktiga känslor för mig är; harmonisk, trygg och nöjd.

Och visst kan jag ha blå känslor emellanåt, för vemodet finns där.

Och apropå känslor och musik!

Lyssna på Monica Mac när hon sjunger Stark och sårbar.

Där kan man prata känslor.

Starkt!

Och nu ska vi ta helg! En helg som jag och maken ska ägna åt barnpassning. Återkommer här söndagkväll.

 

Rätta in sig i ledet

Jag gick förbi fårhagen vid Kung Björns hög på min eftermiddagspromenad. Har alltid tyckt om får, tänk att jag t om en gång i tiden, tänkte att jag ville bli fårbonde. Det var väldigt länge sedan, en tid när jag tror att jag såg på livet med väldigt "romantiserade ögon".

Plötsligt började hela fårskocken följa efter ett får och gick på ett så fint led, bortöver hagen. Och det var då jag började grunna på uttrycket om "att rätta in sig i ledet". 

Har jag alltid levt så?? Anpassat mig efter andras regler, åsikter eller beslut. Aldrig stuckit ut eller gått emot majoriteten?

Tänker att det låter ganska trist, men samtidigt är det väl vad man ska göra i en demokrati?!

Men i mitt eget liv?! 

Nog har jag väl gått min egen väg, när jag gjort val av olika slag, även om det aldrig varit särskilt äventyrliga eller utstickande val. Jag är ju född i oxens tecken, har ju båda mina fötter på jorden. Sen om det verkligen beror på mitt stjärntecken, det låter jag vara osagt....

Så tänker jag på de val jag gör nuförtiden. I mitt liv som pensionär. Det är som att glida omkring på en räkmacka. Som jag skrev på ett instagram-inlägg, under en bild där jag paddlade kajak, över en alldeles spegelblank yta. "Jag äger min tid, och den drivs av lust. Livslust. Det är lyx på riktigt!"

För det är så det känns, allt jag gör, gör jag av lust!

Sen finns det såklart tillfällen då jag måste rätta in mig i ledet, men jag ser det inte som något problem. Det som gagnar andra, kan även gagna dig själv i slutändan.

Och här sitter jag nu i solen, som ännu ett tag lyser över min plats mellan tomatplantor, chili och rosenbuskar. Det var höstdagjämning igår, så nu är det snart skugga på den här platsen. Men i detta nu, njuter jag av ett glas mousserande vin och mina funderingar. Jag har varit flitig idag, storstädat huset, varit på gympapass och en långpromenad. Maken har grävt om komposten och är nu på höstens första föreläsning på senioruniversitetet. Ikväll blir det blomkålssoppa och äppelpaj.

Och "det ledet", får maken vackert rätta sig i!

 

Hurra för höstens smaker!

Det blommar i trädgården! Jag kan fortfarande ta in dahlior, solrosorna är ståtliga och rosbuskarna är översållade av utslagna blommor och nya, små knoppar. Rosorna är dessutom extra starka i färgen nu, när inte solen är så stark som i början av sommaren. Det är bara att njuta!!

Vi cyklade ut i skogen i går morse. Det är fantastiskt att ha så nära till naturen!

Den här sorten är lätt att hitta, och man blir liksom glad av den röda färgen som lyser upp i mossan. Men såklart inget man plockar. 

Här ligger grovrensat, det vi tog hem av Karl Johan och Björksopp. Maken gjorde en jättegod pasta med KarlJohanssvamp i går, och resten la han i svamptorken. I förmiddags drog han iväg igen, den här gången med bil ut mot Jumkils-trakten. Och i detta nu står han och rensar. Han har en hel korg fylld med stora svampar! Torken blev full direkt, och nu har jag suttit och googlat på hur man kan frysa just Karl Johan, utan att förvälla den först.

Jag plockade också äpplen igår, finns ett träd nära Waldorfskolan i Hågaby. Det har troligtvis stått i en gammal trädgård, nu är det omringat av högt växande slånbärsbuskar, så det är lite svårt att komma åt frukten, men dom är väldigt söta och goda. Ska göra en äppelpaj senare.

Höstens smaker och höstmat är väl otroligt gott!!

Kanske finns det en glamorös kvinna någonstans inne i mig.....

 Idag tog jag fram alla höst- och vinterkläder från vinden, hängde ut på vädring och började packa ner vår- och sommarkläderna. Konstaterade att jag har betydligt fler sommar- än vinterkläder. 

Hade också tänkt passa på att klippa ner luktärtorna, men när jag kom ut till plantorna så hade det dykt upp nya fina blommor, så jag tog in några stycken, och låter plantorna sitta ett tag till.  

Sen åkte jag ner på stan för att titta på nya kläder. Som alltid är jag taggad strax innan jag kommer ner. Men efter åtta butiker så åkte jag tillbaka hem, på betydligt sämre humör. Allt var svart, grått och murrigt. Tråkigt helt enkelt.

Det var nästan så att det var roligare att sen cykla vidare till tandläkaren!! 

Och egentligen behöver jag inte så mycket kläder, men om ett par veckor ska jag ut på galej, så jag skulle vilja ha något lite glittrigt och glatt. Döttrarna föreslog att jag skulle kolla på nätet, men jag är nog för gammalmodig för det. Vill känna och prova i butik. Inte behöva chansa och skicka efter, för att sen behöva paktetera om och skicka tillbaka. 

Imorgon förmiddag ska maken och jag cykla ut i skogen för att leta Karl Johan-svamp. Till dylika aktiviteter har jag gott om kläder! Det  är nog egentligen "lite mer jag".....

Kanske inte helt passande i samband med detta, men jag läste ett citat av Sofia Sievertsdotter som jag fastnade för;

"Påminn mig om att det inte är den jag är som håller mig tillbaka, utan den person jag inte tror att jag kan bli."

Kanske finns det en glamorös kvinna någonstans inne i mig......

Fjällvandring

 Check på den! Fjällvandringen! Något som jag många år tänkt att jag skulle vilja göra, resa upp till fjällvärlden, när marken glöder och färgerna sprakar. Alltså inte gå med 20 kg packning på ryggen, tälta och laga mat i det fria, utan hyra ett litet hus där man efter dagliga turer kan gå in och duscha, laga go-middagar och tända ljus. Förra söndagen bilade vi upp till Storhogna i Jämtland. 

Inte visste jag att rallarrrosorna är så här vackra när dom vissnat!!

Jag fick nästan nypa mig i armen, för att förstå att jag faktiskt var här på riktigt!

De trolska skogstjärnarna, de gul-orange-färgade fjällbjörkarna,

och marken som skiftade i alla möjliga starka färger. Så otroligt vackert!

Vid Fettjeåfallet, ett av Sveriges högsta med sina 60 meter, hade sherpas från Nepal lagt breda sten-trappor. Det kändes nästan som att man besökte ett tempel, så fridfullt med vattnet som porlade och forsade, ormbunkarna som växte inpå trappen som vore det en anlagd park och inte en skog.

Och det mäktiga fallet, där vattnet forsade i en aldrig sinande ström. 

Vädret var omväxlande sol och regn, vindstilla och blåst. Strax efter att denna bild togs kom en häftig hagelskur som gjorde oss helt genomblöta. Vi hann inte ens få på regnkläder.

Sommaren i jämtland hade tydligen varit ovanligt regnig, vilket gjorde marken mättad på vatten. Det var väldigt blött på många ställen. Tur att det fanns broar över många forsande bäckar - även om standarden ibland kändes lite bräcklig....

Ibland fanns spänger, ibland låg dom under vatten, ibland saknades dom helt eller var ruttna och trasiga.

Gott om blåbär och kråkbär, och blåbärsriset hade magiska färgskiftningar!

Stugmyset! 

Efter 14-20 km vandring per dag var det underbart att ta en dusch, byta om till myskläder och hälla upp varsin whiskeypinne.

Och menyn den här veckan gick inte av för hackor! Med finviner och champagne.

Det ska väl vara lite klass på "after-fjällvandringen".

Vi är båda mycket nöjda med våra dagar i Storhogna, Klövsjö och Björnrike och lyckades "ringa in" området ganska bra med varierad vandring.

Idag tog jag vandring till kyrkogården för att fixa med graven, fast jag brukar väl mer kalla det för en promenad. Eller att "gå ut och gå". Vad nu skillnaden är gällande samma sak....

För att sluta gå det är inget alternativ. Nu får vi fortsätta gå hösten till mötes på hemmaplan!

Och nu sitter jag och inväntar två av mina barnbarn som snart ska dyka upp. 12-åringen skrev till mig och ville att jag skulle hjälpa honom med hemkunskapsläxan. Dom har fått som uppgift att baka något med bakpulver eller hjorthornssalt. Inte kunde farmor säga nej till det!!

Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän...

Plötsligt blev det tio dagar sedan sist jag skrev. I mitt senast inlägg skrev jag att det skulle bli några dagars uppehåll för att jag skulle på kurs-träff till Vadstena. Och det var jag, men inte ända till nu.

Men vi tar det därifrån!

Alltså från Vadstena. Denna lilla idyll vid Vätterns strand, där vi var sex damer, f d textillärare, som samlades för trevligt umgänge i tre dagar. Vi bodde på klosterhotellet och jag delade rum med Lena från Söderköping. Vi fick ett stort, fint rum i Slottsvillan och startade första dagen med en morgondopp i Vättern. Efter en fantastisk frukost strosade vi runt i stan. Besökte klosterkyrkan, örtagården, gränder och gator med klädbutiker, tyg- och garnbutiker, antikhandlare och second hand butiker.  Det provades, vändes och vreds på prylar, diskuterades och shoppades. Innan middagen satt vi och stickade, pratade och drack vin. 

Vi som alla knypplat, även om ingen av oss hade det som något favorit-ämne, hade tänkt besöka Svenska Spetsar. Vadstena är det historiska centret för  knyppling och svenska spetsar med anor från 15- och 1600-talet. Det är ett fascinerande hantverk, och jag vet att vi alla har använt det som ett ämne i vår gärning som slöjdlärare, många elever fann det faktiskt roligt. Jag tror ingen av oss riktigt fastnade för det, och vi som hade haft dynor hade samtliga gjort oss av med dom. Ett besök i butiken hade ju ändå varit trevligt, men nu var butiken stängd, så vi fick nöja oss med att kika i fönstren. Tog i alla fall en bild utanför. Till vårens träff ska vi försöka samlas i Stockholm.

Sen hann jag inte mer än hem till Uppsala, förrän jag fick packa om väskan. Förra  fredagen bilade vi till Leksand. Vi skulle vara hundvakt över helgen, då familjen skulle bort.

Bärplockare och hinkar var med. Det fanns gott om bär och på tre entimmes skogsbesök, tillsammans med hund, fick vi ihop 40 liter bär!

När maken rensade bär, rev jag upp tistlar ur gräsmattan.

Och både fredag och lördag kväll tog vi dopp och simtur i Siljan!

Sen satt vi och åt framför teven och frossade i filmer på Netflix!

Och så fick jag njuta av att laga mat. I ett "riktigt" kök, dessutom med utsikt!

Men nu ska jag laga mat i vårt kök. Vi kom hem sent och kylen ekade ganska tom, men maken har plockat av tomater och jag hittade en påse hemgjord gnocchi i frysen, så det blir lite improviserat, vegetariskt till middag. Jag hittade också en sydafrikansk chardonnay i källaren, som faktiskt inte alls smakar så tokigt. Och inte har vi netflix, men ikväll är det ju säsongspremiär för "På spåret", så vi ska nog få underhållning ändå.

Och vad jag och maken sysslat med den vecka som gått, det får jag berätta om senare. Imorgon är vi barnvakt, så jag får återkomma på söndag!

PS. Titeln på dagens inlägg är en textrad ur en psalm, ursprungligen en irländsk sång. Den satt på en anslagstavla vid strandpromenaden i Vadstena, och textraden slog an en ton i mig.

Precis så känns det i mig just nu!

Vägen går mig till mötes och vinden känns som min vän!

Hårfärger genom livet

Som riktigt liten hade jag blont hår, i tonåren blev det cendréfärgat. Själv kallade jag det rått-färgat.

När jag var 17 köpte jag blonderingskräm, resultatet blev platinablont, och jag var i det närmaste i chock..... Utväxten var så ful och när jag försökte färga över den så blev det någon slags orange nyans. Då gick jag över till att tona håret i en mörkblond, lätt mellanbrun färg. Ibland lite ljusare och ibland lite mörkare. Slingor har jag gjort med jämna mellanrum för att ljusa upp. Någon frisör har haft i rödaktiga nyanser, vilket jag skarpt ogillade.

Sen började de grå stråna dyka upp. 

Det har blivit mer och mer vanligt att man låter det grå växa ut, men där är jag inte än. Sedan ett par år tillbaka så färgar jag håret i en typ mellanblond nyans, då syns den grå utväxten inte så tydligt.

Nu när jag har varit utomlands och badat i salt vatten och utsatt mig för stark sol, så har jag blivit väldigt blond, och jag tycker att håret antagit en lite för gul nyans.

Men när jag pratade med äldsta dottern så tyckte hon att jag såg "strawberry blonde" ut och att det var jättefint.

Hade aldrig hört ordet, men har nu googlat, blont med röda toner. Har tydligen varit trendigt i sommar.

Nåja, jag väljer att lyssna på att hon tyckte det var fint, för till frisören kan man inte gå för ofta, det är väldigt kostsamt att färga. Och färga själv, nej tack, det misstaget gör jag inte om! 

Och det där "glitter av visdom", som bilden ovan antyder, den köper jag inte än!

På spisen står en jättekastrull med tomatsås puttrandes och goda dofter sprids över köket. Det är härligt att ha så god tomatskörd, bara att gå ut och plocka i trädgården, och vi äter dom i och till allt, i olika skepnader!

Men innan vi ska äta dagens middag, ska jag iväg på 75 minuters massage.

Nu blir det uppehåll i skrivandet några dagar. Ikväll ska jag packa min resväska och imorgon ta mig med tåg och buss till Vadstena, för höstens textillärarträff!

På återhörande!