Ringde till min syster i förmiddags. Hon har opererat en bruten hand efter att ha fallit i skidbacken. Värken är jobbig och hon kan inte ta morfin, då hon mår illa och kräks, så hon var ganska less. Vi pratade vidare och så plötsligt konstaterade hon att hon kände igen mamma i sig. Hon vill klara sig själv, göra allt själv, precis som mamma, som aldrig bad om hjälp - och man tyckte hon var dum ibland, men egentligen fungerar vi nog alla så. Man vill helt enkelt klara sig själv för att få känna sig som en "vanlig människa", inte vara beroende av någon annan. Kanske är det en ålders-rädsla?! Min syster och jag, som för många år sedan sa till varandra; -om du tycker att jag beter mig som mamma, då måste du säga till! Nu konstaterade hon det alldeles på egen hand, och det gjorde henne egentligen inget alls. Det är väl också så att allt man inte tyckte om hos sin egen mamma, det har bleknat bort med tiden.
Jag undrar om mina barn går i liknande tankar??!!
Just i detta nu vill jag bara "göra kväll"!!
Blev tvärt trött efter middagen och ryggen värker, efter att jag stått i köket och donat ett par tre timmar.
Så var jag ju tvungen att ta in alla mina plantor som jag bar ut i morse. Håller succesivt på att vänja dom vid utomhus-temperatur, blåst och solljus.
Som jag burit och svurit.....
Men det blev ett stort gäng piroger, vilket jag inte gjort på evigheter, och det känner jag mig nöjd med. Fyllda med chilikryddad köttfärs och champinjoner, blir det bra picnic-mat eller lätt-lumch.
Tänker också plocka med några i morgon kväll, när vi bestämt med sonhustrun att vi ska komma över och dricka bubbel och äta chark, för att fira äldste sonen som fyller år. Jag ska strax ta och fixa iordning ett födelsedagskort innan jag får göra mig iordning för sängen.
Det blir dessutom dubbla trevligheter i morgon, då vi ska på en lunchkonsert på Katalin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar