Just nu så är ovanstående citat ett hån och ett skämt mot lilla mig! Dock har jag bara mig själv att skylla!
Det var en vecka sedan jag planterade om nästan 50 plantor av olika sorters blommor, så att de skulle få mer utrymme att växa till sig inför utplantering. Förr om åren har jag alltid lagt en bit tidningspapper i botten av krukan, över hålen, så inte jorden ska rinna ut. Numera har vi ju ingen dagstidning, och då tog jag istället breda blad av tulpaner som vissnat och var lite gula i kanten. Det skulle ju hålla tätt, tänkte jag. Efter några dagar började det lukta så illa i rummet där plantorna stod, (tänk avlopp eller prutt). Och så fick jag se att flera av mina blommor kroknat och saknade spänst. Jag förstod först inte varför, men i natt när jag låg vaken några timmar, så slog det mig, att det kanske berodde på bladen i botten! Idag på eftermiddagen så tog jag ut alla plantor i trädgården och gjorde om hela planteringsprocessen - och det visade sig att bladen ruttnat och jäst i botten av krukorna och det hade dessutom varit så tätt så fukten stod kvar i jorden och hade bildat mögel i flera krukor.
Gör om och gör rätt. Tänk positivt; nu har jag lärt mig något. Och håll tummarna för att åtminstone hälften av plantorna överlever, det var 8-9 plantor som redan dött. Och min "peace of mind" var som bortblåst!
Dock fick jag min beskärda del även av det. När vi cyklade till gymmet tidigt i morse och fåglarna höll kvitterkonsert, det doftade gott av hägg och grönt och den skira grönskan som är så vacker. Där snackar vi verkligen "peace of mind"!!
Vi får se om det jag fick i morse håller i sig ikväll, när jag ska barnvakta i tre timmar och lägga tre barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar