Jag har så fint jag vill

 På onsdag och tre dagar framöver kommer det hit ett gäng damer. Det är min tur att ha textillärarträff, verkligen på tiden, är elva år sedan dom senast var hos mig! Vi kallar det fortfarande textillärarträff, även om vi samtliga är pensionärer, förutom en som fortfarande är yrkesverksam som skräddare.  

Ska bli skoj, men det är lite att rådda med innan jag kan ta emot alla sju. Idag har jag skrivit inköpslistor på mat, jag har börjat städa och fixa med sängplatser. Ska om en liten stund bila hem till dottern och hämta två uppblåsbara madrasser, som jag hoppas är hela. Så har jag varit och inhandlat lite nya krukväxter och gjort en liten uteplantering, pyntet är viktigt för hemtrevnadskänslan! 

Maken får inte vara hemma, så han kommer att "lösa av mig" i Leksand för några dagar. Köra jord, gå ut med hund och hämta lilla Majken på förskolan, det kommer att bli populärt, hon är så förtjust i sin morfar. 

Och vad gäller mitt "råddande" så tänker jag som Ernst skriver i sin bok "Lyckan i det lilla"

Ibland beter vi oss som om vi är med i något tävlingsprogram där vi ska bli bedömda- Som om det när som helst skulle knacka på dörren och utanför skulle det stå en människa och säga; Jaha- då var det dags att bedöma ert hem, vi kan börja med köket... Jaså, där har vi en såsfläck....

Du snor runt som en idiot, vill att hela hemmet ska skina. Vill göra ett gott intryck på gästerna. Men om de skulle upptäcka att det är lite ränder i handfatet så skulle de ju bara känna igen sig. Vi glömmer att vi är lika sårbara allihop. Jag tänker; Folk får komma hem till mig, jag har så fint jag vill och om inte det räcker är det i alla fall inte mitt problem.

Nog ska jag göra handfaten rena, men jag kommer inte att "idiot-städa", med mina nya, fina krukväxter så faller ändå blicken på dom! Och jag trivs bra i mitt hem, det är ändå huvudsaken!

Återkommer här i slutet av veckan.