För många år sedan fick jag diagnosticerat att jag hade sol-allergi. Mitt ansikte och min hals blossade plötsligt av stora, svullna, röda blaffor som brände, stack och kliade. Såg inte klok ut, helt enkelt. Blev ordinerad cortison och skugga.
Sedan har jag lyckats hålla det ganska bra i schack genom åren. Hög solskyddsfaktor och försiktighet med solandet. Med tanke på att jag älskar att vistas utomhus (vandring, skid- och skridskoåkning, kajak-paddling och bara en fika i solen) så tycker jag att jag klarat mig riktigt bra.
Men i lördags kväll slog det till med full kraft!
Två veckor i Leksand, med långa promenader, inte i full sol, men ändå soldis, bjöd först på ett lite herpes-utbrott. Och när jag trodde att jag lyckats häva det, med stark sprit och uttorkande zink-pasta, så slog plötsligt de röda, kliande, brännande blafforna ut i hela ansiktet.
Jag vägrade att gå till läkaren, så jag vände mig i stället till min hudvårdsterapeut, och där var jag idag och fick probiotikamask och blev belyst med läkande ledlampa med ultraviolett ljus. Dessutom handlade jag lugnande ansiktskräm, och har bokat en ny tid för ledlampa på torsdag.
Är det något jag är svag för, så är det hudvård. Inte ser jag något bättre ut i kväll, men jag får väl lov att ge det lite tid.
Och jag är tacksam för det gråmulna vädret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar