Hemma på vår gata i stan...

 ....som Stina på Saltkråkan brukade säga.

Vilket inte alls har något att göra med detta inlägg, men uttrycket liksom bara flög igenom mitt huvud nu när jag satte mig framför datorn, för första gången på tretton dagar. För så länge har jag vistats i Leksand och det var inte utan att jag börjat längta hem.

Inte för att det alls gått någon nöd på mig. Jag har fått umgås med yngsta barnbarnet och dottern, och det har varit mycket angenämt. Även om den första veckan var ganska seg, lite tuff och utan så värst mycket sömn, pga ett febersjukt barn som hostade så hon närapå kräktes, hade munnen full av blåsor och jobbiga nya tänder på gång. Hennes humör var därför inte det bästa, sömnen dålig och matlusten obefintlig. Både dottern och jag blev ganska trötta. Dessutom blev den, tidigare så glada och gemytliga ungen, i princip personlighetsförändrad. Ibland dög varken mamma eller mormor, utan hon gick gallskrikande och ställde sig i ett hörn och fortsatte gråta. Gärna framför spegeln, där hon dramatiskt tittade på det gråtande barnet och så tog hon i och fortsatte skrika. Inte alltid med tårar dock.... Lite dramaqueen kan hon allt vara!

Men sedan i måndags har hon kunnat vistats på förskolan och även om tänderna fortfarande spökar, är hon mestadels på gott humör och hon äter igen, även om hon plötsligt verkar ogilla protein och mest vill ha kolhydrater. När morfar kom i torsdags, då blev hon väldigt, väldigt glad. Det är nämligen något speciellt mellan henne och morfar.

Här kommer några tillbakablickar från dagarna som gått;

I söndags satt jag och stickade framför Vasaloppet.

I tisdags bakade jag semmelbullar, fettisdagen till ära, och så hade jag köpt vårblommor på Gundhes.

Här har Majken blivit frisk och fick vara ute och bl a röja i den lilla lekstugan på tomten.

Med Mars månad kom våren. Isen gick upp, snön smälte och jag promenerade långt varje dag och var tvungen att gå med uppknäppt jacka för att inte svettas. Österdalälven rinner precis förbi utanför det lilla boningshuset, och det är nära till Siljan, så promenadstråken har varit trevliga. Kunde också sitta ute och dricka kaffe ett par dagar. 

Dricka kaffe ute gjorde vi också när vi kom hem till "vår gata i stan" för ett par timmar sedan. Solen sken och termometern visade plus tretton grader.  Nu går tvättmaskinen och om en dryg timme ska vi åka och hämta barnbarn på gymnastikträning och skjutsa hem. Vi är lite back-up för två barnbarn, som för första gången ska få prova att vara ensamma hemma, då föräldrarna är på fest. Hoppas vi ska orka hålla oss vakna. Vi gick upp med Majken 05.30 i morse och har lekt och varit aktiva sedan dess.....